Övriga faktorer som påverkar lekarbete; ekonomi, respekt och kunskap

Olika ekonomiska förutsättningar i kommuner och olika landsändar påverkar lekarbete som specialpedagogisk metod. För vissa är det enkelt, kunskaperna finns hos arbetsgivarna och därmed också respekten för arbetet. För andra är det ett tungt arbete, arbetsgivarna vet inte ens om vad metoden är för något, de har inte ens hört talas om den. Så respekten för arbetet, och därmed också de ekonomiska satsningarna, kommer i naturlig ordning efter kunskaperna om metoden hos arbetsgivarna. Därför ser vi att information och kunskap om metoden och även om den fria, ostörda lekens betydelse, bör spridas.

Alla följer ju samma läroplan i Sverige, ändå ser det så olika ut. Förskolans miljö ska vara öppen, innehållsrik och inbjudande. Den ska stimulera till och främja lek och kreativitet (Lpfö-98). En viktig väg dit är att ge alla barn tillgång till fri, ostörd, kreativ lek och även lekarbete till de barn som behöver. Det kommer alla att tjäna på i framtiden. I skolans läroplan (Lpo 94) står det att eleverna även har rätt till en harmonisk utveckling som innebär

möjligheter att pröva, utforska, tillägna sig och gestalta olika kunskaper och erfarenheter. Det är just detta som man talar om inom Reggio Emilia, (Gedin, 1999) och även Nordin-Hultman (2003) menar detta när hon säger att miljön bör vara variationsrik och fylld av konkret material. Ett annat av skolans stora mål är ju att lära barnen att föra demokratiska samtal. För att uppnå detta bör de kunna tillämpa lekens tre grundstenar, nämligen; turtagning,

samförstånd och ömsesidighet Garvey (1977).

9.2.3 Visioner

Som Edenhammar & Wahlund (2000) påpekar så behöver barn träna på att leka och det är vi vuxna som måste hjälpa till och lära barnen det. Hur kommer det då att se ut i framtiden? Nelson & Svensson (2005) poängterar att den moderna teknologin ger nya möjligheter för

barn att leka och att multimediavärlden mer och mer ersätter den fysiska. Kommer den vuxne då att behövas på samma sätt som tidigare, eller kan den ersättas med en virtuell cyberfigur? Kan till exempel den proximala utvecklingsnivån och ”pivåer” som Vygotskij talar om, ersättas med en relation eller en identitet i cybervärlden? Följdfrågan vi då ställer oss är, kan lekarbetets utveckling följa ett liknande mönster när det gäller det sociala samspelet, och på vilket sätt i så fall? Kan vi kanske använda oss av tekniken till vår, och till lekens fördel? När samhället och dess invånare gör en sådan spektakulär utveckling inom teknologin bör väl även förskolan/skolan och då även lekarbetet hänga med. Här gäller det att ta till vara på barnens intressen för att kunna möta dem där de befinner sig. Det behöver kanske inte betyda att vi ska spela datorspel eller ens ha datorer vid lekarbetstillfällena. Men vi behöver veta vad det är barnen spelar för spel, vad de gör på datorn. Om vi har den kunskapen kan vi möta barnens intresse och mötet sker då på deras nivå. Kanske kan vi då utveckla lekmaterialet och vår miljö på ett för barnet mer igenkännande sätt. För vem har tolkningsrätten till vad som är igenkännande? Är det vi vuxna eller är det barnen av i dag? Vi påstår inte att lekarbetets miljö eller material är skralt som det är idag, utan att dessa går att förbättra och att det går att förnya dess miljö och material till något som barnen känner sig mer hemma med. För att kunna göra detta behöver man börja med att synliggöra redan aktiva och blivande lekpedagogers syn på barns lek och leksaker av idag.

Informanterna är också delvis själva inne på samma tankar när de säger att skolbarnen ska få ta del av särskilt material som endast tas fram till dom, och vidare när de påpekar att eftersom vi lever i mångfaldens Sverige, så vore det bra att anpassa materialet efter det, och skaffa till exempel dockor med ett mer varierat utseende.

Lekpedagogerna hade själva många egna idéer om hur man i framtiden skulle kunna förändra och utveckla lekarbete. Till exempel sa en informant att man skulle kunna öppna en affär eller ge ut en specifik katalog med ett gemensamt material för lekarbete. De önskade också att metoden skulle vara ett komplement till övriga stödinsatser som görs på skolorna/förskolorna och att synen på lek förändrades. De ansåg att den fria ostörda leken behövde ges ett större utrymme för alla barn. Till sist tyckte de precis som vi gör, att lekarbete borde vara en självklar del i all lärarutbildning, för som en av informanterna utryckte det; ”Att leka är ju också ett arbete”. I lekarbete ges ju många barn en möjlighet till att få leka och utvecklas ifred och det är det många barn som behöver få en möjlighet till idag.

10 FORTSATT FORSKNING

Eftersom det nästan inte finns någon forskning alls gjord inom området miljö och material och dess påverkan på lekarbete så finns det mycket att göra i framtiden. Vi har endast snuddat vid ämnet i vår uppsats. Frågan om huruvida lekarbetets utfall påverkas av miljöns och

materialets utformning har bara delvis besvarats i och med vårt arbete. En möjlig och

intressant idé till fortsatt forskning skulle kunna vara att genom observationer av barn som är aktiva i lekarbete se hur barn förhåller sig till/samspelar med, sin miljö och omgivning. Det vore då väldigt intressant att göra en jämförande studier mellan två skilda miljöer.

Vidare vore det intressant att titta på hur leken har utvecklats, har det skett i samma takt som samhället i övrigt? Har då även lekarbetet, lekpedagogerna och deras miljöer och material, följt samma utveckling?

Vilka möjligheter finns för att öka återväxten av lekpedagoger? Kan marknadsföring av lekarbete som specialpedagogisk metod vara en väg, och på vilket sätt i så fall? Kanske på det sätt som en lekpedagog uttryckte det: ”det skulle nog behövas en ambassadör för lekarbete”.

En sista fundering som vi har är om grundutbildningen hos lekpedagogerna har någon avgörande betydelse för deras yrkesutövande och även för lekarbetsresultatet?

11 PEDAGOGISKA KONSEKVENSER

Om det är så att miljön och materialet i lekarbete inte följer med i samhällets utveckling och

sin tid, får ju barn inte samma villkor i sin lek. Det blir inte en metod anpassad för samtliga barn, det blir inte en metod för alla. Lekpedagogerna måste anpassa sitt material och sin miljö efter barnen och den tid vi lever i och även vara väl förtrogna med barns verklighet av idag. Det kan därför vara viktigt att till exempel skaffa dockor med ett mer igenkännande utseende för alla barn och ett mer varierat utbud på leksaker som är mer tidsenliga och förknippade med deras närmiljö och även med deras skiftande familjeförhållanden.

Utrustningslistan som finns i lekarbete är mycket otidsenlig anser vi när det bland annat står: Indianer och vita. De flesta barn idag vet inte vad dessa figurer symboliserar. Om tanken är att indianer och vita skall symbolisera ont och gott så har den innebörden försvunnit, då barnen inte har någon förförståelse för indianer och vita. Skulle man däremot införskaffa Ninja Turtles figurer, där det finns onda och goda individer, så skulle barnen ha en god förförståelse för dessa och man skulle då nå sitt syfte. Dessutom kan man inte se någon rasskillnad mellan dessa figurer då de är fiktiva. Även begreppen småkrigare, rymdkrigare och ordet portmonnä är sannolikt obegripliga för barn av idag.

Ytterligare en fundering som vi har är hur många barn idag som lever i en kärnfamilj? Det behöver finnas fler möjligheter för barnen att komponera ihop en familj som stämmer överens med deras verklighet. Överhuvudtaget så skulle utrustningslistan kunna fungera på ett mycket mer flexibelt sätt, att lekpedagogen anpassar lekmaterialet efter varje barn och dess olika bakgrunder och behov. Det borde inte vara så svårt eftersom det inte är så många barn aktiva i lekarbete på samma gång.

Både aktiva och blivande lekpedagoger måste reflektera över sin syn på barns lek och

leksaker i dagens samhälle, då kommer utrustningslistan att bli uppdaterad av lekpedagogerna själva och detta måste vara en process som pågår hela tiden. Det får inte vara så att lekarbete blir skiljt från barnens verklighet, utan tvärtom, ta in barnens verklighet i lekarbetet, det får man inte vara rädd för! Därigenom kan man, genom samtal och pedagogisk reflektion tillsammans med barnen, synliggöra och bygga broar mellan lek och verklighet.

12 REFERENSER

Brusling, C. & Strömqvist, G. (1996). Reflektion och praktik i läraryrket. Lund: Studentlitteratur.

Edenhammar, K. & Wahlund, C. (2000). Utan lek – ingen utveckling. Stockholm: Rädda Barnen.

Elkind, D. (1985). Barn och unga i Piagets psykologi. Lund: Beta Grafiska Garvey, C. (1977). Play. London, Fontana/ Open Books.

Hainstock, E. (1999). Montessori från grunden. Finland; Wsoy

Holme, I. & Solvang, B. (1997). Forskningsmetodik. Lund: Studentlitteratur. Huizinga, J. (2004). Den lekande människan. Stockholm: Natur och Kultur. Höines- Johnsen, M. (2000). Matematik som språk. Malmö: Liber AB

Jonstoij, T & Tolgraven, Å. (2001). Hundra sätt att tänka. Växjö; UR

Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Lindqvist, G. (1999). Vygotskij och skolan. Lund: Studentlitteratur.

Lindberg, L. (2004). Lekarbetspedagogik som ett hjälpmedel i barns sorg.

Magisteruppsats vid Högskolan i Gävle. Institutionen för pedagogik, didaktik och psykologi. Montessori, M. (1992). Barnasinnet. Helsingfors; Werner Söderström Osakeyhtiö

Nelson, A. & Nilsson, M. (2005). Barn och leksaker i lek och lärande. Korotan, Ljubljana, Slovenien; Liber förlag

Nordin-Hultman, E. (2004). Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande. Stockholm; Liber förlag.

Olofsson- Knutsdotter, B. (1987). Lek för livet. Stockholm: HLS förlag

Sandén, I. (2005). Lek, hälsa och lärande. Om lek som specialpedagogisk metod. I serien Rapporter om utbildning, specialpedagogik 3/2005. Malmö: Malmö högskola,

lärarutbildningen

Skjöld -Wennerström, K. & Bröderman -Smeds, M. (1999). Montessoripedgogik i förskola

och skola. Borås; Natur och Kultur

Strandberg, L. (2006). Vygotskij i praktiken. Finland: Norstedts Akademiska Förlag.

Stukát, S. (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur

Winnicot, D. (1981). Lek och verklighet. Stockholm: Natur och Kultur. Wood, D. (1999). Hur barn tänker och lär. Lund: Studentlitteratur

Ödman, P.-J. (1994). Tolkning förståelse vetande: Hemeneutik i teori och praktik. : AWE/Gebers.

Webbadresser

http://www.barnfamiljen.com/templates/article.asp?id=2989,Ljunggren, Kerstin, (2006) Intervju ur Opsis Kalopsis.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Daniel_Stern http://www.waldorf.se/ped.php

http://sv.wikipedia.org/wiki/Waldorfpedagogiken http://www.lekarbetspedagogik.se/foreningen.php Tidskrifter

Salomon, O. (1902-11-12). Svensk lärartidning. (46). (1,089.)

Dahlberg, G. & Göthman, H. (1999). En miljö för det rika barnet. Modern Barndom, (3), 4-5. Gedin, M. (1999). Pedagogikens inre land. Modern Barndom, (3), 13.

Westman, G. (2003). Lek och kommunikation. Förskoletidningen, (1), 11-17. Muntlig information

13 BILAGOR

13.1 Dokumentationsschema

Lekmönster

Barnet/eleven kön född år mån

mest tid stor del av tid liten del av tid År datum Tillfälle nr Vatten sand Färger, kritor, papper, penna Skapande mtrl, verktyg Lera, kavel, slime

Lek i sandlåda

Kramdjur, stora o små dockor

Pengar,plånbok,väska Servis Telefoner Verktyg Klossar Doktorsväska Småkrigare Motorfordon Pistol Dinosaurier Tama djur Vilda djur Läskiga djur Ballonger, bollar

Dockskåp med tillbehör Nycklar

Rollek

Lekledaren inbjuden i lek Kommenterar leken