Miljö

Utifrån de svar vi fick i våra intervjuer inkluderas allt i barnens omgivning inom begreppet miljö. Det vill säga material, rum och pedagogers förhållningssätt.

7.1.1 Material

Alla lekpedagoger som vi intervjuade hade utrustat sina lekarbetsrum enligt den

utrustningslista som finns för lekarbete som specialpedagogisk metod (se bilaga 3). Tanken är att materialet ska se lika ut i allt lekarbete. Vissa mindre olikheter förekom, till exempel tillgång till vatten och val av bilar och dockor. Rummet ska vara igenkännande och se

likadant ut från gång till gång. Sakerna ska stå på samma plats varje gång. Barn som kommer till lekarbete har ofta svårt att sortera i sin omgivning. En lekpedagog uttryckte det så här:

… Dom har svårt att hitta, svårt att koncentrera sig och jag märker dom barnen tycker det är väldigt skönt att allting finns på ”sin” plats, det är lika. Ett barn kom till mig och sa att: här är det lika som vanligt. Och barn som säger att: här är det lugnt och skönt. Dom kan bara sätta sig och jag känner att dom ”landar” i rummet någonstans, dom kan bara sträcka ut sig…

… Jag har kollegor som jobbar i en städskrubb, det viktiga är att det ser likadant ut från gång till gång, för det märker barnen om det är någon skillnad i rummet…

Det ska helst vara kvalitet på sakerna så att de tål lite lek och att hitta material som finns i barnens närmiljö främjar också igenkännandet och det formulerade en lekpedagog så här:

… Saker som finns ”på riktigt” i den miljö man bor i är bra, till exempel båtar om man bor nära havet…

7.1.2 Rummet och dess placering

Det är bra om rummet inte är för stort, hellre ett lite mindre rum än ett för stort, och det ska inte heller har något fönster som man kan se in genom, då har flera lekpedagoger satt upp gardiner eller draperier som döljer insyn. Men det är bra om det kommer in dagsljus i rummet. Det ska inte heller vara för mycket på väggarna. Ett ostört läge utan störande inslag i form av ljud eller synintryck utifrån är det optimala. Det får inte heller vara så att det kommer in folk i rummet, att det är ett genomgångsrum. Det är även bra om rummet finns i närheten av barnets bekanta miljö, till exempel på den egna förskolan eller skolan. Att som skolbarn gå till ett ”dagis” för att få lekarbete är nog inte så kul alla gånger, påpekar en lekpedagog, likaså att gå till ett kommunkontor, där lekarbetsrummet har samma ingång som socialkontoret, är kanske inte heller det mest lägliga, vare sig för barn eller för deras föräldrar.

… Det är svårt att få hit barn, miljön påverkar barnen negativt i en kommunal kontorsbyggnad och vi har samma ingång som soc. Det blir också svårt att etablera relation med barnen när

lekarbetsrummet ligger långt från förskolorna och skolorna, långt från barnen…

Eller att ha mycket långt att ta sig till lekarbetet som en lekpedagog berättade:

… Första gången jag arbetade med lekarbete då satt jag centralt i centrum men det blev långt att åka för en personal från alla delar av kommunen. Om den till exempel skulle åka buss med ett barn tog det en timme, det krävde att en personal åkte med…

… När det gäller rummet så var det lite för långt att gå, tycker jag. Det fanns barn som drog sig för att gå och även om barnet och jag fick en trevlig stund på promenaderna till och från så kostade det mycket i tid att ha lekarbetet så långt bort. Det vore enklare att erbjuda om det låg närmare skolan…

Det är olika bland lekpedagogerna om rummet används till något annat än lekarbete. Flera av pedagogerna delade rummet med kontor och fick dela av rummet med tejp eller tyg.

… Sen vore det också skönt om rummet var ett lekarbetsrum utan saker som man inte får leka med. Alltså, visst kan man ha andra skolsaker för sig i rummet bara man ser till att

lekarbetssakerna finns på plats när de är dags. De barn vi hade i kontorsrummet lärde sig snabbt att man inte fick vara i kontorsdelen men visst var det lite lockande…

7.1.3 Införskaffande av materialet

Lekpedagogerna köpte det mesta av sitt material från stora leksaksföretag som till exempel BRIO och flera påpekade att de var noga med kvaliteten, att det var stadiga djur och bilar som tålde lek. Det som var svårt för de flesta av lekpedagogerna att hitta var figurer utan

förutbestämda roller som var kända från TV och filmer. Indianer och cowboys var också svårt att få tag i för det leker inte barn idag med. En lekpedagog berättar:

… Alltså dom här gubbarna, dom har sin identitet redan och i lekarbete så har vi material som är avidentifierat och det är inte lätt att hitta idag--- så när jag åker ut i landet så går jag in i lokala leksaksaffärer för att hitta det här materialet för det är där jag hittar det --- det här genuina materialet, jag tycker att dom sakerna höll mera, gubbarna ska inte ha sin roll redan…

Många av lekpedagogerna letade efter och tog med material hemifrån, från sina egna barn.

7.1.4 Lekpedagogernas förhållningssätt

Det finns två regler i lekarbete, att inte förstöra något medvetet och att inte skada sig själv eller lekpedagogen.

… Om jag märker att detta är på väg att ske får jag gå in och styra upp det hela och tala om att nu är det inte på lek…

… Ibland om någon kastar en boll jättehårt så säger jag att det inte är lek när du kastar så och då backar de…

Man kan säga att det finns två förhållningssätt i lekarbete. Det ena är att lekpedagogen

beskriver med ord vad barnet gör, ett beskrivande förhållningssätt. Om barnet till exempel tar fram djuren säger hon: ”du sätter upp djuren”. Lekpedagogen sätter ord på och bekräftar det som barnet gör genom att kommentera deras handlingar. Det andra förhållningssättet är när barnet bjuder in lekpedagogen i leken och ger denne en roll. Barnet regisserar och styr lekpedagogen som är ”aktivt passiv” i leken. Så här beskriver en lekpedagog hur det kan gå till:

… Men där är jag noga med att förhålla mig så att det blir den rollen som barnet tänkt sig. Till exempel om barnet säger att: - Idag vill jag leka doktor, -jaha, idag vill du leka doktor. – Du ska vara patient! – Jaha, om jag ska vara patient, vill du att jag ska ha ont någon särskild stans eller hur ska vi göra? – Du ska ha ont i armen! – Okey!...

I övrigt bör inte lekpedagogen ställa frågor, inte heller svara på några annat än väldigt kort, säga att det kan vi prata om efter lekarbetet eller bolla tillbaka frågorna. Att inte tolka eller värdera något barn säger eller gör och att inte ge tröst. En lekpedagog får inte vara rädd för tystnad för ibland kan det bli minuter av väntan, tystnad i rummet.

… Det kan ibland gå långa stunder då det är jättetyst --- det är svårt att vara passiv, att sitta där och vänta…

… Det är ganska jobbigt för mig för att jag måste vara observant hela tiden, jag blir ganska trött, man kan inte sitta och tänka på något annat…