Övriga faktorer som påverkar individens ansvarstagande

Det framgår tydligt i det insamlade materialet att det finns målkonflikter när individen å ena sidan får direktiv gällande hållbarhetsmål, å andra sidan har ett ekonomiskt ansvar. I de fall där det är liten kostnadsskillnad väljer individer ofta att köpa det hållbara alternativet, men om det hållbara alternativet för med sig en stor merkostnad väljs det ofta bort, även fast individer uppger att de hellre skulle köpa det hållbara. Detta verkar vara en effekt av att principalen har tydligare krav på ekonomiskt resultat, övervakar denna hårdare och

disciplinerar underprestationer. Till skillnad från hållbarhetsfrågor där dels kraven är otydligt formulerade, det inte finns en tydlig ansvarstilldelning och övervakningen är i mer

diagnostiskt syfte än att faktiskt fungera disciplinerande. Detta är något som leder till ett minskat ansvarstagande (se diskussionen under Direktiv).

Samtidigt har vi i studien funnit att många individer sätter hållbarhetsfrågor före ekonomin, och snarare ser ekonomi som medlet, eller det som sätter ramarna för hållbarhetsarbetet.

44

“Att ekonomin är ju medlet och skapar ju våra ramar. Sen tänker ju jag att vi generellt måste bli bättre att tänka långsiktig hållbarhet och det sätter ju de ekonomiska ramarna i ett annat perspektiv.” (Respondent dietist)

I de fall där inköpen kostar lika mycket, eller att merkostnaden för det hållbara alternativet är försumbar väljer individerna det hållbara alternativet. Detta är något som visar att individerna ändå strävar efter att prestera bra när det kommer till hållbarhetsfrågor, men att de begränsas av ekonomin, som respondenterna lyfter att principalen prioriterar och övervakar hårdare än hållbarhetsprestationer.

“Men när det kommer till plastmuggar har vi fått bort dom helt då upphandlingen gjort så bra upphandlingar så pappmuggar blev lika billiga som plastmuggarna och då är det ju enkelt och en ickefråga och dit vill man ju nå i alla frågor.” (Respondent dietist)

Detta har vissa likheter med vad Adams (2002) beskriver i den mening att ekonomin prioriteras för att principalen uttrycker större krav kopplat till denna. Det respondenten beskriver skiljer sig från Adams fynd när det kommer till individens attityd till prioriteringen, Adams menar att individer tycker att finansiella data är viktigare för verksamheten och att hållbarhetsfrågor mer är spel för galleriet snarare än frågor som av organisationen tas på allvar. Det respondenten här uttrycker är snarare att hållbarhet är viktigt för verksamheten, men att det i vissa fall inte går att motivera påtagliga merkostnader när verksamhetens budget redan är ansträngd. Det är således inte individernas attityd till hållbarhet som leder till att ekonomi prioriteras, utan det faktum att verksamheterna är ansträngda ekonomiskt och att principalen vidtar åtgärder för att hålla nere skenande kostnader.

“Sen är det ju alltid olika långt hur man kommer till det och det konkurrerar ju, våra frågor ska ju genomsyra verksamheten är ju tanken. Vi ska ju inte bedriva hållbarhetsarbetet

parallellt utan det är ju mer att det trängs med andra beslut och prioriteringar“. (Respondent hållbarhetsstrateg)

Respondenterna uttrycker att hållbarhetsarbetet är viktigt, även när det uppstår målkonflikter, som citatet ovan illustrerar. Något som ytterligare tyder på att dessa målkonflikter och hur det prioriteras inom organisationen beror på principalen och dess hårdare krav på att

verksamheterna följer sin ekonomiska budget snarare än att det är individerna som tycker att hållbarhetsfrågor inte är lika viktiga. Studien har således funnit att det finns målkonflikter inom organisationen när det kommer till ekonomi och hållbarhetsfrågor, men att

prioriteringen av finansiella frågor inte beror på individernas attityd till hållbarhetsfrågor som Adams (2002) menar, utan att de beror på att principalen uttrycker tydliga finansiella mål och dessutom övervakar utfallet i mycket högre grad när det kommer till finansiella data än när det kommer till hållbarhetsprestationer. Således är principalens prioritering anledningen till att finanserna kommer först när dessa målkonflikter uppstår.

Detta påverkar ansvarstagandet inom organisationen när det kommer till hållbarhetsfrågor i det specifika fallet, konsekvensen av principalens prioriteringar blir att de dyrare hållbara alternativen nedprioriteras till förmån för kostnadseffektivare och mindre hållbara alternativ. Det verkar däremot inte påverka individens personliga ansvar, eftersom respondenterna påpekar att de vill välja de hållbara alternativet, och således ta ansvar för organisationens hållbarhetsprestationer, men att principalens budget sätter gränser i agerandet. De strävar således på ett personligt plan efter att ta ansvar för hållbarhetsfrågor, men ibland sätter organisationen gränser för de aktiviteter individen kan utföra.

45

4.6.2 Samhällelig påverkan

En annan faktor som framkom genom studien som påverkade individerna inom

organisationen och dess ansvarstagande till att uppnå organisationens hållbarhetsmål var den samhälleliga påverkan på att agera hållbart. Respondenter menar på att deras medvetenhet och intresse har ökat i grad med bland annat ökad kunskap och att man har ett genuint intresse för och arbetar med miljöfrågor. Men de lyfter också aspekten av att de ser en större samhällelig utveckling i att fler tänker och agerar hållbart, något som även bidragit till att de själva känner ett större ansvar av att tänka hållbart och göra medvetna val som håller i längden.

Denna samhälleliga påverkan återspeglar sig i studien genom något som påverkar samtliga i organisationen, både på individnivå, kollektivnivå kollegor emellan men också på

principalnivå. Detta förklaras exempelvis av Respondent hållbarhetssamordnare upphandling som förklarar hur politikerna påverkas av vad som är dagsaktuellt och omdiskuterat i

samhällsdebatten som de influeras av och även försöker få in i organisationens styrning och i detta fall upphandlingen:

“Sedan har vi politikerna på nästa sida, som säger att just nu är det väldigt hett just med det här ämnet så kan ni inte försöka få med det här i upphandlingarna”. (Respondent,

hållbarhetssamordnare upphandling)

Även menar flertal av respondenterna, något som även förekom i förstudien är att

respondenterna påverkas hemifrån av exempelvis barn som beskrivs vara ännu mer insatt i den samhälleliga debatten om miljö och hållbarhet.

“Och jag har två barn, den ena lever ju, där kan man verkligen prata piska och inte bara morot. “Mamma har du bytt pensionfonder nu, du vet väl att det är det som gör stor skillnad. ja det är så jobbigt. Så det finns, vissa saker är ju lättare än andra. (...) Så hon nagelfar mina hårschampon och det ska vara svanenmärkt”. (Respondent dietist)

Individen upplever likaså att denna intressekonflikt avseende hållbarhetsfrågor även återfinns privat där en av respondenterna uppger att förhållningssättet och inställningen till att agera hållbart i hennes familj skiljer sig något åt, där dennes make inte innehar samma

hållbarhetsintresse. Något hon dels försöker påverka i positiv bemärkelse, men också gör att hon känner ett än större ansvar att göra en skillnad och påverka på jobbet:

“Det här är en känslig fråga, (...) jag lever i en familj där vi har lite olika syn på det här med hållbarhet o vad man har för intresse, och min man har väldigt stort bilintresse, det är ju inte elbil (…) Jag gör vad jag kan i det lilla men jag lever i en familj där vi inte har samma bild. Så jag tänker att jag får jobba med det lilla i familjen, det är jag fullt medveten om, men jag får min stora insats här på jobbet”. (Respondent planerings- och uppföljningschef)

Det som återspeglas tydligt i det empiriska materialet är hur denna påtryckning både på ett samhälleligt plan där samhällsdebatten och samhällsnormer resulterar i ett ökat fokus på hållbarhetsfrågor. Empirin visar även att familj påverkar individen likt den sociala formen av accountability. Dessa krav och gemensamma normer och värderingar liknar den interaktionen som sker kollegor emellan i de informella diskussionerna som skapar och bidrar till att skapa gemensamma normer och en ömsesidighet i Roberts (1991) beskrivning. Denna påverkan hemifrån som sker externt utom den sociala och hierarkiska formen av accountability som redogörs för av Roberts (1991) visar i vår studie ändock fyller en viktig funktion vid

46

individens ansvariggörande när det kommer till hållbarhetsstyrningen. Både vad avser hur individen agerar privat men också i tjänsten. Vi ser att både den hierarkiska- sociala och den samhälleliga dimensionen alla bidrar till hur individen känner sig ansvarig att agera i enlighet med de satta hållbarhetsmålen och att agera hållbart. Där ansvaret tycks ske konstant genom hur dessa påtryckningar internaliseras till att bidra till och skapa individens självbild och dennes The self.

Dessa diskussioner i hemmet, där familjemedlemmar retoriskt kritiserar icke-hållbart agerande och argumenterar för att individen skall agera mer hållbart verkar påverka individens självbild genom samma mekanismer som Roberts (1991) beskriver. Individen känner skam för icke-hållbart agerande när familjemedlemmar påtalar det, något som leder till att individen justerar sitt beteende för att uppfattas som korrekt. Samtidigt verkar det som att dessa diskussioner påverkar likt hur Roberts (1991) beskriver social accountability där individer i gruppen tillsammans bildar sig en uppfattning om organisationen. Skillnaden här är att det inte är en organisation gruppen (familjen) skapar en gemensam bild och värderingar kring, utan snarare hållbarhet som fenomen och livsstil.

Det verkar även som att familjemedlemmar i detta fall är något av självutnämnda principaler, detta kan ha sitt ursprung i Greta Thunbergs retorik, där hon menar att dagens vuxna har lånat planeten av sina barn. När vuxna på detta sätt agerar och verkar i barnens “egendom” är barnen principal på samma sätt som aktieägare är principal till det företag dessa äger aktier i. Likaså sker det ständigt en samhällelig debatt varpå det är frekventa diskussioner gällande just resor och dieter där det råder en form av flygskam, att äta mindre kött och liknande varpå det inte ter sig som något oväntat att just respondenterna i empirin återger dessa som heta ämnen de diskuterar på jobbet. Eftersom den samhällsmässiga debatten ligger så starkt förknippat med de mål och områden som berörs i det som förmedlas i organisationens hållbarhetsprogram blir det en naturlig följd att detta ansvar dels går hand i hand, men att ansvaret är totalt och ständigt hos individen. Dessutom gör det faktum att organisationen är politiskt styrd det så att politikerna som sätter upp målen strävar efter att blidka samhället och medborgarna när dessa ger direktiv till organisationen Gamma. Därför påverkar samhället och dess normer i mycket hög grad de riktlinjer organisationen tilldelas när det kommer till

hållbarhetsfrågor.

Oavsett om det gäller diskussioner hemma med sin familj eller en kollega på jobbet påverkar diskussionerna individen där dennes agerande påverkar och definierar individens egen självbild men också hur individerna i dennes omgivning ser på denne. Något som även påverkar individen i dennes ansvar då den känner sig ansvarig i att agera hållbart, men som också känner sig ansvarig för att leva upp till de gemensamma och ömsesidigt formulerade normerna och värderingarna som uppkommit genom dessa diskussioner och påtryckningar.

Således påverkar samhället dels individen direkt, samhället påverkar individens barn vilka agerar principal i hemmet när det kommer till hållbarhetsfrågor. Samhället påverkar även organisationen Gamma i sig, eftersom de styrande politikerna måste underkasta sig sina väljare. Samhället påverkar därmed genom dessa tre dimensioner på sådant sätt att det ökar ansvarstagandet för hållbarhet hos individen.

47