Diskussion

I följande avsnitt diskuteras de centrala aspekter som analysen mynnat ut i, vilka kommer att diskuteras i förhållande till tidigare forskning inom hållbarhetsstyrningsfältet. Vidare

kommer ytterligare aspekter som identifierats från empirin diskuteras i relation till teori utanför referensramen.

I inledningen lyfts hur Raineri och Paillé (2016) menar att det finns en utmaning hos företag och organisationer att kunna översätta dessa övergripande hållbarhetsmål, att implementera hållbarhetsmålen och förmedla dessa till medarbetarna. I vår uppsats återspeglas denna svårighet att översätta hållbarhetsmålen tydligt. Organisationen Gamma har lyckats med att förmedla hållbarhetsmålen, dessa är allmänt kända inom organisationen. Det som brister är översättningen, hur man genom dessa övergripande mål skall lyckas implementera detta i praktiken, gå från uppsatta mål i teorin till handling. Denna studies resultat visar att otydlighet i direktiv från principalen, med andra ord bristfällig översättning av mål, leder till minskat ansvarstagande för organisationens hållbarhetsmål. Detta precis som Adams och Frost (2008), Battaglia et al. (2016) och Ditillo och Lisi (2016) menar tenderar leda till sämre

hållbarhetsprestationer för organisationen.

Tidigare forskning inom hållbarhetststyrningsfältet (Ditillo & Lisi, 2016; Battaglia et al., 2016; Crutzen et al., 2017; Johnstone, 2019) har till stor del negligerat ett intra-organisatoriskt perspektiv, trots att som både Raineri och Paillé (2016) och Lamm (2015) lyfter att individen och dennes upplevelse av samt stöd till organisationens uppsatta hållbarhetsmål är avgörande för att uppnå de uppsatta hållbarhetsmålen. Både Crutzen et al. (2017) och Johnstone (2019) efterfrågar i sina studier individens perspektiv inom hållbarhetsstyrningsfältet, något som denna studie tagit hänsyn till. Likt Lamm (2015) studerar denna uppsats individen, denna studie fokuserar däremot på individer inom en kontext av en offentlig organisation. Vidare har denna studie undersökt hur organisationens normer och sociala påtryckning påverkar

individen, något som skiljer sig från Lamm (2015) och som bidrar till ytterligare kunskap om vad som påverkar individen när det kommer till hållbarhetsfrågor. Där vi genom vår studie kommit fram till att normer och sociala påtryckningar kollegor emellan, men också från samhället, har stor påverkan på individen och påverkar även denne i sitt agerande och ansvarstagande till organisationens hållbarhetsmål.

De resultat ur analysen som inte kan förklaras med referensramen kommer diskuteras nedan. Likt Alfoldi et al. (2017) förhåller sig denna studies skribenter sig till empirin på ett

diskuterande sätt, med andra ord är vi öppna för nya fenomen och företeelser sprungna ur det empiriska materialet även när dessa inte kan förklaras av referensramen, men ändå relaterar till accountability.

5.1 Tightening the Iron Cage

Starka samband i det som utspelar sig och identifierats i denna studie på fallorganisationen är de likheter som återfinns med vad som beskrivs av Barker (1993) genom självstyrande team. Med ovan menas att avsaknaden av disciplinering från principalen, och således hierarkisk accountability vägs upp av att kollegor, eller “team-medlemmar” istället övervakar varandra och påtalar de brister individen har och även utför sanktioner som skambeläggning. I Barkers

48

studie studerades hur mindre arbetsgrupper i en organisation övergick från klassisk

byråkratisk styrning till självbestämmande team. Syftet med detta genom hur individen inom organisationen inkluderas och får inflytande över styrningen är strävan om att skapa

entusiasm och gemensamma visioner och mål inom arbetsgruppen. Det som dock blev resultatet över tid var hur dessa gemensamma normer, värderingar och visioner

manifesterades i såpass hög grad att dessa på sikt övergick till att genom hur de

systematiserades och snarare blev regelverk för individen att förhålla sig till ledde till att styrformen ändock liknande den byråkratiska styrformen i allt högre grad. Det som även är fallet i studien (Barker, 1993) är hur den kontroll som medarbetarna har över varandra inom de självbestämmande teamen var av högre grad med än starkare övervakning och

disciplinerande åtgärder än vid klassisk byråkratisk form med en tydlig agent och principal förhållande. Även om det i Barkers (1993) studie är draget till sin yttersta spets där

medarbetarna som Barker själv beskriver det styrda varandra med järnhand, återfinns vissa likheter även i vår studie. Detta genom en till stor del avsaknad av den klassiska byråkratiska agent och principal förhållandet genom avsaknad av ansvarstilldelning på en individuell nivå, där ansvaret snarare ligger på kollektiv nivå.

Som tidigare beskrivit har bristen på hierarkisk kontroll och övervakning bidragit till än en mer påtaglig och stark normativ kontroll mellan individer inom gruppen, likt Barkers (1993) självbestämmande team. Informella normer och värderingar råder i organisationen som individerna strävar och förhåller sig till som blir en form av manifesterade regler och

förhållningssätt. Genom hur de även utför former av skuldbeläggning och mildare grader av disciplinerande åtgärder och sanktioner individerna emellan uppstår även denna övervakning som normalt sett står för principalen, men som nu även ligger hos medlemmarna inom organisationerna och inom de olika förvaltningarna. Något som ännu en gång liknar de självbestämmande teamen som återfinns i Barkers (1993) studie, där den normativa

styrningen när det kommer till hållbarhetsstyrningen inom fallorganisationen genomsyrar och påverkar individerna inom organisationen i större grad än den hierarkiska och klassiskt byråkratiska styrningen.

Det intressanta i detta är hur det i Barkers studie gick till överdrift där detta sätt att syra på ledde till att individer inom gruppen påverkades negativt. Somliga gick in i väggen och från att ha gemensamma visioner och likt Roberts (1991) där han beskriver hur den sociala formen av accountability kan skapa ömsesidighet individerna emellan ledde det snarare till hur individerna upplever misstänksamhet gentemot varandra. Ser man till vår studie och

organisation har detta sätt att självstyra på inte gått till så pass överdrift som i Barkers (1993) fall, det som dock påvisas är exempelvis fallet där en av respondenterna inte vågar yttra sig om sin mans bilintresse varpå det inte anses vara rätt och riktigt eller falla inom ramen för de satta normerna inom förvaltningen.

5.2 Miljömupp - identitet och internalisering

Hur de individer identifierar sig som miljömuppar som gör medvetna val och agerar hållbart liknar i hög grad vad som Kunda (2006) beskriver som the self och den starka kulturen som finns på företaget Tech, där individerna identifierar sig som en “Techie”, där individerna i Kundas studie internaliserat den rådande norm och värdegrund inom organisationen High Tech att de även identifierat sig som att vara en Techie, både privat och yrkesmässigt.

49

“Som miljömupp som jag brukar kalla mig (...) men miljömuppen i mig vill ju såklart att vi ska köpa det miljöbättre alternativet”. (Respondent miljöcontroller)

Även här ser man hur individerna som arbetar starkt sammankopplat med hållbarhet och befinner sig inom staber/ förvaltningar där samtliga har detta som sin huvudsakliga uppgift, genomsyras starkt av detta hållbarhetsmedvetna tänk. Det förekommer respondenter som uttrycker sig som ovan, där de beskriver sig själva som “miljömuppar”, något som starkt liknar den roleembracement som Kunda (2006) talar om med sina “Techies”.

“Och sedan handlar det ju mer om det sociala, det finns ju hela tiden. Alltså om man kommer till en ny arbetsplats så, man blir runtvisad och sähär ska du göra och direkt så kommer man ju in i en kultur som man kan både inspireras av.” (Hållbarhetsstrateg)

Denna insocialisering verkar både inspirera individerna till att agera mer hållbart, men verkar även leda till att individerna identifierar sig i enlighet med detta och har en stark inre drivkraft om att göra en skillnad och att agera för att främja en hållbar framtid genom dess val.

Samtidigt uppger en av respondenterna att denne identifierar sig snarare som en

“miljödiplomat”, något som denne anser sig vara stolt över, men även bidragit till kritik från andra individer inom organisationen. Denna kritik består exempelvis av att jämföras med Greta Thunberg när respondenten uttryckt åsikter eller yttrat sig gällande hållbarhetsfrågor. Något som respondenten i fråga upplevt stor frustration över.

“Nej jag är stolt miljödiplomat brukar jag säga, jag står för vad jag tycker och är stolt över det. Jag blir förbannad, det är inget fel på Greta. hon är världens bästa, hon säger någonting i alla fall, hon gör något. det är det inte många som gör.” (Respondent parkchef/

trädgårdsmästare)

Detta visar tydligt på att det finns en konflikt i den genuina upplevelsen av identifikation av att agera hållbart och vara en person som lever i enlighet med detta då det kommer till dennes egna bild av sig själv. Men att konflikten uppstår när denna roll tilldelas utifrån i en negativ bemärkelse, där det ses som något negativt att “propagera för hållbara val” från vissa i organisationen.

Vissa respondenter menar på att det inte finns någon kollektiv skam eller skuldbeläggning, däremot ser man tydligt hur det förekommer en hög grad av skam och kollektivistiskt tänkt när det kommer till att agera miljömedvetet och hållbart. Exempelvis menar en av

respondenterna på att hon skäms och inte pratar om att hennes man har ett stort bilintresse. Det framkommer samtidigt att en annan intervjuperson uppger att hon älskar att resa och som hon själv uttrycker det “väljer att inte skämmas för det”. Samtidigt uppger samma person att om någon nämner att denne varit duktig och ätit vegetariskt en hel vecka så är det ingen som skulle yttra sig om att denne exempelvis grillat en helstekt gris i helgen, då det inte är rätt läge. Detta visar på att det ändå förekommer en informell “skam” eller åtminstone hög grad av påverkan att agera hållbart. Individerna identifierar sig i så pass hög grad med att vara en “miljömupp” eller att agera hållbart att det påverkar hur man agerar och talar med sina kollegor, men också samhälleligt hur man påverkas av den rådande normen och de

påtryckningar som förekommer om att agera hållbarhets medvetet. Val av transportmedel, resor, kosthållning och liknande förekommer i samtliga genomförda intervjuer som

återkommande diskussioner som förs både på formell men framförallt informellt plan där det också lyfts hur det ibland kan hetta till i dessa diskussioner. Men det är något som framförallt

50

genomsyrar kulturen och det sociala samspel som sker kollegor emellan och som ändå i linje med den sociala accountabiliteten påverkar individen och också skapar en form av ansvar hos denne. Ett personligt ansvar genom att agera hållbart.

Vi har således i denna studie funnit fenomen som är väldigt lika de fynd som Kunda (2006) beskriver i sin etnografiska studie av High-Tech. Eftersom denna självbild relaterar till the self både som Roberts (1991) beskriver den och som Kunda (2006) beskriver the self med rollteori. Dessutom verkar det som att i de fall där individen har internaliserat organisationens (och samhällets) hållbarhetsmål och värderingar till sådan grad att de självidentifierar sig som “miljömupp” och “miljödiplomat” att dessa individer tar större ansvar för organisationens hållbarhetsmål än andra individer. Med andra ord är individens självbild om denna

identifierar sig som miljömupp starkt bidragande till individens ansvarstagande när det kommer till hållbarhet.

51