”Alltså personligen tycker så tycker jag, tänker inte på just alltså det som togs upp att just det här tidsperspektivet blir absurt. Alltså jag såg en dokumentär när dom pratade om det, just att man kommer aldrig kunna vet hur mänskligheten ser ut eller om mänskligheten överhuvudtaget finns kvar om hundra tusen år. Då måste man ha någon slags information till den kommande civilisationen. På något sätt få dom att förstå att det här är farlig, det här ska man inte pilla på. Det är i princip omöjligt eftersom man inte vet vad det är för språk. Sett exempel på hur man ska ha några slags bilder på hur, som dom ser. Det är svårt. Jag ser det som det huvudsakliga problemet. Jag tror att rent tekniskt så kan det säkert funka, men ja... Men just information och över- vakning det ser jag som största problem. På grund av dels att den tiden det tar för det att bli icke-radioaktivt och att det känns som att man inte vet vad man ska göra av det, så man väljer att gräva ned problemet och hoppas att det funkar. Det är tidsperspektivet som nästan är oöverskådligt liksom, man har ingen aning om hur saker kommer att förändras och hur det kommer, alltså hur dom inneslutningar man gör kommer att påverkas av tiden då. Kanske också att man tar den där lösningen om man anser att den är säker för att den forskning man har kanske pekar åt det hållet, men sen att den är felaktig och det också gör att man und- viker att komma på andra kanske bättre lösningar. På grund av att man kanske anser sig ha löst problemet.”
”Rent spontant så känner man ju att förvara det femhundra meter ner i marken, när man läser lite, dels de här tiderna som det ska förvaras innan det blir liksom okej, det är ju ruskigt läskigt egentligen. Hundratusen år. Alltså det är ju, när man får det här, när man läser Greenpeace, när dom sätter i ett tidsperspektiv, det var vikingatid för tusen år sedan så är hundratusen år, det är jävligt mycket alltså. Därför får man en liten känsla av, att för- vara det femhundra meter ner i marken med de här förändring- arna som kan ske, jag är inte så insatt så jag vet inte vad det kan innebära, men helst skulle man ju vilja se att det bara försvann.” ”Det är väl omgivning också. Jag menar borra ner någonting i marken som är så pass farligt, det är, trots allt så finns det kvar där, det försvinner inte av sig självt även fast själva bränslet ska vara neutraliserat så att säga. Så ligger det ju fortfarande kvar där och det måste ju bli så att det får någon påverkan, det be- höver man ju inte vara någon kärnfysiker för att veta liksom.”
”Jo, jag tycker det låter bra om de hittar, om de kommer på lik- som så här så att de kan sätta igen det rätt och så där så att det inte kan spridas på något vis. Det är bra, för det står här att de ska använda eldrivna motorer och sådant där så det är inga människor som ska behöva vara där och det är bra.”
”Det känns rätt farligt eftersom man inte vet vad som kommer att hända i berggrunden inom de närmsta hundratusen åren. Men samtidigt så har det ju inte kommit så många andra vettiga lösningar.”
”Först när jag hade läst häftet från SKB då tyckte jag att det lät ganska bra ändå. Lite flummigt kanske eftersom man inte kan, man kan ju aldrig säga att det är helt säkert eftersom man inte kan göra ett prov i hundratusen år och sen använda den meto- den eftersom det måste göras nu. Men sedan när jag hade läst Greenpeace papperna så tänkte man lite längre att andra kanske kan komma åt avfallet och att det måste övervakas, men även innan det så tänkte jag på kostnaden. Vad kommer det där att kosta? För det kommer det ju, även om de inte säger så kom- mer det, att bli en belastning för kommande generationer ändå. Eftersom det kommer ju alltid att kosta att underhålla och man måste ta prover hela tiden antar jag för att… Så det är inte säkert att det skulle verka, lite osäkert kanske men, samtidigt som den är någonting. Den kanske är bättre än vad de har gjort förut med att slänga det i havet och sådant där. Jag vet inte heller exakt hur mycket de har forskat på det, men det är svårt att säga.” ”Ja, jag tyckte det var, femhundra meter låter långt, men sedan tycker jag själva hanteringen på vilket sätt dom förvarar det tyck- te jag lät lite osäkert, inte osäkert men lite konstigt, det lät som ett udda, det lät inte helt säkert och sedan just när jag läste att dom
56
tar ner avfallet med truck längs en femhundra meter lång bana, det är mycket som kan gå fel redan där tycker jag att det var.” ”Ja, vad jag själv tycker så är det väl, så länge det inte blir några skador eller skador för människor så är det väl bra, men sedan vet jag ju inte exakt vad som händer med själva jorden där nere.” ”Det ser ju bra ut på papper men det är frågan om det kommer att funka i verkligheten, eftersom vi inte har rett ut alla eventuella brister och vad den har och så. Men djupet tror inte jag är någon större grej utan det är mer hur det förvaras där nere. Värmen och sånt som jag skulle kunna tänka mig skulle kunna orsaka problem, den ser relativt bra uttänkt ut, men med lite mer forskning så.” ”Det lät läskigt. För att om man ska försegla den för all fram- tid så kan man inte kolla så att någonting händer med den. Man kan inte vara säker på i fall någonting kommer vara bra hela tiden och så där. Det verkar bara läskigt.”
”Jag tycker nog att det inte känns tillräckligt genomtänkt – spontant, personlig åsikt. Jag tycker att det, vi pratar om hundra- tusen år. Att göra ett permanent förvar som behöver bevakning och som behöver vara ett företag i princip i hundra tusen år, det tycker inte jag håller.”
”Alltså, det beror ju väldigt mycket på, det är ju svårt att veta, alltså 100 000 år är ju djävligt lång tid, och med tanke på om som du såg i foldern också att berget faktiskt rör på sig så är det djävligt svårt att veta vad som kommer att hända, framförallt liksom om dom tror att de där koppar- och typ lerlagren ska kunna liksom inte typ såhär, gå sönder på så lång tid, det känns rätt osannolikt egentligen och sen i och för sig, det kanske skulle kunna funka, med tanke på att i Sverige är det ändå rela- tivt stabilt, men då ska man till exempel i USA eller ställen där det är såna där jordbävningar, då och då, så känns det ju som att det skulle vara väldigt svårt att få det att funka i 100 000 år. Framförallt om man inte har någon koll på det.”
Kommentar: Här ser vi en tydlig kontrast mellan intervjuade från Oskarshamn och Östhammar på ena sidan, från landet i övrigt på den andra. I den senare gruppen går de flesta in i en debatt och formulerar argument som stöd för sin, för det mesta avvisande, ståndpunkt. I den förra gruppen, däremot, ges ingen argumentation, eller bara en mycket sparsam sådan. Man nöjer sig med att notera sitt stöd för ett förvar på orten.