Övriga parametrar

4.8.1 Hårdhet

Resultaten från Landskronas grundvattenkontroll visar att brunnsvattnet är hårt. Av de nio brunnar som har deltagit sedan starten hade två brunnar (Tullstorp 13:1 och Tofta 9:3) ett genomsnittligt värde för perioden på 21 ºdH eller mer. Ytterligare två brunnar hade ett snitt på 19 ºdH. Endast två brunnar hade ett snitt under 9 ºdH. Detta innebär att sju av nio brunnar har legat i klass 4 och 5 i SGUs bedöm-ningsgrunder.

4.8.2 Turbiditet

Grundvattenkontrollen visar att provpunkterna har haft låg turbiditet. Av totalt 140 prover under peri-oden 1992-2012 har närmare 84 % legat i klass 1 eller 2 enligt SGUs bedömningsgrunder, vilket inne-bär att värdet har legat under 1,5 FNU. Vid 16 prov har värdet överstigit 3 FNU, men proven har varit fördelade på nio provtagningspunkter. Efter 2006 har endast två prov legat över 3 FNU.

4.8.3 pH

Under perioden för grundvattenkontrollen har pH-värdena legat som lägst på 6,8 och som högst 9,2.

Undersökningarna visar att 197 av 237 prover har legat i klass 2 på SGUs bedömningsgrunder (pH mellan 7,5–8,5). Skillnaderna mellan provplatserna har varit små.

Vattnets surhetsgrad kan mätas i pH-värdet, som visar balansen mellan vattnets sura och alkaliska beståndsdelar. Låga pH-värden ökar risken för korrosionsskador på metalledning-ar, vilket kan ge ökade halter av metaller från ledningarna. pH-värdet bör ligga inom inter-vallet 6,5-9. Både Livsmedelsverket och Socialstyrelsen anger att vattnet bedöms om otjän-ligt om pH-värdet är 10,5 eller högre.

Turbiditet är ett mått på vattnets grumlighet och mäts i FNU. Höga värden på turbiditet in-dikerar ofta påverkan av ytvatten och bör alltid undersökas om vattnet används som dricks-vatten. Enligt Livsmedelsverkets gränsvärden ska vatten bedömas som tjänligt med an-märkning från 1,5 FNU vid ankomst hos konsumenten. Socialstyrelsens riktvärden anger att värden från 3 FNU ska bedömas som tjänligt med anmärkning.

Hårdheten är ett mått på mängden kalcium- och magnesiumjoner i vattnet. Ju högre halt av joner, desto hårdare är vattnet. Hårt vatten innebär ingen risk för hälsan. Däremot kan vatt-nets hårdhet medföra tekniska problem genom kalkutfällningar i exempelvis ledningar och tvättmaskiner. Dessutom påverkar hårdheten hur mycket tvätt- och diskmedel som doseras.

Hårt vatten kräver mer tvättmedel, vilket leder till en ökad miljöbelastning. Vattnets hårdhet mäts som totalhårdhet i tyska hårdhetsgrader (ºdH). 10-20 ºdH benämns som hårt vatten och mer än 21 ºdH är mycket hårt.

27 4.8.4 Fluorid

Under perioden hade tre av de fem bergborrade brunnarna i Landskrona värden mellan 0,8-1,6 mg/l, vilket motsvarar klass 3 (måttlig halt) i SGUs tillståndsklassificering. Högst värden uppmättes i brun-nen på Bulten 1, där genomsnittet låg på 1,6 mg/l. I mätningen 2011 uppgick halten till 3,2 mg/l. Lägst halt hade provpunkt 1 i Hilleshög, som har legat under 0,4 mg/l.

Grundvattnet i jordlagerbrunnarna har haft mycket låga halter av fluorid. De flesta mätningarna (87 %) har visat värden i klass 1 enligt SGUs bedömningsgrunder, det vill säga under 0,4 mg/l. I Tofta 9:3 (10) har fluoridhalterna dessutom legat under detektionsgränsen sedan 1998. Även i Saxtorp 4:3 (12) har halterna legat under detektionsgränsen vid flera tillfällen. De låga värdena innebär att grundvattnet i Landskrona har ett begränsat kariesskydd.

4.8.5 Järn

Järnhalten i Landskrona är låg, även om de bergborrade brunnarna har haft högre halter än jordlager-brunnarna. Både Asmundtorp 1:270 (4) och Saxtorp 32:15 (5) har haft värden över 0,5 mg/l i tre av fem mätningar. Det högsta värdet uppmättes i Asmundtorp med 2,8 mg/l i mars 2004. Lägsta genom-snittshalt under perioden uppmättes i Äskatorp 5:10 (2) med 0,23 mg/l.

I jordlagerbrunnarna har järnhalten varit så låg att den i många fall har understigit detektionsgränsen på 0,05 eller 0,02 mg/l. På provpunkt 9 (Råga Hörstad) har endast ett värde uppmätts, och på Annelöv 3:10 (15) och Lilla Hörstad 6:73 (11) har två respektive tre värden påvisats under perioden. På övriga provpunkter har halterna legat under 0,5 mg/l med undantag för tre enskilda prover tagna på Saxtorp 4:3 (12) och Tofta 9:3(10).

Fluorid kan ha en kariesförebyggande effekt om halten ligger mellan 0,8-1,2 mg/l. Högre halter (från 1,3 mg/l) kan ge upphov till missfärgningar på tänder. Barn bör inte dricka vat-ten med höga fluoridhalter i större omfattning. Livsmedelsverkets gränsvärde ligger på 1,5 mg/l eller mer för att bedömas som otjänligt. Socialstyrelsen anger att halter från 1,3 mg/l ska bedömas som tjänliga med anmärkning och otjänliga från 6 mg/l. Barn under 1,5 år bör endast få vatten med halter på 1,6-4 mg/l i begränsad omfattning enligt Socialstyrelsen.

Förekomsten av järn i grundvatten härrör till största delen från upplösta järnhaltiga mineral i jord och bergarter. Höga halter av järn kan orsaka utfällningar, missfärgningar, dålig lukt samt påverka smaken. Det kan även ge skador på textilier och ledningar. Livsmedelsverket anger att halter från 0,2 mg/l hos konsumenten ska bedömas som tjänligt med anmärkning.

Socialstyrelsens riktvärde för dricksvatten från enskilda vattentäkter ligger på 0,5 mg/liter.

Både Livsmedelsverkets gränsvärde och Socialstyrelsens riktvärde är av estetisk och teknisk karaktär och inte hälsomässig.

28 4.8.6 Mangan

I grundvattenkontrollen har manganhalten varit låg, både i bergs- och jordlagerbrunnar. Bara på Viarp 10:12 (6) och Tullstorp 13:1 (8) har det återkommande förekommit halter över 0,3 mg/l (Socialstyrel-sens riktvärde för tjänligt med anmärkning). I Tullstorp har halterna legat på i genomsnitt 0,28 mg/l och det högsta värdet uppgick till 0,37 mg/l i november 1997. I Viarp låg genomsnittshalten under perioden på 0,19 mg/l, men i de senaste tre mätningarna (2011 och 2012) har halten legat över 0,5 mg/l. Provpunkterna 9-15 har haft låga manganhalter och i många fall har det varit under detektions-gränsen på 0,01 eller 0,02 mg/l.

4.8.7 Zink

Kontrollprogrammet har endast periodvis undersökt halterna av zink. Den första undersökningen ge-nomfördes 1995 i jordlagerbrunnarna, därefter undersöktes zinkhalterna mellan 2003-2009.

För de flesta brunnarna har halterna varit låga och varit under 0,1 mg/l. Provpunkterna 4, 6, 7 och 10 har återkommande haft värden över 0,1 mg/l, vilket motsvarar klass 4 i SGUs bedömningsgrunder. I Tofta 9:3 (10) har halten överstigit 1 mg/l vid två av sju mätningar (2004 och 2008), vilket kan indi-kera en lokal förorening.

Zink förekommer naturligt i låga halter i grundvatten. Högre halter kan bero på bergart och mineraliseringar, men kan även bero på mänsklig påverkan. Korrosion kan lösa ut zink från bland annat ledningsmaterial. Halter över 3 mg/l kan ge smakförändringar och missfärg-ningar. Höga halter av zink kan även vara en indikator på att andra metallhalter (t.ex. kad-mium) kan vara högre än normalt. Zinkhalter över 0,7 mg/l kan indikera påverkan från en lokal föroreningskälla. Varken Livsmedelverket eller Socialstyrelsen har något gränsvärde respektive riktvärde.

Mangan härrör till största delen från upplösta manganmineral i jord och bergarter. Likt järn kan mangan orsaka utfällningar, missfärgningar och påverka smaken. Det kan även ge ska-dor på textilier och ledningar. Livsmedelsverket anger att halter från 0,05 mg/l hos konsu-menten ska bedömas som tjänligt med anmärkning. Socialstyrelsens riktvärde för dricksvat-ten från enskilda vatdricksvat-tentäkter ligger på 0,3 mg/liter. Både Livsmedelsverkets gränsvärde och Socialstyrelsens riktvärde är av estetisk och teknisk karaktär och inte hälsomässig.

29