Kring sjötransport och hamnar finns en rad tjänster som utförs av olika typer av aktörer.
Detta är en heterogen grupp och många av delarna är svåra att identifiera i offentlig statistik.
5.4.1 Skeppsmäklare och hamnagenter
Skeppsmäklarens roll handlar om att koppla samman den som äger ett fartyg (redaren) med den som äger lasten som skall transporteras (befraktaren). Det kan exempelvis handla om att förmedla avtal för frakt, försäljning, byggande eller underhåll av fartyg. Eftersom det finns så många olika typer av fartyg och laster så har det utvecklats ett antal specialiseringar, se faktaruta. Mäklarnas ersättning betalas oftast i form av kommission.
Det innebär att mycket tid kan läggas ner på rådgivning, men utan avtal blir det inget arvode. Hamnagenter är det lokala ombudet för redaren och fartygets befäl vid ett hamnanlöp. Totalt arbetar cirka 1 550 personer i olika roller inom sektorn och omsättningen uppgick sammantaget till cirka 7 miljarder kronor, eftersom stora volymer faktureras vidare.
Faktaruta: Olika skeppsmäklarroller
Befraktningsmäklare – förmedlar kontakter, förhandlar om pris och villkor, samt skriver avtal mellan rederi och lastägare med behov av sjötransport. Mäklaren är ofta specialiserad på en viss typ av marknad (till exempel Asien, Östersjön eller Europa), godslag (metall, skogsvaror, livsmedel, etcetera) eller fartygstyp (till exempel torrlast eller tanker). Mäklaren arbetar oftast på uppdrag av rederiet eller lastägaren, men kan även företräda båda parter.
Köp- och försäljningsmäklare – förmedlar affärer mellan köpare och säljare av fartyg. Många är specialiserade på en eller två fartygstyper. Mäklarna hjälper bland annat till med att ta in offerter från varven, kontakta fartygsdesigners och skriva avtal.
Linjeagent – representerar ett eller flera rederier och marknadsför deras seglingar, ofta på vissa linjer, sköter den praktiska hanteringen, inkasserar frakter samt bygger upp och underhåller kontakter med exportörer, importörer och speditörer.
Hamnagenten – underlättar för befälhavare utan lokal förankring genom att fungera som myndigheters och leverantörers förlängda arm. Det kan handla om allt från dokumentation till att hantera betalningar, beställa lots och bogserbåt, skicka efter reservdelar, sköta kontakter med hamnens stuveri och ordna transporter åt besättningen.
Källa: Sveriges Skeppsmäklareförening, www.swe-shipbroker.se
5.4.2 Banker, försäkringsbolag och advokatfirmor
Eftersom sjöfarten är en kapitalintensiv bransch är det betydelsefullt att etablera goda bankförbindelser. I Sverige har Nordea, SEB, Svenska Handelsbanken, Swedbank och Ålandsbanken, samt i mindre omfattning deras finansbolag, verksamhet riktad mot maritim verksamhet. Dessutom har Svenska Skeppshypotekskassan, som presenteras närmare senare i kapitlet, etablerats just i syfte att skapa goda finansieringsförutsättningar för sjöfarten. Antalet sysselsatta som arbetar med finansiering och övrig finansiellt support till sjöfarten uppskattas till cirka 45 personer, i huvudsak lokaliserade i Stockholm och
Göteborg. Bankernas samlade utlåning till de svenska rederierna beräknas uppgå till cirka 37,5 miljarder kronor.
Sjöfarten representerar stora belopp och konsekvenserna av ett haveri kan bli enorma.
Eftersom branschen är internationell och komplex behövs en hög grad av specialist-kunnande. På ett övergripande plan finns det i huvudsak två typer av försäkringar;
sjöförsäkringar och transportförsäkringar, som antingen lastägaren eller rederiet tar.
Faktaruta: Försäkringar inom sjöfarten
Sjöförsäkringar – som redaren tar och betalar premier för. Försäkringarna består dels av sådana premier som praktiskt taget alla rederier tar, så kallade kasko (avseende skador på skrov/fartyg), P&I (protection and indemnity, en ansvarsförsäkring för fartyg avseende bland annat last, besättning och oljespill) och krigsförsäkringar, dels av olika extraförsäkringar, som till exempel fraktförsäkring, containerförsäkring, däcklastsförsäkring och strejkförsäkring. Dessutom finns för internationell trafik vissa obligatoriska försäkringar avseende föroreningar genom bunkerspill.
Transportförsäkringar – som lastägaren betalar premier för. Om köpeavtalet stipulerar fritt levererat, fritt ombord eller CIF så ansvarar lastägaren för att försäkra godset hela eller delar av transportsträckan. Utöver en generell transportförsäkring så finns olika separata försäkringsformer, exempelvis krigsförsäkring, strejk- och sabotageförsäkring, samt lagringsförsäkring.
Källa: Sjöfartens Bok, Svensk Sjöfarts Tidning nr 7, 28 augusti 2009
Under den senaste 10-årsperioden har det skett en strukturomvandling inom försäkrings-branschen, som resulterat i fler stora internationella och färre nationella bolag. Det ökade kravet på finansiell styrka var tydliga i samband med den amerikanska finanskrisen då även stora försäkringsbolag som Enron och AIG drabbades hårt.
I Sverige opererar ett 20-tal försäkringsbolag på sjöförsäkringsområdet, varav flera internationella aktörer. På varu- och transportsidan dominerar finskägda If Skade-försäkringar, amerikanska Markel, tyska Inter-Hannover, schweiziska Zürich International och AIG Europe. De större fartygen täcks av The Swedish Club, norskkontrollerade Gard Marine & Energy AB, danskägda Codan Marine, åländska Alandia, danskägda Vesta Marine. Det mindre tonnaget tecknas i If Skadeförsäkring, Länsförsäkringar Sak, Bohusläns Allmänna Sjöförsäkringsbolag. För att sprida risken återförsäkras försäkringsbolag hos andra försäkringsgivare, till exempel Lloyds som är världen största försäkringsmarknad. I Sverige finns även norska Gard Marine & Energy och The Swedish Club, Sveriges Ångfartygs Assurans Förening, ett icke vinstdrivande, ömsesidiga försäkringsbolag som ägs av sina medlemmar.
Konkurrensen om marin försäkring är hård och premierna pressade. Den samlade premievolymen för marina försäkringsaffärer som tecknades i Sverige år 2008 uppgick till cirka 2 800 miljoner kronor. Då ingår de svenska försäkringsgivarnas inhemska och internationella verksamhet57. Sammantaget sysselsätter verksamheten riktad mot sjöfart cirka 100 personer, framför allt i Göteborg och Stockholm.
57 Sjöfartens Bok, Svensk Sjöfarts Tidning nr 7, 28 augusti 2009.
Det finns ett antal advokatbyråer, med verksamhet inom sjöfart. Några av de större är Lindahl, Setterwalls, Mannheimer Swartling, Vinge, Winge, Wistrand, MAQS och Lindhs DLA, som tillsammans sysselsätter cirka 40 personer och genererar en intäkt på cirka 107 miljoner kronor inom sjöfart. Även dessa är i huvudsak verksamma i Stockholm och Göteborg, där också Dispaschören Svante Johansson är verksam. Sjörättsdomstolar finns i Luleå, Sundsvall, Stockholm, Kalmar, Karlstad och Göteborg.
5.4.3 Klassningssällskapen
Klassificeringssällskapens, eller klassningssällskapens, roll är att säkerställa att fartyg, oljeplattformar och andra marina installationer uppfyller de tekniska förutsättningarna ur ett säkerhetsperspektiv. Det innebär att kontrollera ritningar, verifiera beräkningsunderlag och testa att material motsvarar regelkrav från klassningssällskapet och myndigheter på nationell eller internationell nivå. Detta ställer höga krav på teknisk kompetens och utveckling. I de flesta flaggstater är klassningssällskapen auktoriserade att representera myndigheterna vid kontroll av sjösäkerhet, sjövärdighet och miljöskydd. Vid årliga inspektioner undersöks bland annat skrov, maskineri och annan utrustning. Vissa klassningar är obligatoriska, medan andra är frivilliga.
De klassificeringsbolag som klassar svenskt tonnage är mycket stora, väletablerade företag med ett globalt nätverk, exempelvis det äldsta klassningsbolaget Lloyds, Det Norska Veritas, American Bureau of Shipping (ABS), Germanisher Lloyd (GL) och det franska Bureau Veritas. Uppskattningsvis sysselsätter klassningsverksamheten i Sverige cirka 85 personer och omsättningen uppgår uppskattningsvis till cirka 200 miljoner kronor.
Verksamheten är geografiskt spridd till regioner med större hamnar, som Göteborg, Stockholm, Malmö, Helsingborg, Västerås, Kristinehamn, Karlstad, Örebro och Norrköping.
I Sverige är Transportstyrelsen ansvarig myndighet för kontroll och certifiering av svenska företag. Klassificeringssällskapen har tagit över en stor del av godkännandeprocessen och verifierande inspektioner som sjöfartsinspektionen tidigare gjorde. Regeringen gav i december 2009 Transportstyrelsen i uppdrag att lämna förslag för att effektivisera och skapa större flexibilitet för besiktning av fartyg som för svensk flagg. I uppdraget ingår att undersöka vilka delar av fartygstillsynen som kan lämnas över från Transportstyrelsen till klassningssällskapen för att effektivisera verksamheten och minska kostnaderna för rederierna, samt att utveckla det befintliga systemet för egenkontroll och därigenom gå mot en modell med systemtillsyn för de rederier som använder sig av egenkontrollsystemet.
5.4.4 Bunkerföretag
Bunkerförsäljningen är i hög grad kopplad till de stora oljebolagen, som Preem och Shell, men även mer specialiserade företag som Oljefirma J Christensson, Donsö Bunkerservice, O W Bunkering Sweden AB, Stena Oil och Topoil bedriver verksamhet inom området.
Sammantaget har dessa företag en omsättning på cirka 10 miljarder kronor, men antalet sysselsatta med bunkring av svenska och utländska fartyg uppgår bara till cirka 35-40 personer. Företagen är i huvudsak baserade i Göteborg, där man har tillgång två lokala raffinaderier som kan erbjuda även lågsvavliga oljeprodukter.
5.5 Teknikleverantörer till sjöfarten