Sjöfartsverket är en myndighet med uppgift att bidra till att de transportpolitiska målen inom sjöfarten uppnås, det vill säga att på ett samhällsekonomiskt effektivt och långsiktigt hållbart sjötransportsystem skapas. Verket har flera olika funktioner; en beställarfunktion som inkluderar infrastrukturplanering (Sjöfart och samhälle) och två avdelningar med ansvar för producerande verksamhet (dels Farledsavdelningen, som ansvarar för genomförande av infrastrukturella insatser i farleder, isbrytning och sjögeografisk information, dels Sjötrafikavdelningen, med ansvar för lotsning, sjötrafikinformation och sjöräddning). Dessutom finns en rederifunktion, med ansvar för in- och uthyrning samt underhåll och drift av verkets isbrytnings-, sjömätnings- och arbetsfartyg.
I princip råder lotsplikt för alla handelsfartyg över 70 meter som ska angöra svensk hamn.
Lotsens roll är att hjälpa befälhavaren att säkert framföra fartyget till hamn. Flertalet svenska lotsar har tidigare arbetat som befälhavare på handelsfartyg. 2008 arbetade
Sveriges cirka 215 lotsar vid Sjöfartsverket, som utbildar lotsar internt62. Sjöfartsverket är den enda aktör som får bedriva lotsning i Sverige. Många lotsar kommer att gå i pension under de närmaste åren. För att bli lots krävs svenskt medborgarskap, sjökaptens-behörighet, aktuell praktik på modern båt och att man i övrig bedöms vara lämplig för uppgiften. Som lots är man stationerad i hemmet, vilket innebär att det kan vara en karriärmöjlighet för sjöfartspersonal som vill söka sig iland. Inom Sjöfartsverket arbetar även cirka 190 båtsmän, som transporterar lotsen ut till fartyget. I den så kallade Lotsutredningens slutbetänkande föreslogs att bland annat lotstransporter, drift- och underhåll av farleder samt sjömätningar ska upphandlas i större utsträckning63.
Sjöfartsverkets intäkter under 2008 utgjordes av farledsavgifter, lotsavgifter, statliga anslag och övriga intäkter, bland annat från uthyrning av isbrytare, besiktningsavgifter, försäljning av sjökort och uppdrag åt statliga myndigheter. Farledsavgifterna uppgick till drygt hälften av verkets totala omsättning på 1 983 miljoner kronor och togs ut av fartyg som anlöpte svensk hamn baserat på fartygets storlek (bruttodräktighet) och mängden lastat/lossat gods. För att minska miljöpåverkan av sjöfarten reduceras farledsavgifterna för fartyg som kan uppvisa så kallat svavelintyg. Lotsavgifterna tas ut vid utnyttjande av tjänsten och baseras på fartygets storlek och lotsad tid. Sjöfartsverket får även anslag från staten som ersättning för sjöräddning och viss annan verksamhet för fritidsbåtstrafik, med mera. Vid slutet av 2008 hade myndigheten 1 348 anställda, motsvarande 1 171 helårsarbeten. Av dessa hade 73 procent sakområdeskompetens inom myndighetens verksamhetsområden.
Figur 26: Sjöfartsverkets rörelseintäkter 2008 (tusen kronor)
539 095
495 541 374 306
269 682
303 923
Farledsavgifter, fartyg Farledsavgifter, gods Lotsavgifter Anslag
Övriga externa intäkter
Källa: Sjöfartsverket, Årsredovisning 2008
I samband med omorganisationen den 1 januari 2009 flyttades tillsynsverksamheten inom Sjöfartsinspektionen, inklusive ansvaret för sjöfartsregistret, över till Transportstyrelsen.
Detta har medfört att verksamheten inom Sjöfartsverket minskat. Idag ligger fokus framför allt på produktionsverksamhet. Nedgången i världskonjunkturen och den minskning av avgiftspliktiga godsvolymer som inleddes under slutet av 2008, har tillsammans med ett
62 Källa: www.sjofartsverket.se.
63 SOU 2008:53, Styra rätt! Förslag om Sjöfartsverkets organisation. Slutbetänkande från Lotsutredningen 15 maj 2008.
minskat antal lotsningar, resulterat i minskade avgiftsintäkter under 2009. Verket är nu inne i en rationaliseringsprocess för att möta de minskade intäkterna. Det effektiviserings-program som genomförts bidrog till en resultatförbättring med 47 miljoner kronor för år 2009. Fullt genomfört blir effekten större.
5.6.2 Transportstyrelsen
Den nybildade Transportstyrelsen har sedan 1 januari 2009 tagit över frågor om bland annat normering, tillsyn, tillståndsgivning och registerhållning från Sjöfartsverket.
Verksamheten riktar sig till både handelssjöfart och fritidsbåtssektorn.
Som tillsynsmyndighet för sjöfarten ansvarar Transportstyrelsen för att de regler som gäller i Sverige för svenska fartyg och utländska fartyg i svenska farvatten efterlevs.
Transportstyrelsen har till uppgift att kontrollera att reglerna följs, bland annat genom besiktningar, inspektioner och hamnstatskontroller. Tillsynsverksamhet styrs i huvudsak av lagar som gäller arbetsmiljö, fartygssäkerhet, hamn- och sjöfartsskydd samt åtgärder mot förorening från fartyg. Årligen genomförs cirka 4 000 besiktningar, inspektioner och kontroller. Målet är att varje år utföra inspektion av 25 procent av utländska fartyg som kommer till landet, i enlighet med EU:s direktiv för hamnstatskontroll (95/21/EG)
Transportstyrelsen är även ansvarig för det svenska fartygsregistret och för sjömans-registret, samt utfärdar behörigheter för ombordanställd personal. Verksamheten finansieras via farledsavgifter, som tas in av Sjöfartsverket, direkta avgifter för tillsyn och en mindre del anslag. Transportstyrelsen är den myndighet vars huvuduppgift är att hantera sjösäkerhets-, sjöfartsskydds- och vissa miljöfrågor nationellt och internationellt. Hittills har Sjöfartsverket fortsatt ansvar för andra miljöfrågor, som exempelvis emissionsfrågor, men det pågår fortsatt en diskussion om den långsiktiga ansvarsuppdelningen mellan myndigheterna.
5.6.3 Trafikverket
I april 2009 presenterades resultaten från regeringens utredning av myndigheterna inom transportområdet. I uppdraget ingick att analysera och kartlägga myndigheternas verksamheter och funktioner för att hitta möjligheter till effektivisering och synergier.
Utredningen förslog att ett Trafikverk bildas, med uppgift att hålla samman och ansvara för planering av samtliga transportslag. Man konstaterade att infrastrukturåtgärder inom sjöfarten hade svårt att mötas upp av åtgärder inom väg och järnväg, eftersom dessa är fastlagda för lång tid framåt. Regeringen har beslutat att inrätta Trafikverket från och med 1 april 2010.
5.6.4 Svenska Skeppshypotekskassan
Svenska Skeppshypotekskassan grundades 1929 som Sveriges enda sjöfartsbank, med uppgift att underlätta finansiering för svenska rederier och medverka till handelsflottans föryngring. Från att tidigare enbart lämna lån till svenska rederier för finansiering av fartyg med svensk flagg har man, för att tillmötesgå redarnas önskemål, idag möjlighet att lämna lån både till svenska rederier och till utländska rederier där det finns ett betydande svenskt intresse eller inflytande. Lån lämnas normalt med upp till 70 procent av fartygets värde.
Kassan ansvarar även för förvaltning av en statlig fond för lån till den mindre skeppsfarten, som möjliggör utlåning upp till 90 procent.
Under 2008 betalades lån på 1,5 miljarder kronor ut, vilket är en ökning mot genomsnittet på 1,25 miljarder årligen under de senaste tio åren. Omfattningen på utbetalade lån pendlar
dock kraftigt mellan åren. Vid årets slut uppgick utestående lån till 7,9 miljarder kronor.
Kassans eget kapital uppgår till 1,4 miljarder kronor, bland annat i form av en reservfond där verksamhetens avkastning samlats. Därutöver lånar Kassan direkt av banker och kreditinstitut. Låntagarna ansvarar solidariskt för att täcka eventuella förluster, upp till 5 procentenheter utöver de egna skulderna. Dessutom har Kassan en statlig garanti som uppgår till 350 miljoner kronor, vilket skapar stabilitet och möjliggör goda finansierings-villkor. Staten tillförde däremot inget kapital då verksamheten inrättades. Under 2008 hade Kassan åtta anställda, varav två administrerar det statliga rederistöd som lämnas via Rederinämnden.
Figur 27: Svenska Skeppshypotekskassans utbetalade lån, 1999-2008
Källa: Svenska Skeppshypotekskassan, 2009
Under våren 2010 genomfördes en bolagsgenomgång av Svenska Skeppshypotekskassan64. Syftet var att undersöka om Kassan uppfyllde de grundläggande kriterierna för statligt ägande, och - om så inte var fallet - om det fanns andra skäl för staten att kvarstå som ägare65. Enligt analysen uppfyllde Kassan, enligt utredningen, inte kriterierna för statligt ägande, avseende samhällsuppdrag som kräver statligt ägande, särskilda nationella intressen, statligt ägande som förutsättning för bolagets utveckling och påverkan på konkurrens, sysselsättning och branschutveckling.
I analysen konstateras att Kassans verksamhet bedrivs på en marknad, i konkurrens med framför allt affärsbankerna, vilket innebär att den inte tillhandahåller något för samhället unikt. Dessutom innebär den ökade globala integrationen av sjöfarten att möjligheter att stödja en utveckling till nytta specifikt för svenska rederier och svenska sysselsatta minskar. Man lyfter även fram ett antal begränsningar i det statliga regelverket som riskerar att hämma Kassans framtida utvecklingsmöjligheter, exempelvis införandet av nya produkter.
64 KPMG (2010), Svenska Skeppshypotekskassan. Bolagsgenomgång.
65 I budgetpropositionen 2006/2007:1 förklarar regeringen sin avsikt att minska det statliga ägandet av företag och att man avser att genomföra en genomgång av alla statligt ägda företag.
Samtidigt konstateras att Kassan är betydelsefull, framför allt i Västra Götalandsregionen, för mindre rederier och under lågkonjunktur. Genom sin mångåriga verksamhet och specialisering har Kassan byggt upp en betydande kompetens och fungerar som en arena och kontakt inom sjöfartssektorn. Dessutom har Kassan ett viktigt symbolvärde i branschen, som en del av den nationella sjöfartspolitiken.
Rekommendationen från bolagsgenomgången är att staten bör vidta åtgärder för att undersöka de marknadsmässiga förutsättningarna för en försäljning, vilken kompliceras av oklarheter beträffande äganderätten till Kassans reservfond. Dessutom rekommenderas staten att vidta åtgärder för att möjliggöra en utveckling av Kassans verksamhet, oavsett ägarform.
5.6.5 Rederinämnden
Rederinämnden inrättades i januari 1997 och har till uppgift att besluta om sjöfartsstöd till svensk sjöfart. Syftet med sjöfartsstödet är att ge svensk sjöfartsnäring konkurrensvillkor som är likvärdiga med våra närmaste konkurrentländer. Något egentligt motiv för det statliga åtagandet saknas i traditionell mening. Stödet motiveras istället av att det finns andra EU-länder som stödjer denna näring och utan motsvarande stöd till den nationella sjöfarten skulle utflaggningen öka66.
Den 1 oktober 2001 infördes en ny förordning om sjöfartsstöd67. Stödet är ett nettostöd och ges genom att arbetsgivarens skattekonto krediteras med ett belopp som motsvarar skatteavdrag och arbetsgivaravgifter på sjöinkomst. Stödet innefattar både last- och passagerarfartyg i internationell trafik. Ett av villkoren för att erhålla stöd är att den sökande ställer utbildningsplatser på fartyg till förfogande. Sjöfartsstödet beslutas av Rederinämnden, men den löpande förvaltningen administreras av två årsarbetskrafter vid Svenska Skeppshypotekskassan.
Enligt förordningen skall Rederinämnden göra årliga utvärderingar av effekter av stödet och rapportera hur kraven på försäkringar och utbildningsplatser enligt förordningarna om sjöfartsstöd uppfylls.
5.6.6 Marinen och Försvarsmakten
Kustbevakningen är en civil myndighet med drygt 750 anställda som tillhör Försvars-departementets verksamhetsområde. Myndigheten har i uppdrag att övervaka landets kuster för att upptäcka och förhindra brott, men även att rädda och hjälpa till sjöss. För detta har man ett nära samarbete med Polisen, Tullverket, Fiskeriverket, Sjöfartsverket med flera. Idag arbetar Kustbevakningen med miljöräddning och miljöövervakning, för att motverka miljöbrott till havs, med gränskontroll, sjöräddning och övervakning och kontroll av fisket till sjöss.
Ytterligare en del av den svenska offentliga strukturen utgörs av Försvarsmakten, där marinen har till uppgift att ansvara för militär övervakning av hela det svenska sjöterritoriet samt utanför liggande omgivande havsområden. Marinen medverkar, tillsammans med Kustbevakningen, i ett internationellt samarbete för att bland annat öka säkerheten till sjöss inom Östersjöregionen genom förbättrad identifiering av trafik i Östersjön och Kattegatt. Dessutom har marinen under de senaste åren bidragit till det
66 SOU 2009:31, Effektiva transporter och samhällsbyggande – en ny struktur för sjö, luft, väg och järnväg. Huvudbetänkande, 1 april 2009.
67 Prop. 2000/01:127 Sjöfartsstöd.
internationella sjösäkerhets- och biståndsarbetet genom insatser för att skydda fartyg och motverka sjöröveri utanför Somalias kust. Marinens personal uppgår till cirka 2 700 soldater, sjömän, officerare och civila.
5.7 Forskning och utveckling inom sjöfart