4.3 Svensk marknadsmissbruks och visselblåsarlagstiftning
4.3.2 Administrativa sanktioner
Ett ytterligare område där omfattande förändringar krävts till följd av EU-rättsakternas införlivande är det gällande sanktionssystemen. Redan tidigare har det föreslagits, av bland andra Finansinspektionen, att administrativa sanktioner bör införas för att komplettera det straffrättsliga systemet.214 Nämnda sanktioner införs nu på samma grunder, samt som en del i en proportionalitetsskala där straffrättsliga påföljder ska reserveras för mer allvarliga gärningar.215Vidare har påpekats att dessas införande torde innebära en förbättrad resursfördelning, särskilt med hänsyn till Ekobrottsmyndighetens möjlighet att då fokusera på mer komplicerade fall, i och med den avlastning Finansinspektions utökade befogenheter ger.216 I ljuset av allvarlighetsavvägningen ska endast uppsåtliga brott falla inom det
210 Prop. 2016/17:22, s. 311. Se även lagrådsremiss, s. 309. 211 Prop. 2016/17:22, s. 311. Se även lagrådsremiss, s. 309. 212 Lagrådsremiss, s. 309.
213 SOU 2014:46, s. 418.
214 Prop. 2016/17:22, s. 97. Se även lagrådsremiss, s. 96. 215 Prop. 2016/17:22, s. 99-100. Se även lagrådsremiss, s. 98. 216 Prop. 2016/17:22, s. 101-102. Se även lagrådsremiss, s. 100.
kriminaliserade området, och övriga förseelser kommer handläggas i ett administrativt sanktionssystem.217 Finansinspektionen kommer även fortsättningsvis vara den behöriga myndigheten.218
4.4 Sammanfattning
De nya, unionsrättsliga bestämmelserna om visselblåsarskydd speglar en eftersträvan att involvera arbetstagare och övriga privatpersoner i arbetet mot marknadsmissbruk samt adderar ytterligare ett element till de tillgängliga tillvägagångssätten för dess bekämpning. Vidare tyder de nämnda bestämmelserna om effektiva mekanismer för rapportering, samt kraven på interna förfaranden, på att stor vikt läggs vid ett faktiskt och fungerande skydd för exempelvis en visselblåsares personuppgifter samt motverkande av diskriminering och repressalier mot rapportören i fråga. Det följer även den tidigare nämnda globala utvecklingen, som under senare år uppmärksammats och konkretiserats inom EU. Liknande bestämmelser har dessutom, som tidigare nämnts, införts i kapitaltäckningsdirektivet, och de lagstiftande organen verkar allt mer angelägna om att involvera arbetstagare och övriga privatpersoner i det brottsupptäckande arbetet inom det finansmarknadsrättsliga området. Något anmärkningsvärt är dock det faktum att ekonomiska incitament, trots resonemangen kring dessas betydelse som en del av det sociala skyddet för visselblåsare, slutligen gjordes till ett valfritt inslag i de inhemska lagstiftningarna.
Rörande de svenska visselblåsarbestämmelserna och det tillhörande rapporteringsförfarandet förelåg, som nämnts, redan relativt detaljerade föreskrifter hänförliga till kapitaltäckningsdirektivets motsvarande bestämmelser. Därför förefaller det, enligt min uppfattning, vara en både rimlig och funktionell lösning att samla samtliga föreskrifter för rapporteringssystem i en och samma förordning. Avseende skyddet för visselblåsare mot repressalier etc., rådde det vid lagrådsremissens författande delade meningar kring lagförslagets adekvans i ljuset av kraven i MAR. Med anledning av att motiveringen till stor del verkar luta sig mot att bestämmelserna i lag (2016:749) är tillräcklig, kan det väcka vissa farhågor – särskilt då nämnda lag och dess formuleringar mottagit kritik, inte minst av
217 Prop. 2016/17:22, s. 106-107. Se även lagrådsremiss, s. 105.
218 Prop. 2016/17:22, s. 89. Se även lagrådsremiss, s. 87. Ovan nämnda lagändringar trädde i kraft den 1 februari
2017, riksdagen.se, Ja till ändring av regler om marknadsmissbruk (FiU14),
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/effektiv-bekampning-av- marknadsmissbruk_H401FiU14, 2016-12-15 (2017-01-31).
lagrådet. I synnerhet menar lagrådet att lagbestämmelserna kan uppfattas som vaga och medför uppenbara risker i rättstillämpningen.219
Formuleringarna i lagrådsremissen och propositionen kring användandet av ekonomiska incitament som en del av visselblåsarbestämmelserna präglas av en något skeptisk inställning. I stället för att resonera kring vilka typer av frågor gällande rättssäkerhetsaspekter som skulle kunna uppkomma nämns de enbart i korthet som den definitiva grunden till att dess införande bör uteslutas. Vidare konstateras att uppgifter som lämnats i hopp om ekonomisk kompensation ändå kan komma att användas som åtalsgrund. Något underligt kan tyckas, då det vid lagrådsremissens författande borde argumenterats ett steg längre. Om uppgifter endast lämnas i hopp om ekonomisk kompensation, torde ju samma uppgifter vid en definitiv avsaknad av nämnda kompensation inte överhuvudtaget lämnas. Det förefaller vara så att uppfattningen är att visselblåsare i det fallet blåser i visslan uteslutande för sin egen vinning, och att nämnda visselblåsares förekomst i det fallet inte är önskad. Samtidigt tyder det på en faktisk uppfattning om att vissa visselblåsare de facto väljer att blåsa i visslan specifikt och uteslutande när det finns någon typ av belöning. Jag finner personligen svårigheter att till fullo förstå det resonemanget. Snarare framstår då, enligt min tolkning, förekomsten av marknadsmissbruk mer önskvärd än nyttjandet av visselblåsare som ett brottsbekämpande vapen, om det i sin tur innebär att visselblåsaren i fråga kan göra någon form av ekonomisk vinning.
Det finns en ovilja att skapa vad som uttrycks som en ”tjallarkultur”, vilket är intressant att sätta i relation till SOU:n bakom framtagandet av den nya lagen om förbud mot repressalier. Där konstateras att just rädslan för att betraktas som ”tjallare” är en av anledningarna till att arbetstagare väljer att inte rapportera missförhållanden.220 Det är minst sagt anmärkningsvärt att, med en åtminstone önskvärd vetskap om den befintliga rädslan för att stämplas som någon som faller under termen, uttrycka sig på det viset i ett sammanhang där visselblåsning diskuteras. Även om det är specifikt med ekonomiska incitament i åtanke som begreppet används, ger det uttryck för en generellt negativ inställning gentemot individer som väljer att rapportera missförhållanden. Framförallt kan det argumenteras för att det bekräftar att rädslan
219 Lagrådet.se, Lagrådets yttrande: Ett särskilt skydd för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden, s. 2, 4-5,
http://www.lagradet.se/yttranden/Ett%20sarskilt%20skydd%20for%20arbetstagare%20som%20slar%20larm%2 0om%20allvarliga%20missforhallanden.pdf, 2016-02-01 (2017-01-31).
är befogad, om det till och med i förarbeten är ett förekommande uttryck. Vidare kan det anses utgöra ett typexempel för den kulturella och sociala attityd EU med sitt lagstiftningsarbete kring visselblåsare vill förhindra.