August Temu, tanzanier och Afrikas förste KSLA-ledamot, deltog mycket aktivt i resonemang om att etablera en afrikansk lantbruksakademi sedan
han varit med vid högtiden i Stockholms stadshus 2001. Tankarna ut-vecklades via diskussioner inom African Academy of Sciences’ African Forest Reserach Network (AFORNET), ett program för stöd till unga afri-kanska skogsforskare, där August var ordförande och hedersledamoten Björn Lundgren var styrelsemedlem och inom KSLA:s Kommitté för In-ternationella Skogsfrågor. Även FAO:s skogsavdelning var involverad.
Medel beviljades så småningom från UD och Sida för en första fas, 2002–05 med projektet »Lessons learnt on Sustainable Forest Manage-ment in Africa«. Detta genomfördes gemensamt av AFORNET, FAO och vår akademi. Förutom ett stort antal analyser av viktiga aspekter på skog och skogsbruk i Afrika beskrevs också den svenska skogliga utvecklingen under 150 år i avsikt att hitta paralleller till situationen i Afrika och dra lärdomar. Frågan ställdes och svar gavs: »17 procent av världens skogar finns i Afrika, men i den internationella skogsdiskussionen finns Afrika nästan inte alls med. Vad kommer det sig och vad kan göras åt det?« De afrikanska studierna gjordes av institutioner och fristående experter från kontinenten och den svenska skogshistorien beskrevs av några svenska ledamöter med gedigna afrikanska erfarenheter. Rapporterna diskute-rades vid seminarier i Nairobi och i Uppsala. Denna första projektfas administrerades av KSLA. Björn Lundgren fungerade som projektledare och ordförande i styrelsen och var akademiens liason officer vs. våra partners.
Projektets andra fas, 2006–08, som administrerades från Nairobi, analyserade resultaten och rekommenderade vilka aktiviteter som skulle prioriteras. Det viktigaste resultatet var bildandet av den internationella NGO:n »The African Forest Forum« (AFF) i december 2007 med God-win Kowero som Executive Director, baserad på ICRAF i Nairobi. Sju av de identifierade specifika projekten prioriterades och genomfördes från november 2008 till december 2011 av AFF.
I analysen av den svenska skogshistorien och dagens arbete i Afrika framstod inte de tekniska frågorna som viktigast, vilket i hög grad hade varit innehållet i vårt skogliga bistånd till Afrika på 1960-, 1970- och 1980-talen. Viktigast var beskrivningarna av de processer som lede till att skogen i Sverige på hundra år 1850–1950 blev vår viktigaste närings-gren, mätt i ekonomi och export. Det innefattade hur problem analy-serades och löstes, möjligheter togs tillvara, hur politik, lagar och för-ordningar utformades och genomfördes för att främja skogsnäringen, hur små skogsägare organiserade sig och hur rådgivning, utbildning och forskningsstöd byggdes upp. Slående var hur få av dessa svenska goda institutionella »lessons« som var kända, sammanställda och dokumen-terade tidigare.
2008 beviljades fortsatt stöd till den panafrikanska »skogsakademien«
AFF vilken har lånat mycket av sin struktur, sina mål och arbetssätt från KSLA. Medlemskap är individuellt och såväl forskare och administratörer som praktiker deltar. AFF är oberoende av afrikanska regeringar och privat näringsliv och syftet är att göra analyser och ge råd till regeringar, re-gionala institutioner och privata aktörer om bärkraftigt bruk av Afrikas skogsresurser.
AFF har ett formellt samarbetsavtal med KSLA som assisterar adminis-trativt och med viss publikationsverksamhet. Björn Lundgren är ende icke-afrikan i AFF:s Governing Council. AFF har 2013 drygt 600 med-lemmar, de allra flesta afrikaner från 37 olika länder. AFF är officiellt utsett av African Union att företräda kontinenten i t.ex. diskussionerna inom UNFF, FAO, Klimat- och biodiversitetsförhandlingarna m.m. Aka-demien har också förmedlat kontakter med SLU, Skogsstyrelsen och LRF Skogsägarna för speciella projekt. Gemensamma seminarier har genom-förts baserade på samarbetet »African-Swedish collaboration programme on Sustainable Forest Management« och en KSLAT-skrift om Svensk-Afrikanskt skogligt samarbete har getts ut.
Efterord
1991 valdes jag in i akademien på sågverksmeriter och tog genast del i ar-betet med liv och lust. Under drygt 8 år var jag sedan akademiens sekre-terare och VD, 1993–95 pro tempore och 2006–12 permanent. I denna berättelse om akademiens 32 år mellan 1980 och 2012 är jag således ett 21-årigt icke helt neutralt sanningsvittne.
Att förstå, förklara och nyttja växandet – klorofyllets magiska krafter – särskilt direkt i odlingarna förstås men framåt också i konstruerad biomimetik är akademiens uppgift. Vi har just gått in i det biologiska seklet. Det gäller att skilja på vetenskap och humbug, att kroka huma-niora till naturvetenskap, att öppet och tydligt väga plus mot minus, att utforma kloka och begripliga lagar och regler och sedan få ut den goda odlingen i markerna. Inga metoder är kolsvarta och inga är heller kritvita, så låt oss resonera fram de ljusgråaste! Det är inte frågan om konventionella eller ekologiska metoder utan om långsiktigt bärkraftig odling baserad på biologi och affärsmässighet.
I en tid då vi mäter ämnens förekomst på molekylnivå måste både toxicitet och mängd beräknas för att överdriven försiktighetsprincip inte skall förlama utvecklingen. Världen går framåt, mätt på »sista raden«.
Medellivslängden ökar genom; lägre barnadödlighet, bättre sjukvård, ökad livsmedelssäkerhet och färre krig. Genom bättre utbildning och levnadsvillkor för miljoner och åter miljoner människor minskar takten i befolkningsökningen som ett tag såg ut att gå i himlen. Vi räknar nu
med en kulmen om 10 miljarder världsmedborgare om 40 år som jag tror vi har goda möjligheter att föda, skyla och värma. Samtidigt finns naturligtvis problem på vägen i många dimensioner – men det är kloka-re att vara vetenskaplig kloka-realist och arbeta för goda, acceptabla lösningar än att vara alarmist. Det är nämligen hoppfulla människor som blir toleranta människor och vi behöver mer av ökad förståelse och storsint-het individer och folk emellan än pekfingrar. Samtidigt är visselblåsare oundgängliga, men de skall just vissla, inte ange lösningarna då de ofta är väldigt smalt inriktade.
Akademien är en fantastisk inrättning i arbetet för utveckling av den sköna, gröna framtiden. Själv anser jag mig vara en klok och kunnig karl.
Hur många gånger jag har ändå inte i våra resonemang tyst frågat mig:
»Varför kom jag inte själv på detta uppenbara«? Akademiens ledamots-sammansättning med vidsynta forskare, kloka byråkrater och effektiva praktiker i jord, skog och vatten bådar gott för framtiden. 1