ekonomin, administrationen, kansliet och akademiens fem tillgångar
Som framgår av tidigare avsnitt har akademien genomlevt ett antal verksamhetsförändringar under sin historia. Sedan 1980-talet har nä-ringarna förändrats och en rad nya frågor som exempelvis energi- och miljöfrågorna har kommit att få ett ökat utrymme inom akademien.
Arbetet har också fått en tydligare internationell prägel, där en rad pro-jekt initierats under perioden. Verksamheten har på många områden kommit att bli än mer utåtriktad de senaste 30 åren – en strävan att nå ut till en vidare krets än de egna ledamöterna och de närmaste bran-scherna.
Snabbt ökande verksamhet
En rejäl vitalisering av akademiens arbete skedde från början av 1980-ta-let såväl gällande anta1980-ta-let aktiviteter som nya ämnesområden. Stadgarna och organisationsstrukturen arbetades om väsentligt, anslagsgivningen lades om, biblioteket bytte skepnad och antalet seminarier och konfe-renser ökades vilket har fortsatt sedan dess på ett kraftfullt vis. I början av 1980-talet arrangerades, utöver de månatliga sammankomsterna få andra aktiviteter, men med Lennart Hjelm som preses ökade kommit-téverksamheten och antalet remissvar samt tack vare allt bättre avkast-ning från akademiens totala kapital kunde anslagsverksamheten utvid-gas. Det tillkom också flera belöningar. Konferensverksamheten växte snabbt under 1980-talet och nådde i slutet av årtiondet ett tjugotal kon-ferenser och seminarier per år. Trettio år senare genomförs ett sjuttiotal aktiviteter varje år utöver de formella sammankomsterna och det inre arbetet.
Hur når akademien egentligen ut med allt som görs? Vid årets sista sammankomst i början av december under 2000-talet, då gången verk-samhet summeras och programmet kommande år diskuteras, kommer ofta dessa synpunkter upp. För att något kunna besvara frågan gjordes
en analys: Så nådde KSLA ut hösten 2010. Seminarier och andra möten i akademiens hus granskades via anmälningslistorna. Vid 35 aktiviteter deltog 2 330 personer, exklusive kanslipersonal, hela 85 procent (1 976) var icke ledamöter varav 44 procent var kvinnor. De deltagare som inte var ledamöter var verksamma i följande verksamheter:
• Regeringskansliet: 99 besök
Inte alla parlamentariker och representanter för regeringskansliet och myndigheterna som bevistar akademiens möten deltar aktivt i diskus-sionerna, men får frågor belysta och många gånger noteras sakuppgifter som de sedan kan nyttiggöra i sin dagliga gärning i Stockholm och i Bryssel.
Ekonomin
Vad som möjliggjort den nästan tredubblade verksamheten över trettio-årsperioden är en aktiv finansförvaltning, flera goda börsår och ett antal tillkommande donationer som gett ökade intäkter samt datoriseringen som kraftfullt effektiviserat kansliets arbete. År 1980 förvaltades sam-mantaget i akademiens egna fonder och i 27 anknutna stiftelser vär-den, främst räntepapper, om cirka 60 miljoner kronor motsvarande 190 miljoner kronor i dagens (2013 års) penningvärde. Fjorton nya stiftelser har efterhand tillkommit vilka i dagens penningvärde tillfört cirka 80 miljoner kronor. Under denna tid har årligen medel ur avkastningen bekostat akademiverksamhet, priser och belöningar samt externa forsk-ningsanslag, resestipendier och tryckningsbidrag om löpande knappt 300 miljoner kronor, uppräknat till dagens penningvärde cirka 375 mil-joner kronor. Vid årsskiftet 2012/13 var akademiens och de 40-talet stif-telsernas marknadsvärde 750 miljoner kronor. Strax före krisen 2008 hade det sammantagna värdet varit just över 800 miljoner kronor, »all time high«.
Den senaste 6-årsperioden har målet för förvaltningen av akademiens stiftelser varit att generera en avkastning om cirka 35 miljoner kronor per år för användning och att därefter låta kapitalet växa på ett tryggt sätt.
Ungefär 10 miljoner av stiftelsernas avkastning går till externa ändamål – enligt stiftelsernas statuter – och cirka 25 miljoner har kunnat använ-das för akademiens verksamheter.
Ekonominämnden med akademiens sekreterare Olle Johansson som verkställande började vid 1980-talets inledning att mer aktivt arbeta med såväl akademiens som stiftelsernas kapital; växla mellan räntepap-per och aktier i de olika konjunkturfaserna, sprida räntepapräntepap-peren mel-lan kort och lång duration och frekvent handla med aktier för att kunna avveckla »svaga« papper, satsa på utvecklingsföretag och på så vis få del av deras värdetillväxt. År 1987 inleddes samarbete med Föreningsbanken och senare G & W Finansförvaltning/Sensor Fonder, där de konkreta affärerna ombesörjdes. Efterhand har begränsad handel med optioner kommit in i bilden och en viss utlandsexponering har skett, men fortsatt är akademien tydligt inriktad i sin ekonomiska exponering till svenska börsaktier och statsgaranterade räntepapper. Som en särskild förklaring till den mycket positiva utvecklingen av stiftelsekapitalet hör att den von Hornska donationen år 1984 om nominellt 6 miljoner kronor i Kin-neviks-relaterade papper visat en kolossal tillväxt under 25 år med flera avknoppningar och goda utdelningar. Under de turbulenta första åren på 1990-talet framstod klart ett behov av att ha ett placeringsreglemente, vilket utarbetades och trädde i kraft under senare delen av 1990-talet.
Administrationen
Visserligen har akademien hela 30-årsperioden haft ett visst välkommet ekonomiskt stöd från staten för täckande av några tjänster, men det är utan tvekan ökande avkastningar från de egna fonderna och stif-telserna som möjliggjort den tydliga expansion som skett under senare decennier. Vid omorganisationen år 1956 inrättades en ny tjänst som akademijägmästare/sekreterare för skogsavdelningen för att tydligt mar-kera de skogliga frågornas ökade vikt i akademiens arbete och år 1982 ersattes en byrådirektörstjänst med en akademiagronom som sekreterare för jordbruksavdelningen och allmänna avdelningen. Nu fanns personal som på allvar tog sig an arbetet i de tre avdelningarna och verksamheten sköt fart. Med personalförändringen på avdelningsnivå fanns förutsätt-ningar att arrangera fler seminarier och konferenser vid sidan av de stad-gebundna sammankomsterna. På senare år har ett statligt bidrag om en dryg miljon kronor per år erhållits.
Nu vidgades också »målgruppen« från vetenskapsmän, lantbrukets administratörer och praktiska utövare till hela samhället: politiska be-slutfattare, näringslivet, industri och handel, frivilligorganisationer av olika slag, media och allmänheten direkt. En ny kombinerad tjänst som
informationssekreterare och sekreterare för den allmänna avdelningen tillkom år 1991 vilket avlastade akademiagronomen som nu kunde kon-centrera sig på jordbruksavdelningen och på ett omfattande arbete i Bal-tikum som akademien involverade sig i. Informationen, till ledamöterna och externt till omgivningen, ökades i och med att en särskilt ansvarig person anställts för detta. Informationssekreteraren började också ut-veckla visst datorstöd för tjänstemännen på kansliet och efterhand kom e-post på bred front att underlätta all kommunikation.
Kansliet
Sedan mitten av 1980-talet har personalstyrkan på kansliet varit i stort sett densamma, 13–15 tillsvidareanställda personer, i början arbetade fle-ra på deltid. Därefter har tillkommit någfle-ra tillfälliga anställningar och projektanställda med särfinansiering. Den trefaldigt ökade verksamhe-ten har trots oförändrad personalstyrka kunnat genomföras på grund ökande arbetstid på flera av tjänsterna, kontorsmässig effektivisering och större åtaganden från ledamöter och andra. Särskilt bör nämnas arbetet i akademiens nämnder och kommittéer – tidigare också utskott – där ledamöter och externa experter i kommittéerna gjort och gör ovärderliga arbetsinsatser, med normalt endast ersättning för havda kostnader.
Dock kan konstateras att den effektivare värld som beskrivits ovan naturligtvis även gäller ledamöternas dagliga gärning. Företag, organi-sationer och förvaltningar kräver allt mer av sina anställda eller ägare vilket inneburit två saker. Dels blir det svårare att få yngre ledamöter
»i karriären« att arbeta volontärt för tidskrävande uppgifter, vilket ökar skälen för att engagera nyblivna pensionärer, dels får akademien emel-lanåt arvodera yngre ledamöter, som vi inte kan avvara, för insatser som inte tydligt kan hävdas hos arbetsgivaren eller i den egna verksamheten med argumentet »detta åtagande är en naturlig och värdefull eller till och med nödvändig del av ordinarie arbete«. Till vissa uppgifter enga-geras också externa konsulter.