Aktivering och kostnadsföring av immateriella tillgångar är något som har debatterats flitigt. Traditionellt så ses aktivering av immateriella tillgångar som ett svaghetstecken för ett företags ekonomi. Ett företag med dålig lönsamhet har en tendens till att aktivera mera för att få upp värdet på företaget. Det är inte många företag som väljer att aktivera kostnaderna utan väljer hellre att kostnadsföra direkt. En anledning till varför de väljer att kostnadsföra är för att reducera sina skattekostnader, med direkt kostnadsföring minskar resultat och skatten.86 Det finns åsikter om att kostnadsföra alla FoU utgifter är det bästa sättet att undvika att chefer aktiverar utgifter för projekt med hög risk för liten chans till ekonomiska fördelar för företaget, bara för att skriva upp värdet på företaget. Att kostnadsföra alla utgifter skulle ge en mer objektiv syn på företaget i redovisningen. Motståndare till att bara kostnadsföra menar på att en vägran till att aktivera är att försämra trovärdigheten i finansiella rapporter.87
Genom att visa i redovisningen hur mycket ett företag har aktiverat i jämförelse med hur mycket företaget har kostnadsfört, kan ledningen bättre kommunicera med omvärlden hur bra framgång de haft med FoU projekt i företaget.88
I en artikel skriven av Healy, Myers och Howe har de utfört en studie där de undersöker tre olika sätt för läkemedelsföretag att redovisa FoU utgifter. Syftet är att se till kompromissen mellan objektivitet och betydande information i finansiella rapporter. Valet av läkemedelsbranschen är dels för att framgångsrik forskning har stor betydelse inom branschen och är en utav de viktigaste kostnaderna för företaget. Dels är det också för att forskningen är reglerande och det gör den väldokumenterad.89
Den första metoden som används är att alla utgifter kostnadsförs direkt när de uppkommer. Den andra metoden är att aktivera alla utgifter från ett tidigt stadium, tillgången skrivs sedan av på 10 år linjärt. Om tillgången sjunker i värde skrivs den ner så att bokfört värde matchar verkligt värde. Den tredje och sista metoden går också ut på att aktivera utgifter i ett tidigt
85 Tamm Hallström, K. (2000) s. 123 86 Artsberg, K. (2005)
87 Healy, P.M. et al (2002) 88 Oswald, D.R. et al (2007) 89 Healy, P.M. et al (2002)
stadium. Tillgången skrivs sedan ner enligt två olika metoder, den första är linjär under den förväntade livsperioden med början efter att produkten har blivit kommersiell. Den andra metoden är att skriva ner tillgången i en takt motsvarande procentsatsen av nutida vinster delat på framtida förväntade vinster. Om tillgången misslyckas i nästföljande steg i produktutvecklingen skrivs den ner helt.90
Det resultat som de kom fram till var att den tredje metoden visar ett mer riktigt värde för företaget. Företaget blir också mer förutsägbart för framtiden med den här metoden jämfört med de andra metoderna. Men det är även viktigt att som extern intressent ta hänsyn till att få alternativ information om den forskning som sker i företaget. Att endast förlita sig på de finansiella rapporterna är inte tillräckligt.91 Även Oswald och Zarowin har som slutsats i sin artikel Capitalization of R&D and the Informativeness of Stock Prices att aktivering ger bättre information om framtida ekonomiska resultat för marknaden. De såg även ett mönster i att unga företag har en tendens till att aktivera mera och att äldre etablerade företag valde att kostnadsföra mera.92
Oswald har gjort en studie om hur brittiska företag väljer att aktivera eller kostnadsföra utvecklingskostnader, det han kommer fram till är att det finns sju olika faktorer som påverkar beteende hur de väljer att aktivera utvecklingsutgifter.
Förändliga inkomster - företag med högre förändliga inkomster aktiverar mera.
Inkomst tecken – företag som går med förlust har tendens till att aktivera mer utvecklingskostnader.
Företagets storlek – mindre företag har större tendens till att aktivera mera än stora företag.
FoU intensitet – företag som inte har så mycket FoU utgifter aktiverar mer än företag med mycket FoU.
Inflytande – företag med högt inflytande har större potential att aktivera.
Företag som har mindre utvecklade och stabila FoU program aktiverar mera än företag som har väl etablerade och utvecklade FoU program.
FoU framgång – företag med mindre framgång inom FoU har större sannolikhet att aktivera kostnaderna.
Han har även undersökt om det finns någon betydande skillnad i värde för företag om de som har aktiverat hade kostnadsfört istället och om de företag som har kostnadsfört sina utgifter hade aktiverad dem istället. Resultatet han kom fram till var att det inte i något av alternativen blev någon påtaglig skillnad och han drar därifrån slutsatsen att de företag han har undersökt väljer ”rätt” metod i sina finansiella rapporter för att bäst kommunicera företagets ställning.93
90 Healy, P.M. et al (2002) 91 Healy, P.M. et al (2002) 92 Oswald D.R. et al (2007) 93 Oswald D.R. (2007)
Inför införandet av RR 15 frågade sig auktoriserad revisor Bo Hjalmarsson, Öhrlings PricewaterhouseCoopers, och Lars Jacobsson, vice president Financial Reporting and Analysis Ericsson vart försiktigheten tagit vägen. De anser att balanseringen är otillräcklig och att kraven för balansering är för hård. De frågar sig varför aktivera alls när bara en bråkdel av utgifterna får balanseras. De anser att den kritiska tidpunkten är när en produkt tekniskt är möjlig att färdigställa och när producenterna ska visa att det finns en marknad för produkten. För konsumentföretag kan detta bli svårt, vad vet dessa om marknaden, de kan ju bara tro vad marknadsacceptansen kommer att bli. Lars Jacobsson menar att RR 15 inte är praktisk att akademikernas inverkan på rekommendationen har varit för stor.94
4.3.1 Skillnader mellan IFRS och FASB
En önskan finns att harmonisera Financial Accounting Standard Board (FASB) med IFRS för att få fram en gemensam redovisningsstandard mellan Europa och USA. Redovisningen i USA bygger på den anglosaxiska redovisningstraditionen, den utgår traditionellt från ett ägar- och intresseperspektivet för att ge rättvisande ekonomisk bild utav företaget.95De rättar de sig efter U.S. Generally accepted accounting standards (USGAAP). Den standard som gäller forskning och utveckling heter FAS no.2 som utfärdas utav organet FASB. Den skiljer sig inte mycket åt i definitionen utav vad en immateriell tillgång är. Men det som utgör den väsentliga skillnaden är att enligt FAS 2 får inga utgifter hänförliga till forskning och utveckling aktiveras i balansräkningen utan allt ska kostnadsföra, men det får göras enligt IAS 38. Anledningen till att FASB valde att göra om standarden 1974 till att det inte går att aktivera några FoU utgifter var för att de tyckte att immateriella tillgångar för med sig alltför stor osäkerhet. Det är svårt att veta vilka ekonomiska fördelar immateriella tillgångar kommer att medföra. Vid tidpunkten uppstod också diskussion om selektiv aktivering, samma princip som IAS 38 bygger på, skulle införas. Men skälet till att inte det infördes var att de tyckte att för stort ansvar skulle läggas på ledningar att avgöra vilka utvecklingsutgifter som skall aktiveras och vilka som skall kostnadsföras. De tyckte även att det inte skulle ge en rättvis bild utav tillgången som aktiveras eftersom endast de kostnader som uppkommer efter att alla krav är uppfyllda kommer till att aktiveras, kostnader för föregående perioder har redan kostnadsförts och räknas därmed inte till tillgången. Kritiker i USA mot att bara använda sig utav kostnadsföring tycker att det ger en missvisande bild utav företagen. I vissa företag kan nämligen FoU vara en utav de största tillgångarna som företaget har, och att ta bort det helt från balansräkningen ger en skev uppfattning av företaget.96