Standarder kan beröra hur ekonomisk redovisning ska gå till i företag, hur avtal sluts, hur en organisation skall byggas upp eller hur tjocka väggarna skall var i ett hus. Standarder är alltså något som tillämpas inom många områden och inom varje område finns det de som uppträder som standardiserare. Det kan röra sig om lagstiftare, myndigheter, privata standardiseringsorganisationer eller förståsigpåare som forskare.74
En standard är en slags regel som talar om hur vi skall agera i en viss situation. Regler motiveras med att det underlättar samarbetet och samordningen mellan flera. En regel har tre olika former, den kan röra sig om direktiv, standarder och normer. Ett direktiv är tvingade och något som måste följas och är knuta till sanktioner om regeln inte följs, direktiv utfärdas ofta av lagstiftare och organisationsledningar. En standard är explicit men har ofta inga sanktioner knuta till sig. En standard är mer ett råd och följs om mottagaren tycker att rådet är lämpligt och ligger inom dess intresse. Normer uppfattas som oproblematiska och självklara och är något vi följer utan att tänka på det. Normer blir som mest synbara när det inte följs och när olika kulturer möter varandra som har olika normer. Normer är frivilliga att följa men de som inte följer normen utsätts ofta av ett tryck utifrån.75
Arbetet med att sätta regler inom redovisningsområdet har till stor del skett på nationell nivå genom bland annat RR och FAR. Men vissa regler har även satts på internationell nivå genom till exempel EU, OECD och IASB. Enligt Tamm Hallström är IASB en privat standardiseringsorganisation som har till uppgift att utveckla och publicera internationella standarder.76
Standardisering ses som något negativt av många, de anser att det tar bort det innovativa, det varierande och oväntade och att det står för något utslätat och förutsägbart. En standard gör allt genomsnittligt, normaliserat och opersonligt. Å andra sidan så säger förespråkare till standardisering att det är något positivt i samhället eftersom det gör vårt vardagliga liv mycket enklare, genom att det till exempel finns standarddimensioner för olika produkter när saker går sönder. De ser ett standardverk som något positivt då många gärna vill bo i en bostad med hög standard.77 Standarder anses också som något positivt i den benämning att det blir en förenkling, det blir färre variationer att välja mellan och underlättar både informationsinhämtning och samordning. Det behövs bara information om standarden för att veta hur samtliga aktörer agerar som följer standarden istället för att undersöka varje aktör
74 Brunsson, N. et al (1998) s. 12 75 Brunsson, N. et al (1998) s. 15 76 Tamm Hallström, K. (2000) s. 116 77 Brunsson, N. et al (1998) s. 12
enskilt. Och som svar på kritiken att standardisering hämmar innovativitet menar de att genom att enas om vissa standarder så kan mer tid och resurser läggas på aspekter som inte är standardiserade. Ett annat argument som förespråkare för standardisering använder sig utav är att standarder är bra för att det erbjuder den bästa lösningen på problemet.78 Detta argument ifrågasätts rätt mycket, hur kan standardiserarna veta vad som är bäst? En standardisering på marknaden är kanske den bästa lösningen för tekniken eller kapitalägarna men inte för konsumenten och de anställda, det finns alltid olika aspekter och intressenter och standarden behöver inte vara den bästa lösningen för samtliga intressenter.79
Under mitten av 1990-talet bestämde sig svenska RR att närma sig IASB:s regler genom att i stort sätt översätta IASB:s standarder till svenska med vissa justeringer. Sedan var det upp till företagen om de ville följa dessa standarder eller inte eftersom de var frivilliga. Detta är dock ett budskap som är tudelat för aktiebolag eftersom dessa i lagen är tvingade att följa god redovisnings sed och att RR:s rekommendationer av många anses vara just god redovisnings sed. Sett ur IASB:s perspektiv så hjälper RR till att sprida deras standarder på nationell nivå, vilket uppskattas av dem. Det har dock funnits spänningar mellan dessa organisationer bland annat när de internationella standarderna strider mot svensk lagstiftning.80
Det finns två sätt att följa en standard, den första är att ändra praktiken så att den stämmer överens med standarden. Det andra sättet är att förklara standarden så att den överensstämmer med den nuvarande praktik som används, på så vis visas det att nuvarande standard används men att andra termer kanske används. Ibland kan det vara svårt att följa en standard ordagrant eftersom de kan vara abstrakta och generella medan en verksamhet är specifik. Gapet mellan det generella och det specifika ger upphov till olika tolkningsmöjligheter av standarden. Det som föreslås är att försöka anpassa praktiken så att den hjälpligt går att beskriva enligt standarden. Detta gap ger kritiker anledning att reagera, det är därför det finns olika slags tillsynsorgan som reviderar om standarden tillämpas på ett riktigt sätt i en organisation.81 Det finns tecken som visar på att när det är lägre frivillighet för att anpassa sig till en standard så ökar motståndet till att ta till sig den nya standarden. Mottagarna försöker då att aktivera sig i standardiseringsprocessen för att vara med och styra den nya standardens framfart och gärna förhindra att den införs alls. Detta bygger på en rädsla från mottagarnas sida att det nya ska försämra den nuvarande verksamheten med ogynnsamma standarder. Det är alltså inte lättare att få en standard införd bara för att det finns en viss grad av tvång kopplad till den. Något som underlättar införandet av en standard är när beslutsfattare tillhör samma kultur som det omgivande samhället.82
78 Brunsson, N. et al (1998) s. 24 79 Brunsson, N. et al (1998) s. 26 80 Tamm Hallström, K. (2000) s. 118 81 Brunsson, N. et al (1998) s. 148 82 Brunsson, N. et al (1998) s. 157