Alkohol i trafiken

Alkoholutandningsprov har utförts i relativt högt antal under 90-talet men har minskat de senaste fem åren. Promillegränsen är 0,2 från 1990. Tidigare var gränsen 0,5 promille. EU-anpassning av regler och ändrade dryckesvanor har lett till ökad alkoholkonsumtion. Lördagsöppet på systembolag infördes i några län år 2000 och gäller i hela Sverige sedan 2001.

Mål, lagstiftning och påföljder

I det nationella trafiksäkerhetsprogrammet för åren 1995–2000 fastställde Vägverket, Rikspolisstyrelsen och Svenska kommunförbundet gemensamt ett antal tillståndsmål. Ett av dem innebar att andelen onyktra förare i poliskontroller skulle minska med 27 %.

Polisen ska dessutom medverka till att uppnå de nationella trafik- säkerhetsmålen avseende färre skadade och dödade i trafiken och utarbeta en strategi för trafikövervakningen. Därvid har huvuddelen av polismyndigheterna utarbetat lokala handlingsplaner och följt upp trafikövervakningsverksamheten. Flertalet polismyndigheter har också uttalat att alla fordonsförarkontroller ska resultera i alkoholutandningsprov (och bälteskontroll). Några polismyndigheter har i förebyggande syfte satsat på kvantitet och spritt proven i tid och rum så att allmänheten ska notera verksamheten. Andra har satsat på alkoholutandningsprov på tider och platser där man haft tidigare erfarenhet av rattfylleri.

Alkoholutandningsprov sker sedan 1980-talet inledningsvis med ett sållnings- instrument. Om sållningstestet ger positivt utslag fullföljs processen med hjälp av ett bevisinstrument för luftalkoholanalys eller genom blodprovstagning (Andreasson & Jones, 1999).

Trafiknykterhetslagen ändrades år 1990 så att promillegränsen för rattfylleri sänktes från 0,50 till 0,20 promille alkohol i blodet eller 0,10 mg alkohol per liter utandningsluft. Gränsen för ”grovt rattfylleri” låg på 1,50 promille i blodet (0,75 mg alkohol per liter utandningsluft).

Nästa förändring i trafiknykterhetslagen genomfördes 1994 då den övre promillegränsen ”grovt rattfylleri” sänktes till 1,00 (0,50 mg per liter utandnings- luft). Från och med år 1998 särredovisas drograttfylleri bland trafiknykterhets- brotten.

Den som ertappas med mellan 0,20 och 1,00 promille alkohol i blodet får oftast ett antal dagsböter i relation till promillehalten. (Vägverket, 1994). Grovt ratt- fylleri ger normalt fängelse. Strafftiden kan bli upp till två år. Andra påföljder är frivård med skyddstillsyn eller ytterligare en variant, s.k. kontraktsvård. Den dömde skriver då på ett vårdkontrakt med preciserade villkor. Om kontraktet bryts väntar ett bestämt fängelsestraff. En påföljd som blivit allt vanligare är villkorlig dom, speciellt i samband med samhällstjänst som infördes 1999.

Körkortet återkallas efter ett rattfylleribrott. Vanligen tar polisen körkortet redan vid upptäckten. Spärrtiden varierar sedan mellan två och tolv månader. Vid grovt rattfylleri är spärrtiden minst tolv månader. Om återkallelsetiden överstiger tolv månader måste ett nytt körkortsprov och en ny lämplighetsprövning göras för att återfå körkortet. Det kan dock påpekas att av de bilförare som avslöjas som alkoholpåverkade saknar en tredjedel körkort (Andreasson & Jones, 1999).

Omfattning och utfall av tester

Antalet genomförda alkoholutandningsprov var som högst åren 1993–1994, det senare året nåddes nästan 1,8 miljoner prov. Sedan började antalet sjunka ned mot 1 miljon per år 1998–1999. Målet år 1999 var dock att genomföra 1,8 miljoner tester, vilket inte uppnåddes. År 2000 ökade antalet genomförda prov något så att drygt 1,1 miljoner passerades. Något kvantifierat mål finns inte nu, men Rikspolisstyrelsen anger i sin nationella strategi att ”varje polisiärt påkallat möte med förare av motordrivet fordon bör i princip inbegripa ett alkohol- utandningsprov”. Hur antal genomförda utandningsprov, antal rattfylleribrott och antal lagförda varierat 1990–2001 visar nedanstående tabell 6.

Tabell 6 Antal utandningsprov samt anmälda resp. lagförda för rattfylleri 1990–2001.

År Antal utandningsprov1 Antal anmälda för alkoholrattfylleri2

Antal lagförda för rattfylleri3

1990 769 295 25 508 13 952 1991 930 826 26 100 14 795 1992 1 065 883 24 563 14 002 1993 1 612 353 24 298 13 711 1994 1 775 877 21 011 12 568 1995 1 484 900 17 078 10 935 1996 1 329 000 15 023 9 433 1997 1 145 856 13 551 9 311 1998 1 031 863 12 127 8 971 1999 1 064 737 12 356 8 535 2000 1 108 493 12 718 8 965 2001 1 141 172 12 498 9 168

1) _{Enligt Vägverket Publikation 2001:76 samt polisuppgifter för 2001.} 2) _{Enligt (Brüde, 2001) samt}

Statistiken avseende vilket vägnät som utandningsproven genomförs på är bristfällig. Av de LAU-kontroller (LAU = Lagen om AlkoholUtandningsprov) som genomfördes det första halvåret år 2001 gäller att nästan 40 % var s.k. polisinitierade kontroller (pga. tips, lagstridigt beteende etc.). Nästan hälften var slumpmässiga, dvs. kontrollen riktade sig inte mot viss plats eller fordonskategori. Ett mål med slumpmässiga kontroller är att öka trafikanternas upplevda upptäcktsrisk.

Omfattning och utfall av sanktioner

Att visa en total översikt av utvecklingen för olika sanktioner under perioden är svårt pga. bristfällig och splittrad datatillgång. Av de som har befunnits skyldiga till rattfylleri i slutet av 90-talet har drygt 55 % fällts för ”grovt rattfylleri”.

Enligt en studie som MHF gjort av drygt 10 000 rattfylleridomar utfärdade i landets tingsrätter 1996 och 1999 har andelen fängelsestraff vid grovt rattfylleri sjunkit från 58 % till 43 % (Agge et al., 2002). Samtidigt har andelen villkorlig dom ökat från 6 % till 24 %.

Tendenser i samma riktning kan skådas i tabell 7, som visar utvecklingen för antalet dömda till fängelse som huvudpåföljd samt hur domen verkställts.

Tabell 7 Motorfordonsförare (inkl. mopedförare)som lagförts pga. alkoholpå-

verkan. Huvudpåföljd = fängelse. Antal nyintagna 1990–2000 samt antal som påbörjat intensivövervakning med elektronisk fotboja 1996–2000.

År Antal nyintagna Antal påbörjade

intensivövervakningar 1990 4 425 – 1991 2 321 – 1992 2 562 – 1993 2 553 – 1994 3 114 – 1995 3 417 – 1996 2 834 292 1997 1 271 2 178 1998 1 225 2 089 1999 1 191 1 763 2000 1 005 1 230 Källa: BRÅ, Kriminalvården.

Tabell 7 visar att antalet nyintagna på fängelse beroende på rattfylleri avsevärt har minskat under perioden. Speciellt sedan år 1997 och framåt har det blivit vanligt att ersätta fängelsestraff som inte överstiger tre månader med övervakning via elektronisk fotboja.

Effekt på trafiksäkerhet

Den polisrapporterade olycksstatistiken anses ge en ganska stor underskattning av antalet misstänkta alkoholpåverkade förare inblandade i personskadeolyckor. Detta i jämförelse med t.ex. resultat från obduktioner av dödade trafikanter. Utvecklingen enligt polisen jämfört med antalet genomförda utandningsprov anges dock i tabell 8.

Tabell 8 Antal utandningsprov och andel misstänkta alkoholpåverkade motorfordonsförare (inkl. moped) vid personskadeolyckor 1990–2000.

År Antal utandningsprov1

Andel (%) misstänkta alkohol- påverkade av samtliga olycks-

delaktiga förare2 1990 769 295 5,2 1991 930 826 4,9 1992 1 065 883 4,5 1993 1 612 353 4,4 1994 1 775 877 3,7 1995 1 484 900 3,3 1996 1 287 984 3,2 1997 1 146 144 3,3 1998 1 015 395 3,3 1999 1 064 737 3,3 2000 1 108 853 3,5

1) Enligt Vägverket Publikation 2001:76. 2) Enligt SIKA/SCB ”Vägtrafikskador 2000”.

Den officiella siffran avseende andel alkoholpåverkade olycksförare antas dock av Vägverket vara en kraftig underskattning av verkligheten. Vid obduktion av dödade förare år 2000 framkom att andelen förare med alkohol i kroppen var 23 %, när endast singelolyckor beaktades var andelen förare med alkohol i kroppen 38 % (Agge et al., 2002).

Trots ovanstående tabell 8 är trafiksäkerhetsvinsterna av utandningsprov, även sett ur samhällsekonomisk synpunkt, mycket stora (Vägverket, Effektsamband 2000). Detta även om andelen positiva utandningsprov är liten, som visades i tabell 6. Varje ökning med 100 000 slumpmässiga utandningsprov per år kan innebära en minskning av 3–4 dödsfall per år. Detta bygger på statistik över trafikolyckor och genomförda alkoholutandningsprov under 1989–1999.

I nedanstående figur 26 redovisas beräkningar som omfattar en längre period, åren 1981–2000, men ger ungefär samma resultat, drygt 4 sparade dödsfall per extra 100 000 utandningsprover. Koefficienterna, som anges i figuren, blev ungefärligen desamma även när regressionen genomfördes på material för åren 1981–1999.

Dödsolyckor med misstänkt alkoholpåverkad personbilsförare som funktion av antalet LAU-prover 1981-2000

y = - 0,00004x + 112 R2 _{= 0,43} 0 20 40 60 80 100 120 140 0 250000 500000 750000 1000000 1250000 1500000 1750000 2000000 LAU-prover D öds ol y c k or

Figur 26 Linjärt regressionssamband mellan antalet luftutandningsprov per år utförda av polisen och antalet dödsolyckor per år med alkoholpåverkade förare inblandade åren 1981–2000.

Sambandet mellan antalet utandningsprov och alkoholpåverkade förare i personskadeolyckor är entydigt och mycket starkt. Här redovisat resultat grundar sig huvudsakligen på kontinuerliga undersökningar som förekommit på VTI sedan många år, senast har data för år 2000 inkluderats. Det är sannolikt att den nedgång som skett under 1990-talet när det gäller dödsolyckor och övriga person- skadeolyckor med rattfyllerister till största delen kan hänföras till det ökade antalet utandningsprov och konsekvenserna för de som ertappats. Detta styrks av att det minskade antalet utandningsprov under slutet av 1990-talet lett till en utplaning och ökning av antalet personskadeolyckor med rattfyllerister.

Osäkerheter och bakomliggande faktorer

Det är förenat med viss svårighet att erhålla ett bra mått på förekomsten av alkohol i trafiken.

En skattning av allmänna alkoholförsäljningen i Sverige visas i tabell 9. Tabellen anger bara den registrerade försäljningen (dvs. exkl. såväl laglig som olaglig införsel samt hembränt). Flera studier har gjorts för att skatta den oregistrerade konsumtionen (Guttormsson, 2002). En av de senaste, gjord av SoRAD (på Stockholms Universitet) skattar att den registrerade konsumtionen utgjorde ca 70 % av totalkonsumtionen år 2001.

Tabell 9 Registrerad försäljning av alkoholhaltiga drycker i Sverige 1990–2001 uttryckt i liter 100 %-ig alkohol per invånare ≥15 år.

Starköl/folköl Vin Sprit Summa

År liter % liter % Liter % liter %

1990 2,5 39 1,8 29 2,1 33 6,4 100 1991 2,4 38 1,8 29 2,1 33 6,3 100 1992 2,5 40 1,8 29 2,0 31 6,3 100 1993 2,6 42 1,8 29 1,9 30 6,2 100 1994 2,7 43 1,9 29 1,7 27 6,3 100 1995 2,8 45 1,8 29 1,6 26 6,2 100 1996 2,6 43 1,9 32 1,5 25 6,0 100 1997 2,6 44 2,0 34 1,3 22 5,9 100 1998 2,5 43 2,0 34 1,3 22 5,8 100 1999 2,7 44 2,1 34 1,3 21 6,1 100 2000 2,6 42 2,2 36 1,3 21 6,2 100 2001 2,7 41 2,4 38 1,4 21 6,5 100 Källa: Statens folkhälsoinstitut, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (Guttormsson, 2002).

Som synes i ovanstående tabell 9 har den registrerade alkoholkonsumtionen ökat i slutet av redovisad period, dvs. kring sekelskiftet. Den är dock då ”bara” på samma nivå som i början på 1990-talet. Vindrickandet har tagit en större andel av den registrerade alkoholkonsumtionen på bekostnad av spritdryckerna.

Det gäller dessutom att både måttet ”antalet rattfylleribrott” och ”andelen som sagt sig ha kört bil efter att ha druckit alkohol utöver lättöl” uppvisar ett starkt samband med totala antalet dödade i trafiken (Brüde, 1999). Andelen som i Vägverkets årliga enkätundersökning sagt sig ha kört bil med alkohol i kroppen har under 1990-talet sjunkit trots att antalet utandningsprov minskat sedan åren 1993–1994, se tabell 10 och figur 23.

Tabell 10 Antal utandningsprov och andel som kört bil och druckit alkohol 1990–2001.

År Antal utandningsprov1 Andel (%) som kört bil efter att ha druckit alkohol utöver lättöl2

1990 769 295 12,4 1991 930 826 11,8 1992 1 065 883 10,2 1993 1 612 353 11,6 1994 1 775 877 10,2 1995 1 484 900 9,0 1996 1 329 000 7,4 1997 1 145 856 9,0 1998 1 031 863 9,7 1999 1 064 737 8,7 2000 1 108 493 8,6 2001 1 141 172 7,2

1) Enligt Vägverket Publikation 2001:76 samt polisdata för år 2001. 2) Enligt Vägverket Publikation 2002:56.

6.1.1 Alkolås

Sedan den 1 februari 1999 pågår ett försök i tre län (Stockholms, Västerbotten, Östergötland) med s.k. alkolås (Vägverket www.vv.se, 2001). De som deltar får ett särskilt körkort som bara medger körning inom Sverige med viss personbil utrustad med ett alkolås under en villkorstid om två år. För att kunna starta sitt fordon måste föraren göra ett godkänt utandningsprov. Deltagaren kontrolleras dessutom regelbundet av läkare och fordonet hos Bilprovningen. Om deltagaren under försökstiden följt villkoren utfärdas ett nytt körkort utan särskild ansökan. Föraren förbinder sig att själv stå för alla kostnader i samband med deltagandet i försöket. Själva apparaturen kostar i storleksordningen 16 000 kronor.