Allmän fördjupning av hamnbassängen (A-C)

De konsekvenser av underhållsmuddring i hamnbassängen som bedöms omfattar:

• Konsekvenser för ekosystemet o Förändrad bottenyta o Grumling under muddring o Grumling vid deponering

o Skapande av ny bottenyta på deponi o Spridning av miljögifter

• Konsekvenser för boendemiljö o Luftföroreningar och buller

Muddring

Transporter

• Konsekvenser för fisket

• Konsekvenser för kulturmiljön

I länsstyrelsens ”Vägledning för muddringsverksamhet i Uppsala län” ges riktlinjer och råd för muddring och deponering av muddermassor. För muddring i Öregrunds hamn är följande punkter relevanta:

• Muddring och deponering av muddermassor ska inte ske så att viktiga lek- och reproduktionsområden för fisket skadas.

23

• Muddring och deponering av muddermassor får inte ske i områden där sällsynta eller hotade arter finns om det innebär att det finns risk att dessa skadas.

• Om muddermassorna avses deponeras i vattenområde bör det ske på s.k.

ackumulationsbotten, där havssediment naturligt ansamlas. Ackumulationsbottnar återfinns på djupare områden. Deponeringen bör koncentreras till vissa platser för att minska störningarna. Muddermassorna får inte tippas inom viktiga vattenområden för t ex yrkesfisket, inom fornlämningsområden, försvarets intresseområden eller över ledningsdragningar.

• Vid ansökan om tillstånd för vattenverksamhet och/eller uppläggning och tippning av fast ämne, ska en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) ingå (6 kap MB). MKB:n skall ge underlag för en samlad bedömning av verksamhetens eller åtgärdens påverkan på människors hälsa och miljön. Om man kan befara att sedimenten är förorenade ska sedimentprov analyseras.

I det område som avses muddras i Öregrunds hamn kommer organismsamhället på den muddrade ytan att försvinna och på sikt ersättas av nya växter och djur. Återhämtningen kan ske relativt snabbt, men det kan inte förväntas att samma typ av samhälle etableras. Det bör dock påpekas, att området muddrats tidigare, vilket då orsakat förändringar,

Grumlingen som uppstår i samband med muddring kommer att påverka bottnarna i hamnområdet med risk för skador på vegetation och bottenfauna. Effekterna bedöms bli kortvariga. Spridningen längre ut i Öregrundsgrepen bedöms bli liten. Om risken för skador bedöms stor, kan skyddsåtgärder vidtas. Då muddring inte skall ske under perioden april-juli, dvs den viktigaste lek- och uppväxttiden för i området vanliga fiskarter, är risken för skador på fiskrom och fisklarver mycket liten.

Analyser av kontamineringsgrad visar, att halterna är mycket låga varför uppkomna

muddermassor bör kunna deponeras i havet. Ett underlag för ansökan om dispens från förbud att tippa muddermassor ges i bilaga 4:2. Deponering kan ske på tidigare använd

tippningsplats alternativt på annan plats. Vid deponeringen övertäcks den befintliga bottnen med kraftiga effekter på befintlig fauna. Efter avslutad tippning kommer erfarenhetsmässigt återkolonisation att ske. Inom loppet av några år finns en ny fauna etablerad, dock sannolikt av annan struktur än den ursprungliga. Det område som tidigare använts för deponering av muddermassor från hamnområdet ligger på sådant djup, att sannolikheten för

ackumulationsbotten är liten. Även om strömmar kan ha fört bort delar av massorna, torde bottenstrukturen ha stora likheter med den som kommer att etableras efter ny tippning av samma typ av sediment.

Förutom den tidigare använda deponin finns närliggande alternativa platser i Öregrundsgrepens djupränna där bottenkarteringar visar, att sannolikheten för

ackumulationsbotten är hög (bilaga 4:2). Vid de undersökningar som Naturvårdsverket gjorde 1970 och 1971 (Eriksson & Hedman 1970; Sellberg & Sellberg 1971) studerades, förutom sedimentstruktur, den makroskopiska bottenfaunans sammansättning. Undersökningarna bör, trots att de gjordes för snart 40 år sedan, kunna användas för generella bedömningar av bottenfaunan på de bottnar som kan komma att beröras av deponin. Ytterligare information

kärnkraftverk.

Under 1970-talets början dominerades biomassan i djuprännan helt av Östersjömussla.

Vitmärlan var vanlig, men aldrig rikligt förekommande. Skorv, ringmaskar, fjädermygglarver och havsborstmask (dock inte den på senare tid invandrade amerikanska havsborstmasken) var också allmänt förekommande.

Sedan 1981 har Fiskeriverket övervakat en lokal (41 m djup) i Öregrundsgrepens djupränna (Adill m fl 2009). Resultaten illustrerar mellanårsvariationer i viktiga arters uppträdande, som bör vara relevanta även för den planerade deponin. Vitmärla och Östersjömussla har

dominerat under en stor del av den studerade perioden. Liksom i andra delar av Bottenhavet minskade dock tätheterna av vitmärlor till mycket låg nivå under 1990-talet utan någon tydlig återhämtning sedan dess. Under 2000-talet började den nordamerikanska havsborstmasken, som första gången hittades i Forsmarksområdet 1997, öka till mycket höga tätheter och har nu blivit den talrikaste arten på stationen. Vid provtagningen 2008 utgjorde den 95 % av individerna och 80 % av biomassorna. De totala biomassorna har varierat mycket kraftigt.

Det bottenfaunasamhälle som kommer att påverkas av muddertippning torde ha stora likheter med det som undersöks inom recipientkontrollen för Forsmarks kärnkraftverk, dvs en fauna som domineras av Östersjömussla, amerikansk havsborstmask och periodvis vitmärla. Några sällsynta eller skyddsvärda arter finns ej rapporterade från området. Efter avslutad

mudderdeponering kommer ett liknande samhälle att kolonisera bottnarna. Den låga halten organiskt material i muddermassorna torde dock leda till en långsammare kolonisation för arter som är beroende av ett tjockt ytskikt av sedimenterat material.

Grumling i samband med tippning av muddermassor kommer att påverka bottnarna i strömriktningen. Sannolikheten för att vattengrumling når grunda strandområden är dock liten. Effekterna bedöms också bli små och kortvariga. I strandnära vatten leder vågrörelser och ström vanligen till att grumlande material inte kan täcka över vegetation och bottnar annat än under kort tid.

Fiske förekommer i mycket liten omfattning i deponiområdena. Effekterna på fisk bedöms också bli små, då lek inte förkommer i djuprännan. Hornsimpa och tånglake är arter, som lever på dessa bottnar och som därför tvingas uppsöka andra platser under tippningen och tiden närmast därefter. Sik och strömming kan under en övergångstid förlora

födosöksområden. Efter återkolonisation av bottenfauna kan bottnarna åter nyttjas av fisk. Då tiden för muddring och deponering anpassats så att arbete undviks under vanliga fiskars lek- och uppväxttid bedöms risken för skador på fiskrom och fisklarver bli mycket liten

Enligt Riksantikvarieämbetets register över fornlämningar saknas uppgifter om maritima lämningar i muddringsområdet, förutom en bärgad lämning, eller i de alternativa områden som föreslås för deponering eller i deras närhet. Sannolikheten för att fornlämningar finns i muddringsområdet är mycket liten, då detta tidigare muddrats. Ingen påverkan på fornminnen bedöms därför kunna ske.

Inga ledningsdragningar finns i deponeringsområdena.

25