Allmänna läs och skrivsvårigheter – Diagnoser, dyslexi, adhd med flera

Under intervjuerna framkom att det är vanligt med elever som har olika läs- och skrivsvårigheter. Idag har diagnostekniken förbättras och dessa barn uppmärksammas mer och får mer hjälp. Det finns en liten del av eleverna på individuella programmet som har en diagnos, såsom adhd, dyslexi eller asberger. Tidigare gick dessa elever i gymnasiet, ofta på något yrkesinriktat program med dåliga betyg och blev sedan en duktig yrkesman. Det finns några få elever varje år på individuella programmet som förmodligen inte kommer att klara av att gå ett nationellt program, som egentligen borde tillhöra särskolan men som går på individuella programmet, därför att föräldrarna vägrar låta utreda sitt barn. Det kan bero på att föräldrarna är väldigt rädda för svaret en utredning skulle ge. Det finns även elever som inte

har blivit utredda, som hade behövt få en diagnos, där skolan inte har sett elevens svårigheter. Det framkommer i intervjuerna att grundskolan ofta inte har tillräcklig kunskap för att upptäcka grundproblematiken och att elevernas svårigheter inte är ordentligt utredda, utan eleven har bara blivit betraktad som bråkig. Det finns även några få elever som har för hög kunskapsnivå för att gå på särskolan, men för låg kunskapsnivå för att gå på nationella program och då kommer de till individuella programmet. Barn som är födda sent på året är överrepresenterade på individuella programmet, trots att det föds fler barn under första halvåret. Till exempel är en del pojkar dels sent utvecklade och dels födda sent på året. Idag börjar dessutom de flesta skolan vid sex års ålder, och alla är inte skolmogna då.

”Det känns som att även om vi har åtgärder för de här eleverna så täcker det inte allt behov som finns. Vi lyckas inte att ge dem det de behöver, de verktyg de behöver för att klara ett nationellt program.”

En respondent beskriver hur det ser ut på den skolan hon arbetar:

”Vi gör varje år tester på de elever som börjar IV för att se vilka svårigheter de har och på vilken nivå de ligger och vi ser att 80-85 % av eleverna som kommer hit har läs och skrivsvårigheter, inte endast dyslexi, utan även andra varianter av läs och skrivsvårigheter och jag tror att det är en väldigt stor anledning till att de får IG. Vi tror vi är rätt representativa även för resten av landet, här går till exempel inte så många elever med invandrarbakgrund. De skolor där invandrarelever är överrepresenterade tror jag har ännu högre andel elever med läs och skrivsvårigheter. Jag är övertygad om att detta är det största skälet till att eleverna går här på IV, plus hela biten med social problematik.”

7 Analys

Oavsett vilket skolsystem samhället har haft och har, finns det alltid en del elever som inte klarar skolan. Det finns något… i dagens samhälle, som är svårt att se, som påverkar detta, menar en av respondenterna. Detta ”något” i samhället tolkar vi som Nussbaums teori om social rättvisa. Samhället har skapat en miljö, och vissa delar av den är destruktiva, med en tyngre problematik, Filosofen Martha C. Nussbaum betonar vikten av social rättvisa det vill säga att ge alla barn och ungdomar tillräckligt goda materiella, sociala och existentiella livsvillkor och att behandla dem med respekt. Social rättvisa handlar om samhällets

grundstruktur, hur de viktigaste samhällsinstitutionerna fördelar grundläggande rättigheter och skyldigheter och hur vinsterna skall fördelas. Om dagens samhälle inte ger alla barn och ungdomar samma möjlighet att växa upp i dessa goda livsvillkor, så påverkas individernas förutsättningar och möjligheter.

Arbetsmarknaden och arbetslivet har förändrats och detta påverkar utbildningskrav, elevers livsvillkor och möjlighet att få arbete. Broomé skriver bland annat om hur lågkvalificerade arbeten rationaliserats bort och att kraven på formell utbildning ökar (Broomé, 1996. s. 52 – 73). Kommunikationsförmåga och social kompetens har blivit mycket viktiga för att få arbete. Detta för med sig flera negativa konsekvenser för de skolsvaga eleverna. Respondenterna tog upp att eleverna inte har någon möjlighet att få jobb utan utbildning. Det är även stor sannolikhet att många av föräldrarna i dessa familjer kommer utanför arbetsmarknaden, vilket i sin tur för med sig att de sociala problemen kan öka. Arai, Schröder och Vilhelmsson har gjort en undersökning som visar att i familjer med utländsk bakgrund påverkar föräldrarnas arbetsmarknadsanknytning elevens skolprestationer positivt. Giddens tar upp att ungdomar är en utsatt grupp som lätt kan bli socialt uteslutna till exempel vid arbetslöshet. I dagens kunskapssamhälle betonas vikten av utbildning och det är oftast inte längre möjligt att börja arbeta utan gymnasieutbildning. När klimatet i samhället hårdnar är det de utsatta grupperna, såsom invandrare, arbetslösa och ungdomar som blir mest drabbade, vilket även påpekades av respondenterna.

När det gäller ekonomi och resursfördelning i skolan får grundskolan resurser utifrån behov, det vill säga att de utsatta bostadsområdena får mer pengar, enligt respondenterna. Däremot i gymnasiet är elevpengen den samma. Trots att kommunen har viktfördelning till utsatta stadsdelar i grundskolan, med stort antal elever som är i behov av extra stöd, räcker inte resurserna till för att täcka alla behov, framkom det i intervjuerna. 1990-talet har inneburit stora besparingar i skola och barnomsorg och de har påverkat situationen för dagens elever på IV. Det är en orsak till att det finns så pass många elever med bristande kunskaper. Skolans personal har tydligt sett effekter av 90- talets besparingar, på dagens elevers ökade läs- och skrivsvårigheter. När det sker besparingar så är det oftast de skolsvaga eleverna som blir mest drabbade.

I boken Barnomsorg och skola under 1990-talet, kan vi läsa att förskola och grundskola är de kommunala verksamheter där det skett störst besparingar under 1990-talet, vilket kan vara en

av förklaringarna till det stora elevantalet på individuella programmet idag. Gruppstorleken i både skola och barnomsorg har ökat under hela 1990-talet och detta drabbar framför allt de elever som är i behov av extra stöd. Det sparades även på specialpedagoger så mycket att en del skolor helt saknade den resursen. Andra personalgrupper där det gjordes nedskärningar är kuratorer, skolläkare och psykologer, och i de skolor där det går många elever, som är i behov av elevvård, blir det stora konsekvenser, menar respondenterna. De elever som behövt mest stöd och hjälp har alltså inte kunnat få det i grundskolan. Som vi tolkar det från ovan beskrivna nedskärningar är det inte alls konstigt att det finns fler skolsvaga gymnasieelever idag. Detta kan vara en av faktorerna som ligger bakom att elevantalet på individuella programmet är stort, anser vi.

Under intervjuerna framkom hur det sparades på skolorna på 90 – talet. Det minskades på extrapersonal, specialpedagoger, studie- och yrkesvägledare, lärare och kuratorer. Det togs även bort personal på förskolorna. ”Denna nedrustning med färre vuxna i skolan sätter sina spår” menar en respondent.

En viktig faktor som framkommer i intervjuerna är invandringens problematik, som omfattar både bostadssegregationen, integration, språkkunskapernas vikt, socialisationen, brist på drömmar och visioner och sociala problem. Orsakerna som ligger bakom att det går så många elever på individuella programmet är många gånger bundna till varandra, där den ena faktorn är en effekt av en annan faktor, så kallad kausal förklaring. Detta gör att fenomenet är komplext och det är svårt att beskriva en faktor utan att komma in på en annan.

Vi skall här bearbeta de olika delarna som ingår i svårigheterna som många av de elever med utländsk bakgrund som går på individuella programmet har. Bostadssegregationen i denna kommun är ständigt återkommande ämne i våra intervjuer. Staden är väldigt segregerad och i vissa stadsdelar har det blivit så att det bor nästan enbart invandrare. Många invandrarfamiljer lever lite isolerat i sin stadsdel och sällan tar sig utanför den. Det påverkar socialisationen och hur barnen ser på omvärlden. Enligt Mills är det viktigt att förstå människors liv, handlingar och förförståelseformer i relation till historia, samhällsstruktur, ideologier och samtidskänslor, sociala villkor, institutionella sammanhang, andra individer och grupper och den egna biografin (Trondman, 2001. s.127) Mills förklarar alltså för oss att för att förstå varför elever går på individuella programmet, måste vi sätta detta i relation till bland annat bostadssegregationen, marginalisering, social rättvisa, ökade behörighetskrav till gymnasiet

och kriminalitet. Giddens tar upp olika former av social uteslutning. En av dem är boendet. Missgynnande grupper såsom invandrare och arbetslösa är ofta tvingade att bo i bostadsområden med låg status. Detta kan leda till isolering, svaga nätverk och svårighet att få jobb vilket i sin tur kan leda till sociala problem i familjen (Giddens, 2003. s.286 – 288) I kommunen har 70 % av eleverna på individuella programmet utländsk bakgrund. Segregationsproblematiken medför även andra effekter såsom brist på drömmar och visioner och detta kan motverka bildning och skola. Eleven har inga förebilder, då äldre landsmän kanske är arbetslösa trots att de kan ha hög utbildning, utan istället lever på ekonomiskt stöd, och risken för att bli kriminell ökar osv.

En respondent sa:

”Det beror ofta på sociala problem, till exempel att de inte har någon stöttning från hemmet, kriminalitet, droger, trasiga hemförhållanden. De har svårt att komma till skolan och de har i stort sett gett upp utbildning som en väg att lyckas. Det var en elev som inte har det så lätt, som jag pratade med som sa - Jag skiter i det här nu! Det finns lättare sätt att ta sig fram och tjäna pengar”.

Enligt Robert Mertons mål – medel – brist – teori så är kriminalitet en alternativ väg för den lägre samhällsklassen att uppnå välfärd, status och makt. De har svårt att nå dessa mål genom laglig väg såsom utbildning och yrke och det leder till ett behov att hitta andra vägar att nå framgång( Angelöw, m.fl. 2000. s.155). Merton menar att det finns de individer i den lägre samhällsklassen som väljer att gå den kriminella vägen för att tjäna pengar, eftersom de har gett upp hoppet på att lyckas i skolan och det är precis detta eleven ovan uttrycker, menar vi. Det är näst intill omöjligt för dem att få jobb och genom kriminaliteten blir de duktiga på något. Vi tolkar det som individen i det här fallet totalt har gett upp att lyckas på en socialt accepterad väg, i så fall har skolan misslyckats att nå denna elev.

Under intervjuerna har det framkommit att de ökade behörighetskraven till gymnasiet och den ökade teoretiseringen på de nationella programmen, har gjort det svårare för de skolsvaga eleverna och många av dem blir utslagna av detta. Tidigare kunde de med låga betyg gå direkt till arbetslivet eller gå i gymnasiet och sedan få ett arbete. Nu är deras enda alternativ att gå på individuella programmet, detta innebär att det fria valet för deras del inte finns. Skolsystemet har i alla tider varit utkuggande och differentierande, de elever som inte klarat kraven och passar mallen har kuggats ut, vilket bland annat Jacobson tar upp. Elever som inte klarar

skolan ses som ett problem och skulden till att de misslyckas läggs på eleven och familjen. En respondent förklarar att istället behöver skolan vända på det och ställa sig frågan: - Vad är det för fel i systemet och hur kan vi i skolan anpassa oss för att nå den här ungdomen? Vad krävs av oss i skolan för att möta eleven? Nussbaum menar att alla barn bör få rätten att växa upp under goda förhållanden och bra livsvillkor som ger dem grundläggande tillit till sig själva och samhället de lever i. Det är först och främst i samhällets grundstruktur social rättvisa formas. Det är alltså skolans uppgift att forma sin institution så att social rättvisa är möjlig. Det är skolans ansvar att forma sitt system så att de kan nå även dessa elever. Det framkom under intervjuerna att de skolsvaga eleverna från grundskolan nog har ökat i antal och att det verkar vara en effekt av nedskärningarna på 90 – talet. Andelen dyslexielever har däremot varit konstant genom tiderna. Jacobson menar att i dagens samhälle ger läs och skrivsvårigheter ett större handikapp än förr ( Jacobson, 2002. s. 211).

Goffman skriver att en individ med ett stigma som annars lätt skulle ha accepterats i det vanliga sociala samspelet har en egenskap och avviker på ett icke önskvärt sätt från våra förväntningar (Angelöw, m.fl. 2000. s. 159). I dagens samhälle finns det inget utrymme för den som inte platsar i systemet. Alla skall in i samma nyckelhål och helst komma ut likadana, menar en respondent. För den som är annorlunda och avviker kan det bli svårt både i skolan och i arbetslivet, dessa har blivit tuffare, hårdare och det finns mer konkurrens. Hade personen inte haft den egenskapen eller handikappet som utgör stigmat så hade de” platsat” och haft möjlighet att konkurrera med alla andra.

Flera av våra respondenter tar upp hur viktigt det är att ha goda språkkunskaper för att kunna tillägna sig all undervisning. Brister i språket kan vara en viktig orsak till att så många elever går på IV. När det gäller invandrarelever är förklaringen dels att de kan ha varit kort tid i Sverige och dels att de inte tränar språket tillräckligt på fritiden. En respondent menar att goda kunskaper i hemspråket är roten till allt, då kan eleven lättare tillägna sig svenska och de andra skolämnena. Forskningen har visat att det var stora besparingar på hemspråksundervisning under 90 – talet. Eftersom det inte satsats tillräckligt på hemspråksundervisning och extra stöd, är det inte speciellt konstigt att invandrarelever inte klarar sig lika bra som infödda i skolan, anser vi.

Elever med dyslexi undviker ofta att läsa och skriva, eftersom de har jobbigt med det, och det tillsammans med att de inte får rätt hjälp leder till att de får brister i språket, vilket i sin tur leder till att de får svårt även med de andra skolämnena.

Angelöw skriver om socialisationsprocessen och hur individen genom denna grundlägger sina moralföreställningar, könsroller, normer och värderingar. I den primära socialisationen som främst pågår i barndomen och sker främst genom familjen, grundläggs barnets förutsättningar till att utvecklas. I den sekundära socialisationen som sker under skoltiden, främst genom skolan, tillägnar eleven sig olika färdigheter för att införliva samhällets normer och värderingar och kunna fungera väl i det (Angelöw, m.fl. 2000. s. 82-83). Vi tror att det kan uppstå ett dilemma i socialisationsprocessen för elever med utländsk bakgrund som lever med en fot i varje kultur. Hemma socialiseras de genom föräldrarna, som överför hemlandets normer och värderingar, och i skolan införlivar de det svenska samhällets normer och värderingar. Vad de har med sig hemifrån påverkar hur de klarar sig i skolan. De elever som har med sig en god social och kulturell kompetens hemifrån har en stor hjälp av det i skolan. En av slutsatserna som framkommer i ”Arbete? Var god dröj!” är att det är viktigt för elever med utländsk bakgrund att få möjlighet att tillägna sig de nationellt specifika kunskaper som behövs för att hävda sig i samhället och arbetslivet. Vi anser att skolan har en mycket viktig funktion att fylla för att ge dessa elever den möjligheten, och det är skolans ansvar att visa eleverna vad som väntar dem i samhället och arbetslivet efter skolan. Bourdieu beskriver att det är den sociala och historiska processen som bidragit till att få oss att vara just de vi är. Uppväxtmiljön, där det kulturella och ekonomiska kapitalet överförs inom familjen, spelar en viktig roll för människors habitus. Dessa dispositioner måste förstås och förklaras mot bakgrund av de förhållanden människan föds in i, hanterar och präglas av- eftersom ingen väljer tid, plats, miljö, social tillhörighet, föräldrar och kommunikationsmönster. Det är alltså dessa dispositioner som bestämmer individens habitus. (Trondman, 2001 s.138-139). Vi tycker att Bourdieus teori om habitus passar utmärkt som förklaringsmodell till en del av de elever som går på individuella programmet. Bourdieu menar att individens habitus kan vara ett hinder i vissa situationer. Vi menar att för vissa av eleverna som går på individuella programmet har deras uppväxtvillkor, det vill säga tid, plats, miljö, social tillhörighet och föräldrar, varit ett hinder för deras förutsättningar att lyckas i skolan. En av respondenterna säger: ”De ungarna vi har idag är en produkt av de förhållanden de kommer ifrån”.. Det är fler familjer idag där människor mår dåligt, och barnen i dessa familjer har sämre förutsättningar i skolan. På en av gymnasieskola med det individuella programmet är det 80 %

av eleverna som har någon i familjen som har en kontakt i en social myndighet. En av de största orsakerna till att eleverna kommer till individuella programmet verkar inte vara att de har svårt att lära sig utan att de har olika problem runt omkring sig, såsom relationsproblem i familjen, familjer på flykt, olika mänskliga trauman som de bär med sig med mera. Till exempel är skilsmässobarn överrepresenterade på individuella programmet i kommunen. Dagens ungdomar speglar samhällsutvecklingen. Enligt Nussbaum har alla människor lika värde och bör ha rätten att växa upp under sådana villkor att de kan utveckla förmågor och få möjligheten att göra socialt produktiva val (Trondman, 2001. s.39). Som vi ser det handlar dessa elevers situation om social orättvisa. Hade samhällsinstitutionerna hjälpt och stöttat familjer med sociala problem tillräckligt så hade elevernas skolprestationer varit bättre, menar vi.

” Här hittar vi elever som har misslyckats i grundskolan, samhällets olycksbarn kan man säga. Är det några som man borde satsa på så är det ju de här barnen så att de klarar sig i framtiden. Sedan vore det givetvis ändå bättre om man hade fångat upp dem ännu tidigare.. Det kostar ju samhället mer ju längre man väntar, så är det ju.”

När vi frågade respondenterna hur de upplevde elevernas självkänsla och självförtroende så svarade övervägande del att de upplever att eleverna på individuella programmet har låg självkänsla och självförtroende. Lärare på IV arbetar mycket med att bygga upp elevernas självförtroende, att de skall få en positivare bild av sig själv och att de skall få bli sedda i en liten grupp. Vi tolkar det som att den skolsvaga eleven under hela grundskolan har fått inpräntat i sig av skolan att han/hon inte duger till och inte kan lära sig och detta gör att eleven får en låg självkänsla och självförtroende. Det är helt i linje med skolsystemets traditioner när det gäller utkuggning av elever. Vi tror att lärarna på det individuella programmet lyckas åstadkomma mycket under den tid eleven går där. Först måste lärarna arbeta för att eleven skall komma till insikt om att de kan lära sig och att de får känna att de lyckas med det de gör och genom detta få en positivare självbild, för att sedan kunna arbeta upp betygen. Vi anser att en god självkänsla och självförtroende är en av grundpelarna för att nå framgång i studierna.

Under intervjuerna framkom att det verkar som att andelen elever med allmänna läs- och skrivsvårigheter har ökat medan andelen elever med diagnoser såsom dyslexi och adhd har varit konstant genom tiden. Trots att diagnostekniken har förbättrats och fler elever får hjälp

finns det ett antal elever med läs- och skrivsvårigheter som går igenom hela grundskolan utan att de utreds eller får några extra åtgärder. Tidigare kunde dessa elever gå i gymnasiet och sedan få ett arbete, men idag blir de utkuggade i gymnasieskolan och de får större svårigheter både i skolan och i arbetslivet än tidigare (Jacobson, 2002. s.11). Goffman beskriver att en individ, som annars skulle accepterats i det sociala samspelet, har ett stigma och avviker på ett inte önskvärt sätt från våra förväntningar och Goffman menar att personer med stigma blir diskriminerade av de övriga (Anglöw, 2000. s. 159). Vi tror att vissa av eleverna med ett stigma, såsom dyslexi, behandlas diskriminerande av skolsystemet, genom att de blir utkuggade på grund av sitt handikapp. Skolans organisation och verksamhet påverkar hur eleven klarar sig i skolan. Istället för att kugga ut dessa elever borde skolan se till att de blir