Marginalisering utkuggning

Den faktor, som vi kallar marginalisering och utkuggning handlar om hur skolan och samhället hanterar denna grupp skolsvaga elever. En av våra respondenter beskriver kärnan i hela problematiken.

”Det grundläggande problemet, när det gäller alla instanser i samhället, är att vi ser dessa ungdomar som ett problem. De som inte platsar i systemet ses som ett problem. Vad är det med den här ungdomen som inte klarar av skolan eller inte klarar av att tillhöra samhället och så ser man den som ett problem istället för att vända på det. Vi måste allihop vända på det och fråga oss vad det är för fel i systemet? Hur kan vi anpassa oss för att nå den här ungdomen. Svaret finns i ungdomen. Vad krävs av oss i skolan för att den här ungdomen skall se en möjlighet i detta? Men där är vi inte än. Istället problematiserar vi och lägger skuldbördan hos ungdomen och föräldrarna. Vill man vara taskig mot samhället så kan man

säga att samhället accepterar denna situation. Oavsett politiskt läger så accepterar man och gör ingenting åt det. Politiker är inte dumma. De förstår ju och ser samma saker som vi gör som arbetar i skolan men man gör inget åt det och det tolkar jag som att man tycker att det är okej att det är så, att den här gruppen är utanför och det är okej. Frågar du en enskild politiker så säger den att det klart att vi inte skall ha det så, men det görs ju inget, det är tyst, finns inte. Det fria valet finns inte. Det behövs mycket mer resurser i förskola och grundskola. In och inventera vad det finns för inlärningssvårigheter tidigt i grundskolan!, och att grundskolan och gymnasieskolan skall ställa sig frågan så fort det är någon som inte platsar- Vad måste vi som skola göra för att möta den här ungen? Och inte tänka tvärt om. Det krävs jättemycket av oss i skolan, det krävs stor flexibilitet och en organisation som lyssnar och ett system som tar våra ungdomar på allvar och där är vi inte än. Det vore en enorm vinst både samhällsekonomiskt och i mänskligt lidande om vi tänkte så. Vi har ett skolsystem som oavsett hur det ser ut, alltid har slagit ut en del elever som om det vore okej, och det är lätt att tro att det skall vara så för att det alltid har varit så. Samhället har skapat en miljö, med olika delar, som är destruktiv på många håll och kanter, med en tyngre problematik som beror på de här delarna vi har pratat om. Det gäller att hitta lösningar för just den här ungdomsgruppen som inte är kapabel och som inte har förutsättningar!”

Det är ett samhällsproblem, att alla är tvingade att gå treårigt gymnasium. Det som är viktigast för de här ungdomarna är att de får känna att de lyckas med det de gör. Elever som börjar på IV är ofta negativt inställda till skolan. Lärarna uppmuntrar eleverna mycket och de flesta är positiva till individuella programmet när de gått ett tag. För de elever som har gått på individuella programmet, har låga poäng och som inte kommit in på ett nationellt program är det en svår situation. En plats på samhällsprogrammet, som har platser över, är inget bra alternativ för dem. Gymnasieskolan är för svår för en del elever, och det saknas bra alternativ för dem. De bör också ha möjlighet att gå på fordonsprogrammet eller byggprogrammet. En av respondenterna beskriver situationen följande:

”De som har det svårast runt sig är de som är i skolan alltid, så skolan kan vara en stor trygghet och läkande för de som har olika problem, om det är en bra skola. Det beror på hur skolan ser ut. Skolan skall kunna ta hand om de här barnen, vilket jag inte tycker att dagens skola gör. Jag har arbetat väldigt länge med dessa barn och jag vet att det är svårt och krävs mycket av skolan för att ta bra hand om dessa elever. Det är så att de på individuella programmet i den här kommunen inte har ett IG utan de flesta har IG i över 9 ämnen. Jag har

sammanställt material på det. Nu satsas pengar på de elever som är behöriga och har kommit in på ett program men har låga poäng men de som inte har behörighet satsas det inte på. Den gruppen struntar man i. Det är hemskt att säga, men så är det.”

Det är en annan typ av gymnasieelever som kommer till skolan nu och då behöver det även vara en annan typ av lärare. De lärare som har sökt sig till de teoretiska gymnasieprogrammen har gjort det av andra orsaker än att arbeta med denna grupp av elever. Det är fel att prata om att alla som har någon svårighet med skolan skall bli praktiker. De bör också få en möjlighet att välja ett teoretiskt yrke. Alla skall få en möjlighet att känna att det finns en chans för dem. Elever gör olika tester när de börjar på individuella programmet för att se vilken kunskapsnivå de ligger på och vilka svårigheter de har. Det finns många dolda talanger och stor kompetens bland eleverna på individuella programmet och de har också rätt till en chans. En av respondenterna menar att vi skall inte vara rädda för att barn är olika, men i Sverige skall alla barn tryckas in i samma nyckelhål och så skall helst alla komma ut likadana och det gör de inte. Det borde vara mer valfrihet för eleverna.