5. Brottsskadeersättning
5.2 Allmänt om brottsskadeersättning
Brottsskadeersättning är enligt 1 § 1 st. BRL en ersättning från staten till enskilda till följd av brott. BRL är tillämplig på alla typer av brott i BrB eller speciallagstiftning. Att skadan måste ha uppkommit genom ett brott innebär ett krav på adekvat kausalitet mellan brottet och skadan. Som beslutande myndighet gör BrOM en självständig bedömning i varje fall utifrån reglerna i BRL. Det betyder att BrOM inte är bunden av domstolarnas bedömning i skadeståndsfrågan eftersom BrOM och domstolarna inte följer samma regelverk. Däremot avvaktar BrOM domstolarnas dom innan myndigheten lämnar beslut i ersättningsfrågan.
Om skadevållaren är känd, kräver BrOM regelmässigt en lagakraftvunnen och fällande dom mot denne.111 Om skadevållaren däremot är okänd, krävs att det finns en utredning, exempelvis polisens förundersökning, som visar att skadan på den sökande har uppkommit genom brott.112 BrOM:s möjlighet att besluta om att brottsskadeersättning ska utbetalas, trots att åklagaren beslutat att inte väcka åtal eller att domstolen funnit att åtalet inte är styrkt, är enbart en teoretisk möjlighet och sådana beslut förekommer inte i praktiken.
BrOM frångår inte eller överprövar åklagarens beslut om att lägga ned en förundersökning, på grund av att brott inte går att styrka.113 Enligt 14 § 3 st. BRL prövas endast en ansökan
111 Dereborg & Lindeblad, Brottsskadelagen. En kommentar s. 31.
112 BrOM, Mer om brottsskadeersättning,
http://www.brottsoffermyndigheten se/ersattning/brottsskadeersattning/mer-om-brottsskadeersattning.
113 Dereborg & Lindeblad, Brottsskadelagen. En kommentar s. 31.
35
om brottet har anmälts till åklagare eller polis eller om den sökande visar giltig anledning till att någon sådan anmälan inte har gjorts.
Enligt huvudregeln motsvarar en rätt till brottsskadeersättning alltid en rätt till skadestånd. Det enda undantaget från denna regel är bevittnandeersättning med stöd av 4 a
§ BRL.114 Brottsskadeersättning betalas främst ut för personskador, både fysiska och psykiska, och för kränkning. Enligt 3 § BRL utgår brottsskadeersättning för sakskador och förmögenhetsskador främst i s.k. rymlingsfall.115 I undantagsfall kan även ersättning för sak- och förmögenhetsskada utgå i s.k. ömmande fall med stöd av 4 § BRL.116 Inom ramen för uppsatsen koncentrerar jag mig emellertid enbart på ersättning för personskada och kränkning eftersom det är de ersättningsslagen som aktualiseras i de fall då barn bevittnat våld av eller mot närstående.
Begreppet personskada är ämnat att ha samma innebörd som begreppet har i SkL.117 Till personskada räknas följaktligen både fysiska och psykiska tillstånd, vilka måste vara medicinskt påvisbara. I 5 § 1 st. BRL kan utläsas att brottsskadeersättning med anledning av personskada bestäms enligt 5 kap. 1–5 §§ SkL. Kränkningsersättning bestäms enligt 5 § 2 st. BRL utifrån reglerna 5 kap. 6 § 1 st. SkL och det förutsätts enligt 2 § 2 st. BRL att det är fråga om en allvarlig kränkning av en person vilket innefattar ett angrepp på dennes person, frihet eller frid. Innebörden av begreppet kränkning är alltså detsamma som det är i SkL med skillnaden att ärekränkningsbrott inte är ersättningsgrundade i BRL.
Vid bestämmandet av brottsskadeersättningen avräknas dels skadestånd enligt 6 § BRL, dels annan ersättning enligt 7 § BRL. Vad gäller skadestånd, framgår av lagrummet att det gäller sådant som har betalats ut till den skadelidande på grund av skadan samt skadestånd som bör kunna bli utbetalt. Med annan ersättning menas försäkringsersättningar från både det allmänna och privata. Främst är det fråga om ersättning ur överfallsskyddet i hemförsäkringen.118 Enligt 10 § 1 st. BRL avräknas ett självriskbelopp (1 500 kr år 2012).119 Brottsskadeersättning blir aktuell först när alla andra ersättningsmöjligheter är uttömda.120
114 A.a. s. 12 och 30.
115 Brottsskadeersättning för sakskador och förmögenhetsskador utgår enligt lagrummet i fall där skadan orsakats av en rymling från en kriminalvårdsanstalt, ett häkte eller ett hem för tvångsvård. Se även a.a. s. 13.
Det framhålls också av BrOM att det är svårt att erhålla brottsskadeersättning för denna typ av skador, BrOM, Brottsskadeersättning, http://www.brottsoffermyndigheten.se/ersattning/brottsskadeersattning.
116 Det krävs enligt lagrummet att den skadelidande möjligheter att försörja sig allvarligt har äventyrats eller att det annars framstår som särskilt angeläget. Se även BrOM, Mer om brottsskadeersättning, http://www.brottsoffermyndigheten.se/ersattning/brottsskadeersattning/mer-om-brottsskadeersattning.
117 Dereborg & Lindeblad, Brottsskadelagen. En kommentar s. 38. Se avsnitt 4.3.1.
118 A.a. s. 97.
119 BrOM, Varför olika ersättningsbelopp?, http://www.brottsoffermyndigheten.se/ersattning/varfor-olika-ersattningsbelopp.
120 Se även avsnitt 4.2.
36
I samanhanget ska även jämkningsregeln i 9 § BRL nämnas. Enligt första stycket kan brottsskadeersättningen jämkas med hänvisning till 6 kap. 1 § SkL. Av lagrummet framgår att jämkning kan bli aktuellt om den skadelidande själv, uppsåtligen eller av grov vårdslöshet, medverkat till skadan. Utifrån 9 § 2 st. BRL kan det också bli aktuellt med jämkning oberoende av reglerna i SkL, nämligen genom att den skadelidande ökat skaderisken genom sitt uppsåtliga eller oaktsamma uppträdande.
Då BrOM avgör beloppet på brottsskadeersättningen utifrån reglerna i BRL kan det innebära att myndighetens beslut om ersättning skiljer sig från domstolens utdömda skadestånd.121 Det beror som sagt ovan på att BrOM och domstolarna stödjer sig på olika regelverk. Skälen till att brottsskadeersättningen bestämts till ett annat belopp, högre eller lägre, är flera. I den senaste årsredovisningen presenterar BrOM möjliga orsaker. Det kan bland annat bero på att skadestånd för sakskada och förmögenhetsskada ingår i det av domstolen utdömda beloppet och det finns endast en begränsad möjlighet att få brottsskadeersättningen för dessa skadetyper, att brottsskadeersättningen har minskat med ett belopp som utbetalats av skadelidandes försäkringsbolag, att sökandes yrkande om brottsskadeersättning har förändrats i förhållande till yrkandet om skadestånd eller att brottsskadeersättningen har jämkats.122
Brottsskadeersättning utgår efter ansökan från den skadelidande, under premissen att BrOM finner att förutsättningarna för ersättning är uppfyllda. Ansökan ska enligt 14 § 1 st.
BRL göras inom två år från det att dom eller slutligt beslut vunnit laga kraft eller, om åtal inte väckts, två år från att förundersökning avslutats eller lagts ned, alternativt två år från det att brottet begicks.123 Om det finns synnerliga skäl kan en ansökan även prövas om den kommit in för sent enligt den s.k. ventilregeln i 14 § 2 st. BRL. Enligt förarbetena ska ventilregeln användas i de fall det skulle anses orimligt eller stötande att kräva att den sökande skulle ha gjort sin ansökan i tid. Så anses fallet vara när det rör sig om minderåriga barn.124
En viktig del av arbetet med brottsskadeersättning är regressverksamheten. Om brottsskadeersättning utgår övertar BrOM, enligt 17 § BRL, den skadelidandes rätt till skadestånd. Det betyder att myndigheten har regressrätt på det belopp som den skadelidande har fått i ersättning från BrOM. För att myndigheten ska kunna utöva regressrätten krävs att gärningsmannen är känd. Däremot krävs inte att det finns en dom på
121 Dereborg & Lindeblad, Brottsskadelagen. En kommentar s. 17. I de flesta fall är dock beloppet detsamma.
Se BrOM:s årsredovisning 2011 s. 7 och 10.
122 BrOM:s årsredovisning 2011 s. 9–10.
123 Det finns emellertid ett förslag att utöka ansökningstiden till tre år. Se avsnitt 5.4.
124 Prop. 1998/99:41 s. 32–33 och 45.
37
skadestånd. BrOM tar nämligen över rätten till skadestånd och myndigheten kan därför själv stämma gärningsmannen för att fastställa skadeståndsanspråket. BrOM arbetar sedan aktivt med att utöva regress mot gärningsmannen på motsvarande belopp.125
Jag har nu redogjort för brottsskadeersättning i allmänna ordalag. I följande avsnitt ska jag specifikt redogöra för brottsskadeersättning till barn som bevittnat våld av eller mot närstående.