Statistisk för beslut om bevittnandeersättning

5.3.2 Statistisk för beslut om bevittnandeersättning

Bevittnandeersättningen i 4 a § BRL har funnits sedan 15 november 2006, alltså i snart sex år. Inför införandet uppskattade regeringen att cirka 100 barn skulle beviljas ersättning

130 Dereborg & Lindeblad, Brottsskadelagen. En kommentar s. 72–73. Se t.ex. BrOM dnr 04997/2007, 04998/2007, dnr 04999/2007 och dnr 07308/2011.

131 Se BrOM dnr 03929/2012 och dnr 03930/2012.

132 Se BrOM dnr 06537/2007.

39

varje år med ett genomsnittligt ersättningsbelopp om 10 000 kr.¹³³ Nedan följer en tabell av BrOM som uppger statistik för åren 2007–2011:¹³⁴

Under de år ersättningsformen funnits, har antalet inkomna ansökningar legat på en relativt konstant nivå, även om det under slutet av 00-talet fanns en trend med färre inkomna ansökningar. Det senaste året har dock antalet inkomna ansökningar ökat igen. Ända sedan år 2008 har över 100 barn beviljas ersättning varje år, alltså fler barn mot vad som förutspåddes i propositionen. Antalet beviljade ansökningar har mellan år 2007 och år 2011 ökat från 43 till 69 procent.¹³⁵

Den genomsnittliga storleken på utbetald ersättningen har ökat under åren. Denna ersättning var förra året 8 611 kr, jämfört med 6 750 kr år 2007.¹³⁶ Ersättningsnivån ligger alltså något lägre än 10 000 kr, som förutspåddes i förarbetena. Utvecklingen har enligt BrOM inte blivit den förväntade beträffande antalet inkomna ansökningar och kvaliteten på polisutredningarna. Ansökningarna har nämligen varit färre och polisutredningarna av sämre kvalitet än förväntat.¹³⁷

133 Prop. 2005/06:166 s. 33.

134 BrOM:s årsredovisning 2011 s. 9. Det saknas publicerad statistik för det första året men enligt uppgift av BrOM, genom telefonsamtal med registrator Lena Åkerman 2012–07–16, inkom det 16 ansökningar. Jag har fått ta del av samtliga tre prövade beslut vilka inte bifallits. Av förklarliga skäl är statistiken för år 2012 inte heller publicerad. Jag har fått ta del av 72 prövade ansökningar (det senaste daterat 2012–07–12), varav 43 bifallna.

135 Notera att beslut som inkommer under ett visst år, kan prövas året därpå. Så kan vara fallet om ansökan inkommer sent på året eller om utredningen i ärendet tar tid. Den genomsnittliga handläggningstiden för inkomna ansökningar har under åren 2007–2011 varit 41–75 dagar. Se BrOM:s årsredovisning 2011 s. 8.

136 Efter en genomgång av de ansökningar som beviljades under år 2012, tyder ingenting på en ökning av genomsnittlig utbetald ersättning.

137 BrOM:s årsredovisning 2011 s. 9.

40 5.3.3 Förutsättningar för ersättning

Barn har enbart rätt till bevittnandeersättning om han eller hon faktiskt har bevittnat, det vill säga sett eller hört, ett brott.¹³⁸ Det är således inte tillräckligt att barnet har vistats på den plats där brottet ägt rum. Så är fallet om barnet sover vid tidpunkten för brottet,¹³⁹ alternativt befunnit sig i rummet bredvid utan att ha hört brottsligheten.¹⁴⁰ Många ansökningar avslås med anledning av att det inte har med tillräcklig grad av säkerhet kunnat visas att ett barn sett eller hört ett brott.¹⁴¹ I avsnitt 6.2.2 diskuterar jag tänkbara anledningar till att det inte har gått att visa att ett barn bevittnat våld. Jag diskuterar även om det har någon betydelse för bedömningen hur barnet bevittnat en brottslig handling, alltså om det är någon skillnad mellan om barnet antingen sett eller hört vad som ägt rum.

Brottet som ett barn bevittnat ska ha varit ägnat att skada tryggheten eller tilliten hos barnet i dess förhållande till en närstående person. Bestämmelsens formulering överensstämmer således med den tidigare nämnda straffskärpningsregeln i 29 kap. 2 § 8 p. BrB. I förarbetena till 4 a § BRL anges att bestämmelsen ska ha samma innebörd som straffskärpningsregeln i denna del. BrOM prövar emellertid självständigt om det föreligger en ersättningsgrund, vilket betyder att straffskärpningsregeln inte nödvändigtvis behöver ha prövats i domstol.¹⁴² I flera beslut från BrOM anges dock att domstolen har tillmätt 29 kap.

2 § 8 p. BrB betydelse vid bedömningen av brottets straffvärde.¹⁴³

Det framgår inte explicit av lagtexten i 4 a § BRL vad för typ av brott som berättigar till ersättning. Av förarbetena till straffskärpningsregeln framgår emellertid att denna främst ska tillämpas på våld- och sexualbrottslighet men även då den ena föräldern hotar den andra föräldern eller inför ett barn slår sönder det gemensamma hemmet.¹⁴⁴ Det är även förenligt med vad som kommer till uttryck i förarbetena till 4 a § BRL, nämligen att det främst ska vara fråga om våldsbrott mot närstående.¹⁴⁵ Lagrummet bör sannolikt också ha sitt primära tillämpningsområde när det gäller brott mot person.¹⁴⁶ I likhet med bevittnandeersättningens ändamål, är den vanligaste brottslighet som barn bevittnat, vålds- och sexualbrottslighet tillsammans med hot.

138 Prop. 2005/06:166 s. 16, Dereborg & Lindeblad, Brottsskadelagen. En kommentar s. 66.

139 Se BrOM dnr 12184/2010.

140 Se t.ex. BrOM dnr 01776/2007.

141 Avvisande på denna grund finns i beslut för samtliga år.

142 Prop. 2005/06:166 s. 35.

143 Det står uttryckligen i flera beslut från samtliga år (år 2006 undantaget).

144 Prop. 2002/03:53 s. 73.

145 Prop. 2005/06:166 s. 23.

146 Dereborg & Lindeblad, Brottsskadelagen. En kommentar s. 67.

41

Efter att ha gått igenom samtliga beslut från BrOM, kan jag konstatera att det brott som är klart vanligast att barn bevittnat är misshandel och/eller olaga hot, där domstolen dömt gärningsmannen för grov kvinnofridskränkning. Oftast tillerkänns det bevittnande barnet inte bevittnandeersättning för alla händelser som inryms i grov kvinnofridskränkning utan alltså en eller några händelser. I vissa fall har dock BrOM kunnat visa att barnet har bevittnat ett flertal händelser.¹⁴⁷ Förutom misshandel har barn i flera fall bevittnat våldtäkt eller försök till våldtäkt samt sexuellt ofredande och grovt sexuellt utnyttjande av underårig. Det finns även exempel där barn tillerkänts bevittnandeersättning till följd av att de bevittnat brott som inte är att klassificera som vålds- och sexualbrottslighet, t.ex. hemfridsbrott och skadegörelse.¹⁴⁸ Det vanligaste är dock att sådan brottslighet sker i anslutning till hot och/eller vålds- och sexualbrottslighet.

Det finns inget fall där BrOM utgett bevittnandeersättning enbart på grund av att en närstående slagit sönder det gemensamma hemmet inför barnen. Denna typ av skadegörelse har dock varit föremål för prövning tillsammans med våldsbrottslighet. I ett fall förstörde och skadade pappan familjens möbler och inredning i samband med en misshandel. Barnen, som befann sig i rummet bredvid, uppfattade det mesta av vad som hände och fick därför rätt till ersättning.¹⁴⁹ I ett annat ärende slog pappan sönder inredningen i mammans lägenhet, samtidigt som han hotade att döda hela familjen.¹⁵⁰ BrOM bedömde dock att brottsligheten ansågs vara riktad även mot barnet och därför kunde inte myndigheten lämna bevittnandeersättning.¹⁵¹

Vad gäller kravet på att brottet ska vara ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person, krävs inte att brottet verkligen skadat tryggheten och tilliten hos barnet. Det räcker att brottet typiskt sett gör det. Det betyder att det inte behöver ske en utredning av huruvida det uppkommit en psykisk påverkan hos barnet.¹⁵² Om brottet är ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn bör avgöras utifrån vilket brott det är fråga om och utifrån brottets svårighetsgrad.¹⁵³ I besluten från BrOM framgår att brottet måste vara tillräckligt allvarligt för att anses kunna skada tryggheten och tilliten hos ett barn då det i avvisade beslut har angetts det motsatta,

147 Se bl.a. BrOM dnr 03854/2012, dnr 03855/2011, dnr 03856/2011, dnr 06115/2011, dnr 06117/2011, dnr 06118/2011 och dnr 06119/2011.

148 BrOM dnr 06552/2008, dnr 06553/2008 och dnr 06554/2008.

149 BrOM dnr 00633/2011 och dnr 00634/2011.

150 BrOM dnr 01934/2007.

151 Barnet fick däremot brottsskadeersättning för kränkning.

152 Prop. 2005/06:166 s. 26.

153 Dereborg & Lindeblad, Brottsskadelagen. En kommentar s. 68.

42

nämligen att brottsligheten inte varit tillräckligt allvarlig för att skada tryggheten och tilliten hos ett barn.¹⁵⁴

I två olika beslut bedömdes inte hot, med innebörden av att barnets pappa skulle döda barnets mamma, som brottslighet av allvarligt slag.¹⁵⁵ Hot om skada har inte heller ansetts vara brottslighet av allvarligt slag.¹⁵⁶ I ett fall av olaga hot, vilket bestod i att en pappa inför sina två barn, hotat deras mamma med knivar, bedömdes brottet dock ha varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i förhållande till en närstående person.¹⁵⁷ Även i ett annat fall där hot skett med kniv, bedömdes brottsligheten vara allvarlig.¹⁵⁸ Vid tillfällen där hot förekommer tillsammans med ett annat brott, exempelvis misshandel, bedöms brottsligheten oftast som allvarlig. I flera fall har dock ”bara” hot ansetts som tillräckligt allvarlig brottslighet.¹⁵⁹

Ringa misshandel, har inte bedömts som tillräckligt allvarlig brottslighet. En situation, där tre barn bevittnat när mammans flickvän bet mamman i handen, har inte bedömts vara ett brott av allvarligt slag.¹⁶⁰ På samma sätt bedömdes en riktad spark, vilken missade, mot barnets mamma.¹⁶¹ Att ett barn bevittnat när pappan olovligen befunnit sig i familjens bostad, det vill säga ett hemfridsbrott, respektive skadegörelse, då pappa har kört in i mammans bil, har inte heller ansett vara brottslighet av så allvarligt slag att den typiskt sett är ägnad att skada tilliten och tryggheten hos ett barn.¹⁶² Även ett fall där ett barn bevittnat grov stöld har prövats av BrOM. I det fallet ansågs inte brottsligheten ha företagits av en närstående till barnet, så BrOM saknade anledning att uttala sig om brottets allvarlighet.

Det utesluter inte möjligheten att myndigheten kan anse att det är ett tillräckligt allvarligt brott.¹⁶³

Det bevittnade barnets ålder har betydelse för om händelsen som barnet bevittnat berättigar till ersättning. I ett fall låg en fem månader gammal bebis i sin vagn när hennes pappa hotade och misshandlade barnets mamma. Barnet ansågs för litet för att uppfatta innebörden av de bevittnade brotten.¹⁶⁴ I ett annat fall, där en tio månaders bebis hört skrik i samband med att barnets farbror dödat barnets farfar, ansåg BrOM att barnet var för ungt för att förstå innebörden av vad som hänt. I ärendet befann sig barnet inte heller i direkt

154 Det finns exempel på avvisande på denna grund i beslut från samtliga år.

155 BrOM dnr 02143/2007 och dnr 08885/2008.

156 Se BrOM dnr 02533/2008, dnr 02534/2008, dnr 02535/2008 och dnr 02356/2008.

157 BrOM dnr 02500/2008 och dnr 02501/2008.

158 BrOM dnr 07042/2011.

159 Se t.ex. BrOM dnr 05547/2008 och dnr 05548/2008.

160 BrOM dnr 11522/2010, dnr 11523/2010 och dnr 11524/2010.

161 BrOM dnr 01463/2007.

162 BrOM dnr 10721/2010 resp. dnr 05249/2010 och dnr 05250/2010.

163 BrOM dnr 05983/2010 och dnr 05984/2010.

164 BrOM dnr 11052/2009.

43

närhet till de närstående men kunde alltså anses ha hört händelsen.¹⁶⁵ I ett tredje fall tillerkändes en åttamånaders bebis bevittnandeersättning till följd av att barnet bevittnat ett dråp mot sin mamma av sin pappa. I det fallet befann sig barnet i omedelbar närhet till sina föräldrar vid brottstillfället.¹⁶⁶

Barnets ålder verkar således ha betydelse för om den brottsliga handlingen kan anses berättiga till ersättning. I avsnitt 6.2.2 diskuterar jag barnets ålder som förutsättning för bevittnandeersättning. I de ovan nämnda fallen är det emellertid inte bara åldern som tycks ha betydelse. Jag menar att man kan utläsa att även barnets närhet, alltså den geografiska närheten till de närstående vid våldstillfälle, har betydelse vid bedömningen om det föreligger förutsättningar för ersättning. Jag återkommer till närhetsaspekten i avsnitt 5.3.5 och avsnitt 6.2.2.

5.3.4 Kretsen av närstående

Närståendekretsen är densamma som gäller för tillämpningen av 29 kap. 2 § 8 p. BrB, nämligen främst föräldrar, sambor och fosterföräldrar. Ett barn kan även anses ha en förtroendefull relation till andra vuxna, såsom mor- och farföräldrar samt syskon till barnets föräldrar.¹⁶⁷ Den närstående till barnet kan vara både offer och gärningsman. Det betyder att även barn som bevittnat våld som en närstående vuxen utsätter ett annat barn för omfattas av 4 a § BRL.¹⁶⁸

BrOM har främst tillämpat 4 a § BRL när både förövaren och den våldsutsatta personen har ingått i närståendekretsen. Myndigheten har konsekvent under åren avslagit ansökningar där brott utförts mot en närstående av en person som inte varit närstående. Det har varit fråga om helt obekanta, grannar, vänner till barnens föräldrar eller andra som inte kan anses som närstående.¹⁶⁹ I ett fall, där ett syskonpar bevittnat ett mord utfört av barnens pappa av grannen, gjorde dock BrOM en annan bedömning och ansåg att barnen var berättigade till bevittnandeersättning trots att bara den ena parten var en klart närstående till dem. BrOM motiverade beslutet enligt följande:¹⁷⁰

Det mord som X bevittnat har begåtts av en henne närstående person. Den man som mördades kan dock inte anses direkt ingå i den personkrets som avses i 4 a §

165 BrOM dnr 11294/2007.

166 BrOM dnr 00894/2009.

167 Prop. 2002/03:53 s. 111. Se avsnitt 3.2.2.

168 Det står inte uttryckligen i propositionen men det framgår av ett flertal beslut från BrOM. Se nedan.

169 Avvisande på denna grund finns i flertalet ärenden för samtliga år.

170 BrOM dnr 01882/2009 och dnr 01883/2009.

44

brottsskadelagen. Frågan är då om det kan sägas vara ett absolut krav att såväl förövare som brottsoffer är närstående till barnet för att ersättning ska kunna lämnas. Lydelsen av 4 a § brottsskadelagen ger inte något tydligt svar på frågan. Inte heller i förarbetena till den aktuella bestämmelsen (prop. 2005/2006:166) finns någon egentlig ledning när det gäller lagstiftarens avsikt i frågan. Visserligen har ersättningsformen motiverats av det allmännas ansvar för barn, som vistas i hem där våld mellan närstående personer – vanligtvis föräldrarna – ofta förekommer. Enligt Brottsoffermyndighetens uppfattning kan man dock inte bortse från möjligheten att lagstiftaren inte varit främmande för att godta en ersättningsrätt även i fall där endast den ena parten i våldsbrottet varit en närstående person. En bedömning får göras i det enskilda fallet om omständigheterna kring brottet, förövaren och brottsoffret är sådana att det bevittnande barnet har rätt till brottsskadeersättning enligt 4 a § brottsskadelagen.¹⁷¹

I detta fall var det fråga om en person som veckorna före brottet hade fungerade som ett särskilt stöd för barnens mamma i hennes konflikt med barnens pappa och myndigheten framhåller även att det var fråga om ett grovt våldsbrott som begåtts i barnens hem.

Genom beslutet möjliggjordes att det kan finnas andra personer, än vad som anger i förarbetena, som kan anses tillhöra personkretsen i 4 a § BRL.

I en annan situation, då ett syskonpar bevittnat när deras mamma mördades av en man som mamman hade haft ett förhållande med, använde BrOM samma motivering som ovan vid bedömningen om gärningsmannen kunde anses tillhöra personkretsen i 4 a § BRL.

Mannen i fråga hade varit tillsammans med barnens mamma i cirka ett halvår. Han bodde inte tillsammans med mamman och barnen men övernattade hos dem regelbundet och han hjälpte även mamman med barnen. Mannen hade enligt BrOM följaktligen blivit en person som under förhållandevis lång tid funnits i familjens närhet. Mot denna bakgrund, tillsammans med att barnen bevittnat ett grovt våldsbrott som begåtts mot deras mamma i deras hem, kunde bevittnandeersättning lämnas.¹⁷²

BrOM har också i flera beslut tydliggjort vilka som inte kan anses inrymmas i närståendekretsen. I ett fall har en morbror, en person som bedöms ingå i den personkrets som avses i 4 a § BRL, inte ansett som närstående till ett barn. I ärendet hade barnet bevittnat när hennes pappa blivit misshandlad av morbrodern. BrOM ansåg att det i utredningen inte visats att barnet haft en sådan förtroendefull relation till sin morbror att det föreligger förutsättningar att lämna ersättning för den aktuella händelsen.¹⁷³ Inte heller en

171 BrOM har exakt samma motivering i båda ärendena. Jag har bytt ut flickornas namn till ”X”.

172 BrOM dnr 11063/2010 och dnr 11065/2010.

173 BrOM dnr 03559/2008.

45

ny pojkvän till ett barns mamma,¹⁷⁴ en kusin till ett barn,¹⁷⁵ eller barnens mammas sambos son,¹⁷⁶ har ansetts ingå i närståendekretsen. Även en man, vilken barnets mamma tidigare hade en relation med under cirka ett år flera år tidigare med viss kvarvarande kontakt, ansågs inte vara närstående till barnet.¹⁷⁷ I ett annat fall där ett barn bevittnat när barnets mormor misshandlat och hotat barnets mamma, ansågs mormodern inte tillhöra närståendekretsen. Det saknas dock motivering i fallet till varför BrOM inte bedömt mormodern som en närstående.¹⁷⁸

Brott som begås av ett jämnårigt syskon riktat mot någon i närståendekretsen, omfattas enligt BrOM inte av bestämmelsen.¹⁷⁹ BrOM motiverar detta med att det i 4 a § BRL rör sig om en kvalificerad form av trygghet som åsyftas och lyfts fram. Den relation som avses är, enligt BrOM, den mellan föräldrar, andra närstående vuxna, och barn.¹⁸⁰ Det betyder, som framförts tidigare, att en situation när ett barn bevittnat våld av en närstående vuxen mot ett syskon omfattas av bestämmelsen.¹⁸¹

Även om närståendekretsen är angiven i förarbetena till både straffskärpningsregeln i 29 kap. 2 § 8 p. BrB och bevittnandeersättningen i 4 a § BRL, är det inte helt klart vem som är att anse som närstående eftersom även andra personer än vad som där angivits kan anses ingå i denna krets. BrOM har även bedömt att personer som anses tillhöra närståendekretsen i 4 a § BRL, inte är att betrakta som närstående. Det förefaller som om det viktigaste är vilken relation barnet har, både till den som utför ett brott och till den våldsutsatte snarare, än släktskap. Jag diskuterar närståendekretsen ur olika synvinklar i avsnitt 6.2.3.

5.3.5 Ersättningsbestämning och nivåerna på ersättning

Enligt 5 § 4 st. BRL bestäms ersättningen ”efter vad som är skäligt med hänsyn till hur grovt det bevittnande brottet är”. Vid en bedömning av brottets grovhet ska den skada, kränkning och fara brottet gett upphov beaktas. Enligt förarbetena kan ledning hämtas ur en bedömning av brottets straffvärde enligt 29 kap. 2 § BrB. Det ska inte göras någon

174 BrOM dnr 08544/2008.

175 BrOM dnr 03558/2008.

176 BrOM dnr 07237/2009.

177 BrOM dnr 02969/2011.

178 BrOM dnr 10068/2011.

179 Se t.ex. BrOM dnr 06366/2009, dnr 07817/2010, dnr 07817/2010, dnr 07818/2010 och dnr 01810/2012.

180 BrOM dnr 06366/2009.

181 Se t.ex. BrOM dnr 01588/2007, dnr 11996/2007 och dnr 05593/2009.

46

bedömning av vilken effekt bevittnandet haft för det enskilda barnet. Omständigheter som är hänförliga till barnets person ska inte heller beaktas.¹⁸²

I förarbetena anges att för ett barn som bevittnat brottslighet med ett straffvärde som inte överstiger några månaders fängelse vid ett eller ett fåtal tillfällen, bör ersättningen ligga i nivå med vad det i praxis anses vara den lägsta ersättningsnivån för kränkning.¹⁸³ Det kan således inte bli fråga om ett lägre belopp än 5 000 kr. I förarbetena ansågs det inte finnas tillräckligt anledning att ha en beloppsbegränsning för denna typ av ersättning.¹⁸⁴ Ersättningsnivåerna har hittills varit 5 000–40 000 kr.¹⁸⁵

I propositionen framgår att vid ersättningsbedömningen ska hänsyn tas till brottets grovhet samt antalet våldstillfällen barnet bevittnat. Även om det inte uttryckligen sägs, framgår att även tidsaspekten har betydelse.¹⁸⁶ Det eftersom barn som bevittnat upprepat våld gör det under en längre tidsperiod och inte vid en tidpunkt. Med stöd av förarbetena kan jag alltså urskilja tre parameterar som BrOM ska ta hänsyn till vid ersättningsbestämningen – brottets grovhet, frekvens och varaktighet. I besluten om bevittnandeersättning beaktar BrOM också nämnda parametrar.

Det helt klart vanligaste ärendet är när det rör sig om ett barn som har bevittnat en eller två misshandelstillfällen, med eller utan hot, av normalgraden. I det här vad jag kallar

”normalfallet” ligger ersättningsnivån på 5 000 kr. Det överensstämmer alltså med den nivå som angavs i förarbetena för denna typ av fall. Samma belopp utbetalas oftast när det är fråga om enbart hot. Detsamma gäller för skadegörelse och hemfridsbrott.¹⁸⁷ Jag kommer i det följande presentera fall som avviker från normalfallet.

I vissa fall medger flera misshandelstillfällen en ersättning på samma ersättningsnivå som i normalfallet, nämligen 5 000 kr. Oftast är det fråga om upprepat lindrigt våld. I ett fall tillerkändes ett barn bevittnandeersättning på 5 000 kr till följd av att barnet bevittnat tre misshandelstillfällen, vilka bestod av till viss del lindrigt våld såsom slag med öppen hand, utförda av pappan mot mamman.¹⁸⁸ I ett annat fall hade ett barn bevittnat, i detta fall hört, tre tillfällen av misshandel. Barnet i fråga ingrep vid tillfällena och hade även hört telefonhot mot sin mamma av hennes sambo.¹⁸⁹ I ett annat ärende bevittnande ett barn tre

I vissa fall medger flera misshandelstillfällen en ersättning på samma ersättningsnivå som i normalfallet, nämligen 5 000 kr. Oftast är det fråga om upprepat lindrigt våld. I ett fall tillerkändes ett barn bevittnandeersättning på 5 000 kr till följd av att barnet bevittnat tre misshandelstillfällen, vilka bestod av till viss del lindrigt våld såsom slag med öppen hand, utförda av pappan mot mamman.¹⁸⁸ I ett annat fall hade ett barn bevittnat, i detta fall hört, tre tillfällen av misshandel. Barnet i fråga ingrep vid tillfällena och hade även hört telefonhot mot sin mamma av hennes sambo.¹⁸⁹ I ett annat ärende bevittnande ett barn tre