ALMI är ett statligt ägt moderbolag i en koncern med 19 dotterbolag där staten äger totalt 51 procent av moderbolaget och de resterande 49 procenten ägs av regionala ägare så som landsting och regionförbund. Den intervjuade, Anders Folkesson, är finansieringschef på
ALMI Företagspartner Västmanland AB och leder en grupp på fyra till fem personer. Hans arbete går ut på att möta människor som behöver hjälp med att finansiera sin verksamhet. Det kan vara redan befintliga företag eller enskilda personer med en affärsidé. Folkesson har tidigare även hållit i starta eget kurser och inspirationsseminarier där entreprenörer utbildas och informeras om företagande. Han började arbeta som affärsrådgivare på ALMI år 1987 och sedan dess har arbetsuppgifterna varierat men huvudsysselsättningen har varit att hjälpa företag med finansiering.
4.4.1 Kreditbedömning
Folkesson menar att ALMI använder sig av en kombination av flera faktorer vid en kreditbedömning av ett företag. Kombination består främst av en analys av affärsidén och personen bakom. Han förklarar att en noggrann analys av den potentiella marknaden, konkurrenter, vad som krävs för etablering, potentiella kunder etcetera genomförs. Han poängterar att personen bakom idén är den kanske viktigaste faktorn, men samtidigt den svåraste att bedöma. Folkesson menar att det är viktigt att gå på magkänslan i dessa situationer och därmed blir hans yrkesmässiga kompetens och erfarenhet mycket viktiga. Det krävs också en god personkännedom, vilket han illustrerar med följande exempel;
”Tänk er följande, å ena sidan har vi en briljant affärsidé men med en person utan relevant erfarenhet och som jag finner något svag för att klara de påfrestningar man
utsätts för som nyföretagare. Å andra sidan har vi en mycket erfaren och duktig entreprenör men med en halvdan affärsidé, vem skulle jag välja av dessa om jag var
tvungen? I denna situation skulle jag satsa på den erfarna entreprenören med den sämre affärsidén då denne person säkerligen skulle kunna vrida och vända på idén så
att den ändå når kommersiell framgång.”
Folkesson tror att nio av tio företag som kommer till dem har varit på banken först men antingen fått avslag eller blivit rekommenderade av banken själva att gå till ALMI. Han menar att ALMI aldrig ska konkurrera med bankerna utan ska finnas som en kompletterande finansiär som är benägen att ta riskerna som bankerna inte gör. ALMI ser till helheten och gör en mer individuell bedömning jämfört med bankerna. Folkesson menar att de finansierar nystartade såväl som redan etablerade företag, ur olika branscher. Han menar vidare att ALMI vanligtvis fokuserar på företag i uppstartsfasen men på grund av det rådande konjunkturläget har fokus delvis skiftat till att hjälpa etablerade företag att överleva krisen. Han förklarar att moderbolaget i Stockholm får ägardirektiv efter bolagsstämman som de sedan bryter ned och förmedlar till de regionala kontoren. I år är det fokus på att hålla företag vid liv och undvika masskonkurser. Folkesson påpekar att de, trots skiftat fokus, fortfarande hjälper företag i uppstartsfasen men att finanskrisen medfört vissa omprioriteringar. Av samma anledning hjälper ALMI idag även medelstora företag med uppemot 250 anställda trots att de normalt fokuserar på mindre företag med alltifrån en enskild entreprenör till företag med maximalt 50 anställda. Folkesson berättar att finanskrisen även påverkat det nyutlånade kapitalet, för koncernen i helhet, vilket under första kvartalet 2009 uppgick till en dryg miljard kronor. Det är en rejäl höjning gentemot tidigare år. Dessutom har koncernen budgeterat för en underskott
år 2009. Folkesson berättar att finanskrisen även bidragit till att ALMI utökat antalet starta eget kurser och inspirationsseminarium då de ökat i popularitet.
4.4.2 Problematik
Folkesson menar att majoriteten av de företag ALMI finansierar idag är tjänsteföretag av olika karaktär. Fram till år 1995, då en stor omorganisation med bland annat namnbyte skedde, fokuserade de främst på tillverkande företag och tjänsteföretag som levererade till dessa. Folkesson menar att marknaden har förändrats och även företagen och branscherna. Han menar vidare att det blir allt vanligare med företag som bedriver en verksamhet där värdet inte finns i materiella tillgångar. Folkesson illustrerar problematiken kring kravet på säkerheter med följande citat;
”Problemet är att säkerheter ska gå och ta på”.
Folkesson beskriver som ett exempel ett IT-företag som utvecklar en mjukvara vilken ryms på en cd-skiva. Mjukvaran kan ta många år av forskning och utveckling att utarbeta och belastar resultatet med endast utgifter och kostnader. Dessutom är ofta personalen den enda tillgången företaget har att tillgå men den kan inte intecknas. Folkesson menar att sådana företag blir allt vanligare och ofta stöter på enorma problem när det gäller finansiering. Enligt Folkessons uppfattning är det forsknings- och utvecklingsföretag, i synnerhet av tjänstekaraktär, som drabbas hårdast av det finansiella gapet. Han menar vidare att finansieringsalternativ som inkubatorsverksamheter och liknande, exempelvis Innovationsbron AB, riktar sig till innovativa projekt i den tidigare fasen och således är de inte mycket till hjälp för dessa företag. Då företaget utvecklat sin idé, i det nämnda exemplet en mjukvara, blir det problematiskt när idén ska kommersialiseras. Folkesson menar också att riskkapitalföretag sällan investerar i mindre företag utan fokuserar på etablerade företag som genererar mycket kapital, ofta flersiffriga miljonbelopp. Bankerna drar sig ofta för att finansiera dessa företag då de saknar materiella tillgångar och ALMI vill inte stå som ensam finansiär utan eftersträvar en kompletterande roll. Han menar vidare att företag i denna situation kan få hjälp av affärsänglar men att det är långtifrån självklart att företagen kommer i kontakt med en affärsängel som är villig att finansiera. Affärsänglar investerar oftast i företag som befinner sig i branscher de är väl insatta i.
Samtidigt som Folkesson anser att finansieringsmarknaden inte riktigt fungerar som den ska idag har han svårt att hitta en entydig lösning på problemet. Han framhåller att bankerna lyder under den strikt reglerade banklagen och kan därför inte förväntas ta för stora risker när det gäller finansiering, det är ju trots allt ”Sveriges befolknings pengar” de riskerar. Samtidigt tror inte Folkesson på statlig finansiering av majoriteten av företagen då vi lever i en kapitalistisk ekonomi där det logiska borde vara att den privata sektorn stod för majoriteten av företagens finansiering. Samtidigt tror han att det rådande läget i Sverige gör att staten måste ta ett större ansvar, även då det kanske inte är optimalt. Vidare menar han att förutsättningarna för företagande måste förändras på flera plan och att det till stor del är en politisk fråga. Exempelvis kanske det kommer krävas ändringar i skattelagar och annat som gör det lättare
för privatpersoner att investera i och starta företag. Folkesson menar att det krävs en kombination av flera åtgärder för att nå lösningar kring finansieringsproblematiken. Han understryker dock vikten av att främja nyföretagande och tillväxt annars kommer inte Sverige överleva i framtiden.
Folkesson menar att en väsentlig skillnad i nystartade och redan etablerade företags möjligheter till finansiering är deras, som han uttrycker det, förtroendekapital. För att förklara skillnaden beskriver han ett företag där fyra ingenjörer och programmerare säljer tjänster i form av datasupport och mjukvara. Trots företagets totala brist på materiella tillgångar har de inga som helst problem med att få finansiering av banken, detta på grund av deras 15 framgångsrika år som företagare. Företaget kan uppvisa goda resultat från år till år samt en stabil tillväxt och ökad kundkrets. Folkesson menar att det positiva resultatet gör att banken upplever att företaget bevisat sin förmåga och inger ett starkt förtroende. Han menar att exemplet illustrerar skillnader i svårighetsgrad gällande finansiering av tjänsteföretag, trots brist på materiella tillgångar. Är företaget däremot nystartat, eller rent av i uppstartsfasen, har de ju inga tidigare meriter eller resultat att falla tillbaka på.
4.4.3 Finansiering
Folkesson upplever ett stort problem i och med att finansieringsprocessen ofta underskattas av de företagarna. Många inser inte vilken lång och ofta komplicerad process det är utan tror att en bra affärsidé i princip säljer sig själv. Vidare påpekar han att det är viktigt att lägga mycket tid och arbete i affärsplanen och att verkligen analysera marknaden i detalj. Folkesson belyser även vikten av att ha eget kapital att satsa i företaget och han tror att det kommer bli allt viktigare i framtiden. Han menar att det egna kapitalet är mer uthålligt än främmande kapital då det varken behöver amorteras eller bära avkastning. Vidare menar Folkesson att det egna kapitalet är viktigt på grund av flera faktorer. Dels kan det användas som en kontantinsats i ett större lån men att det även säger en hel del om personens karaktär vilket Folkesson menar är viktigt vid såväl ALMI:s som bankernas kreditbedömning. Han uttrycker sig på följande sätt;
”Finansiering handlar i grund och botten om analys av risker. Om en person har sparat ihop till ett eget kapital så visar den på långsiktigt tänkande såväl som ansvarstagande.”
Folkesson menar att det är viktigt hur du som företagare sköter din privatekonomi då det kan ge en föraning om hur du kommer att sköta ditt företags ekonomi.
Som ett ytterligare led i lösningen på finansieringsproblematiken tror Folkesson att det krävs en attitydförändring i Sverige. Han syftar främst på den såkallade jantelagen och menar att vi i Sverige helst ska vara lagom och inte utmärka oss för mycket. Att tjäna stora mängder pengar på sitt företag kan nästan anses lite fult i vissa ögon. Han illustrerar detta med nedanstående citat;
”Man blir hjälte om man vinner på Bingolotto men anses vara halvkriminell om man har tjänat en förmögenhet på sitt företag.”
4.4.4 ALMI:s syn på bankernas roll
Folkesson anser att bankerna kanske inte följt samma utveckling som företagandet i Sverige har gjort då deras krav vid kreditbedömning i stort sett har sett likadan ut under en längre tid. Han menar att företagandet däremot har förändrats tämligen radikalt med ett skifte från industri- till tjänstesamhälle. Vidare menar han dock att det är en mycket svår uppgift bankerna har vid kreditbedömning, mycket på grund av banklagen. Han menar vidare att de på ALMI i Västmanland har märkt en ganska stor skillnad i bankernas bedömningar och hur pass villiga de är att finansiera, särskilt nystartade företag. Han menar att mycket av detta kan förklaras med att en del av beslutsfattandet flyttats från regional till central nivå. Det gäller främst större krediter men det kan även komma direktiv från central nivå som säger att banken ska vara försiktiga med att engagera sig i nya projekt utan istället koncentrera sig på befintliga kunder. Folkesson menar att en negativ påföljd av ändringarna kring förfarandet vid beslutsfattandet är att besluten ofta tas av personer utan insyn i affärsidén eller den lokala marknaden och att det därmed kan bli svårt för en nyföretagare att finansiera sin verksamhet. Innan finanskrisen upplevde Folkesson samarbetet mellan ALMI och bankerna som goda och väl fungerande då båda aktörerna var väl insatta i regionen och måna om den lokala tillväxten. I och med skiftet av bankernas beslutsfattande har samarbetet helt enkelt försvårats. Han menar att de enskilda sparbankerna är lättare att samarbeta med då de har bättre insyn i den regionala marknaden jämfört med storbankerna som Nordea, Handelsbanken etcetera. Hans personliga uppfattning är att många banker hellre säger nej än ger sig in i nya projekt.
Folkesson berättar att före krisen på tidiga 1990-talet var det lättare för företagen att få banklån. Efter den krisen, trots många år av högkonjunktur, så upplever han att det skett en förändring i finansieringsmarknaden och det har inte varit lika lätt att låna pengar under senare delen av 1990-talet samt 2000-talet. Folkesson menar att en slutsats utifrån dagens förhållanden är att det oftast är svårare för ett etablerat tjänsteföretag att ordna finansiering jämfört med ett etablerat tillverknings- eller handelsföretag som äger, maskiner, fastigheter etcetera. Han avslutar med följande citat;
”Banken kan inte inteckna en skicklig systemutvecklares hjärna eller kompetens men däremot en fleroperationsmaskin”