Sparbanken Rekarne ägs till hälften av storbanken Swedbank och till hälften av sparbanksstiftelsen Rekarne och är Eskilstunas största bank. Genom att banken ägs till hälften av Swedbank kan de erbjuda samtliga av dess tjänster och utbud samtidigt som de anpassar sin verksamhet efter de regionala förutsättningarna och kunders önskemål. (Sparbanken Rekarne, u.d) De intervjuade var Göran Östman samt René Andersson på Sparbanken Rekarne i centrala Eskilstuna. Bankens finansieringsavdelning är uppdelad i tre segment där Östman är chef över industri-, handels- och tjänsteföretagssegmentet. Han har lång erfarenhet inom bankväsendet, kronofogdsmyndigheten samt finansbolag. Andersson arbetar sedan år 2005 som affärsrådgivare, framförallt till större företag med en omsättning på över tio miljoner kronor eller företag med mer än fem anställda.
4.5.1 Kreditbedömning
Östman menar att en kreditbedömning är en sammanvägning av olika faktorer som alla spelar en viktig roll. Han menar att personen bakom affärsidén spelar en avgörande roll såväl som väl utarbetade budgetar och kalkylunderlag, i synnerhet om företaget är nystartat och saknar kredithistoria. Andersson instämmer och poängterar vikten av rätt person bakom företaget, han uttrycker följande citat;
”Hellre en bra företagare med en dålig affärsidé än en bra affärsidé med en dålig företagare. En duktig företagare lyckas ofta vända på även en dålig idé och få det att fungera.”
Andersson menar vidare att det viktigaste för banken vid en kreditbedömning är att försöka bedöma företagets återbetalningsförmåga. I slutändan är det vad företagande innebär, menar han, och banken måste ombesörja sina intressen. Östman och Andersson tror att många som vänder sig till banken i första hand gör det av traditionella skäl eller att de redan har etablerad kontakt sedan tidigare genom privata bankärenden. Dessutom tror Andersson att många nyföretagare inte känner till att det finns andra alternativ. Östman förklarar att detta ofta leder till att första mötet blir mer som en rådgivning då banken kan hjälpa företagare att ta det första steget.
4.5.2 Problematik
Andersson och Östman upplever att gruppen tjänsteföretag utgör en mindre andel av de företag de samarbetar med, de uppskattar siffran till mindre än tio procent. De förklarar att Eskilstuna är en utpräglad industristad och att bankens kunder därför är kraftigt överrepresenterade av industri- och tillverkningsföretag. Detta behöver inte betyda att det finns färre tjänsteföretag i Eskilstuna jämfört med andra regioner men de utgör en mindre andel av bankens totala kundkrets. De båda anser att en problematik kring finansiering av tjänsteföretag, i synnerhet de som saknar materiella tillgångar, existerar och att den kan komma att öka. De menar att exempelvis forsknings- och utvecklingsföretag med endast kostnader och brist på tillgångar gör det nästintill omöjligt för bankerna att bedöma kreditvärdigheten. Östman menar att problematiken förstärks ytterligare av att de andra alternativ som finns i form av riskkapitalföretag och affärsänglar inte lämpar sig för denna grupp av företag då dessa finansiärer ofta satsar på större projekt med mer kapital i omlopp. Samtidigt poängterar han att banken har en svår uppgift när det gäller att bedöma kreditvärdigheten hos de tjänsteföretag som saknar materiella tillgångar. Andersson menar att en del nyföretagare vill så mycket och är så drivna att de lätt kan överskatta den egna förmågan och affärsidén. Vidare menar han att det kan leda till att affärsplaner, budgetar och liknande inte alltid överensstämmer med verkligheten. Följden blir att banken måste kräva säkerheter av företagaren för att säkra att det utlånade kapitalet kommer att återbetalas, vilket oftast sker genom personlig borgen. Östman tycker att det är positivt även för företagaren med ett personligt ägaransvar vilket gör att företagaren känner sig än mer motiverad att sköta sitt företag och dess betalningar. Andersson tror att det är viktigt för nyföretagaren att omge sig med kompetenta personer som kompletterar företagaren och även kan hjälpa till med att se företaget och affärsidén med andra ögon. Han menar vidare att det är lätt att bli
”hemmablind” och att alla kan behöva någon som kommer med bra råd och stöd. Vidare påpekar han vikten av att ha en väl utarbetad affärsplan och flerårsbudget med produktkalkyler, nyckeltal och liknande, det är upp till företagaren att visa banken hur företaget skall bli framgångsrikt. Östman menar att många nyföretagare inte är beredda på hur lång och svår uppstartsprocessen verkligen kan vara och hur många hinder som faktiskt finns på vägen. Östman illustrerar ovanstående med ett citat;
”Du kanske jobbar åtta till tio timmar per dag med att klippa hår och sedan måste du sitta fyra timmar på kvällen med räkningar, administration och liknande. Många
är inte förberedda på detta. Du kan vara hur duktig som helst på ditt yrke men ändå vara en dålig företagare.”
Ett orosmoment som Andersson finner vara ett relativt stort problem, som dessutom förstärkts i och med finanskrisen, är att allt fler människor lockas att starta företag. Att det startas mycket företag är förvisso oftast positivt, menar han, men det kan även leda till att människor som inte har rätt kompetens och idé ändå drivs till att starta eget. Han nämner arbetsförmedlingens stöd vid start av näringsverksamhet och liknande statliga insatser som en bidragande orsak till problemet, den ökade arbetslösheten har också en klar negativ inverkan. Han förtydligar att arbetslösa nyföretagare inte är synonymt med dåliga företagare men att en del av dem kanske startar företag av fel orsaker. Andersson menar vidare att ett företag bör startas av en person som verkligen brinner för företagande och har den rätta kompetensen, vilket även bör ligga i de statliga institutionernas intresse. Han tror att en negativ konsekvens av att ”fel” personer startar företag, eller av fel orsaker, kan bli svåra ekonomiska kriser för företagaren. Vill det sig riktigt illa kan det leda till personlig konkurs.
4.5.3 Finansiering
Östman förklarar att alla banker har sin egen kreditpolicy och han menar att om kunden tar sitt ansvar så är banken är villig att ta sitt. Han finner en klar fördel med Sparbanken Rekarne i Eskilstuna vara att de fattar sina egna beslut och behöver inte föra de vidare till en högre instans, vilket är förfarandet i många andra banker. Det bidrar dessutom till att företagare i regionen får en fördel då Sparbanken Rekarne känner till den lokala företagskulturen och personerna bakom företagen. Vidare menar Östman att närheten till företagarna också kan leda till att banken blir mer kritisk och ställer hårda krav vid kreditbedömningen. Däremot anser Östman att de har möjlighet till en mer personlig bedömning och att de således inte blir lika ”fyrkantiga” som övriga banker.
Östman menar att innovativa företag är samhällsnyttiga och att det därmed är befogat att staten bidrar med finansieringsstöd. Gäller det däremot exempelvis en konsult- eller rådgivningsfirma bör banken ta ett större ansvar vid finansiering. Östmans personliga åsikt är att merparten av Sveriges företag bör finansieras via den privata sektorn eftersom det är en av grundtankarna bakom den marknadsekonomi vi lever i idag. Östman menar vidare att en effekt av finanskrisen har blivit att staten möjliggjort för bankerna att utöka sin utlåning till företag under år 2009.
Andersson och Östman är båda överens om att företagande alltid innebär ett personligt risktagande vilket är något en nyföretagare bör vara beredd på. Däremot ser de gärna att risktagandet sprids mellan olika aktörer och de finner samarbetet med ALMI mycket bra. Östman tycker även att ett utmärkt alternativ för nystartade företag är att samarbeta med exempelvis leasingföretag vilket leder till att företagaren undkommer en del av risktagandet. Desto fler aktörer som delar på riskerna desto större är chanserna till att nyföretagaren får banklån eller krediter menar Andersson. De råder även nyföretagare till att ha sparade medel att satsa i företaget i form av eget kapital och tror att det kommer bli allt viktigare i framtiden.
4.5.4 Om bankernas roll
Andersson och Östman tror att utvecklingen från industri- och brukssamhällen till tjänstesamhällen kommer påverka attityder och normer kring finansiering men att det kommer ta tid. De pekar på åtgärder som Teknikbyn i Västerås och Munktell Science Park i Eskilstuna som bidragande faktorer till att företagsklimatet i städerna har förändrats och att förutsättningarna för nyföretagande förbättrats. De är båda överrens om att en problematik kring bankers kreditbedömning existerar men att de samtidigt finner det svårt att hitta en lösning på problemet. Östman förklarar att banken är mån om sina kunder och sitt rykte och vill inte riskera bankens och kundernas kapital på osäkra investeringar. Däremot tror han att det kommer behövas fler statliga insatser i uppstartsfasen för företag så att de kan få en chans att etablera sig och möjliggöra för framtida extern finansiering.
5 Diskussion
I denna del av studien kommer vi föra en diskussion utifrån referensramen kopplat till de empiriska resultaten. Genom att analysera den information vi tillgodogjort oss genom sekundär- och primärkällor ämnar vi besvara studiens problemformulering samt uppfylla studiens syfte. De slutsatser vi sedan kommer fram till presenterar vi i nästa kapitel.
5.1 Finansiellt gap
Redan i inledningsfasen till studien uppmärksammade vi en problematik kring finansiering av tjänsteföretag, i synnerhet de som saknar materiella tillgångar att ställa som säkerhet. Samtliga intervjuer vi utförde i samverkan med den teori vi tagit del av har förstärkt vår initiala uppfattning. Genom att intervjua olika aktörer inom näringslivet har vi upptäckt flera intressanta mönster såväl som skilda åsikter. I inledningen skrev vi att vi tror att det rådande konjunkturläget kommer motivera fler människor att starta eget företag och göra verklighet av sina idéer. Vår tanke stärktes av finanschef Folkessons uttalanden om ALMI:s ökade arbetsvolym och att allt fler efterfrågar deras tjänster. Folkesson märker också av den ökade viljan att starta eget då ALMI:s inspirationsseminarium och starta eget kurser blir allt mer populära.
För att illustrera problematiken kring tjänsteföretagens finansieringsmöjligheter använde vi oss av begreppet finansiellt gap vilket vi även inledningsvis i studien illustrerade med figuren nedan.
Figur B. Omarbetad modell som illustrerar det finansiella gapet (Landström, 2003 s. 14).
Svårigheterna att få kredit kan bero på såväl avsaknaden av materiella tillgångar, kredithistoria, tidigare meriter, samt erfarenheter. Statens offentliga utredning lyfter i sin rapport fram avsaknaden av kredithistoria för nystartade företag som en grundläggande orsak till problematiken och vi ser likheter i Andersson samt Östmans, på Sparbanken Rekarne, resonemang. De framhöll under intervjun att just nystartade företag är svåra att göra en kreditbedömning på då de saknar tidigare resultat och kredithistoria. I dessa fall menar de att
personen bakom företaget blir än mer viktig och att kompletterande säkerheter alltid krävs. Folkesson uttrycker även han vikten av rätt person och vi finner stora likheter mellan Folkessons och Anderssons citat gällande valet mellan en bra företagare eller en bra affärsidé. Båda framhöll att en duktig företagare är viktigare än en bra affärsidé. Andersson och Östmans svar gällande bankers kreditbedömning tolkar vi som att de uppfattar banken som relativt flexibel och de påstår att varje bank har sin egen kreditpolicy. De nämner bland annat vikten av att företagaren säljer in sin idé och kommer väl förberedd med budgetar, nyckeltal, kalkyler och liknande. Vår initiala uppfattning, efter att ha tillgodogjort oss teori kring bankers kreditbedömning och krav vid finansiering, var att banker är allt annat än flexibla. Vår uppfattning grundades på att samtliga banker till skillnad från andra aktörer, såsom exempelvis ALMI, lyder under lagen om Bank- och finansieringsrörelse. Vi uppfattade de lagtexter och förordningar om bankers skyldighet att kräva betryggande säkerhet och liknande lämna minimalt med utrymme för flexibilitet och personliga bedömningar. Vi trodde inte att det var möjligt för banker att utforma egna kreditpolicys.
Under insamlandet av data framkom det att tjänsteföretagen är ALMI:s snabbast växande kundgrupp och utgör en betydande andel av det totala antalet företag. Sparbanken Rekarne uppger däremot att tjänsteföretagen utgör mindre än tio procent av den totala andelen företagskunder. Vi tror att detta kan bero på en kombination av ALMI:s lägre krav på säkerheter och bankens ovilja att investera i alltför riskfyllda projekt. Med riskfyllda syftar vi till företag som saknar materiella tillgångar att ställa som säkerheter. Pettersson på Agerus AB menar däremot att bemötandet på banken varierar oerhört beroende på vem affärsrådgivaren är. Dessutom är han av den åsikten att det är av stor vikt vem som söker finansiering och hur den väljer att presentera sig själv och sin affärsidé. Vi tolkar hans resonemang som om han upplever en viss flexibilitet hos bankerna och att den som söker finansiering kan påverka utfallet beroende på uppträdande och presentation. Under intervjun med Carleberg på Telemäklarna Norden AB framkom tydligt hans åsikter och erfarenheter gällande bankers bemötande och kriterier vid kreditbedömning. Han upplevde de flesta banker som relativt ointresserade av såväl affärsidé som tidigare resultat utan mer fokuserade på att sälja in sina övriga tjänster och erbjudanden. Förvisso besökte Carleberg aldrig Sparbanken Rekarne i Eskilstuna men samtliga av de större bankerna i Västerås. Utifrån hans erfarenheter fick vi uppfattningen om att en vanlig attityd hos banker är att de inte är så intresserade av affärsidén som de kanske hävdar att de är. En förklaring till varför Andersson och Östman har en skild uppfattning gentemot Carleberg kan vara att Sparbanken Rekarne är en fristående bank som fattar sina beslut själva utan att föra upp dem på central nivå till skillnad mot en del av storbankerna. Den bank som slutligen erbjöd Carlebergs företag finansiering var Västmanlands Provinsbank som bedrivs på liknande sätt som Sparbanken Rekarne. Enligt Folkesson är ofta de fristående bankerna mer regionalt fokuserade och mer kunniga om det lokala företagsklimatet. Andersson och Östmans åsikter liknar Folkessons och även de menar att en av följderna blir att Sparbanken Rekarne kan göra en bättre personlig bedömning av kredittagaren jämfört med många storbanker.
5.2 Finansiering
De tre företag vi intervjuade i studien hade gemensamt att de uppfyllde vår definition av tjänsteföretag samt att de saknade materiella tillgångar att ställa som säkerheter vid uppstarten. Samtliga menar också att en problematik gällande finansiering av tjänsteföretag existerar och att det kommer krävas förändringar i framtiden. Hur problematiken yttrade sig vid uppstarten skilde sig åt företagen emellan men samtliga tre undvek initialt att uppsöka banken. Höglund på Såg och Borr i Mälardalen AB menar att tack vare stödet från arbetsförmedlingen, i form av stöd vid start av näringsverksamhet, underlättades finansieringsprocessen. Han är dessutom av den åsikten att externa finansiärer såsom bank och liknande bör undvikas i största möjliga mån och istället är det bättre att vända sig till familj och vänner. Carleberg uttryckte att de fann det otänkbart att banken skulle ge dem lån och övervägde det därför inte. Vi finner det vara anmärkningsvärt med tanke på Östmans åsikt om att majoriteten av företagen bör finansieras via den privata sektorn. Enligt rapporten från Institutet för tillväxtpolitiska studier, som vi presenterade i referensramen, ser finansieringskällorna för nystartade företag ut som figuren nedan illustrerar.
Figur D. Finansieringskällor för nystartade företag i procent, ett och samma företag kan ha flera olika finansieringskällor. Egen utarbetade figur med inspiration från rapporten från Institutet för
tillväxtpolitiska studier. (S2008:006,s. 23)
Höglunds åsikter verkar inte delas av majoriteten om vi tittar på den procentuella fördelningen i figuren. De flesta, hela 76 procent, väljer att finansiera företaget med egna medel medan endast sju procent gör det via släkt och vänner. Det vi finner mest anmärkningsvärt är att endast 14 procent av de nystartade företagen finansierades genom banklån. Östman, såväl som Folkesson och Carleberg, är av den åsikten att den privata sektorn bör stå för majoriteten av företags finansiering i Sverige. De tre menar dock att så ej är fallet idag samt att det är mycket svårt att finna lösningar på problemet. Folkesson anser att det mest logiska vore att den privata sektorn stod för finansieringen, eftersom vi lever i ett kapitalistiskt samhälle, men att det i dagsläget kanske krävs en kombination av statlig och privat finansiering. Pettersson tycker även han att en kombination är den bästa lösningen. Höglund efterfrågar däremot mer statliga insatser i form av bidrag och liknande och tror på statligt stöd för företagande. Andersson bidrog med en intressant synvinkel på statliga medel och åtgärder vid finansiering av nyföretagande. Han menade att en negativ effekt av lågkonjunkturen kan bli att företag startas av ”fel” personer. Även då han inte vill generalisera vill han ändock belysa att det kan vara lättare att med en statlig institution i ryggen, han syftar
främst på stöd från arbetsförmedlingen, ta steget till att bli egenföretagare. Han menar att följden kan bli att personer som kanske inte bör eller ens vill starta eget företag ändå gör det på grund av uppmuntran från arbetsförmedlingen och möjligheterna till kortsiktig försörjningslösning. Andersson menar vidare att konsekvensen kan bli att en del av dessa personer kan försättas i personlig konkurs. Vi menar att om det ligger någon sanning i Anderssons hypotes så borde kontentan bli att de statliga insatserna bör finnas kvar men att de måste ta ett större ansvar för vilka personer de stöttar och driver till att starta eget företag. Under vår intervju med Carleberg framkom det att han var ovetande om flertalet av de finansieringsalternativ som finns att tillgå. Carleberg kände varken till inkubatorsverksamheter, ALMI eller andra statliga insatser utan förlitade sig på det egna kapitalet samt förhoppningen till banklån när företaget växt sig större. Höglund använde sig av eget kapital i kombination med ett stöd vid start av näringsverksamhet och ville i största mån undvika externa finansiärer. Även Pettersson tror att många nyföretagare inte känner till de olika alternativen utan vänder sig till banken i första hand. Andersson och Östman tror att företagare söker sig till banken i ett första skede dels av traditionella skäl men också för att de ofta har en redan etablerad privat kontakt. Dessutom tror de att många inte vet hur de ska ta det första steget och är i behov av rådgivning.
5.2.1 Eget kapital
Enligt rapporten från Institutet för tillväxtpolitiska studier finansierades hela 76 procent av de nystartade företagen med egna medel. Andrén, Eriksson och Hansson menar att det egna kapitalet har flera fördelar jämfört med det främmande. De menar vidare att avsaknaden av eget kapital gör det svårare att beviljas lån. I samtliga av de tre tjänsteföretagen vi intervjuade spelade det egna kapitalet en avgörande roll för uppstarten. Det framkom även vid intervjun med Carleberg att det egna kapitalet var av stor vikt när hans företag ansökte om en kontokredit, trots att en vinst kunde uppvisas i resultaträkningen. Folkesson menar även han att det egna kapitalet är en oerhört viktig komponent och att det troligen kommer bli allt viktigare framöver. Andersson och Östman påpekade även de vikten av att kunna satsa eget kapital i företaget men vi fann det förvånande att de verkade lägga så pass liten vikt vid det.