6 Avgränsning av mkb:n
7.3 Alternativ på strategisk nivå
En av de största fördelarna med att göra miljökonsekvensbeskrivningar på en strate- gisk nivå, som vid framtagandet av planer och program, jämfört med att göra miljö- konsekvensbeskrivningar på projektnivå är möjligheten att diskutera vilka typer av alternativ och åtgärder som är lämpliga snarare än att bara diskutera hur de ska utfor- mas. I stället för att som på projektnivå ofta endast diskutera t.ex. hur och var en väg ska dras, vilken kapacitet den ska ha, om den kan tillåtas etc. kan man diskutera om det finns alternativa lösningar på ett identifierat problem. Handlar det t.ex. om en öns- kan om ökad framkomlighet kan ett rimligt alternativ vara att vidta åtgärder som bi- drar till att transportefterfrågan minskar i stället för att öka framkomligheten genom att bygga ut kapaciteten. Betoningen på alternativ är större vid miljökonsekvensbeskriv- ningar för planer och program än för verksamheter och åtgärder (prop. 2003/04:116 s. 40).
På en strategisk nivå kan man arbeta mer med visioner och långsiktigt hållbara alterna- tiv medan alternativen på projektnivå oftare handlar om att lösa ett mer eller mindre akut problem. Alternativen är färre på projektnivå och dessutom ofta mer politiskt bestämda (Therievel 2004 s. 110).
Man kan dela in alternativ i fyra hierarkiska nivåer. När man tar fram alternativ kan det vara lämpligt att följa denna hierarkiska indelning (Therievel 2004 s. 110–118, se även Boverket och Naturvårdsverket 2000 s. 17–28).
1. Undersök först varför eller om något nytt verkligen krävs eller behövs. Är det möjligt att minska efterfrågan på energi, transporter, bostäder, avfallsanlägg- ningar m.m. med hjälp av olika styrmedel? Behöver vi t.ex. öka energitillför- seln eller kan vi i stället minska efterfrågan genom att spara och effektivisera? Behöver vi t.ex. bygga en ny väg eller kan vi i stället styra över transporter till järnväg, kollektivtrafik och cykel.
2. När väl alternativ för att minska efterfrågan har undersökts och uttömts är näs- ta steg att avgöra vilka alternativ som ska användas för att möta efterfrå- gan/behoven. Finns det några alternativa lösningar som kan möta behoven med mindre miljöpåverkan och på ett mer hållbart sätt än de ”självklara” och traditionella sätten?
3. När man är klar över typen av åtgärder samt storleken på efterfrågan/behoven som behöver mötas kan man bestämma var utvecklingen ska ske samt storle- ken på åtgärderna. Det är på den här nivå man diskuterar var en ny järnväg el- ler väg ska dras.
4. Den slutliga nivån handlar om hur åtgärderna ska utformas och genomföras. Vid miljöbedömning av planer och program ligger fokus på de hierarkiska nivåerna 1 och 2 ovan medan fokus vid miljökonsekvensbedömning på projektnivå ligger på nivå 3 och 4.
7.4 Alternativgenerering
Att ta fram, utveckla, bedöma och välja alternativ är ofta en iterativ process med många delbeslut. I en sådan process kan det bl.a. vara lämpligt att fundera på alternati- ven utifrån hierarkiska nivåerna nämnda i 7.3 ovan. Se även figur 2 och avsnitt 3.4 om integrering av planerings- och miljöbedömningsarbetet.
Ibland utgår planeringsarbetet från ett problem som måste lösas, ibland från ett över- gripande mål eller en övergripande vision. Det kan också vara en del av myndighetens eller kommunens återkommande arbete. I vissa fall initieras planeringsarbetet av när- ingslivet eller andra intressen. Existerande planer och program är naturliga utgångs- punkter när man ska ta fram en ny plan eller ett nytt program och olika alternativ. En lämplig början kan vara att beskriva och utveckla nollalternativet, d.v.s. beskriva miljöförhållandena och miljöns sannolika utveckling i en given framtid om ingen ny plan eller nytt program genomförs. Även om man inte antar någon ny plan eller något nytt program så kan man förvänta sig att åtgärder kommer att vidtas inom plan- eller programområdet. Förändrade miljöförhållanden kan också i regel förväntas t.ex. som en följd av nämnda åtgärder men också till följd av extern påverkan och på grund av att tillstånd i miljön kan förändras med tiden även om belastningen är densamma. Se vidare avsnitt 7.5.2 och 8.6.2.
Även om existerande planer eller program är en naturlig utgångspunkt och ofta ett bra stöd när man tar fram nya planer, program och alternativ finns det också risk för att gamla planer och program innebär låsningar i gamla tankebanor. Det är viktigt att få igång kreativiteten och kunna tänka i nya banor så att miljöfrågorna verkligen integre- ras och så att planen eller programmet kan bidra till hållbar utveckling.
Två sätt att stimulera nytänkande och kreativitet är att:
• involvera många personer, gärna med vitt skild kompetens och erfarenhet, vid framtagandet av alternativ
• använda metoder som lyfter fram kreativitet och nytänkande som t.ex. meto- der för omvärlds- och framtidsanalys. Att arbeta med scenarier kan t.ex. i vis- sa fall vara mycket användbart. Se vidare avsnitt 8.7.
Om kommunen eller den myndighet som ska upprätta en plan eller ett program inte har några egna gamla planer och program att utgå ifrån kan andra myndigheters planer och program ge inspiration och idéer. Andras planer och program kan givetvis ge goda idéer och inspiration även då myndigheten eller kommunen har gamla planer att utgå ifrån. Även planer och program inom andra områden än det som är aktuellt kan ge vägledning, inspiration och idéer. Det gäller inte minst erfarenheter av olika metoder som använts för att ta fram tidigare planer och program.
En annan naturlig utgångspunkt vid framtagandet av en ny plan eller ett nytt program är det som föranlett behovet av en ny plan eller ett nytt program. Är arbetet föranlett av problem som behöver lösas eller mål som man önskar nå finns det oftast olika möj- liga lösningar eller vägar att gå som kan utgöra grunden för utvecklandet av rimliga alternativ.
När det gäller t.ex. markanvändningsplaner är uppenbara alternativ att områden som avdelats för en viss typ av verksamheter eller ändamål utnyttjas för andra ändamål, liksom att alternativa områden väljs ut för sådana verksamheter och ändamål. Alterna- tiven kan alltså handla om alternativ lokalisering av den typ av verksamhet som man planerar för (prop.2004/04:116 s. 64). För detaljplaner är alternativen mer begränsade än för översiktsplaner. Det är därför vikigt olika alternativ i översiktsplanerna är väl undersökta och att kunskapen om olika alternativ användas vid framtida lokalisering av olika verksamheter och åtgärder.