Analys

I detta avsnitt analyseras det insamlade empiriska materialet med hjälp av den teoretiska referensramen samt bakgrunden.

5.1 Revisorns uppgift

Revisorns huvuduppgift är att granska och upprätta företagets räkenskaper, styrelsens förvaltning och verkställande direktören (Moberg, 2006). Syftet med revision är att en revisor som då är oberoende, ska kontrollera och säkerställa ett bolags räkenskaper. Revision har även en annan betydelsefull uppgift, vilket är att uppmärksamma de fall där det sker brottsliga ekonomiska brott i företaget. Revisorn måste vara oberoende då det är väsentligt att om revisorn under sitt uppdrag upptäcker eller misstänker att bedrägeri eller någon form av ekonomiska brott har skett i bolaget anmäler detta (Artsberg, 2005; Cassel, 1996). Efter granskningen ska dessa räkenskaper antingen underkännas eller godkännas. För att revisorn ska kunna garantera kvaliteten på revisionen samt att omvärlden skall kunna lita på revisorn så är det väsentligt att det finns en tillit till sin revisor då det framgår att måste arbeta oberoende, självständigt och har tystnadsplikt (Artsberg, 2005). Enligt lag ska revisorn ta hänsyn till god revisionssed så att granskningen uppfyller krav. Efter granskningen utför revision en revisionsberättelse, revisorn bär ansvaret för de uttalanden hen gör i revisionsberättelsen (FAR, 2006).

5.2 Inställningen till tystnadsplikten

Tystnadsplikten är en revisors huvudregel, tystnadsplikten innebär att revisorn inte får lämna upplysningar till någon utomstående gällande bolagets angelägenheter (Cassel, 1996). För att revisorn ska kunna genomföra sitt uppdraget så är tystnadsplikten en betydelsefull princip. Samtliga revisorer hävdar att tystnadsplikten skapar förtroende för klienterna (Artsberg, 2005), eftersom detta även är en grundsten i revisorns oberoende. Den mängd information som revisorn får kännedom om, vilket ligger till grund för att kunna genomföra revisionen, blir förtroendet mellan revisorn och klienten.

Lundström anser att inte det finns några svårigheter med lagstiftningen och hur den hanteras. Vidare menar revisorerna att det finns tillräckligt med stöd internt inom byrån med jurister vid

38

funderingar och frågor. Utifrån ekobrottsmyndighetens perspektiv så ser Lundin inga fördelar med tystnadsplikten, det är endast ett avtal mellan revisorn och klienten. Vidare hävdar

revisorerna att tystnadsplikten bryts automatiskt när revisorn misstänker ett ekonomiskt brott i bolaget, revisorn är skyldig enligt lag att anmäla brottet till åklagare eller polismyndighet. Lagen säger att revisorerna vid brott mot lagen ska beakta att anmälningsplikten går före

tystnadsplikten (Larsson, 2005).

Enligt våra intervjuer där samtliga revisorer förklarar att inga nackdelar finns med att följa lagen om tystnadsplikt, lagen om tystnadsplikt har däremot ett starkt inflytande på klientens förtroende. Det är även väsentligt att kunna kommunicera och föra dialoger mellan revisorn och klienten då det kopplas till oberoende och etik, klienten (principalen) förväntar sig att revisorn upprätthålla en hög sekretessnivå för den informationen som samlas in för att utföra en bra revision.

Principal- agent förhållandet mellan principal, som är klienten, och agent, som är verkställande direktören, förklarar hur agenten kan arbeta på ett sätt som inte är efter ägarnas tyckte.

Revisionsförpliktelsen och adverse selection har företag som grund till att ha revisor som tredje oberoende part. Revisorn minskar informationsassymetrin principalen upplever från agenten då revisorn lämnar kompletta och granskade rapporter till ägarna. Principal- agent teorin funkar på samma sätt där arbetar revisorn oberoende och självständigt då revisorn vill maximera sitt eget intresse och utföra arbetet hen får betalt för på bästa och lämpligaste sätt och inte efter hur principalen föredrar att revideringen utförs (Deegan & Unerman, 2011).

5.3 Inställningen till anmälningsplikten

Revisor har en viktig uppgift i bolaget och det är att vara uppmärksam i fall något brottsligt sker i bolaget. I början av januari år 1999 blev anmälningsplikten aktuell för revisorerna (FAR,2004). Detta innebär att revisorn har en skyldighet att agera enligt lag i fall det finns misstankar om brott, anmälan görs till polismyndighet eller till åklagare. Under intervjuerna hävdade samtliga revisorer att de är medvetna om att anmälningsplikten innebär att en misstanke om brott måste anmälas. Enligt Lundin så finns det inga nackdelar med anmälningsplikten utan det är en fördel med införandet av lagen utifrån ett myndighetsperspektiv.

Revisorn behöver även beskriva sina misstankar och vad det grundar sig på samt skaffa sig tydliga och konkreta underlag innan hen skickar ärendet vidare för utredning. Lundin menar att de anmälningar Ekobrottsmyndigheten får in är normalt sett väldigt underbyggda. Gustavsson och Axelsson påpekar att innan en anmälan görs till ekobrottsmyndigheten eller polisen så går

39

den igenom en process på revisionsbyrån. Det första revisor behöver göra är att alltid kontakta den juridiska avdelningen på företaget för att stämma av om bolaget begått ett brott innan anmälan sker, så att komma fram till rätt beslut gällande anmälan.

Alla fyra revisorer har en positiv inställning till införande av anmälningsplikten. Lundin ser inga nackdelar med införande av lagen. Vidare menar Lundin att utifrån revisorns perspektiv ser majoriteten negativt på anmälningsplikten då de flesta är rädda att få betala skadestånd. Lundins uppfattning stämmer dock inte med revisorerna, revisorerna uppfattning är positiv gällande anmälningsplikten. Detta på grund av att anmälan inte görs förrän misstanke har stärkts av juridiska avdelningen och seniora partners, vilket minskar chansen för felanmälan och skadeståndsskyldighet. Skadeståndsskyldigheten består då av den ekonomiska skadan som bolaget har bevisbördan på (Broberg, 2002). Att revisorerna väljer att stämma av med kollegor och juridiska avdelningen och är villiga att anmäla hänger ihop med moral hazard. Inom principal- agent teorin på det sättet att anmälningsplikten beskriver hur revisorn vid misstanke ska anmäla företaget inom fyra veckor. Men nästan alla respondenter förklarar hur man som enskild revisor inte vill göra en felanmälan som kan resultera i att förlora kunden och även bli skadeståndsansvarig och förlora sin licens. Däremot ser ekobrottsmyndigheten det som ett verktyg som blir till en stor hjälp. Antal anmälningar från revisorer har sjunkit kraftigt på grund av avskaffandet av revisionsplikten för små företag, detta resulterade i att färre revisorer som har insyn i små företag och nyregistrerade aktiebolag som väljer bort revisorn. När små företag väljer bort revisorn så kan inte principal- agent teorin appliceras, genom att avskaffa den tredje parten i principal- agent förhållandet så återstår informationsasymmetrin inom adverse selection. Alla fyra revisorer har även en positiv inställning till tidsgränsökningen på anmälningsplikten från tvåveckorsperiod till fyra veckor. Detta stödjs av Lundin som lyfter fram att det ger klienterna en möjlighet till att rätta till eventuella fel. Enligt Larsson, Ljunggren & Peterson (2002) som anser att en två veckors anmälningstid blir problematiskt för bolaget, det visade att två veckor är för kort tid för bolaget att hinna rätta till bokföringsfel och åtgärda problemet.

5.4 Anmälningsplikten kontra tystnadsplikten

För revisorer är det viktigt att utgå från god revisionssed, detta innebär att revisorerna tar hänsyn till tystnadsplikten som är en del av god revisionssed (Moberg, 2006). Tystnadsplikt för revisorer går ut på att revisorn inte får föra vidare information som kan innebära skada för bolaget, detta framgår både från våra respondenter, bakgrunden samt teori avsnittet (Demers, 2009). Däremot

40

innebär anmälningsplikten att revisorer har en plikt att anmäla klienter vid misstanke om brott, även detta stödjs av empiri avsnittet samt bakgrunden (FAR, 2004). Revisorn som oberoende tredje part har ansvar och förpliktelser till principalen förpliktelser såsom tystnadsplikten (Carrington, 2010). Adams (1994) menar att revisorn alltid kommer vara inkluderad inom principal- agent förhållandet, detta på grund av att problemen adverse selection och moral

hazard. Revisorn som oberoende tredje part är en lösning på negativt urval för att minska

informationsasymmetri och ger principalen ökad kontroll över att agenten inte agerar i egenintresse (Carrington, 2010).

Efter avslutade intervjuer blev det tydligt att konstatera att majoriteten av revisorerna anser att plikterna inte strider mot varandra. Däremot anser Mikael Lundström att det har uppkommit en situation där tystnadsplikten bryts mot anmälningsplikten, detta kan också vara beroende på att hen innehar mer erfarenhet av revision och genomfört avsevärt fler revideringar. Därför blir det en mer av en erfarenhets fråga för analyseringen av plikterna och hur dessa bryter mot varandra, då resterande revisorer har haft sin titel som auktoriserad revisor under en betydligt kortare period. Resterande revisorer anser att anmälningsplikten prioriteras över tystnadsplikten vid en eventuell misstanke om brott hos ett bolag. Vidare hävdar även Henrik Lundin att tystnadsplikten går före anmälningsplikten i vanliga fall. Detta betyder att principal- agent förhållandet från revisorernas perspektiv anpassas då revisorerna är en oberoende part till företagen. Genom att vara en oberoende part så ska det vara enkelt för revisorn att anmäla sin kund och följa lagen. Lundin anser att principal- agent förhållandet går till på så sätt att eftersom principalen, vilket är företagsledningen, är den som betalar agenten, vilket är revisorn, att revisorn inte vill riskera att förlora kunden och prioriterar tystnadsplikten. Viktigt att ha i åtanke är att revisorerna nämner att graden av brottet är också avgörande. Beroende på graden av brottet så vidtas olika åtgärder, exempelvis menar Axelsson och Sturesson att när det gäller brott mot penningtvättslagen så sker det en direktanmälan utan att reda ut med klienten vad felet beror på. Detta på grund av att graden av brottet blir betydligt högre än ett vanligt bokföringsfel som kan uppstå, vid misstanke om brott på en mildare grad så brukar dessa fel redas ut genom att föra dialoger. Revisorerna menar att förekommande fel som kan ske i bokföringen kan tas upp och diskuteras kring för att eventuellt lösa felet. Denna grad av brott anmäls inte direkt, utan felet ses över i första hand och sedan tar revisorn beslut ifall det måste göras en anmärkning. Respondenterna anser alla att de fyra veckorna företagen har på sig att justera småfel är tillräckligt och småfel i bokföring kan diskuteras med företaget och lösas innan en anmälning är tvingande att utföras av revisorn.

41

Det här visar starkt en koppling till agent-teorin, eftersom här visar relationen mellan

principalen, agenten och den oberoende revisorn. Eftersom revisorn i detta fall, kan agera efter eget intresse för att inte bli av med sin auktorisation genom att undvika en anmälan. Som Lundström förklarade så hade hen upptäckt ett bokföringsfel hos kunden som agerade efter sitt eget intresse. Där uppstod en konflikt som diskuterades och löstes utefter det som gäller enligt lag.

Sammanfattningsvis så är vår tolkning att principal- agent teorins syfte inom studien är på så sätt att revisorn som oberoende tredje part tilldelas tjänsten utav bolagsstämman. Revisorn arbetar för principalen men endast under de förutsättningar att företaget sköter sin bokföring och inte utför ekonomisk brottslighet av någon sort. Tystnadsplikten är en av de största förpliktelserna en revisor lyder under, detta mestadels för att inte sprida information om företaget. Respondenterna ser ingen konflikt mellan anmälningsplikten och tystnadsplikten, respondenterna var alla säkra på när vilken av dessa plikter är prioritet. När misstanke för ekonomisk brottslighet uppkommer så är revisorn bunden till att anmäla brottet vilket gör ekobrottsmyndigheten principalen, men när revisor inte misstänker brott så gäller tystnadsplikten och aktieägarna återstår som principal.

5.4.1 Avgång

Innan anmälningsplikten infördes så hade inte revisorerna möjlighet att anmäla brott på grund av att revisorerna var enbart begränsade till tystnadsplikten. Revisorn har i uppgift att granska bolagets räkenskaper och blir denne misstänksam om brott är revisorn skyldig att anmäla. I samband med en eventuell misstanke om brott så skall revisorn vända sig till bolagsjurister samt seniora revisorer, menar Gustavsson & Lundström. Gustavsson och Lundström menar också att det finns konsekvenser av felaktiga misstankar som leder till anmälningar för ett bolag,

exempelvis om revisorn skadar bolaget genom att bryta sin tystnadsplikt eller genom att undvika göra en anmälan. Då kan det leda till att revisorn blir av med sin auktorisation.

42