Slutsats och diskussion

Revisorn kan numera arbeta med aktiebolag, dotterbolag eller ideell förening (FAR, u. å.), där revisorn har i uppgift att granska bolagets årsredovisning med fokus att lämna en

revisionsberättelse. I tidigare studier beskrivs hur anmälningsplikten och tystnadsplikten

påverkar revisorns roll, här visade det sig att majoriteten av revisorerna har en negativ inställning till anmälningsplikten. Dessutom ansågs även i den tidigare studien, gjord av Neman & Ohlsson (2006), att tystnadsplikten bryts endast när revisorerna har en hög bevisgrad.

Syftet med denna studie är att förstå huruvida revisorer upplever att anmälningsplikten strider mot tystnadsplikten. Samt att förstå i vilka sammanhang detta kan inträffa och vilka

konsekvenserna blir.

- Den första forskningsfrågan är följande; Hur tar revisorerna ställning till

anmälningsplikten respektive tystnadsplikten?

Revisorn har i dagsläget många regler att följa inom revisionsyrket. Tystnadsplikten samt anmälningsplikten är två av dessa regler som måste följas. Tystnadspliktens innebörd är att revisorn inte lämnar någon information till någon utomstående gällande bolagets angelägenheter om informationen kan anses skada klienten. Anmälningsplikten däremot är en plikt som innebär att när revisorn misstänker brott så måste hen anmäla brottet till åklagare eller polis.

Tystnadsplikten är en utav de viktigaste riktlinjerna en revisor måste följa, främst på grund av förtroendet som tystnadsplikten skapar på revisor- klient förhållandet.

Revisorn hindras från att anmäla klienten på grund av risken att förlora kunden eller bli skadeståndsskyldig vid felaktig anmälan. Respondenterna anser att risken att bli

43

och avstämningar för att säkerställa revisorns misstankar. Samt att revisionsbyråer inte vill representera klienter som utför ekonomisk brottslighet. Anmälningspliktens påverkan på

revisorerna har från pliktens införsel varit väldigt negativ, men i senare tid och med en ökning av anmälningstid från två veckor till fyra veckor så har en mer positiv inställning till

anmälningsplikten. Respondenterna anser alla att en fyra veckors period är tillräckligt stort utrymme för klienterna att åtgärda småfel, även tillräckligt med tid för revisorerna att kunna kontakta sin juridiska avdelning på revisionsbyrån samt kunna stämma av med seniora partners för att säkerställa misstanken om att brott utförts.

Ställningen revisorerna tar gällande anmälningsplikten respektive tystnadsplikten är gemensam bland alla respondenter. Revisorerna anser att i dagsläget så saknas den utbildning som krävs för att bedöma brott, men i situationer då revisorerna misstänker brott så är revisorn aldrig ensam i ärendet utan har den juridiska avdelningen på revisionsbyrån som stöd. Revisorn har även seniora partners som hen kan stämma av med samt be om råd av. Vid småfel eller omedvetna misstag i bokföringen så har klienten möjligheten och tillräckligt med tid att åtgärda felen eller misstagen. Revisorn behöver inte bryta tystnadsplikten vid mindre fel i bokföringen som hinner åtgärdas, revisorn erbjuder rådgivning och hjälp åt klienten personligt. Revisorerna anser att det finns symmetri bland tystnadsplikten respektive anmälningsplikten och vet när vilken av

plikterna som gäller beroende på situationen i fråga. Revisorerna har en positiv ställning till plikterna och anser att det existerar en balans mellan anmälningsplikten och tystnadsplikten.

- Den andra forskningsfrågan lyder enligt följande; Hur påverkar kraven på

anmälningsplikten och tystnadsplikten revisorns roll?

Här tar samtliga revisorer, som intervjuades, liknande ställning till frågan. Revisorerna menar att införandet av anmälningsplikten ställer högre kompetenskrav och att varje revisor måste våga ta ansvar vid en misstanke om brott. Revisorn tar då i kontakt med den juridiska avdelningen som finns tillgänglig på sin byrå för vidare dialoger. Detta bevisar även att revisorn måste bli mer noggrann i sin utredning för brottet och i sin tur anmäla detta till åklagare eller polismyndighet. Dock skiljer sig ett exempel från resterande revisorer. Kerstin Sturesson hade vid ett tillfälle gjort en anmälan för penningtvätt då graden var väldigt högt vid första misstanke om brottet. Sturesson fortsatte med sin granskning hos bolaget som vanligt och informerade inte bolaget om hennes anmälan. Därefter blev kunden dömda för penningtvätt och byrån avsade sig från kunden.

44

Här är ett exempel på hur anmälningsplikten kan påverka revisorns roll i sitt arbete.

Tystnadsplikten påverkar på det sättet att revisorer inte får dela med sig av upplysningar och bolagets angelägenheter. Detta är inte ett problem enligt revisorerna då revisorerna är väl informerade om att detta ingår i deras roll som revisor för ett bolag.

Respektive revisor hade inte tidigare upplevt att tystnadsplikten strider mot anmälningsplikten förutom Lundström. Han hade vid ett tillfälle upplevt att tystnadsplikten strider mot

anmälningsplikten. Som tidigare nämnts, inträffade detta i en situation där den verkställande direktören hade köpt in personligt material och lagt in det till bolaget för betalning. Detta

uppmärksammade Lundström och förde dialoger med styrelsen och ägaren kring situationen. En konsekvens av Lundströms agerande kan leda till att klienten söker sig vidare till andra byråer. Dock upplevde klienten att revisorn löste situationen på rätt sätt, vilket var genom att

kommunicera med styrelsen och ägaren innan en anmälan gjordes. Därav förlorade inte Lundström klienten utan de valde att stanna kvar.

Sammanfattningsvis blir det förståeligt till hur revisorerna tar ställning till plikterna och hur dessa påverkar deras uppgift hos bolaget. Med tanke på att revisorn måste väga in hur plikterna påverkar revisorn själv men även klientperspektivet. Det här perspektivet utgör en viktig roll för revisorns fortsatta relation till bolaget där även relationen övervägs vid en anmälan. I överlag ser revisorerna positivt på plikterna och anser att dessa är nödvändiga för deras arbete som revisor hos ett bolag. Däremot upplever revisorerna att framförallt anmälningsplikten ställer högre kompetenskrav och att de har ett viktigt ansvar vid misstanke om brott hos klienten. Majoriteten av revisorerna upplever dock inte att tystnadsplikten strider mot anmälningsplikten. Utan det är endast Lundström som har upplevt en situation där plikterna strider mot varandra.