PwC Sverige

PwC, som står för Pricewaterhousecoopers, är marknadsledande inom revision samt skatte- och affärsrådgivning med 2 900 medarbetare och 33 kontor runt om i landet. Syftet bakom PwC:s affärsidé är att skapa förtroende i samhället och lösa viktiga problem. Kunderna är såväl globala som svenska företag och organisationer i alla storlekar samt verksamheter i offentliga sektorn. Målet är att kunna vägleda kunderna och samtidigt hjälpa dem att uppnå sina mål, oavsett vilken fas verksamheten befinner sig i. Dessutom drivs PwC Sverige som en självständig och oberoende juridisk enhet. PwC Sverige ingår i det globala nätverket PwC, som har ca 276 000 medarbetare i 157 länder (PwC, 2020).

4.2.1 Intervju med Mikael Lundström

Mikael Lundström, som egentligen heter något annat, har arbetat som revisor på PwC sedan 1998 och fick sin titel som auktoriserad revisor hösten 2004. Lundström har alltid haft ett intresse för företagsekonomi och affärsmannaskap och sökte sig vidare inom revisorsbranschen. Därefter har han varit kvar där sedan dess.

Lundström menar att han inte upplevt många fall där tystnadsplikten går emot anmälningsplikten på rak arm. Då han upplever att tystnadsplikten respekteras som långtgående i branschen och det finns mycket stöd internt inom byrån med jurister när väl misstanke om brott ska anmälas vidare. Däremot har han varit med i en situation där han var medlem i ett team som granskade ett

byggbolag. Då hade VD:n köpt in byggmaterial till sin privata bostad men låtit fakturorna gå till bolaget för betalning. När väl detta upptäcktes fördes det dialoger mellan Lundström och

styrelsen kring hanteringen, då detta måste anmälas och ärendet måste drivas vidare. I detta specifika fall blev det styrelsen och när hanteringen är utförd med uppsåt, det vill säga brottslig agenda där bolaget lidit skada, måste något av bolagsorganen (revisorn, styrelsen eller VD) agera. Här är ett exempel på när tystnadsplikten bryts mot anmälningsplikten. Lundström berättar även att det finns tydliga lösningar till dessa situationer till exempel genom att föra dialoger och kommunikation mellan revisor, styrelse och ägare kring situationen. Vidare hävdar Lundström

30

att tystnadsplikten övergår till en anmälningsplikt vid situationer där brott genomförts och bolaget lidit skada på grund av en avsiktlig handling. Mikael Lundström påpekade även att i denna situation har inte klienten sökt sig vidare på grund av hans agerande gällande situationen. Detta på grund av att situationen löste sig genom att föra dialoger mellan styrelsen som också har intresse av att saker går rätt till. Genom tydlig kommunikation löstes situationen och kunden är kvar.

En anmärkning görs på ett bolag och styrelsen enligt en specifik grad. Lundström menar att detta sker i extrema fall på enskilda styrelseledamöter, vilket inte har skett under en 16 år lång karriär på PwC. Eventuella missförstånd diskuteras, vilket leder till en lösning. När väl en misstanke som uppstår vänder sig revisorn till bolagsjurister och seniora revisorer. Då tillsätts en grupp som stödjer i arbetet med att eventuellt anmäla en styrelse eller verkställande direktör. Dessutom hävdar Lundström att det finns tydliga konsekvenser av att inte följa lagen om anmälningsplikten och tystnadsplikten, vilket är enligt följande: ett skadeanspråk finns alltid på

revisorn/bolagsorgan till ett aktiebolag. Om revisorn lyckats skada bolaget genom att bryta sin tystnadsplikt eller att undvika att anmäla en skada som ett bolag drabbats av, så görs en anmälan till revisorinspektionen. Detta kan sedan leda till att revisorn blir av med sin auktorisation. Lundström menar även att det är vanligt förekommande att han går ut med information om sina skyldigheter som revisor till sina kunder, dock sällan i de revisioner som löper på i vanlig ordning. Till slut förklarar Lundström att införandet av anmälningsplikten har påverkat hans roll som revisor i bolaget. Här blev det tydligt att kompetenskraven har ökat och att han bör bli mer handlingskraftig och ta ställning vid en misstanke.

4.2.2 Intervju med Magnus Gustavsson

Gustavsson började sin karriär inom revision februari 2006 som revisorsassistent därefter tog han nästa steg 2011 där han blev påskrivande revisor. Först godkänd revisor fram tills 2015 där han fick sin auktorisering och därmed blev auktoriserad revisor. Intresset för redovisning, skatt och revision uppstod för Gustavsson efter lite informationssökande gällande yrket och kom fram till slutsatsen att revision är ett yrke där man aldrig helt och hållet blir fullärd utan man ständigt får möjligheten att utvecklas och lära sig något nytt. Gustavsson har aldrig arbetat inom något annat yrke i livet, så fort studierna på högskolan blev färdiga så började Gustavsson arbeta som

revisorsassistent på PwC, det vill säga att all yrkeserfarenhet i livet han har är inom revision och på PwC. Gustavsson har aldrig under sin karriär som revisor upplevt att anmälningsplikten går

31

mot tystnadsplikten på något vis alls och har heller aldrig varit utsatt för någon sort situation där anmälningsplikten och tystnadsplikten gått mot varandra. Vidare fortsätter Gustavsson med att förklara protokoll och egna spekulationer då om en sådan situation skulle uppstå, Gustavsson börjar med att tydligt förklara att revisorer har strikta lagar och regler att följa både avseende tystnadsplikten samt anmälningsplikten. Väldigt viktigt att följa alla lagar och regler gällande tystnadsplikt samt anmälningsplikten då det säkerställer att förtroendet samhället har på revisorerna ökar. Gustavsson förklarar att när en revisor som upptäcker att en klient är oärlig med sin bokföring och anmäler detta, så visar det att revisor prioriterar lagen och rättvisa i samhället än att vara lojal mot kunden som betalar revisorn för hans tjänster. Det förekommer även situationer där revisorn inte får informera bolagets företrädare om att anmälan har gjorts överhuvudtaget förklarar Gustavsson. Vid sådana fall där myndigheterna behöver information som revisorn absolut inte kan ge ut oavsett om det går emot anmälningsplikten så finns

möjligheten att begära till ekobrottsmyndigheten att få tystnadsplikten hävd från bolaget vilket ger revisorn friheten att ge mer utvidgad information inom någon specifik fråga.

Personligen för Gustavsson då han själv inte behövt gå igenom en situation där

anmälningsplikten och tystnadsplikten skapat dilemma, och aldrig heller behövt anmäla någon av sina kunder så förklarar han att han aldrig har upplevt att ett dilemma existerar mellan plikterna. Processen PwC har vid situationer där revisorn överväger att anmäla ett misstänkt ekonomiskt brott går till på följande sätt enligt Gustavsson. Det första man som revisor behöver göra är att alltid kontakta den juridiska avdelningen på företaget för att stämma av innan en eventuell anmälan till exempelvis ekobrottsmyndigheten görs. Revisorerna får även stöd av den interna avdelningen genom processen och även med att göra själva anmälan ifall det behövs.

Revisorerna ska även stämma av med seniora kollegor som även är auktoriserade, således är detta aldrig något man gör ensam som enskild revisor utan det krävs flera avstämningar internt innan anmälan sker. Gustavsson summerar processen med att förklara att den stunden något verkar misstänksam för en enskild revisor så är inte protokollet att man anmäler misstanken för ett bolag på en gång, utan revisorns ansvar är att stämma av med den juridiska avdelningen samt seniora kollegor för att komma fram till rätt beslut gällande anmälan.

Enligt Gustavsson så är konsekvenserna en revisor och revisionsbyrå kan gå igenom under situationer där lagen om anmälningsplikt eller tystnadsplikt inte har följt, konsekvensen kan vara bland annat en anmälan till revisorsinspektionen. Anmälan till revisorsinspektionen kan således öppna ett disciplinärende mot den enskilda revisorn och även revisionsbyrån kan således även bli

32

stämda för att ha åsidosatt revisorernas tystnadsplikt samt anmälningsplikt, så kan en

skadestånds situation uppstå. Vidare förklarar Gustavsson att revisorerna nästan alltid har en ansvarsförsäkring varmed Gustavsson upplever att det generellt sätt i samhället så riktas krav oftare mot revisorn än själva revisionsbolaget, även i situationer där revisorn inte har gjort något fel i det aktuella ärendet. Gustavsson förklarar även konsekvenserna vid ett negativt utfall av disciplinär ärendet hos revisorns inspektion, följden kan bli en varning, erinran eller även så långt som att man kan bli av med titeln beroende på graden av fel revisorn gjort.

Gällande informations utgivning på vad anmälningsplikten och tystnadsplikten innebär så nämner Gustavsson att det görs centralt från revisionsbyrån, annars informeras det bland annat om tystnadsplikten när det blir aktuellt i ett specifikt fall.

Slutligen så nämner Gustavsson tidsgränsökningen på anmälningsplikten från två veckor till fyra veckor vilket han tyckte va ett generellt bra beslut. Gustavsson utvecklar sitt svar genom att förklara hur tidsutrymmet för de interna avstämningarna och tid för att kartlägga att situationen är som sådan att revisorn verkligen behöver eller ska anmäla. Det vill säga att det inte blir slentrian i anmälningarna utan att det anmäls när det faktiskt verkligen behövs, på så vis kan inte Gustavsson se några nackdelar med denna tids ökning på anmälningsplikten då fördelarna med ökningen då är att revisorn verkligen bör ha grundligt på fötter innan en anmälan görs eftersom det annars kan skada bolaget om det visar sig att anmälan är grundlös. Vidare berättar

Gustavsson att kraven på anmälningsplikten och tystnadsplikten har påverkat honom i sitt dagliga arbete. Här blev även kraven på högre kompetens och medvetenhet viktigare då han måste agera vid minsta misstanke om brott.