Syftet med denna undersökning är att få en djupare förståelse för arbetsförmedlares arbete med matchning, vad kompetensutveckling kan bidra med i matchningsarbetet och hur matchningen har påverkats av Förnyelseresan. Utifrån syftet har tre frågeställningar tagits fram: Hur ser möjligheterna till kompetensutveckling ut för arbetsförmedlare på Arbetsförmedlingen? Hur bidrar arbetsförmedlarnas kompetens inom utbildning, yrken och arbetsmarknad till att matcha den arbetssökande? Hur anser arbetsförmedlaren att matchningen har påverkats av digitaliseringen? I följande kapitel görs en analys av vad som framkommit ur empirin med hjälp av tidigare presenterade teorier och begrepp, för att besvara undersökningens syfte och frågeställningar.
7.1. Möjligheter till kompetensutveckling
Det framkommer i resultatet att Arbetsförmedlingen erbjuder kompetensutveckling i förhållande till yrkesrollen som arbetsförmedlare. Arbetsförmedlarna säger dock att de själva har ett ansvar för att ta del av kompetensutvecklingen, genom att till exempel ge uttryck för ett behov av viss kompetens. Enligt Dawis, England & Lofqvist (1964, 8) är det i arbetsmiljön som individen svarar på situationer som sedan bidrar till utveckling av yrkesrollen. Att ge uttryck för ett behov av en viss typ av kompetensutveckling kan liknas vid att arbetsförmedlaren svarar på en situation på ett sätt som sedan möjliggör kompetensutveckling. Samtidigt skriver Dawis, England & Lofqvist (1964, 8) att avgörande i individens utveckling av yrkesrollen är graden av tillfredsställelse i arbetet, saknas tillfredsställelse bidrar det till att individen inte utvecklas i sin yrkesroll. I resultatet berättar arbetsförmedlarna att Arbetsförmedlingen generellt är en arbetsplats med hög arbetsbelastning och stress. Trots den höga arbetsbelastningen säger dock arbetsförmedlarna att de trivs på arbetet och att arbetsuppgifterna är roliga, de talar om ett intresse och engagemang. Sättet som arbetsförmedlarna framställer sitt arbete och
sina arbetsuppgifter kan tolkas som att de är nöjda i sitt arbete och med sina arbetsuppgifter.
7.1.1. Slutsats
I relation till frågeställningen om hur möjligheterna till kompetensutveckling ser ut för arbetsförmedlare på Arbetsförmedlingen, dras slutsatser om möjligheterna till kompetensutveckling kan ses som en samverkan mellan arbetsförmedlarens arbetsmiljö och graden av tillfredsställelse i arbetet. Kompetensutveckling är något som erbjuds, men arbetsförmedlaren själv behöver göra anspråk för att ta del av den.
7.2. Kunskap och kompetensens påverkan på matchningen
Arbetsförmedlarna berättar att det är viktigt att ha kunskap om utbildning, yrken och arbetsmarknad, då en anledning är att det underlättar vid arbetet med matchning. Med kunskapen säger arbetsförmedlarna att det går lättare att guida den arbetssökande. Genom att bistå med sitt kunnande och ge information om vilka utbildningar, yrken och möjligheter på arbetsmarknaden som finns, säger Eli att de förutom informationen ger inspiration till den arbetssökande. Mika säger att mötet med en arbetsförmedlare som har kunskap inom olika utbildningar, yrken och om arbetsmarknaden blir som ett slags lärande för den arbetssökande som inte haft kunskapen tidigare. Hodkinsons och Sparkes (1997) begrepp handlingshorisont beskriver en individs fält där denne gör sina karriärsbeslut. Handlingshorisonten påverkas av individens egen utbildningsbakgrund och kunskapen denne har om arbetsmarknaden och kan verka antingen möjliggörande eller begränsande. I mötet med en arbetsförmedlare som ger ny kunskap och inspiration om vilka yrken och utbildningar som finns, bidrar till en vidgad handlingshorisont för den arbetssökande. En bred handlingshorisont får den arbetssökande att se fler möjligheter i relation till dennes karriär. Därav kan arbetsförmedlarens uttryck om att det går lättare att guida den arbetssökande rätt förstås.
Som svar på frågeställningen om hur arbetsförmedlarnas kompetens inom utbildning, yrken och arbetsmarknad bidrar till att matcha den arbetssökande, kan en slutsats dras om att kunskapen bidrar till nytt lärande för den arbetssökande. Men även att den arbetssökande får med sig mer kunskap från mötet med arbetsförmedlaren. Denna nya kännedom verkar i sin tur mer möjliggörande för den arbetssökande i dennes matchningsprocess.
7.3. Värdet av det personliga mötet
I och med digitaliseringen av Arbetsförmedlingen har de arbetssökande nu möjlighet att skriva in sig själva via Arbetsförmedlingens hemsida. Informanterna säger att detta ställer krav på den arbetssökande att lista sina kompetenser och erfarenheter på ett korrekt sätt i en digital profil. Informanterna berättar att det finns en oro för att förlita sig på vad den arbetssökande själv uppger i sin digitala profil. Enligt Parsons (1909, 6)
Trait and factor theory kan en individ inte göra en självanalys som täcker dess
intressen, färdigheter, värderingar, erfarenheter och personlighet, utan en sådan analys kräver en expertis inom området, något som arbetsförmedlarna innehar. Då arbetsförmedlarna, i och med digitaliseringen, inte träffar de arbetssökande vid inskrivningen kan de inte hjälpa dem att skriva in sina kompetenser och erfarenheter på samma sätt som tidigare. Informanterna säger även att det finns risk för att det blir svårt att urskilja vilka arbetssökande som är i större behov av stöd i matchningsprocessen än andra. Parsons (ibid.) skriver att det är i det personliga mötet som vägledaren, eller i detta fall arbetsförmedlaren, kan se den arbetssökandes unika mönster och i sådana fall upptäcka om personen är i behov av stöd i matchningsprocessen.
7.3.1. Slutsats
Som svar på frågeställningen om hur arbetsförmedlarna anser att matchningen har påverkats av digitaliseringen kan en slutsats dras om att arbetsförmedlarna märker av en minskning av det personliga mötet, främst vid inskrivningen av den arbetssökande. Arbetsförmedlarna känner en oro över att den arbetssökande nu själv ska skriva in sig och lista sina meriter, vilket går att förstås genom Parsons (ibid.) teori som säger att en
individ inte själv kan göra en korrekt självanalys. En annan påverkansfaktor som digitaliseringen har haft är den att arbetsförmedlarna fått svårare att bedöma om den arbetssökande är i behov av särskilt stöd i matchningsprocessen.