Analys av kapital kopplat till anställningsbarhet

Teorin om kapital som vi tidigare beskrivit närmare i kapitel tre bygger på idéerna om att en individ har olika former av kapital som den kan handla med och agera efter. De intervjuade kvinnorna har kommit i kontakt med Bourdieus former av kapital. Med utgångspunkt i de genomförda intervjuerna och resultatkapitel fem har vi enligt kapital- teorin valt att tolka och analysera det som framkommit. De typer av kapital i kvinnornas berättelse som uppkom var socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital i samband med deras volontärarbete.

Volontärt arbete bygger i grunden på att arbetet genomförs obetalt eller mot en symbolisk ersättning. I motsättning till denna syn så uppkom det i Isabellas berättelse att det ekonomiska kapitalet i form av ett gratis träningskort som betalning för arbetet var en av drivkrafterna. För föreningen i fråga kan det tänkas att detta inte är någon större förlust, medan för den intervjuade blir en symbolisk gåva i form av ett träningskort en avgörande aspekt för ekonomin och en möjlighet till att kunna träna.

Även i Fatimas berättelse går det att se en koppling till det ekonomiska kapitalet. I nuläget består Fatimas kapital i majoritet av socialt kapital, vilket hon har fått genom sitt volontärarbete. Men Fatima har i sin berättelse förmedlat sina planer inför framtiden,

38

med målet att hon ska utbilda sig till barnmorska. I hennes berättelse framkom att hon ser erfarenheterna hon fått i det volontära arbetet som framtida möjligheter till att få ett större ekonomiskt kapital. Detta genom att hon upplever sig bli mer anställningsbar.

En aspekt vi har funnit i kopplingen mellan volontärarbete i relation till arbetssökande är kopplat till framtiden i form av ekonomiskt kapital. Eftersom kvinnorna väljer att volontärarbeta tar detta upp tid i deras liv. Tid som hade kunnat investeras i arbetssökande går istället åt till att volontärarbeta, där arbetet är obetalt, vilket gör att deras chanser till att få ett arbete med lön minskas. En motsättning i detta är att kvinnorna i nuläget har ett socialt kapital och nätverk som de ser som användbart och positivt i förhållande till deras situationer, men de riskerar också med tiden att komma längre ifrån den reguljära arbetsmarknaden.

I alla tre kvinnors berättelser framkom även tecken på ett kulturellt kapital, men att interaktionerna ser olika ut. Ett sätt som detta yttrar sig på är att kvinnorna skaffat sig nya kunskaper via sitt volontärarbete. Ett annat sätt är de många sociala interaktionerna som intervjupersonerna hanterar och agerar efter. Tack vare sitt goda arbete har kvinnorna blivit personer som andra deltagare väljer att vända sig till exempel i form av att deltagarna söker information med hjälp av kvinnorna eller visar en respekt och ett förtroende mot dem tack vare deras kunskaper inom organisationerna och samhället. De kulturella kapitalen som kvinnorna fått genom sitt volontära engagemang kan tänkas öka deras chanser på arbetsmarknaden om de sätts i en kontext som värderar kapitalet lika mycket som det värderas inom de frivilliga föreningarna.

Deras sociala kapital utgör sig i form av nätverk, sociala interaktioner och fysisk närvaro i lokalerna och med deltagarna. Som deltagare inom föreningarna tillges du också ett visst kapital, men det är inte i lika bred omfattning som om du skulle vara aktiv som volontär inom föreningarna.

Utifrån tidigare forskning utförd av Tovatt (2007) kan vi se att nätverk värderas olika beroende på vilken position aktörerna har i det svenska samhället (Tovatt 2007, 318). Kvinnorna i våra intervjuer berättade om interaktioner med resurssvaga personer såsom pensionärer och nyanlända. De berättade även om interaktioner med andra volontärer och personer i ledarroller inom föreningarna vars position kan tänkas värderas högre.

Hur kapital värdesätts är beroende av vilket fält som kapitalet agerar inom (Bourdieu 1993, 73). Vidare kan arbetsgivarna tänkas ha en högre maktposition på anställningsfältet och kan därför bestämma värdet på kvinnornas kapital. I Isabellas

39

tidigare volontärarbete inom idrottsföreningen arbetade hon i receptionen, vilket ligger i linje med hennes arbetslivserfarenheter och hennes arbetssökande. Dessa värderas som användbara för en arbetsgivare inom hennes arbetssökande område. Däremot gör hennes nya köksfärdigheter ingen nytta inom hennes tilltänkta yrkesfält.

Eftersom de tre intervjuade kvinnorna är utlands födda och har flyttat till Sverige finns det saker att ta i beaktande. När en individ kommer till ett nytt land tar den också med sig sina kapital. Det som händer med kapitalen är att de ändrar i värde. Ett kapital kan bara tillskrivas ett värde om det i dess kontext anses vara värdefullt då kapitalet är relationellt (Broady 1990, 172).

I Fatimas berättelse ser vi att, i hennes kontext som lärare på språkcaféerna, hon dagligen möter deltagare ur olika samhällsklasser. Bland annat så undervisar hon nyanlända deltagare i svenska, där vissa tidigare har arbetat som lärare och läkare. Likt kvinnorna har dessa deltagare fått sina kapital transfererade till den svenska kontexten, som i och med den nya miljön blir mindre värda. Det vi utläser ur detta är att kapitalformerna förändras och tappar i värde. I sin gamla kontext hade Fatima förmodligen haft kapital som skulle stå i underläge gentemot de lärare och läkare hon idag undervisar. I detta fall är kunskaper i det svenska språket mer värda än en hög utbildning från utlandet. Vi ser också i Isabellas historia ett berättande om ett existerande nätverk, men de individer hon har i sitt nätverk är inte värderade på ett konkurrenskraftigt sätt för hennes anställningsbarhet.

Bourdieu anser att det kulturella kapitalet är det med störst potential och värde (Bourdieu 1990, 145). I vår studie framkommer det att för de intervjuade kvinnorna spelar det sociala kapitalet en större roll än det kulturella, eftersom kvinnorna inte besitter de rätta formerna av kulturellt kapital i nuläget. Vi menar på att i kvinnornas kontext så utgör det sociala kapitalet tillräckligt mycket för att ge dem en ingång på arbetsmarknaden, då de tack vare det sociala kapitalet har utformat nätverk som kan ge ringar på vattnet i form av ett närmande mot ett betalt arbete.

Det kulturella kapitalet är benäget att vara bundet och värderas utifrån sitt sammanhang (Bourdieu 1993, 75). När det kommer till kvinnornas berättelser om arbetsintervjuer, där arbetsgivaren ibland har valt att inte värdera volontärarbetet, tolkar vi det som att deras kapital i dess kontext inte anses vara värdefull nog för det specifika arbetet som kvinnorna har sökt.

Det sociala kapitalet kan i framtiden eventuellt omvandlas till ett kulturellt kapital och bidra till ett utökat ekonomiskt kapital, beroende på hur pass bekanta kvinnorna blir

40

med kapitalens samspel (Bourdieu 1993, 33). På kvinnornas nuvarande fält har de kunnat skaffa sig vissa former av socialt och kulturellt kapital. När således det största kapitalet, det sociala, kan bredda sig och bli så pass värdefullt att det accepteras inom fler fält kan kvinnorna erbjudas ett betalt arbete. Vidare skulle de på sitt arbete kunna få tillgång till en ny sorts kulturellt kapital som inom sin kontext, arbetsplatsen, kommer värderas som tillräckligt. I arbetsplatsens fält kan det tänkas att kvinnorna lyckas tillskriva sig ett ekonomiskt kapital i form av ökad inkomst.