Analys av kvinnornas syn på sin anställningsbarhet

Enligt teorin om anställningsbarhet finns det individuella faktorer som kan bistå den arbetssökande på vägen mot ett betalt arbete (McQuaid & Lindsay 2005, 208). Dessa anställningsbarfärdigheter täcker många av de generella aspekterna som begreppet anställningsbarhet består av. De här faktorerna ska inte ses som beslutsfattande för en individs framtida anställning, eftersom att de olika färdigheterna samverkar och förändras beroende på omständigheterna. Dessa färdigheter interagerar också med varandra. I kvinnornas berättelse framkom exempel på anställningsbarhetsfärdigheter, dessa var främst arbetsvilja, ansvarstagande, disciplin, kommunikation, specifika yrkesfärdigheter och nya arbetslivserfarenheter. Dessa färdigheter ses som positiva i att öka anställningsbarheten enligt McQuaid & Lindsay (2005, 209).

När det kommer till kategorin arbetssökande kan vi se att självkännedomen har ökat med hjälp av volontärarbetet då kvinnorna ser sina förmågor och vad de lärt sig. För att kunna dra maximal nytta av din erfarenhet handlar det om att komplettera denna med något relevant; att bara volontärarbeta tillskrivs inget värde i sig utan det handlar om hur du presenterar dina erfarenheter av att volontärarbeta. Det här är en faktor som uppkommer i teorin om anställningsbarhet, där författarna till teorin har placerat in individens förmåga i att ha effektiva kunskaper i att söka ett arbete, vilket kräver särskilda färdigheter, t.ex. att ha självkännedom och en kunskap om arbetsmarknaden (McQuaid & Lindsay 2005, 209).

En annan av de individuella faktorerna av anställningsbarhet är hälsa och välmående (McQuaid & Lindsay 2005, 209). Kvinnorna i vår studie berättade om hur engagemanget i de volontära organisationerna bidragit till att öka deras självförtroende

41

och ökat deras välmående i form av glädje. Detta är faktorer som kan påverka anställningsbarheten positivt. Här ser vi likheter med Pham et als (2017) studie där det framkom att volontärarbete ledde till ett högre välmående och självförtroende.

Kvinnorna i denna studie berättade samtidigt att arbetet även hade negativa sidor i form av stress och en känsla av otillräcklighet. Detta kan tänkas bidra till ohälsa och därmed påverka anställningsbarheten negativt. De negativa faktorerna som kvinnorna pekar på i denna studie liknar de faktorer som framkom i Lan-Hung & Stephensons (2015) studie gällande baksidan av volontärarbete.

Enligt anställningsbarhetsteorin påverkar individuella faktorer som demografi i form av ålder, kön och etnicitet anställningsbarheten för individer (McQuaid & Lindsay 2005, 210). I kvinnornas berättelser kan vi se att deras individuella syn på sin anställningsbarhet i koppling till volontärarbete hänger samman med demografin i form av ålder. Fatima och Maria som har många år kvar på arbetsmarknaden kopplar volontärarbetet till en ökad anställningsbarhet. Medan Isabella som är i slutet av sitt arbetsliv ser volontärarbetet snarare som ett tidsfördriv, hon skulle kunna tänka sig att arbeta på de volontära tjänsterna men engagemanget är inte något som hon ser som en större investering i sin framtid.

Vidare spelar även individens anpassningsförmåga i form av flexibilitet gällande exempelvis arbetstid, löneanspråk och yrkesområden roll för anställningsbarheten (ibid, 212). Vi kan utläsa att även detta kan påverkas av kvinnornas individuella livssituationer. Till exempel har Maria små barn och kan därmed inte arbeta på nätterna och Isabella måste kunna försörja sig med en dräglig lön för att kunna betala sin hyra. Fet kan tänkas att en yngre person inte ha samma försörjningskrav.

Teorin om anställningsbarhetsfaktorer behandlar även personliga faktorer såsom socioekonomiska och sociala element, vilka kan tänkas påverka individen och dennes vilja och möjlighet till att söka arbete (McQuaid & Lindsay 2005, 212). Exempel på delar ur dessa element kan vara individens hemförhållande och arbetskulturen i individens omgivning, som också påverkar utfallet (McQuaid & Lindsay 2005, 209).

Maria påverkas negativt av sitt hemförhållande i koppling till anställningsbarhet därför att hon har svårt att arbeta kvällar och nätter då hon inte har någon som kan ta hand om hennes barn. Via sitt volontärarbete ser hon även ett ansvar i att ta hand om sina egna och andras barn, genom att vara delaktig i en förening som har aktiviteter för barn och ungdomar samt att hon också ville vara en del av nattvandrarna.

42

Kvinnorna i studien upplevs vara delaktiga i en arbetskultur där omgivningen premierar arbete. I Marias fall ville hon vara en del av en kultur som premierar arbete därför att för henne handlade det om att vara en god förebild för sina barn. Enligt Maria kan detta göras på bästa sätt genom att vara en person som arbetar och tar ansvar.

För Isabella handlade det om att ha en sysselsättning. Eftersom hon har arbetat i majoriteten av sitt liv är det självklart för henne att arbeta. Detta för att hon värderar sig själv utifrån det hon åstadkommer och vilken respons hon får från sin omgivning, vilket hon anser sig få av att arbeta.

I Fatimas berättelse framkommer det att hon upplevde att människor ur hennes demografi inte tar tillvara på de möjligheter som ges. Hon beskrev denna attityd som att individer i hennes omgivning säger att de vill ha ett arbete men de gör ingenting för att öka sin anställningsbarhet. Genom att nyansera det Fatima uttryckte tar vi in vad McQuaid & Lindsay (2005) kallar för “den smala vägen” inom anställningsbarhet. Med detta menas att individens färdigheter och kunskaper passar till viss del in i ekvationen, men det utelämnar andra viktiga aspekter. Till exempel kan det finnas omständigheter där arbetssökande trots relevanta färdigheter och ett strategiskt jobbsökande har problem med att hitta arbete. Deras anställningsbarhet begränsas av omständigheter, som litet socialt nätverk eller svag ekonomi, vilket skapar svårigheter i att till exempel äga ett transportmedel, eller brist på kulturellt kapital i form av språkkunskaper (McQuaid & Lindsay 2005, 214).