Volontärarbete och arbetsmarknad

En skillnad som uppkom mellan kvinnornas berättelser var deras erfarenhet av och syn på hur volontärarbete påverkar deras anställningsbarhet. Fatima upplevde volontärarbetet som en investering för framtiden, ett sätt att få erfarenheter som hon trodde premierades från arbetsgivarens håll. Hon pratade om sin syn på dagens samhälle. I sitt volontärarbete möter hon dagligen personer som likt henne har emigrerat av olika anledningar från sitt hemland till Sverige. Dessa personer som hon refererade till ansåg hon också att samhället har svikit. Hon pekade dels på gruppen ungdomar som hon menade inte har förstått allvaret i dagens läge, att du måste ta de chanser du får.

Det e ingen som kommer säger här e din bil, här e ditt jobb [...] ingen som säger så du måste alltid göra allting... om ni bara sitter å spelar spel å tiden går fort å ni vet

inte vad ni säga eller göra, så det bättre nu å förbereda eller planera i framtiden -Fatima

I citatet ovan utläser vi att Fatima ser på volontärarbete som en investering för framtiden och en nyttig erfarenhet för personer som inte har så många andra erfarenheter i nuläget. Fatima upplevde det som att hennes anställningsbarhet ökar med hjälp av hennes volontära engagemang. Hon beskrev att många blir intresserade när hon berättar att hon arbetar volontärt, då erfarenheten skattas nästan lika högt som utbildning. Hon upplevde det som svårare för personer utan volontärt engagemang att få arbete. Samtidigt finns en motsättning i Fatimas berättelse, där det framkom att hon inte fått några svar från de arbeten hon sökt.

34

Maria har å sin sida en positiv uppfattning då hon tidigare fått anställning via en av sina volontärarbetsplatser och menar att det var en fördel att hon volontärarbetat där tidigare, detta då det gjorde henne synlig för arbetsgivaren och hon fick möjlighet att visa sin kompetens. Samtidigt upplevde hon att responsen kring att hon volontärarbetar är blandad när hon söker jobb. På vissa anställningsintervjuer har arbetsgivaren velat veta mer om hennes volontära engagemang, medan på andra har detta gått obemärkt förbi. I Marias berättelse framkom det också att hennes gamla arbetsplats, som är ett socialt företag uppstartat av kommunen, fortfarande ofta behöver hennes hjälp. Detta då det saknas personer med rätt språkkompetenser i verksamheten.

Jag hjälper till dom också ibland och dom säger, kan du tolka, kom hjälp visa den...så ja... medan dom vet att jag söker jobb...men jag kommer dit. [...] Sen dom säger "hej jag vet att du inte jobbar här men vi behöver hjälp,

kan vi låna dig?"- Maria

Maria fortsatte med att berätta att även om det blev många volontära timmar i veckan för henne, var detta något som inte kändes jobbigt utan det gav henne energi till att fortsätta.

Isabella å andra sidan upplevde att hon inte fått respons från arbetsgivare angående sitt volontära engagemang trots att detta nämns i hennes CV. I hennes berättelse uppkom en snedvridning vad STOM anser öka hennes anställningsbarhet och vad arbetsgivarna eftersöker i koppling till hennes volontärarbete.

[...] men alla andra dom aktörer som jag är nu (red anm.: STOM) dom säger ja, man måste. [...]Ja, ja att man måste ta upp det att man jobbar volontär att man är så duktig. Men... jag har inte, alltså jag vet inte vem. Men ingen har

frågat mig och ingen har visat intresse. Ingen arbetsgivare visade större intresse. - Isabella

På de intervjuer som Isabella blivit kallad till har ingen frågat om vad hon gör på sina volontära arbetsplatser utan som mest har arbetsgivaren noterat att hon frivilligarbetar och direkt gått över till att prata om hennes tidigare arbetsplatser, vilket betyder att det volontära arbetet inte erkänns som ett arbete eller som en relevant erfarenhet.Hon berättar vidare att den ena volontära arbetsplatsen ställde upp som praktikplats då hon hade svårt att finna någon som kunde ta emot henne. Men vidare berättade Isabella att praktiken tog slut när föreningen skulle ta in sommarjobbande ungdomar, som var en billigare

35

arbetskraft än vad Isabella skulle vara. Det vi utläser ur detta är alltså att Isabella tvingas konkurrera om att vara den billigaste arbetskraften mot grupper som liksom henne har en ansträngd arbetsmarknadsposition.

Isabella uttryckte även att hon upplevde att många arbetsplatser och organisationer vill ha gratis arbetskraft i form av volontärarbetande inom något som egentligen skulle vara en betald tjänst. Hon berättade att receptionisten som var anställd på hennes nuvarande STOM- sysselsättningsplats slutat sitt arbete. Isabella tog då snabbt chansen att visa på sina kompetenser inom arbetsområdet och visa på att hon har erfarenheter av yrket och skulle kunna vara en bra kandidat för jobbet. Responsen Isabella fick av STOM-företaget var att hon hade rätt kompetenser och att de gärna ville att hon skulle arbeta i receptionen men på frivillig basis, en obetald tjänst som annars skulle vara avlönad. När Isabella tackade nej till detta arbete togs en annan deltagare in på tjänsten som obetald receptionist.

I Isabellas berättelse framkom en kluvenhet, där hon å ena sidan får positiv förstärkning i sitt volontära arbete men å andra sidan upplever att systemet med volontärarbete minskar andelen betalda arbeten som finns på marknaden och på så vis bidrar med en inlåsningseffekt. Det vi ser här är en likartad upplevelse hos Maria och Isabella där de båda berättade om svårigheterna i att komma ur rollen som volontärarbetande, att det kan förväntas att en volontärarbetande kan fortsätta arbeta gratis oavsett vilken form av arbete som ska utföras.

Genom kvinnornas berättelser framkommer svårigheter att våga lämna tryggheten med volontärarbetet för att försöka ta sig in på en arbetsmarknad som inte premierar individer ur marginaliserade grupper med anställningsbarhet som inte motsvarar arbetsmarknadens krav.