Figur 5.14 Korrelation mellan arbetsgivare och arbetstagare
Korrelationen i figur 5.14 har genomförts för att undersöka om det finns ett samband mellan arbetsgivarens krav och arbetstagarens behov. Den data som används vid analysen är tagen från figur 4.10 och figur 4.11. Ovanstående korrelationsanalys visar att det finns en stark positiv korrelation (0,579**) mellan att arbetsgivaren sätter riktlinjer för när och var arbete ska utföras. De två stjärnorna som indikerar att signifikansen är 0,01 innebär att det är 99% sannolikhet att denna samvariation gäller för hela populationen. Med andra ord finns det 0% risk att resultatet inte skulle stämma om vi utfört studien på en större grupp ekonomer på den svenska arbetsmarknaden. Utifrån korrelationen kan vi därmed utläsa att de ekonomer som anser att deras arbetsgivare sätter riktlinjer för var arbete ska utföras, också anser att deras arbetsgivare sätter riktlinjer för när de ska arbeta.
Enligt Work-Life Balance är det viktigt att inte enbart arbetsgivaren sätter riktlinjer för när och var arbetstagaren ska vara tillgänglig för arbete, då det även är viktigt att arbetstagaren själv har kontroll över sin arbetssituation utifrån egna behov. I de fall då respondenterna svarat att deras arbetsgivare sätter riktlinjer för såväl tid som plats, finns det enligt teorin Work-Life Balance en risk att deras arbetssituation leder en belastning och stress. Detta kan även bli ett problem för de respondenter som har svarat att de varken kan påverka sina arbetstider eller sin arbetsplats. Samtidigt bygger teorin på att en framgångsrik balans mellan arbetsliv och privatliv är upp till varje enskild individ då det finns olika synsätt på vad som anses vara en tillfredsställande livsstil. Med det sagt, kan det finnas respondenter som föredrar när ens arbetsgivare sätter riktlinjer för när och var arbetet ska utföras. Det behöver alltså inte innebära negativa konsekvenser för respondenten när arbetsgivaren styr över deras arbetsutförande.
Utifrån korrelationen kan vi se en ännu mer positiv och starkare korrelation mellan arbetstagarens goda möjligheter att påverka när och var arbete ska utföras (0,710**). Denna korrelation visar också att det finns ett starkt samband med en signifikansnivå på 0,01. Utifrån sambandet kan vi dra slutsatsen att när respondenten har goda möjligheter att påverka när arbete ska utföras, har respondenten också goda möjligheter att påverka var arbetet utförs. När respondenten har större möjlighet att påverka sitt arbetsutförande, ökar också chanserna att antingen kunna segmentera eller integrera sitt arbete och privatliv utifrån sina egna behov. Detta innebär dock inte att respondenterna som har möjlighet att påverka sitt arbetsutförande sätter gränser mellan arbete och privatliv med hjälp av segmenteringsstrategin. Det kan lika gärna innebära att de respondenterna som kan styra över sin arbetssituation väljer att integrerar arbete och privatliv genom att till exempel arbeta hemma. Men det finns också en risk när arbetsgivaren sätter riktlinjer, då respondenten inte har samma möjlighet att påverka styrkan i sin gränssättning, vilket enligt Work-Life Balance också ökar riskerna för obalans i livet. Med hjälp av korrelationsanalysen kan vi även dra slutsatsen att gränsens styrka mellan arbete och privatliv kan skilja sig åt beroende på om arbetsgivaren ställer krav på arbetsutförandet eller om arbetstagaren har större möjlighet att påverka sin arbetstid- och plats. Utifrån analysen kan vi se att det enligt teorin strengths of boundaries är viktigt att respondenterna som svarat att de har goda möjligheter att påverka när och var arbete ska utföras, också upprätthåller gränsen mellan arbete och privatliv. Om arbetslivet skulle inkräkta på privatlivet, innebär det att respondenten inte har lika stor möjlighet att påverka när och var arbete ska utföras. Detta kan vi se genom en svag negativ korrelation utan något samband mellan att arbetsgivaren sätter riktlinjer för när arbete ska utföras och arbetstagaren behov av att påverka när arbete ska utföras (-0,100). Vi kan utifrån denna korrelation dra slutsatsen att respondenterna riskerar att drabbas av en svag gräns mellan arbete och privatliv.
Vi kan utifrån korrelationen även utläsa en negativ korrelation (-0,334**) mellan de respondenter som svarat att de kan påverka var de arbetar och de respondenter som svarat att deras arbetsgivare sätter riktlinjer för när arbete ska utföras. Till följd av denna korrelation kan vi dra slutsatsen att ju fler respondenter som kan påverka var de arbetar, desto färre respondenter har en arbetsgivare som sätter riktlinjer för var de ska arbeta. I förhållande till Person-Environment Fit teorin kan vi anta att detta är en rimlig slutsats, då respondenternas personliga krav stämmer överens med arbetsgivarens krav, dvs. att arbetstagaren kan påverka var arbete ska utföras, samtidigt som arbetsgivaren inte har några riktlinjer för var arbete ska utföras. Om analysen skulle visa att respondenterna kan påverka när och var ens arbete ska utföras, samtidigt som det finns krav från arbetsgivaren för när och var arbete ska utföras, hade arbetstagarens behov inte varit i proportion till arbetsgivaren krav. Detta hade i sin tur kunnat leda till psykiska åkommor, enligt Person-Environment Fit teorin.
6. Diskussion
Detta kapitel följs av en diskussion kring den analys som gjorts i föregående kapitel samt utifrån egna tankar och funderingar.
Det slutliga resultatet av enkätundersökningen har delvis varit överraskande för oss i förhållande till vad vi förväntade oss när vi inledde studien. Då tidigare forskning visat att digital teknik varit en stor bidragande faktor till det gränslösa arbetet, förväntade vi oss också att majoriteten av respondenterna skulle svara att de upplever svårigheter att skilja arbete och privatliv åt, på grund av ett allt mer IT-baserat mobilt arbete. Detta blev ett förvånansvärt lågt resultat, då mer än hälften av respondenterna anser att de inte upplever det svårt att särskilja arbete och privatliv, vilket därmed innebär att de inte upplever ett gränslöst arbete i högre grad. Utifrån våra respondenter verkar inte heller mobil teknik vara ett stort problem i det allt mer gränslösa arbetet.
När vi inledde studien förväntade vi oss även att det skulle finnas ett samband mellan att respondenterna upplever svårigheter att särskilja arbete och privatliv och att de inte använder sig av mobila funktioner, vilket i sådana fall skulle kunna vara en bidragande faktor till att de upplever gränslöst arbete. I enlighet med våra förväntningar, visade resultatet att respondenterna inte använder de mobila funktionerna i stor utsträckning. Anledningen till varför respondenterna inte känner ett behov av att använda mobila funktioner vid gränssättning, kan till exempel bero på att de inte upplever ett gränslöst arbete. Utifrån tidigare forskning, kan det även bero på att respondenterna har hittat andra sätt för att skilja arbete och privatliv åt, av mer kognitiv karaktär. Trots att mobila funktioner inte används som respondenternas främsta stöd när det gäller gränslöst arbete, behöver de inte innebära att funktionerna som vi funnit tillgängliga inte kan fungera som stöd för gränssättning. Detta på grund av att ett stort antal av respondenterna, som inte använder de mobila funktionerna, ändå anser att funktionerna hade kunnat ge dem stöd i ett gränslöst arbete. Därmed innebär resultatet av vår studie inte att de tekniska förutsättningar för att balansera arbete och privatliv är oanvändbara, utan att de snarare kan användas som stöd för gränskontroll. Det blir då intressant att undersöka vad det kan bero på när respondenten inte använder sig av mobila funktioner. Kan det bero på att arbetsgivaren inte informerat sin arbetstagare om att det finns mobila funktioner för gränssättning? Är arbetstagaren inte själv medveten om hur funktionerna kan användas? Eller finns det inte några riktlinjer för hur arbete och privatliv kan särskiljas? Detta är några aspekter som hade varit intressanta att studera, dock hade det krävt en mer djupgående analys vilket vi valt att inte lägga fokus på i studien.
Baserat på ovanstående analys vill vi även diskutera den mobila växeln och “Avvisa samtal med meddelande”, då det är de funktioner som används i minst utsträckning av respondenterna i syfte att sätta gränser mellan arbete och privatliv. Utifrån analysen kunde vi se att många av de respondenter som inte använder funktionerna, även har svarat att dem inte vet om funktionerna kan ge dem stöd för gränssättning. Frågan är då om respondenternas arbetsgivare själv är medveten om att mobil växel och “Avvisa samtal med meddelande” kan användas i större utsträckning för att sätta gränser mellan arbete och privatliv? Detta är främst
förvånansvärt när det gäller den mobila växeln som i jämförelse med “Avvisa samtal med meddelande”, inte är en relativt ny funktion.
Utifrån den empiriska undersökningen har vi fått tillgång till mycket användbar information som vi kunnat ha stor nytta av i vår analys. Om vi genomfört studien under en längre tidsperiod, hade vi utifrån resultatet kunnat analysera ytterligare aspekter som varit intressanta för denna studie. Det hade exempelvis kunnat vara att analysera användningen av varje funktion mer i relation till tid och plats. Det finns däremot en del vid framtagandet av vårt resultat som vi hade kunnat göra annorlunda i syfte att förbättra och utveckla studiens slutliga resultat. För det första, hade vi kunnat undersöka om gränslöst arbete skiljer sig åt mellan män och kvinnor genom att studera lika många av vardera kön. Vi har även kunnat jämföra användningen av de mobila funktionerna mellan män och kvinnor. Eftersom vi hade svårt att bedöma detta utifrån vårt resultat, ledde det inte till vidare analys. För det andra, hade vi, genom att göra frågan om åldersgruppen öppen, kunnat analysera om det finns ett samband mellan gränslöst arbete och ålder. Detta blev också svårt för oss att analysera, då vi hade fasta svarsalternativ med bestämda åldersgrupper.
Den deduktiva ansatsen har varit av stor relevans för studien, men det har även medfört utmaningar då vi upplevt svårigheter vad gäller de teorier som vi valt att senare applicera på vårt empiriska material. Då många av våra valda teorier talar för hur arbetstagaren kan göra för att sätta gränser mellan arbete och privatliv, och våra respondenter redan lyckats med det som teorierna vill stödja, har det varit en utmaning att applicera alla aspekter utifrån vad teorierna säger. Därmed kan vårt resultat av studien användas som ett föredöme för arbetstagaren som på ett eller annat sätt lyckats skapa en balans mellan arbete och privatliv.
7. Slutsats
Det avslutande kapitlet presenterar slutsatser som återkopplas till studiens syfte och forskningsfrågor. Avslutningsvis ges ett förslag till vidare forskning.
Studiens syfte har varit att inhämta kunskap om vilka mobila funktioner som finns för att vidare undersöka i vilken utsträckning dessa funktioner används av ekonomer på den svenska arbetsmarknaden, i syfte att sätta gränser mellan arbete och privatliv. För att återkoppla till studiens första forskningsfråga: Vilka mobila funktioner finns tillgängliga för att sätta gränser mellan arbete och privatliv? har vi utifrån litteraturstudien funnit sex olika mobila funktioner som vi anser kan användas för att sätta gränser mellan arbete och privatliv. De mobila funktionerna är; 1) inaktivera arbetsrelaterade notifikationer, 2) autosvar, 3) mobil växel, 4) “Avvisa samtal med meddelande”, 5) olika applikationer för arbetsmail och personlig mail, och 6) digital kalender.
För att besvara studiens andra forskningsfråga: I vilken utsträckning använder ekonomer mobila funktioner för att sätta gränser mellan arbete och privatliv? kan slutsatser dras utifrån vår empiriska undersökning, där resultatet visar att graden av användningen skiljer sig åt mellan de olika mobila funktionerna. Med andra ord använder respondenterna sig av olika mobila funktioner för att skapa en balans mellan arbete och privatliv. Resultatet visar att det främst är tre av de mobila funktionerna som används i en större utsträckning, vilka är; autosvar, olika applikationer för arbetsmail och personlig mail samt digital kalender. Samtidigt använder mer än hälften av respondenter inte funktionerna mobil växel och “Avvisa samtal med meddelande”, medan användningen av notifikationer är relativt jämnt fördelad. Utifrån ovanstående, kan vi därmed dra slutsatsen att mobil växel och “Avvisa samtal med meddelande” är de funktioner som bör uppmärksammas mer i syfte att öka gränsens styrka mellan arbete och privatliv. Vi kan utifrån resultatet också konstatera att respondenterna inte använder mobila funktioner i stor utsträckning med syftet att ta kontroll över gränsen mellan arbete och privatliv. Däremot anser många av respondenterna att funktionerna skulle kunna stödja en gränssättning mellan arbete och privatliv.
Studien har även syftat till att undersöka krav från arbetsgivare i fråga om digital tillgänglighet i proportion till arbetstagarens behov av gränskontroll. Utifrån resultatet kan vi dra slutsatsen att ett stort antal av respondenterna inte upplever krav från arbetsgivaren i syfte att vara tillgänglig för arbete utanför arbetstid- och plats. Respondenterna upplever inte heller, i större grad, att deras arbetsgivare sätter riktlinjer för arbetsutförande. Utifrån analysen kan vi dock se att när arbetsgivaren väl ställer krav på arbetstagaren att vara digitalt tillgänglig för arbete, så gäller det såväl efter arbetstid som utanför arbetsplats. Detta gäller även när arbetstagaren själv kan styra över sitt arbetsutförande. Därmed kan vi dra slutsatsen att respondenterna antingen har väldigt strikta gränser för när och var de ska utföra sitt arbete, eller så har de själv väldigt stor kontroll över när och var de ska vara tillgängliga för arbete. Avslutningsvis kan anledningen till varför respondenterna inte använder mobila funktioner för att sätta gränser mellan arbete och privatliv, bero på att de har en stor kontroll över sitt arbetsutförande.