Jag kommer här att återknyta till två av punkterna under Syfte (1.2), för att lyfta fram det jag upptäckt när jag analyserat observationerna på band. Punkterna är Interaktion och Kroppsspråk. Punkterna Kommunikation och Ledarskap behandlar jag under Sammanfattning och diskussion (8).
7.1.1 Prioritering av observation
Erica och Tord är två unga människor med ”fötterna på jorden”. De utstrålar den trygghet och självkänsla som de faktiskt känner. Inför femte passet sade Erica: ”vi har nog behövt detta allihop”. När vi senare samtalade om hennes uttalande berättade Erica att hon sett Jens ”koppla bort masken och varit glad”. Hon upplevde Jens lugnare och gladare och rolig att umgås med, därför tyckte hon att vi behövt processen. Tord befinner sig i en fas av självupptagenhet och dagdrömmeri. I mitt tycke en alldeles vanlig tonårskille, då hans tankar mest handlar om tjejer och mopeder. Maja är liten än och arbetar med att utveckla sin självbild. Jag oroas inte över henne på något sätt, då hon är väl medveten om sin omgivning och kan både ge och ta. Tords, Ericas och Majas delaktighet i processen vid denna undersökning har varit betydelsefull, men jag kommer att lägga vikt vid de två som jag anser är i störst behov av vägledning; Lotta och Jens. Detta grundar jag på att Lottas tillvaro vänts upp och ner i och med den hastiga flytten. Jens känner jag väl, men hans agerande och ordval i trängda situationer gör att jag vill titta närmare på vad denna process kan tillföra honom rent mentalt. Jens var också den medlem som jag hade svårast att övertyga till att delta i övningarna. Han ansåg att han inte hade något behov av ”dramaskit” för att umgås med familjen, men jag stod på mig och argumenterade för mitt projekt.
7.1.2 Interaktion
Jag tror att det är Lotta och Jens som utvecklats mest vad det gäller interaktion. Det var Jens och Lotta som enligt mig, hade svårast för att umgås med andra och att kunna ge och ta. Jens, den självskrivne ledaren, var till en början ovillig att lämna ifrån sig sin position, men släppte efterhand in de övriga i gruppen. Vid övningen Stolarna övertog Tord och Erica ledarskapet, vilket Jens till en början ogillade. När Tord stod på sig och uttryckte att: ”vi kommer aldrig ta oss över med stolarna på detta sättet”, gav Jens med sig. När Jens såg att gruppen leddes framåt tystnade han och lät Tord leda gruppen genom övningen. Tord gjorde inga försök att uttrycka sin duktighet på något sätt för att han ledde gruppen genom övningen, utan var glad å allas vägnar då de slutfört den.
Vid passet då gruppen hade trädgårdsarbete hade gruppens roller märkbart förändrats. Exakt var denna förändring skett kan jag inte utläsa av videoupptagningen, men sedan händelsen under övningen Stolarna verkade det som Jens inte längre gjorde anspråk på att alltid vara den som styr. När sysslorna kring plantering skulle delas upp fick alla närvarande tala och allas synpunkter var välkomna av de övriga. Utan att vara nedlåtande sade Jens till Lotta att; ”du ska nog inte lyfta buskar eller gräva, ifall du får ont i kroppen av det”. Emfasen i Jens röst berörde mig på ett positivt sätt. Det hördes tydligt att Jens sade detta av omtanke. Medan gruppen diskuterade sina arbetsuppgifter kring planteringen stod jag passiv och även under arbetets gång höll jag mig lite utanför, eftersom deltagarna klarade detta utan någon vägledning. Samtliga var delaktiga och hjälptes spontant åt när det behövdes.
Jag lade märke till att Lotta sökte bekräftelse av Jens vid flera olika tillfällen och oroades till en början över att detta berodde på att Jens markerat sin ledarroll i gruppen tydligt i inledningsskedet av denna process. Jens var noga med att Lotta skulle känna sig delaktig och frågade efter hennes åsikter vid diskussioner.
Möjligen hade jag rätt i mina misstankar, men jag vågar ändå påstå att Jens och Lotta har en förståelse för den andres situation som för dem närmare varandra. Jens har ett stort behov av bekräftelse, vilket Lotta gav honom genom att söka sig till honom, medan Lotta behöver nya förebilder i sitt liv. Dock kunde Jens inte begripa varför Lotta blev så översvallande lycklig då hon fick veta att rabatten med hennes blommor tillhörde henne. Han rynkande ögonbrynen och vände sig till mig med orden: ”du kan ju feteglömma att jag kommer att hålla rabatten ren i sommar”! Lotta lät sig inte påverkas av hans uttalande utan är fortfarande glad över sin rabatt. Hon sade vid ett tillfälle att; killar är inte lika intresserade av fina saker, och syftade på sin rabatt med blommor. Jag gläds åt att deras olika uppfattningar inte utgör någon kil i deras vänskap.
7.1.3 Kroppsspråk
Det jag hör – glömmer jag Det jag ser – minns jag Det jag gör – förstår jag Kinesiskt ordspråk
Väl medveten om Jens ovillighet till fysisk beröring valdes en del av övningarna. Jag är även övertygad om att människor kommer närmare varandra av beröring, eftersom man visar sårbarhet genom att tillåta någon annan röra vid en. Massage och Konstnär/Lerklump är övningar som tjänar dessa syften väl anser jag.
Jens bokstavligen backade då han och jag skulle samarbeta i Konstnär/Lerklump. Han tittade på min bröstkorg och utropade: ”Tänk om jag tar på nåt? Det är ju äckligt, du är min mamma”! Jag lovade honom att posera på ett sätt som minimerade risken för att ”ta på nåt”. Jens lyfte sina händer från min kropp när han skulle känna första gången, men när jag berättade att det var mycket lättare ifall han förde sina händer med kontakt hela tiden, gick det bättre. Samarbetet gick utmärkt och Jens slappnade av då han förstod att jag tagit hans oro på allvar. Hans leende gav mig svar på att han inte tyckt beröringen varit obekväm.
Lotta är till skillnad från Jens, en person som ofta söker beröring, vilket ibland leder till att de som är föremål för Lottas önskan att kramas, blir konfunderade. Under denna process har Lottas behov av fysisk kontakt utvecklat en avslappnad attityd i gruppen till spontana kramar som ges utan synbar anledning. Den enda som fortfarande känner sig något obekväm gentemot detta fenomen är Jens. Det som förvånar och gläder är att han alltid tillåter Lotta krama honom även om han inte direkt bemöter kramen. Jag vill tro att Lottas sätt mot Jens i förlängningen kommer att utveckla en positiv känsla för spontan beröring hos Jens. Jag och övriga i gruppen får stå närmare Jens än han tidigare tillät oss. Förut flyttade han sig ur den intima zonen så snart den överträddes av någon i familjen, men det gör han inte längre. Han låter oss se att han är sårbar och övriga gruppen förvaltar detta förtroende genom att bejaka hans personlighet.