5.1 Projekt – trivsel och trygghet (i gruppen)
Jag har utifrån de konflikter som blev ett återkommande mönster i gruppen (5.1.1) och med hänsyn till varje barns förutsättningar utarbetat en arbetsplan (5.2) med strävan om en positiv progression i denna grupp.Övningarna jag genomförde med barnen, valde jag i syfte att nå en progression för att stärka såväl varje individ som hela gruppens samhörighetskänsla. Jag har använt mig av de delar inom pedagogiskt drama som jag ansett som lämpliga verktyg för att nå mina satta mål för gruppen. Genom att rigga en kamera i ett hörn av rummet som vi använde vid passen, kunde jag återse händelseutvecklingarna upprepade gånger. På så sätt kunde jag vara närvarande rent mentalt och behövde inte anteckna under passen. Kroppsspråk, verbalt språk och deltagarnas bemötande, var en del av de saker jag ville analysera i filmen. Mina observationer bygger på det jag sett och upptäckt, under de sex arbetstillfällen jag genomförde med dessa fem barn. Mitt arbete är starkt avgränsat på grund av jag endast haft mig själv att rådfråga i mina observationer och under arbetets gång. Men jag har lagt mycket tid på att sortera mina intryck för att observationerna ska bli så verklighetsriktiga som möjligt.
5.1.1 En ohållbar situation
Väldigt kort efter att Lotta flyttat hem till oss uppstod interna strider och verbala påhopp barnen emellan. Även de barn som vanligtvis umgås mycket och gör saker tillsammans, började göra utfall mot varandra. Stämningen blev tryckt och ingen meningsfull kommunikation skedde, utan de skällde mest på varandra. Tonåringarna började hålla sig hemifrån, de två yngre som var hemma, talade inte med varandra utan en vuxens hjälp. Situationen kändes ohållbar och alla involverade mådde psykiskt illa. Enbart samtal kunde inte nå fram till en lösning, då Jens var i ett tillstånd av konstant ilska, att ord gjorde varken till eller från. Lotta var väldigt fåordig och jag kunde inte få grepp om hur hon egentligen mådde. Pedagogiskt drama kändes som ett, för mig, tryggt sätt att möta
och arbeta med gruppen. Mina förhoppningar var inte högre ställda än att vi skulle kunna trivas tillsammans och vara avslappnade, åtminstone vid dramapassen.
5.1.2 Att fånga alla, men hur?
Jag ville genomföra övningar som inte kunde uppfattas som svåra för någon involverad. I åtanke höll jag, att mina ungdomar, har ett väl utvecklat ordförråd och känsloregister, men har samtidigt sin yttre image att skydda. De två yngre i gruppen har inte lika många känslouttryck i sin vokabulär och övningarna kan vara till hjälp för att utveckla denna. Jag lade mig i vinn om att alla övningar skulle kunna utföras av varje deltagare, ibland med lite hjälp från övriga gruppdeltagare för Maja som inte kan läsa och skriva än.
Innan jag presenterade min plan för barnen, satt jag länge och väl för att strukturera både delarna och helheten. Jag förväntade mig motstånd, eftersom det handlade om mina egna barn som känner mig och min vurm för pedagogiskt drama väl och ville därför vara säker på att kunna besvara de frågor barnen lyfte fram. Mina förväntningar var att förmå samtliga barn att deltaga, känna sig trygga under passen och förhoppningsvis återuppta och utveckla vänskap sinsemellan. Jag hoppades att genom pedagogiskt drama kunna nå fram med mitt budskap om vänskap, respekt och empati, utan att verbalt uttrycka det. Genom att barnen själva var aktiva i en process, kunde hjälpa dem att bli mentalt mottagliga för varandra. Jag tog även hänsyn till deltagarnas olika förutsättningar. Jens motsätter sig all form av fysisk kontakt, men genom övningar med spontan beröring hoppades jag att hans inställning skulle förändras. För att verbalisera tankar som väckts under passen inledde och avslutade jag varje pass med en fråga till var och en i gruppen.
5.2 Process i aktion
Övningarnas namn är kursiverade för tydlighetens skull. Alla övningar finns utförligt beskrivna med syfte i bilaga 1. Före och efter varje pass svarade varje deltagare på en muntlig fråga. Frågan var: Kan du med en mening säga hur du känner inför/efter detta pass? Anledningen till frågan var att jag ville ha en föraning om i vilket känsloläge var och en befann sig. Om man inte ville svara, eller kände sig obekväm i någon situation
under dramapassen, hade man lov att säga ordet ”pass” utan att behöva förklara varför man sagt det. Det var vikigt för mig att alla involverade kände att jag tog hänsyn till deras integritet och inte heller ifrågasatte den.
Under fem av passen valde jag att spela klassisk musik på låg nivå, med anledning av att jag ville undvika eventuell besvärande tystnad. När deltagarna skulle skriva något och vid vissa övningar höjde jag volymen för att skapa diskretion. Varje dramapass med övningar varade ungefär 30 minuter och då är inte de diskussioner kring tankar som väcktes hos barnen medräknade.
5.3 Reliabilitet och validitet
I detta arbete är jag väl medveten om vilka olika roller jag har och som ska särskiljas, för att både bli trovärdig inför min grupp, mig själv och för läsaren. Reliabilitet, validitet och bias är begrepp som jag därför måste tydliggöra. Det finns alltid en risk att resultat i en undersökning blir missvisande eller ohållbara. Judith Bell (2000) lyfter fram biasens (skevhetens) risker vid intervjuer som jag kan dra paralleller till min undersökning. Det är svårt att helt undvika bias, men en medvetenhet om problemet gör att jag kan minimera den. Bell lyfter även fram att ”[…]om man är medveten om att man har starka åsikter om ett visst ämnesområde, måste man vara särskilt uppmärksam […] (sidan 123)”. Jag vet att jag har starka åsikter och känslor, det är med anledning av det som jag ville genomföra dramaövningar med mina egna barn som målgrupp, för att bana väg för en positiv progression. Att jag valt att göra processen till en undersökning medför att jag tvingar fram ett yrkesmässigt handlande och ett sökande av kunskap för att skydda barnens integritet jämsides med positiv progression i gruppen.
Validitet (giltighet) och reliabilitet (tillförlitlighet) i studier med kvalitativ inriktning handlar om att kunna beskriva att man har samlat in och bearbetat data på ett systematiskt och hederligt sätt. Med detta menas forskarens förmåga att vara neutral och inte färga data med sin egen förförståelse (Malterud, 1998).
5.4 Etik
Med mina barn som målgrupp för denna undersökning väcktes tankar kring de etiska förhållningssätt jag bör tillämpa för att alla involverade ska känna att jag lägger vikt vid deras integritet. Att sätta upp riktlinjer och löften som ska se till att hållas är en förutsättning, samt sunt förnuft och hänsyn (Bell, 2000). Jag kan inte ge löftet att gruppens medlemmar ska få förbli helt anonyma, då jag måste delge läsaren att barnen är mina egna, annars blir innehållet alltför svårtillgängligt. Varje medlem i gruppen har fått ta del av den presentation (4.4) jag skrivit om var och en och denna har godkänts av vederbörande. Diskussionerna vi har haft och som fortfarande finns, har varit spontana och när någon sagt något jag ansett varit av vikt för mitt arbete har jag frågat om jag får använda uttalandet, eftersom att jag vill att barnen hela tiden ska känna att jag visar dem respekt för deras person.
Bell hänvisar till Baxter m.fl. angående hur man bör gå tillväga vid en undersökning.
Etiska aspekter av forskningen inbegriper ett samtycke från dem man ska intervjua, observera eller hämta material ifrån. Det handlar också om att man kommer överens om hur detta material ska användas och hur resultatet kommer att spridas. När man väl kommit överens om sådant, ska man också se till att hålla sig till detta (sidan 40).
Den skrivande delen av min undersökning hade aldrig blivit verklighet ifall inte alla i gruppen hade samtyckt till medverkan. Jag har varit tydlig om hur materialet ska användas och att de inte till fullo kan vara anonyma. Samtliga har gett mig sitt förtroende i frågan. Jag är även mån om att inte skriva saker om barnen som inte står i direkt relevans med innehållet i uppsatsen.
6 Resultat
Eftersom jag lever tätt samman med de fem barn som utgör mitt underlag i arbetet, ville jag inför varje dramapass ställa en fråga till var och en av deltagarna, innan och efter passet startade. Jag lät alla deltagare svara vad de tyckte innan vi satte igång, liksom efter varje tillfälle vi avslutat. Vid fem av arbetstillfällena spelade jag klassisk musik på låg volym, som jag höjde vid vissa övningar. Pojkarna, Jens och Tord, hade jag räknat med motstånd ifrån, därför ville jag enbart ha korta sessioner eftersom min önskan var att de skulle vara med vid alla dramapass. Frågans svar redovisas före och efter varje session och analyserna av svaren finns under rubriken Analys av resultat. Övningarna vi genomförde står omskrivna innan varje pass och utförligare beskrivna i bilaga 1.