Analys av synen på funktionshinder och sexualitet

I Sverige är synen på funktionshinder och sexualitet fortfarande ett tabubelagt ämne. Informanterna berättar att den allmänna uppfattningen är att individer med funktionshinder inte har sex, inte kan ha sex eller inte heller vill eller har en

sexualitet på grund av sitt funktionshinder. På internetforumet diskuterades det bland informanterna om att individer med funktionshinder inte ges någon sexualundervisning i skolan. Maja berättar i sin intervju om att hon i hennes arbete möts av en motvilja hos bland annat ungdomsmottagningar att diskutera ämnen som funktionshinder och sexualitet. Maja berättar att många med någon form av funktionsnedsättning därför drar sig för att uppsöka

ungdomsmottagningar eftersom de inte har någon kunskap inom området. Greta berättar i intervjun att i deras yrke har de kontakt med personal på

ungdomsmottagningar, rehabiliteringspersonal samt assistansbolag och att deras kunskap inom området är väldigt bristfällig. I studien om ryggmärgsskadade kvinnor (Kreuter, Taft, Siösteen & Biering-Sørensen, 2010) visade deras studieresultat på att 60 procent av kvinnorna i deras studie inte hade fått någon information om sex och samlevnad vid deras sjukhusvistelse efter olyckan. Maja berättade i intervjun att efter hennes olycka fick hon bristfällig information om sexualitet och funktionsnedsättning vilket ledde till att hon trodde att hon inte kunde ha sex. Enligt socialkonstruktivismen skapas vår verklighet och våra ”sanningar” som tidigare nämnts genom dagliga möten mellan människor (Barlebo Wennerberg, 2001). Britsfällig information om funktionshinder och sexualitet från samhälleliga instanser som rehabilitering kan leda till en ”sanning” om att sex och sexualitet inte är möjligt efter en exempelvis ryggmärgsskada. Maja berättar att när hon var ute på krogen efter olyckan fick hon många

förfrågningar om hon kunde ha sex på grund av hennes funktionsnedsättning. Om personal som arbetar på rehabilitering inte förmedlar kunskap inom området och den allmänna uppfattningen är att människor med någon form av funktionshinder inte har sex får individer med funktionshinder inte samma möjlighet som övriga att uttrycka sin sexualitet. Det skapas ”sanningar” både i den professionella världen så som hos rehabiliteringen och ”sanningar” ute i samhället om att sex och sexualitet inte är ett alternativ för en person med någon form av

funktionshinder.

Första kommentarerna i resultatet visar på att det finns ett ökat intresse för ämnet funktionshinder och sexualitet. Enligt kommentaren har det varit många studenter som vistats på forumet och velat skriva om ämnet. Enligt Winther Jørgensen & Phillips (2000) är en diskurs ett bestämt sätt att förstå och tala om världen. En diskurs är inte statisk utan föränderlig över tid och rum samt i vilken kulturell kontext den befinner sig i. Att ämnet funktionshinder och sexualitet har blivit mer uppmärksammat i Sverige den senaste tiden vittnar många av mina informanter om, dels kan den första kommentaren från forumet tolkas på detta sätt men även Amanda berättade i sin intervju att hon kunde se en tydlig skillnad på attityden kring funktionshinder och sexualitet från hennes tidigare arbetsplats jämfört med hennes nuvarande. Hon menade på att detta dels berodde på att de på hennes tidigare arbetsplats arbetade äldre personer men att ämnet sexualitet även diskuterades mer öppet på hennes nuvarande arbetsplats. Även Anita anser sig ha sett en skillnad i synen på funktionshinder och sexualitet den senaste tiden och att ämnet började diskuteras mer öppet efter att Apoteket lanserade sina

sexhjälpmedel. Maja menar att förändring går att se på de ställen där kunskap inom området förmedlats. Amanda berättar att hon upplever det som om media den senaste tiden uppmärksammat dessa frågor men att hon inte vet om det beror på att hon uppmärksammat artiklarna eftersom hon själv är verksam inom

området. Greta svarade också att hon upplever det som att deras företag fått mer uppmärksamhet den senaste tiden. Alla informanter är överens om att media har ett stort inflytande över hur allmänheten uppfattar ämnet. Enligt

interaktioner människor emellan (Barlebo Wennerberg, 2001). Våra dagliga interaktioner påverkas av vilka ämnen vi människor väljer att diskutera. Om media uppmärksammar ett ämne som funktionshinder och sexualitet skapas det på detta sätt en dagordning för vilka ämnen som människor i samhället kommer att diskutera.

Alla informanterna är överens om att alla människor inte har samma

möjlighet att uttrycka sin sexualitet. Amanda anser att samhället bestämmer vilka former av sex och sexualitet som anses som acceptabla. Hon menar att det går att se stora skillnader bara mellan könen och dessutom med ett funktionshinder är förutsättningarna ännu mindre. Även Maja är av samma uppfattning om att människor med någon form av funktionsnedsättning och/eller homo-, bi-, queer- och transpersoner har det betydligt svårare att uttrycka sin sexualitet. Detta överensstämmer med Rubins (1984) tankar om bra och dålig sexualitet. Även Rubins bygger sina tankar om sexualitet utifrån ett socialkonstruktivistiskt synsätt. Enligt Rubin utgår våra tankar om sexualitet utifrån heteronormen och är starkt präglade av vår historia. Rubin har illustrerat sexualitetens hierarki i form av en figur (figur går att se på sidan 18 som figur 2). Även om Rubins figur snart är 30 år gammal visar den tydligt hur vi sett på sexualitet historiskt och även hur många tankar om sexualitet fortfarande råder i dagens samhälle. I den yttre cirkeln på figuren går det utläsa de former av sexualitet som anses som dålig, onormal, onaturlig och fördömt. Bland dessa hittas bland annat homosexualitet, sex som utförs ensam och sex med föremål. Spicy Mate ägnar sig åt att ta fram och sälja sexhjälpmedel för individer med funktionshinder. Att onanera anses enligt denna figur som onormalt, dåligt och onaturligt och används dessutom ett föremål vid onani anses det utifrån denna figur som ännu mer avvikande. Personer med exempelvis en ryggmärgsskada kan behöva använda sig av någon form av sexhjälpmedel för att antingen onanera eller för att kunna utföra ett samlag med exempelvis en partner. Med utgångspunkt från Rubins figur har personer med funktionshinder inte samma möjlighet att uttrycka sin sexualitet. Är personen dessutom homo-, bi-, queer- eller transperson blir förutsättningarna för att kunna uttrycka sin sexualitet klart begränsad. Även resultatet i Lövgren-Mårtenssons (2003) studie visade på att homosexualitet eller homosexuella handlingar korrigerades av personal och anhöriga när det gällde de unga med

utvecklingsstörning vilket ledde till att dessa unga inte hade samma möjlighet till att uttrycka eller utveckla denna typ av sexualitet.

Cripteorin bidrar med en alternativ teori att se på sex och funktionshinder (McRuer, 2005). Dels innefattar crip alla människor med någon form av

funktionsnedsättning oavsett om den är fysisk eller psykisk. Cripteorin handlar också om att ge möjlighet till nya sätt att vara och identifiera sig som och inte att förenas kring en redan befintlig identitet (a.a). På internetforumet har en av informanterna uttryckt att samhället bör bemöta människor med funktionshinder som lika sexuella varelser som andra istället för med medlidande och tankar om att ”de” är stackare som inte kan ha eller får sex. McRuer (2005) diskuterar problemet med att medlidande alltid förmedlar känslor av förakt. Detta leder i sin tur till att personer med funktionshinder omvandlar detta förakt till självförakt. Problemet med detta självförakt är att ”sanningar” om funktionshinder och

sexualitet skapas både ute i samhället och bland personer med funktionshinder. På internetforumet framkom en rad exempel från samhället och även upplevelser från de egna föräldrarna som känt medlidande med personer med funktionshinder. Detta medlidande har lett enligt informanterna till att samhället sett på personer med funktionshinder som asexuella och könlösa varelser. Dessa ”sanningar” säger att personer med funktionshinder är asexuella. Cripteorin gör enligt McRuer

(2005) motstånd mot dessa identitetsbilder. Att teorin uppkommit visar på att en förändring i synen på sexualitet och funktionshinder är på väg att förändras.

Det faktum att de danska myndigheterna valt att diskutera ämnet