Vilka uttryck kan dessa synsätt ta sig i arbete med individer med

bemöta detta visar på att en annan diskur i ämnet är möjlig. Svenska

Socialstyrelsen har inte diskuterat ämnet och enligt intervjuerna med Spicy Mate vill många assistansbolag inte diskutera frågan. Intervjuerna har också visat på att det finns bristfällig kunskap inom området funktionshinder och sexualitet på våra skolor, ungdomsmottagningar, rehabiliteringar och andra samhälleliga instanser.

6.6 Vilka uttryck kan dessa synsätt ta sig i arbete med individer med funktionshinder

Amanda berättar i intervjun att hon som personal inte fått någon utbildning inom området funktionshinder och sexualitet under den tid hon arbetat som personlig assistent. Hon berättar att de enda gångerna ämnet har diskuterats har varit mellan assistenterna. Diskussionerna har då rört enligt Amanda hur deras brukares sexliv ser ut samt hur assistenterna skall agera. Hon menar att det ofta handlat om onani och hur de ska förhålla oss till det samt när och var det är acceptabelt för deras brukare att göra det. Amanda berättar att på hennes nuvarande arbetsplats är de flesta i personalen överens om att deras brukare ska få lov att onanera. Hon berättar dock att de inte har lagt upp några riktlinjer eller rutiner för hur och vart onanin skall få ske.

På min fråga över vilken roll personliga assistenter skall ha svarade Amanda såhär:

”Det sägs ju att personliga assistenter ska vara brukarens förlängda arm och ben och hjälpa till med det som brukaren själv inte kan göra. Det är väl viktigt att man lär känna sin brukare väldigt bra och vad den gillar och är intresserad av så man kan hjälpa dem. Skulle det vara av sex och sexualitet gäller det att ta reda på vad de kan få för hjälp och visa sin brukare hur han eller hon kan ta del av det. Som assistent får man ta reda på om det exempelvis rör sig om erotiska filmer, tidningar eller bara om att lära sig om kroppen så gäller det att försöka ta reda på det. Är man med sin brukare på exempelvis dagligverksamhet kan man ju be dem att ta upp ämnen som kropp och sexualitet. Det kan nog vara intressant för alla där. Samtidigt ska man inte göra någonting mot sin vilja eftersom det kan vara integritetskränkande. Det gäller att hitta en situation som passar alla inblandade. Det är nog viktigt med en öppen dialog och också en bra dialog med assistansbolagen för det är ända de som har ansvaret. Det finns väl inga idag direkta riktlinjer utan är något som man bör diskutera med facket och alla andra inblandade”.

Amanda berättar att hon tycker att all personal skall få utbildning inom området och att ämnet inte skall tystas ner. Hon ser att det annars finns en risk för att brukarna får en negativ kroppsuppfattning. Hon menar att det även är viktigt att ämnet funktionshinder och sexualitet diskuteras i arbetsgruppen eftersom personliga assistenter ofta är ensamma i sitt arbete. Amanda tycker även att det borde finnas en ökad utbildning bland arbetsterapeuter, annan

rehabiliteringspersonal och att även skolor diskuterar ämnet samt att det borde finnas gemensamma riktlinjer för att alla skall sträva åt samma håll. Hon anser även att det är viktigt att assistansbolagen diskuterar ämnet funktionshinder och sexualitet eftersom de ska arbeta för brukarnas bästa samtidigt som de ska skapa en god arbetsmiljö för assistenterna. Amanda berättar att under hennes tid som

assistent har hon inte fått någon utbildning i området, hon säger att den enda utbildning hon fått är de första dagarna då hon gick bredvid en annan i personalen men att det då mest handlade om att lära sig praktiska saker som exempelvis hur brukaren skulle tvättas och lyftas. Hon berättar att hennes nuvarande arbetsledare inte heller har någon vidare inblick i de personliga assistenternas arbete utan är mer insatt i administrativa frågor. Amanda berättar att vid frågor om arbetet är det arbetsledaren hon i första hand skall kontakta, sedan arbetsgivaren eller facket. Hon menar att annars vet hon ingen direkt som hon kan vända sig till vid frågor om funktionshinder och sexualitet.

Greta berättar att hon stött på en rad exempel på när brist på riktlinjer lett till att det blir fel. Greta berättar detta exempel:

”Kalle 10år gammal har Stina som personlig assistent och hon är då 22 år gammal. De har bra kemi dem emellan och deras relation fungerar jättebra. Efter några år är Kalle 15 år och Stina som fortfarande är hans assistent är nu 27 år gammal. Relationen mellan dem fungerar fortfarande mycket bra och Kalle har stort förtroende för Stina. Kalle är nu 15 år gammal och inte längre en 10-åring utan har kommit in i puberteten. Kalle har börjat lukta svett och

testosteronnivån har höjts men har inte någon möjlighet att få leva ut sin sexualitet. Så Kalle frågar Stina om hon kan tänka sig hjälpa honom att runka. Stina tyckte inte att det var så märkvärdigt och tänkte att hon bara kunde tvätta av honom lite mer därnere och det gör hon under eftermiddagen. Kalle blir överlycklig, nu har han fått sin första utlösning. Kalle är själaglad och vill berätta för mamma och pappa när de kommer hem, dumt gjort. Stina åkte ut med huvudet före och drog på sig en anmälan enligt sexual lagstiftningen nämligen utnyttjande av beroendeställning. Om man istället hade pratat om det även med föräldrarna om att sexualitet är ett grundläggande behov hade detta inte behövt hända. Hade Stinas assistansbolag haft riktlinjer för hur deras personal skall hantera dessa situationer hade den här situationen gått att undvika. Istället blev situationen att Kalle kom att känna sig som en gris att alltihopa är hans fel eftersom han inte fått reda på orsaken till att Stina fick sluta samt att han missar en väldigt duktig assistent. Upplysning är det viktigaste när det kommer till ämnen som dessa. Ett ämne som ofta är tabubelagt”.

Anita berättar i intervjun att hon tycker att det är viktigt att det finns riktlinjer inom ett assistansbolag för hur de skall hantera deras brukares sexualitet. Hon berättar att i hennes yrke där de vänder sig till assistansbolag för att erbjuda riktlinjer i frågan, finns det de bolag som helt tagit avstånd från att deras

assistenter skall hjälpa till på något sätt. Anita anser att omdet finns riktlinjer blir det tydligare vad som gäller i frågan.

Greta berättar att ett stort problem är att olika lagstiftningar går emot varandra. Hon säger att i Sverige har en rad konventioner från FN och WHO om rätten till sin egen sexualitet ratificerats men de är osynliga i svensk lagstiftning. LSS lagstiftningen säger att livet ska vara så normalt som möjligt för dem som lagen innefattar, dock finns det ingen tolkning i LSS för om sexualitet innefattas menar hon. Greta berättar att det samtidigt finns en sexual lagstiftning som säger att ”så får vi inte göra”. Greta ger ett exempel på en sådan situation:

”Om vi tar exemplet att man skall hjälpa till, men att Kalle inte kan svara med ord. Kalle ber om att få hjälp till onani genom det sätt han kommunicerar via och assistenten hjälper till med detta. Sedan kan någon annan hävda att Kalle inte har sagt detta och att man som personlig assistent skall bevisa detta, då kommer sexual

lagstiftningen in istället. Därför måste verksamheterna jobba med att ta ställning. Ansvaret skall inte ligga hos den enskilde assistenten”.

Anita berättar att hennes erfarenhet är att ungdomsmottagningarna är duktiga på frågor om sexualitet men inte på frågor om sexualitet och funktionshinder. Både Anita och Greta tycker att även skolor är dåligt insatta i ämnet funktionshinder och sexualitet och Greta berättar att RFSU de senaste åren haft utbildning och undervisning om sex och sexualitet på en del skolor. Detta eftersom lärarna inte har tillräcklig kunskap i området från sina utbildningar eller inte heller hängt med då eleverna flera gånger vetat mer än sina lärare. Hon berättar att detta samarbete nu ska avslutas på beslut från regeringen.

Greta anser att det också finns ett problem med att ämnet funktionshinder och sexualitet inte diskuteras på assistansbolag. Detta eftersom personlig assistent yrket har en låg status och försäkringskassan inte beräknar arbetstid för att

personliga assistenter att diskutera dessa ämnen menar hon. Greta anser att som personlig assistent arbetar de ofta ensamma i den benämningen att

arbetskollegorna sällan träffas och när skall det då finnas tid att diskutera detta ämne.

Amanda berättar om den tid då hon arbetade som personlig assistent åt en förståndshandikappad man i 20-års åldern. Hon berättar att han brukade ta på sig själv eftersom han hade upptäckt att det var skönt. Amanda berättar att det var svårt att diskutera hur de skulle förhålla sig till detta i personalgruppen, detta eftersom brukarens pappa var deras arbetsledare. En annan assistent hade berättat för henne om hur han brukade göra i de situationerna. Amanda upplevde att det var problematiskt att ha en förälder som arbetsledare eftersom det kan vara svårt och jobbigt att prata om ämnen som exempelvis sexualitet därför att det rör deras eget barn. Enligt Amanda kan ett problem för en förälder som också är

arbetsledare vara att deras barn beter sig som ett barn, har samma omsorgsbehov som små barn men att de samtidigt växer upp och har sina sexuella behov. Andra föräldrar är inte direkt så delaktiga i sina barns sexliv och det i dessa fall kan bli en utsatt situation både för förälder och för deras barn anser Amanda. Hon upplever även att det hade varit skönt att kunna diskutera dessa ämnen i

personalgruppen samt diskutera hur de andra assistenterna brukar göra i liknande situationerna för att brukaren skall slippa känna sig nervös över att personalen reagerar olika.

Greta berättar att personliga assistenter ofta är väldigt utsatta i sitt arbete, dels för att de arbetar själv och dels för att de kan bli uppsagda på fjorton dagar. Hon berättar att det är brukaren eller hans/hennes föräldrar som bestämmer huruvida personen skall få fortsätta arbeta. Därför finns en risk att bli utnyttjad som assistent genom hot. Därför menar Greta att det är viktigt att ta fram riktlinjer för att både den personliga assistenten och brukaren vet vart gränsen går.

Maja berättar att för de människor med funktionsnedsättning som behöver assistans i sitt vardagliga liv blir den personlig assistents arbete livsviktig för personen som har funktionsnedsättningen. Hon anser att behöver ”brukaren” hjälp med sin sexualitet och samlevnad är det jätte viktigt att ta upp detta med sin assistent och att det handlar om en god dialog dem emellan. Viktigt är att

brukaren ska känna sig bekväm och även assistenten anser Maja. Hon berättar att hon uppskattar att det finns de assistenter som kan tänka sig att hjälpa till att assistera vid exempelvis sexuella aktiviteter. Maja anser att allt handlar om en dialog och en öppenhet att våga diskutera ämnet.

6.7 Analys av hur synen kan ta sig i uttryck i arbete med individer