I detta kapitel kommer resultaten av de båda partierna (fp) och (s) preferensordningar i betygsfrågan, ingående i gymnasiereformen Gy 2011, analyseras i förhållande till de båda partiernas idealtypsbestämningar vad gäller ideologiska ställningstaganden samt åsiktsförklaringar med den svenska skolan. Till förtydligande för detta kommer Figur 3 151 på
sidan 32 att användas tillsammans med de olika utfallen i spelmatrisen på föregående sida. I fallet med vilka punkter de båda partierna fått uppfyllda, kommer samtliga som återfinns i partiernas makroperspektiv att tas upp nedan.
Enighet med förbehåll
Ideologiskt sett rimmar Folkpartiets tänk om marknadens styrande krafter en smula illa med kravet på en statlig skola, sak samma i Socialdemokraternas tänkta idealsamhälle där en stark statsmakt, visserligen under medborgerlig kontroll men ändå, pläderar för den kommunala skolans fortsatta existens. Att uttrycket enighet ger styrka är här inget undantag, sett till övre vänstra rutan i spelmatrisen. Folkpartiet har fått Socialdemokraternas återhållsamma samtycke och stöd i lanseringen av den nya sex-gradiga betygsskalan. Sett till ovan nämnda figur och vad den visar på makronivå– i detta fall skolan, har Folkpartiet fått framgång i inte mindre än tre av sina tydligaste mål med denna planerade reform: Det är en skola som ska omdanas till en kunskapsskola, betyg ska införas från årskurs 6 och även ges i 7:an i grundskolan från och med höstterminen 2012 enligt riksdagens beslut. (s) har som strävansmål i sin åsiktsförklaring att utdela betyg från sjunde klass, här fick man se sig besegrad.
Den nya betygsskalan A – F når grundskolans åttonde klasser läsåret 2011/2012. Beslutet regleras i den nya skollagen. De elever som påbörjar sin gymnasieutbildning efter 1/7 2011 kommer även de att bedömas efter den nya betygsskalan. Björklunds mål med att ”högskolebehörighet blir en möjlighet, inte en skyldighet” det vill säga behörigheten kan uppnås med medvetna val av eleven blir en realitet. En tydlig skillnad kommer att synas i skillnaden emellan yrkesprogram och högskoleförberedande sådana, men detta ska inte redovisas här och nu.
För socialdemokraternas del kvarstår den kommunala skolan både som punkt i åsiktsförklaringarna och i realiteten, trots att partiets skolpolitiske talesperson Mikael
151
Baserad på Reidar Larssons idealtyper av ideologiska ställningstaganden. Partiernas åsiktsförklaringar med den svenska skolan, hämtade från (s) respektive (fp):s hemsidor 2011-05-01
39
Damberg går i bräschen för att utreda kommunaliseringens inverkningar samtidigt som han säger att ”- Statens inflytande måste öka i svensk skola.”152
Juholt säger å sin sida att en förstatligad skola inte löser problemen, utan att lokal förankring är positivt.153 I vad mer har man blivit hörsammad? Nej, mycket mer blir det inte i nuläget sett till åsiktsförklaringen. Notabelt är att (fp) sitter i en klart bekvämare sits än (s) både i betygsfrågan och i skolfrågor överhuvudtaget: Jan Björklund, vilken både innehar posten som partiledare och utbildningsminister tillika posten som vice statsminister, kan anses ha ett långt större aktörsutrymme i skolfrågor eftersom partiet dels sitter i regeringsställning inom Alliansen, dels att (fp) är skolfrågor; detta med Reinfeldts goda minne naturligtvis. Inte minst om tesen Bengt Göransson anför stämmer, att Björklund istället för att driva en skolpolitik som är alltför lik socialdemokraternas och tenderar att drunkna i mediebruset istället anammat Moderaternas gamla käpphästar om kunskapsskola och disciplin, icke Reinfeldt okomfortabelt.154 Ser vi till person har Damberg en tyngre sits i (s): Partiet sitter i opposition – bekvämt, men har att ta hänsyn till sina väl behövda trätobröder i (v) och (mp) vilka ej vill framstå som konturlösa. Damberg måste också söka bred förankring uppåt i hierarkin för att våga agera och sist men inte minst kan nya partiordföranden Håkan Juholt signalera en rödare inriktning på partiets politik, eftertänksamhet gäller.
Mindre attraktivt scenario
Rutan längst ner till höger har förvisso ett tämligen högt sammanlagt värde, ja visst, men detta speglar mer ett jämviktsförhållande som i sig visserligen inte är direkt nedgörande för någon av parterna men i sanning mer är av en negativ art, än positiv. Båda förlorar nämligen en del av sin unika viljeyttring i frågan, för (fp) symboliserar denna 2:a det näst sämsta nyttovärdet, medan för (s) visar 3:an på det för partiet näst bästa. Ett samarbete kommer förmodligen till stånd men mer på Socialdemokraternas villkor än på Folkpartiets, detta ger att skolpolitiken sannolikt kommer att omdanas på ett betydligt blygsammare sätt än om styrkeförhållandet varit det omvända.
Utan fungerande skolpolitik
Skolpolitikens område står ständigt i fokus, så också i (s) fall och om denna skulle uppdagas som otidsenlig och utan radikala grepp i vilje att förbättra läget i skolan, vore detta ett gyllene tillfälle för speciellt (fp) men även Alliansen att attackera Socialdemokraterna för den
152 http://www.dn.se/nyheter/politik/reformerna-maste-granskas 153 http://www.dn.se/nyheter/chattarkiv/hakan-juholt-s-chattade 154 Se s 28
40
trögrörlighet de ibland förskylls vara i besittning av. Därför har en 3:a satts från den borgerliga kontrahentens horisont; ett riktigt gott tillfälle att visa att (fp) är ett parti som vill något med det uppväxande släktet och med landets framtid genom kraftfulla lösningar medan interna strider om vilken inriktning och väg skolan skall ha, ytterligare pekar på att socialismen är otidsenlig på mer än ett sätt. Aktörsutrymmet för (s) tenderar nu att bli ganska snävt, frågan har mycket av problemfaktorerna i sig från analysen här ovan. Röstningsparadoxen lurar runt hörnet.155 En strategi som (s) möjligen skulle kunnat använda sig av är att göra tillägg till dagordningen. Förfarandet att ta upp en ny aspekt i betygs- och skolfrågan och därmed skapa splittring i Allianslägret borde inte ha varit ofruktbart; Centerpartiets ställningstaganden inom detta område har intill överenskommelsen knappast framstått som cementerade och tvivel finns att Alliansen med Björklund i spetsen då vågat framhärda utan att justera förslaget, då kanske till (s) fördel. Just denna strategi har används inverterat av (s) ett flertal gånger i regeringsställning för att så splittring i den borgerliga oppositionen.
Status quo som olyckligt scenario
Ett dödläge av värsta dignitet för (fp) där man finner sig ha ropat i öknen syns i spelmatrisens nedersta ruta till höger. Dödläge infinner sig, förslaget vinner ej laga kraft och läget blir oförändrat, detta vill säga Sverige fortsätter att styras med en i grunden socialdemokratisk politik trots att en borgerlig regering är inne på sin andra mandatperiod. Detta ger signaler om klen dådkraft i dräkt av bristande majoritet i riksdagen. Drivet till ett ytterläge skulle detta kunna bli Björklunds politiska fall, förutsatt att hans eventuella avgång inte föregår en härdsmälta om (fp):s skolpolitik. En eventuell efterträdare i ett parti vill som bekant sätta sin egen profil på de olika sakfrågorna och hur de då kan te sig blir en öppen fråga.
Även från socialdemokratiskt håll verkar detta vara ett lågrankat alternativ som renderar i en 2:a. Visserligen skulle ett status quo visa på att man har en linje som man inte i någon högre grad vill frångå – man är förutsägbar i den goda mening att man inte säljer ut sina principer, men risken är överhängande att man framstår som reaktionära i en ny tid som tarvar nya synsätt. Stämmer talet att det är Thomas Östros tankar som till stor del har anammats och relanserats i Folkpartiets förpackning och ett växande internt missnöje finns med dagens, varför då ställas inför uppgiften att formera ny skolpolitik för sakens skull? 156
155
Se s 15
41
4:2 Slutsatser
Under denna rubrik kommer resultatet av analysen utmynna i en slutsats om de respektive riksdagspartierna Folkpartiet (fp) och Socialdemokraterna (s) tagit ställning ideologiskt eller strategiskt till den nya sex-gradiga betygsskalan. Figur 3157 används för att med sin idealtypsbestämning tillsammans med utfallet få fram ett korrekt svar på den ställda frågan.
Folkpartiet: Med sig i det ideologiska bagaget har detta parti marknadstänkande där
efterfrågan styr utbudet parat med individuell frihet. På mikronivå, i detta fall skolnivå – ingår i preferenserna en kunskapsskola där betyg ska införas från årskurs 6.
Socialdemokraterna: På makronivå återfinns ett antal ideologiska värderingar som är svåra att
koppla till agerandet att gå med på en ny betygsskala och att ha betyg överhuvudtaget. Det klasslösa och jämlika samhället har tidigare i socialdemokratisk skolpolitik, i sin grundform, associerats med motstånd till urskiljning i syftet att bedöma någon vara förmer än någon annan. I socialdemokratin är kollektivet centralt och alla är byggstenar i det samma. Essensen av skolan kan ses som en försiktig acceptans till betyg, men bara högre upp i åldrarna. I lägre åldrar endast skriftliga omdömen som ska ta fram det positiva i barnens inlärningprocess.
Men i vågskålen ligger följande: (fp) har i tidigare partimotion talat om tolerans, hänsyn, arbetsglädje, engagemang för elever i svårigheter och social gemenskap; en social fostran som är ett viktigt mål för skolans uppdrag. En betydligt mjukare viljeyttring där både bredd och djup var viktiga. Nu har man axlat Moderaternas preferenser med ordning, reda och fasta kunskaper, dessa är uttalade 1987 och mycket har dock hänt sedan dess. Folkpartiet hävdar att en betygsfri skola redan prövats med mediokert resultat.
Med i beräkningen ska också tas att (s) uppger att man från sitt håll önskat en blocköverskridande politik just när det gällde skolan och betygssystemen men att Jan Björklund under sin tid som skolminister ställt sig avvisande till detta. Detta borde i så fall varit under åren 2006-2007. Socialdemokraterna menar att man för att skapa arbetsro i landets skolor accepterade den nya betygsskalan och utdelande av betyg i årskurs 6. Däremot avvisade man betygsliknande omdömen i de lägre klasserna.
157 Se s 32
42
Redan år 2002 publicerades boken Skolstart av Björklund tillsammans med dåvarande partiledaren i (fp), Lars Leijonborg där angreppet på den skola (s) format var av stridbart slag. Ej att förglömma den opinion som vid samma tid, ja än tidigare, i form av Östros som ville ha mer uttalad kurs med skolan och sedan från LO-håll i skepnad av Gudmund Larsson som ansåg att betyg var de underprivilegierades bästa redskap. Talet om att skolan är social ingenjörskonst kan till vissa delar vara en realitet i det att ideologi används för att forma det uppväxande släktet vilka kan formera det önskvärda samhället - på lång sikt naturligtvis. Kanske kan då paralleller från Poppers stegvisa förändringar göras i jämförelse och i likhet till Myrdals folkhemsbygge. Ibland liknande vad det gäller det stegvisa perspektivet, ibland via mer direktverkande reformer som i fallet med den nya skolreformen.
Slutsats: Folkpartiet har i frågan om betygen agerat till övervägande och största del
ideologiskt beroende på att frågan om betygen har en tydlig förankring sett till partiets idealtypsbestämning. Liten brasklapp kan dock bifogas i det att det finns ett stråk av timing där man sett tiden an och formerat en skolpolitik utur liberalt såväl som mer konservativt tankegods, att detta derivat har varit inne på socialistisk planhalva förvånar föga i denna tid av politisk oförutsägbarhet.
Socialdemokraterna har däremot handlat ur strategisk synpunkt eftersom de i förhållande till ideologiska övergripande hållpunkter samt i sin åsiktsförklaring med den svenska skolan fått ge avkall på ett flertal punkter. Man har av två onda ting – antingen tvingas formera en egen modern skolpolitik eller via kompromissvägen enas i sin till stora delar påstått egenhändigt formerade skolpolitik, valt att vandra den smala vägen tillsammans med (fp).
43
5. Sammanfattning
Denna analyserande studie har tillkommit i syfte att kartlägga två svenska riksdagspartiers – (s) och (fp) – ställningstagande till den nya sex-gradiga betygsskala som skall införas i samband med den kommande gymnasiereformen Gy 2011. Den direkta frågeställningen är om Socialdemokraterna, (s) och Folkpartiet, (fp) tagit ställning ideologiskt eller strategiskt till den nya sex-gradiga betygsskalan. Här finns en analytisk men även en teoretisk ansats, som anknyter till Leif Lewins diskussion angående hur och om olika partier använder sig av antingen ideologi eller strategi för att i största möjliga mån förverkliga sina preferenser.158
De problemområden där studien söker svar är relaterade till aktörerna (s) och (fp). Eftersom begreppen ideologi och strategi är bärande i detta arbete söker en bred förklaringsbas av uttrycken att tillgodoses. Man kan tala om tre ideologiska nivåer vilka formar en ideologi: Medborgare – väljare, politiska partier och rörelser samt idégivare – opinionsbildare. När ett parti gör ett strategival spelar minst tre faktorer in: Ideologi, position i partisystemet och typ av parti. I detta arbete ligger fokus på ideologi, även typ av parti spelar in eftersom (s) ibland kallar sig för folkrörelseparti och (fp) anses ha dels en inomparlamentarisk bas och dels en utomparlamentarisk med rötter i nykterhetsrörelsen.
I dagens situation med en rådande blockpolitisk uppdelning i dels det röd-gröna blocket, dels i det borgerliga där Alliansen personifierar detta samarbete, skapas en ny situation på den politiska spelplanen. En markant lägesförskjutning på höger-vänster-skalan har inträtt vilket gör att det svårt att skilja på politikers ideologiska och strategiska handlande. Har man som politiker inte majoritet för sin preferensordning blir strategiskt handlande nödvändigt, ibland kan mer än en strategi användas i en enskild fråga. Om det är ideologi eller strategi som styr besluts tagande, kan sägas vara en diskussion om mål och målförändring; detta av respekt, rädsla eller av anpassning till något. Man kan tala om en anpassning eftersom i detta fall, ett parti ständigt utsätts för både yttre och inre tryck. Ett parti ger en bild genom de mål som formuleras och uttrycks, sålunda kan ett socialistiskt parti definieras genom uttalade mål om ekonomisk rättvisa eller förstatligande av produktionsmedel, ett liberalt sådant definieras utifrån mål av individuell frihet och mindre omfattande trygghetssystem.
Många gånger har politiska beslut förvånat betraktare och berörda då avsteg från både partiernas ideologi och preferenser har gjorts. Det finns generellt ett visst manöverutrymme
158 L. Lewin 2002 s 9 f
44
inom politiken där man som politiker kan justera sina preferenser för att i en viss fråga förbättra nyttovärdet. Detta förfarande kan dock ta en annan vändning och resultera i förändringar som ingen av aktörerna har tänkt.
Trots divergerande förtecken i synen på individen och dennas roll i samhället har de båda partierna (s) och (fp) det största förtroendet till samhällets institutioner inom dessa två partier. En av dessa institutioner som detta arbete ställer i centrum är skolan och dess förändrade uppdrag. Det gemensamma beslutet om införandet av den nya betygsskalan ställs i ljuset av (s) och (fp):s ideologiska bas och även i diskussionerna om betygens vara eller icke vara i samhällsdebatten med fokus på modern tid. För att illustrera, göra en överblick och utifrån denna göra en analys, har en spelmatris använts vilket är vanligt inom ”rational choice” det vill säga rationalistisk teoribildning. Utfallen har sedan diskuterats utifrån idealtyper av ideologiska ställningstaganden att användas jämte (s) och (fp):s åsiktsförklaringar med den svenska skolan. Sammantaget bildar de en idealtypsbestämning för de båda partierna.
Inom skolpolitik och skolpolitisk debatt har de kritiska rösterna till betygen som företeelse fått stort genomslag, detta på en bas där skolan gått från en markerad centralstyrd verksamhetens i statens hägn till att kommunaliseras i en tid av alltmer marknadsmässigt tänkande där rationella hänsyn paras med individualism. Samtidigt har resultaten fallit i den svenska skolan och åtgärder måste vidtas. (fp) har i betygs- och skolfrågan skaffat sig en arena där man kritiserar dagens skolpolitik som i grunden har socialdemokratiska förtecken. I en situation där Lissabondeklarationen pekar på att Sverige ska ingå i världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsekonomi har (s) begränsat aktionsutrymme.
Analysen ger vid hand att partierna (fp) och (s) får ut bästa nyttovärde av att visa sig eniga i betygsfrågan, något som man också visat sig i att komma överens om i realiteten. I sin förlängning innebär beslutet att man fått gehör för ny skollag och gymnasiereformen Gy 2011 vilka ska vara byggstenar i att omforma den svenska skolan till en kunskapsskola.
Denna analyserande studie ger vid hand att Folkpartiet i frågan om betygen agerat till övervägande och största del ideologiskt beroende på att frågan om betygen har en tydlig förankring sett till partiets idealtypsbestämning. Liten brasklapp kan dock bifogas i det att
45
Socialdemokraterna däremot har handlat ur strategisk synpunkt eftersom de i förhållande till ideologiska övergripande hållpunkter samt i sin åsiktsförklaring med den svenska skolan fått ge avkall på ett flertal punkter. Detta delvis samvarierande med ett läge av begränsat politiskt utrymme och ett sjunkande förtroende i valmanskåren vilket färgat partiets verklighet.
46
Referenser
Ahlbäck, Shirin. (1991). Varför behövs granskarna? Rothstein, Bo. (Red). Politik som
organisation. Stockholm: SNS Förlag.
Ahrne, Göran. Roman, Christine. Franzén, Mats. (2003). Det sociala landskapet. Göteborg: Bokförlaget Korpen.
Andersson, Jenny. (2005). Kritik och kunskapskamp: Ett perspektiv på den starka statens fall. Rothstein, Bo. Lotta Vahlne Westerhäll. (Red). Bortom den starka statens politik? Stockholm: SNS Förlag.
Bergstrand, Mats. Björck, Anders. Lewin, Leif. (2006). När verkligheten sparkar bakut. Lund: Studentlitteratur.
Carlgren, Ingrid & Marton, Ference. (2000). Lärare av i morgon. Stockholm: Lärarförbundets Förlag.
Commission of the European Communities. (2001). Making a European Area of Lifelong
Learning a Reality. Brussels: Commission of the European Communities.
Dahlstedt, Magnus. (2005). Reserverad demokrati. Umeå: Boréa Bokförlag.
Dahlstedt, Magnus. (2009). Aktiveringens politik. Demokrati och medborgarskap för ett nytt
millenium. Malmö: Liber AB.
Dannefjord, Per. (2009). Organisationspraktiker och målförändring. Exemplet svensk
socialdemokrati. Lund: Arkiv förlag.
Danielsson, Leif. (2004). KALE gav kristdemokratiska gräsrötter en röst. Danielsson, Henrik. Johansson, Jan Å. (Red). Folkets nej – elitens ja. EMU-omröstningen 2003. Stockholm: Carlsson bokförlag.
Ehrenkrona, Olof. (1996). En öppen tid. Utgiven av Moderaterna i samarbete med Medborgarskolan.
Ejvegård, Rolf. (1996) Vetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur.
Ekonomikommissionen. (SOU 1993:16). Nya villkor för ekonomi och politik.
Ekonomikommissionens förslag. Stockholm: Allmänna Förlaget.
Englund, Tomas. (1995). (Red). Utbildningspolitiskt systemskifte? Stockholm: HLS Förlag. Englund, Tomas. (2005). Läroplanens och skolkunskapens politiska dimension. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB.
47
Esaiasson, Peter. Gilljam, Mikael. Oscarsson, Henrik. Wängnerud, Lena. (2007).
Metodpraktikan. Stockholm: Norstedts Juridik AB.
Forsberg, Svante. (1999). Centerpartiet – hemvist i stad eller land? Huskvarna: Jönköping International Business School.
Goldmann, Kjell. Pedersen, Mogens N. Østerud, Øyvind (red.) (1997). Stockholm: Universitetsförlaget.
Göransson, Bengt. (2010). Tankar om politik. Stockholm: Ersatz AB.
Hall, Patrik & Löfgren, Karl. (2006). Politisk styrning i praktiken. Malmö: Liber AB. Halldenius, Lena. (2003). Liberalism. Stockholm: Bilda Förlag.
Holmberg, Sören. Weibull, Lennart. (2002). Det våras för politiken. (SOM nr 30). Göteborgs universitet.
Håkansson, Anders. (2005). Vad styr partiers agerande? Erlingsson, Gissur O. Håkansson, Anders. Johansson, Karl Magnus. Mattson, Ingvar. (red). Politiska partier. Lund: Studentlitteratur.
Högskoleverket. (2005). Utvärdering av den nya lärarutbildningen. Rapportserie 2005: 17R. Stockholm.
Ingestad, Gunilla. (2006). Dokumenterat utanförskap. Om skolbarn som inte når målen. Doktorsavhandling. Lund: Sociologiska institutionen.
Johansson, Karl Magnus. (2005). Är partier internt demokratiska? Erlingsson, Gissur O. Håkansson, Anders. Johansson, Karl Magnus. Mattson, Ingvar. (red). Politiska partier. Lund: Studentlitteratur.
Karaveli, Magnus. (2004). ”Ladornas folk” hukade inte – om bilden av Sverige. Danielsson, Henrik. Johansson, Jan Å. (red). Folkets nej – elitens ja. EMU-omröstningen 2003. Stockholm: Carlsson bokförlag.
Larsson, Hans-Albin. (2001). Barnet kastades ut med badvattnet. Historien om hur skolans
historieundervisning närmast blev historia. Bromma: Historielärarnas Förening.
Larsson, Reidar. (1997). Politiska ideologier i vår tid. Lund: Studentlitteratur.
Larsson, Ulf. (2003). Olof Palme och utbildningspolitiken. Stockholm: Hjalmarsson & Högberg Bokförlag.
Leijonborg, Lars. Björklund, Jan. (2002). Skolstart. Dags för en ny skolpolitik. Stockholm: Ekerlids Förlag.
Lewin, Leif. (2002). Ideologi och strategi. Svensk politik under 130 år. Stockholm: Norstedts Juridik AB.
48
Lundqvist, Lennart. (1993). Det vetenskapliga studiet av politik. Lund: Studentlitteratur. Lärarnas Riksförbund. (2005). Lärarboken. Stockholm: Lärarnas Riksförbund.
Motion 1994/95:Ub342. Betygsfri grundskola. Motion till riksdagen av Helena Frisk m .fl. (s).
Motion 2000/01:Ub276. En betygsfri skola. Motion till riksdagen av Gudrun Schyman m. fl. (v).
Myrdal, Alva. Myrdal, Gunnar. (1997). Kris i befolkningsfrågan. (1:a utg. 1934). Nora: Bokförlaget Nya Doxa.
Måhl, Per. (1998). Vad krävs nu? En bok om hur skolan kan se ut och fungera. Stockholm: HLS Förlag.
Persson, Anders. (red.). (2003). Skolkulturer. Lund. Studentlitteratur. Petersson, Olof. (2000). Svensk politik. Stockholm: Norstedts Juridik AB.
Ring, Hans. (1998). Kommunal invandrarpolitik. Agevall, Lena. Idlinge, Björn. Johannesson, Conny. Ring, Hans. Demokratins mångfald. Lund: Studentlitteratur.
Riksrevisionen. (2004). Betyg med lika värde – en granskning av statens insatser.
RiR 2004: 11. Stockholm: Riksdagstryckeriet.
Roth, Klas. (2000). Democracy, Education and Citizenship. Stockholm: Stockholm Institute of Education Press.
Rothstein, Bo. (1992). Den korporativa staten. Stockholm: CE Fritzes AB.