Ideologi eller strategi

Linnéuniversitetet

Institutionen för samhällsvetenskaper

Ideologi eller strategi

- en analys av (s) och (fp):s

ställningstagande till Gy2011 och den nya

sex-gradiga betygsskalan

Samhällskunskap 91-110 hp Författare: Christina Svensson

ABSTRACT

The main purpose of this analytic study which has a theoretical focus, is to find out if the two Swedish parties Socialdemokraterna (s) – The Social Democrats - and Folkpartiet (fp) – The Liberal Party - has taken position ideologically or strategically to the new sex-degree grading scale. The theory section describes the concepts of ideology and strategy. Despite the talk of the death of the ideologies, this don´t need to be the case, they only adjust over time. The second key-point of this essay is strategy, a model based on Frostbergs reasoning illustrates this. A number of problem areas are presented. The politicians are driven by a desire to to realize their preferences and sometimes come strategic actions necessary. On the other side are the voters who will assess the degree of contact and the credibility of what the different parties presents. The material is based upon a varied mix of sources. Socialdemokraterna stands for a theory of equality while Folkpartiet has its roots in the liberal ideas. These two parties have previously done deals in heavy issues, this in a political land of sometimes unexpected decisions and alliances. The school is central to the Government and is a constant topic of discussion and criticism. Something must be done because the Swedish school has been unsuccessful in quality internationally. A model is used to illustrate and analyze the outcome of the result of the two parties if they has acted ideologically or strategically in the case of the grade-system.

The answer is that (fp) has acted ideologically because they have a clear link to their ideal-type determination. Socialdemokraterna have acted strategically in relation to ideological points as well in their overall opinion explanation with the school had to give up on a number of points.

Innehåll

1. Introduktion

1:1 Inledning

1

1:2 Syfte

1

1:3 Problemorientering

2

1:4 Ämnesval

Oklara skiljelinjer i det strategiska landskapet 6

Forskningsläge 8

Preferenser och individualism 9

2. Metod och material

Avgränsningar 15

Instrument för analysen 15

3. De båda aktörerna (s) och (fp)

Tidigare överenskommelser 19

3:1 Var ligger mitten?

Politisk makeover 20

3:2 Skolpolitik och skolpolitisk debatt

Betygens dödförklaring 25

Hur nå till målet? 28

3:3 Skolreformer

3:4 Socialdemokraterna

3:5 Folkpartiet

3:6 Idealtypsbestämning av (s) och (fp)

3:7 Analysmodell

3:8 Skolpolitisk debatt av idag

4. Analys

4:1 Analys av utfallet i teori och praktik

Enighet med förbehåll

Mindre attraktivt scenario 39

Utan fungerande skolpolitik 39

Status quo, som olyckligt scenario 40

4:2 Slutsatser

Referenser

Internetkällor

Figurförteckning

Figur 1:2 Modell efter Svante Forsbergs resonemang 5

Figur 3:1 Idealtypsbestämning av ideologiska ställningstaganden samt åsiktsförklaringar med den svenska skolan för

1

1. Introduktion

Själv glömmer jag inte den dag i maj 2009 när min klass i samhällskunskap hade fått som uppgift att gå in på de svenska partiernas hemsidor för att studera deras respektive skolpolitik: Socialdemokraternas sida om skolan var nedsläckt och det stod helt kort att läsa att nu var det dags för en ny skolpolitik. Intresserade och engagerade ombads inkomma med förslag på hur den nya skolpolitiken för Socialdemokraterna skulle te sig. Något var tydligen i görningen.

1:1

Inledning

Hösten 2006 meddelar den nytillsatta alliansregeringen att man avbryter implementeringen av gymnasiereformen Gy -07, vilken vänstermajoriteten dessförinnan har röstat igenom i riksdagen. Om denna helomvändning står att läsa i en debattartikel införd i Dagens Nyheter daterad 11/10 samma år. Målet är att det svenska gymnasiet skall, som man säger, totalreformeras. Anledningen uppger skolminister Jan Björklund, (fp), vara, att den tilltänkta Gy -07 är alltför blygsam om än rätt tänkt i vissa delar men helt felaktig i andra. Vid denna tid är förberedelsearbetet med Gy -07 tämligen långt framskridet i kommuner och skolor runt om i vårt land. Denna politiska och ideologiska vindkantring berörande gymnasieväsendet väcker förståeligt nog både bifall och antipati beroende på i vilket politiskt läger man förhör sig i frågan.

När man nu ett antal år senare är mitt upp i arbetet att förbereda och forma den mer omfattande reformen av gymnasiet, Gy 2011 som den benämns i arbetsmaterialet och införandet av den nya betygsskalan, vilket fokus i denna uppsats ligger på, faller valet att undersöka och skriva om processen sig ganska naturligt av flera skäl. Dels eftersom jag arbetar som lärare såväl inom högskoleförberedande program som yrkesprogram, med tonvikt på den sistnämnda kategorin, dels för att ämnet är allmänbildande och faller inom ramen samhällskunskap där jag har en stor del av min undervisning. Att det sedan nyligen varit valår och Alliansen har fått förnyat förtroende bäddar för reformens genomförande och är för den intresserade betraktaren ett spännande politiskt spel. De viktigaste aspekterna i detta spel att beakta, lär vara begreppen ideologi och strategi. Dessa två begrepp definieras mer ingående i problemorienteringen på följande sida.

1:2 Syfte

2

den kommande gymnasiereformen Gy 2011. I propositionen anges inget specifikt datum när betygsskalan träder i kraft, men den torde vara i bruk läsåret 2011/2012 menar man från regeringshåll.1

Den direkta frågeställningen vilken önskas besvarad är om Socialdemokraterna, (s) och Folkpartiet, (fp) tagit ställning ideologiskt eller strategiskt till den nya sex-gradiga betygsskalan.

Här återfinns en analytisk men även en teoretisk ansats, som anknyter till Leif Lewins diskussion angående hur och om olika partier använder sig av antingen ideologi eller strategi för att i största möjliga mån förverkliga sina preferenser.2 I en forskningsprocess är det teorin som anger materialet och avgör hur det ska bearbetas i analysen.3

1:3 Problemorientering

Ideologi

3

Østerud menar att ideologi ger värdighet och medvetenhet åt en samhällsklass samtidigt som den diskrediterar de andra som kan upplevas som rivaliserande. Som exempel visar han på marxismen vilken menar att borgerligheten uttrycker antiaristokratiska och antiproletära drag på en gång. Borgerliga stilideal står för det tämjda och kultiverade, till skillnad mot aristokratins medfödda privilegier och det vulgära som står för arbetarklassen.7 En skiljelinje går emellan ideologi och politiska handlingar där situationen uppkommer, så kallad praktisk politik och denna skillnad återfinns på alla tre nivåerna i modellen nedan. Ideologin kan vara en tung faktor men ett parlamentariskt läge kan framtvinga såväl kompromisser som avsteg från antagna principer och detta agerande kan medborgarna tolka som ett svek. Nationella särlösningar är svåra att hävda i dagens internationella samhällsbild och politiska principer och praktisk politik är faktorer som är svåra att jämka ihop.

Reidar Larsson talar om minst tre ideologiska nivåer:

Figur1:1 Modell baserad på Reidar Larssons resonemang 8

Enligt Larsson är det bland idégivare – opinionsbildare som motsättningarna är störst, de olika fraktionerna emellan. Däremot visar empiriska rön att åsikterna skiljer mer bland partierna än väljarna emellan där skillnaderna visat sig vara minst framträdande. Att de sedan skulle förutsättas vara små är inte att ta för givet. Just inom partiideologierna är man mer mottaglig för tankegods från skilda håll än bland opinionsbildarna. Larsson är övertygad om att ideologierna kommer att bestå på samtliga tre plan, beroende på att alla aktörer har behov av att legitimera respektive grupps handlingar och nyttja ideologin som sammanhållande länk.9

7 Ø. Østerud 1996 s 212 8 R. Larsson 1997 s 7 ff 9 _{R. Larsson 1997 s 16f} KOMPONENTER VILKA FORMAR EN IDEOLOGI IDÉGIVARE - OPINIONSBILDARE

4

Øyvind Østerud nämner den tes talande om ideologiernas död vilket med eftertryck framfördes under speciellt 1950-talet av liberala och liberalkonservativa namn som publicisten Herbert Tingsten i Sverige och samhällsforskaren S. M. Lipset i USA. Tingsten hävdade i Dagens Nyheter 28/8 1958 att ”... ideologierna måste dö om demokratin ska leva.”10

Politisk principstrid och klassmotsättningar hade haft sin tid och i en rådande representativ demokrati skulle inte fältet lämnas fritt för ”... geniala galningar som vill göra livet till ett exercisfält för sina idéer.”, som Tingsten uttryckte det. Dessa tankar uttryckta i ett 1950-tal då Sverige och för all del Europa var beståndsdelar i en betydligt mindre globaliserad värld, ett decennium senare rasade Vietnamdemonstrationerna och studentupproren i en stor våg från den nya vänstern, sprungen ur Frankfurtskolans nymarxistiska problemställningar. 11

Huruvida talet stämmer om ideologiernas död, när såväl vänstervåg som nyliberalism svept över vårt land kan diskuteras. Avideologisering behöver inte vara fallet även om förändringar sker i en ideologi – partierna själva menar att de tillämpar sina unika principer på situationer och problem som uppkommit under mellantiden av olika partiprogram. Medellivslängden för ett dylikt kan i Norden vara omkring 10-15 år.12 I folkpartiets fall är partiprogrammet antaget vid landsmötet i Göteborg 1997 och sedan reviderat vid landsmötena 1999, 2001, 2003 och 2007.13 Ja, så säger en länk på folkpartiets hemsida, medan en annan på partiets hemsida visar på en äldre edition som gällande, där revideringen 2007 inte gjorts.14

Om man applicerar det ideologiska begreppet på skolnivå tar Tomas Englund i sin bok

Läroplanens och skolkunskapens politiska dimension avstånd från Althussers15 ord, att skolan är en ideologisk statsapparat som draperad i den härskande ideologin lär ut ”hur man gör”. Däremot anser Englund att skolan visserligen är en statsapparat men med rötterna i ett historiskt system av olika statsapparater som man har att förhålla sig till; skolan har en samhörighetsideologi att bibringa medborgarna.16 De tre manifesta tankesystemen konservatismen, liberalismen och socialismen implicerar differentierade synsätt för hur samhället ska organiseras och hur medborgarna ska integreras i detta. Däri ryms också koncept om utbildningens utformning – men också motsägelser inom ideologin.

10 Ø. Østerud 1996 s 223f 11 Ø. Østerud 1996 s 224 12 _{R. Larsson 1997 s 12f} 13 http://www.folkpartiet.se/ImageVault/Images/id_3770/scope_0/ImageVaultHandler.aspx 14 http://www.folkpartiet.se/upload/Dokument/partiprogram_webb.pdf 15

Louis Althusser, fransk marxistisk filosof 1918 -1990

5

De frekvent allt fler etablerade friskolorna torde vara ett led i avkommunaliseringen för en övergång till alternativa driftsformer, att kalla detta privatisering kan inte vara korrekt eftersom lagstiftningen säger att kommunerna ska hålla med basal verksamhet och se till att uppgifterna utförs. Hur – ja det är här andra ideologier har getts spelrum och med lägre procent pedagogiskt examinerad personal kan likvärdigheten sättas på prov.

Strategi

Den andra bärande punkten i denna uppsats är begreppet strategi. Forsberg anser att minst tre faktorer kan vara tänkbara när ett parti ska välja väg:

Figur1:2 Modell efter Svante Forsbergs resonemang 17

Vi har redan tidigare tagit upp begreppet preferenser; i sammanhanget strategiskt handlande kan man göra ett preferensbyte. Lewin formulerar skeendet på följande sätt: ”Manövrerande i syfte att få åtminstone något när man uppenbarligen inte kan få allt kallas strategiskt handlande.”18

Sett till modellen ovan kan sammansättningen av väljarna vara en stark påverkansfaktor, säkerligen även partiets fotfolk och inre kärna såväl som det budskap som når ut till presumtiva väljare. Ett visst manöverutrymme finns att tillgå för alla partier, mer eller mindre. I denna undersökning där (s) och (fp) skall granskas, finns naturligt manöverutrymme åt såväl vänster som höger. Den sociala sammansättningen är enligt Forsberg en fristående faktor jämte typ av parti. Typen kan kopplas till ursprunget som i sin tur appellerar till olika organisationskulturer partier emellan, vilket ger avtryck i självbild och förmåga att förankra beslut internt.19

6

1:4 Ämnesval

I uppsatsen görs en analyserande studie för att kartlägga om socialdemokraterna (s) och folkpartiet (fp) tagit ställning ideologiskt eller strategiskt till den nya betygsskalan i sex steg; fem godkända, ett steg för ej godkända och ett streck för elever som inte har närvarit i undervisningen. För att illustrera och analysera detta kan det politiska spelet illustreras i en spelmatris, i detta fall en fyrfältsmatris vilken ger en överblick över olika kalkyler och de utfall dessa kan resultera i. Analysen bygger på en idealtypsbestämning av de respektive partierna (s) och (fp) i två nivåer, makronivå – ideologi och mikronivå skolan. Baserat på denna idealtypsbestämning görs sedan en analys i en spelmatris, där aktörernas nyttovärden vägs in.

Oklara skiljelinjer i det strategiska landskapet

Här nedan presenteras ett antal problemområden som är att beakta i denna undersökning: Den tid är förbi när de olika riksdagspartierna förekommande inom svensk politik var tydligt spridda över den politiska skalan från vänster till höger.20 De konkurrerande partiernas ståndpunkter och hållning i olika frågor har tidigare oftast varit klart avgränsade från varandra och haft en klar koppling till vilken ideologisk hemvist de bekänt sig. Samtidigt som ställningstagandena inom olika spörsmål varit tämligen förutsägbara har detta skapat en trygghet hos väljarna; man visste vilka värden de olika partierna stod för. Förutsägbarheten har parats med den dynamik som uppstod i debatten både i riksdag och hos den tredje statsmakten på såväl ledarsidor som i politiskt orienterade programutsändningar när spännvidden i politiska viljeyttringar partierna emellan, var stor. Denna personliga ståndpunkt jämte den, att det nutida politiska läget präglas av det faktum att ett flertal partier tagit ett eller flera steg in mot mitten, vilket tidvis tänjer de ideologiska banden till ytterläge är faktorer vilka infärgar de politiska aktörernas agerande. Dock står även motsatt lägesförskjutning att finna i några fall, vilket ommöblerar den politiska arenan. I ett flertal europeiska länder har den politiska höger-vänster-skalan rört sig åt vänster enligt Øyvind Østerud, vilken anser att dagens politiska frågor merendels handlar om de spörsmål som tidigare hört hemma i det socialistiska boet.21

Med syfte att stärka sina positioner har idag en tydlig blockpolitik utkristalliserats. Detta parlamentariska system där skiljelinjen i Sveriges fall går emellan partier med delvis

20

Ahrne et al. 2003 s 281

7

gemensam ideologi och förknippas med å ena sidan det socialistiska röd-gröna blocket och de borgerliga kontrahenterna, Alliansen.22 Samtidigt vill partierna inbördes markera sina respektive ståndpunkter för att bibehålla sin genuina profil vilket kräver mycket av såväl fotfolket i det politiska arbetet som av valmanskåren i att vara informerad om partiernas förhållningssätt. Tydligheten i vad som är socialistiskt, liberalt eller konservativt tankegods är måhända inte lika svårt att identifiera som varför de olika partiföreträdarna ibland går på en oväntad linje. Leif Lewin säger följande: ”Politikerna drivs av en vilja att förverkliga sina ideologiska preferenser. Om man inte har majoritet för sin preferensordning, vilket sällan är fallet, blir strategiskt handlande nödvändigt.”23 En skicklig politiker använder sig av ett flertal strategier i varje enskild fråga, sällan bara av en enda. Är det sedan så, att denna och det politiska läger den tillhör, kan vara en potentiell förlorare i en fråga gäller det att försöka ge historien ett annat förlopp.24 En definition av strategi kan vara resultatet av partiets interna dryftanden, vilken väg som man ska välja för måluppfyllelse samt vilka medel som ska brukas.25 Strategin kan sedan utmynna i att inte göra någonting, den kan också vara ett övervägande.

Ett talande exempel på ovanstående ideologiska hälta var vid Sveriges folkomröstning om EMU hösten 2003, då fyra av sju deltagande partier i riksdagen deklarerade sin positiva hållning till det monetära samarbetet. Denna ja-sida företräddes av (s), (m), (fp) och (kd). Ett stort socialdemokratiskt parti med samma hållning i frågan som tre borgerliga väcker ideologisk undran. Dock deklarerade partiledare Göran Persson att ja-linjen var den som (s) förordade.26 Detta trots att socialdemokraterna även då, hade två samarbetspartier – miljöpartiet och vänstern vilka sade absolut nej till EMU. Dessutom var den svenska neutraliteten en katt bland hermelinerna i detta tal om monetärt samarbete; att se kapitalet samarbeta internationellt utan att arbetarrörelsen hade något betydande inflytande däri, var

22 http://ne.se/blockpolitik 23 _{L. Lewin 2002 s 17} 24 L. Lewin 2002 s 22 25 S. Forsberg 1999 s 27 26 _{M. Karaveli 2004 s 14ff.}

8

oacceptabelt. Vid denna tid bildades organisationen Socialdemokrater mot EMU med en rad tunga namn inom arbetarrörelsen i dess styrelse, vilket orsakade intern splittring.27

I Kristdemokraternas fall hade partilinjen fram till år 2000 varit klart för den svenska kronan och ett kritiskt förhållningssätt till planerna om EMU-samarbete.28 I valet 1998 erhöll partiet under Alf Svenssons ledning sina högsta röstetal historiskt sett och gick från 4,1 procent till 11,8 procent.29 I båda partiernas fall gick röstutfallet stick i stäv med den inslagna partilinjen; allmänheten fick enligt den stora vallokalsundersökning som SVT gjorde, veta att majoriteten av kd-väljarna röstat nej, likaså socialdemokratiska väljare under Sveriges dåvarande statsminister Göran Persson.30 Valdeltagandet var 82,6 procent.31 55,9 procent röstade nej.32

Ett annat exempel som har samband med denna uppsats är när den socialdemokratiska regeringen under Göran Perssons ledning lät kommunalisera den svenska skolan trots att en av den reformistiska socialismens preferenser är en stark statsmakt och centraliserad styrning av samhällsbärande institutioner.

Forskningsläge

Trots åtskilliga timmar bland Linnéuniversitetets hyllrader och några på webben har inte någon litteratur explicit avhandlande detta ämne funnits. Därmed inte sagt att den inte existerar. Empirisk kunskap finns och även normativa diskussioner angående hur exempelvis olika ideologier ter sig i praktiken. Avsikten är att försöka finna och nyttja den diskurs som kan finnas inom de områden som kommer i fråga. Det knepiga kan vara att sammanföra flera deldicipliner och utur dessa vinna kunskap.

Dock är spörsmålet med politikernas trovärdighet ett ständigt aktuellt ämne i landets medier. Bo Rothstein och Leif Lewin är två namn som ofta kommer upp i dessa oftast bokliga sammanhang. Intressant vore att se djupgående forskning om socialdemokratins stora ideologiska avsteg från tidigare utbildningspolitiska synsätt under sent 1980-tal och framåt och vilka mekanismer som påverkat. Detta eftersom (s) kan sägas ha varit statsbärande parti med kortare avbrott under lång tid. Tomas Englund har gjort inlägg om skolans

27 http:// www.dn.se/nyheter/politik/statssekreterare-s-leder-kamp-mot-1.175959 28 L. Danielsson 2004 s 107f 29_{http://www.val.se/val/val_98/slutres/riksdag/7338.html} 30

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=290441 Analys av Ekots inrikespolitiska kommentator Ingela Arenander

31

http://www.regeringen.se/genomförda-nationella-folkomröstningar

9

kursförändring från public good till private good, Magnus Dahlstedt har sedan i sin bok

Aktiveringens politik använt sig av aktuell forskning angående skolans förändrade uppdrag

och satt fokus på vilka förändringarna varit.33Likaså vore rön angående riksdagspartiernas politik på riksplan kontra förd politik ute i avdelningar och kommuner intressanta att ta del av. Det är inte bara en misstanke att det existerar stora skillnader mellan vad som dikteras centralt och hur kommunpolitiken förs ute i de olika kommunerna i realiteten.

Eftersom det tidigare i denna uppsats anförs en tes där förutsägbarhet inom partierna kan vara en trygghet för väljarna väcks tanken på vad de helst föredrar, antingen hög reformtakt eller långsammare, mer med prägel av att förvalta ett förhoppningsvis fungerande koncept. Svenska Dagbladet citerar Martin Ådal, VD på liberala tankesmedjan Fores, vilken anser att det finns en fara i att bli bekväm i sitt regerande: Slitningar inom Alliansen kan växa och nu när moderaterna vunnit mittenterrängen i politiken vet man inte vad man ska göra av den. Jan Björklund får replik i samma artikel och förnekar inre spänningar inom regeringen men inser faran i att hamna i den nedåtgående spiral som drabbade Göran Persson 2002-2006.34 Debattörer som Johnny Munkhammer har penetrerat denna fråga men intressant vore för både valmanskår och politiker att få vetskap i vad dagens väljare föredrar. Reformer kan som bekant vara både obekväma och hatade.

Preferenser och individualism

Om det är ideologi eller strategi som styr besluts tagande, kan sägas vara en diskussion om mål och målförändring; detta av respekt, rädsla eller av anpassning till något. Man kan tala om en anpassning eftersom i detta fall, ett parti ständigt utsätts för både yttre och inre tryck. Ett parti ger en bild genom de mål som formuleras och uttrycks, sålunda kan ett socialistiskt parti definieras genom uttalade mål om ekonomisk rättvisa eller förstatligande av produktionsmedel, ett liberalt sådant definieras utifrån mål av individuell frihet och mindre omfattande trygghetssystem.35 Det finns generellt ett visst manöverutrymme inom politiken där man som politiker kan justera sina preferenser för att i en viss fråga förbättra nyttovärdet.36 Detta förfarande kan dock ta en annan vändning och resultera i förändringar som ingen av aktörerna har tänkt.

10

Per Dannefjord talar i sin avhandling om den problematik som ofta uppstår när en mängd olika individer med en palett av varierande förutsättningar, preferenser och tankar ska enas i en organisation – i detta fall ett parti. Trots att man enas under ett gemensamt program och en önskvärt solid fasad utåt, kan sprickor uppstå i denna beroende på att de olika individerna fokuserar på olika ting där olika särintressen och mål formerar en spretighet baserad på varierande tolkningar. ”Det gemensamma målet får en vag formulering av ”paraplykaraktär”,” menar Dannefjord.37 Över denna individualism som troligen kan sägas råda inom varje demokratiskt parti som helst idag har vi att göra med dels nivån på ”högt i taket”, dels hur hårt partipiskan går när man samtidigt ska visa på enighet och styrka utåt gentemot väljarna och nationen.

Olof Petersson anknyter till detta på organisationsnivå i det han menar att det finns två sinsemellan oförenliga krav på ett partisystem; det ena att vara ett stabilt landmärke i det politiska landskapet med fasta ideologiska förtecken för medborgarna, det andra att präglas av dynamik och lyhördhet för nya idéer och krav.38 Det senare kriteriet alltså långt från den förutsägbarhet som utmärker det första kravet och måhända också äldre tiders svenska politiska karta med starka förgrundsfigurer och en mindre och åtminstone utåt sett, homogen inre kärna.

Ett tecken i tiden när öppenhet och ett receptivt förhållningssätt åtminstone är något som ett flertal partier strävar efter att uppvisa utåt, har dess representanter att navigera mellan en rad krav, ibland motstridiga, intressen och betingelser. En följsamhet till beslutsfattande församlingar och ett agerande så att personligt återval möjliggörs, parallellt med en lyhördhet till medborgarnas uppfattningar.39 Ovanstående kravlista kan rubriceras i det så kallade

representationsproblemet vilket på organisationsnivå handlar om funktioner hos en politisk

struktur och mönster som framträder i spåren av de representanter som verkar där. För att återknyta till denna problemorienterings början; vad man gör och hur man gör. En ständigt återkommande fråga i partiarbetet både på lokal-, regional- och riksplan bör även vara vem det är man företräder. Är det partiet eller i en förlängning, sig själv man representerar?

Att demokratiskt fattade beslut mycket väl kan leda till beslut som inte ligger i majoritetens intresse, menar Birgitta Swedenborg och pekar på att dessa beslut till och med kan leda till att

11

samtliga medborgare får det sämre.40 Den så kallade Ekonomikommissionen, mer känd som Lindbeckkommissionen, tillsattes i början av 1990-talet, när Sverige var mitt i den stora ekonomiska kris som då rådde, för att analysera vägar ut ur denna skrädde kommissionen inte orden: De ekonomiska problemen berodde ej endast på ekonomiska missgrepp från styrande håll, utan blottlade svagheter i det politiska systemet. En starkt inflationsdrivande ekonomisk politik hade tagit vid.41 Konkurrensen om väljarnas röster hade format en politisk process där besluten tenderat till att bli kortsiktiga och var inriktade på att ge olika särintressen favörer på gemene mans bekostnad.42Shirin Ahlbäck anser att det bakom den politiska retoriken istället kan ligga symbolpolitik som inte har någon vilja eller avsikt i att infria utställda löften.43I stället blir frågan viktig efter vad den anses symbolisera, inte av vad den egentligen innebär. Här kan den röstningsparadox44 som Lewin talar om, sägas materialisera sig i de ovanstående exemplen, ibland tydligt ibland mer subtilt.

En faktor som inte kan undvika omnämnande och som kan sätta trovärdigheten på hal is är förfarandet att idka så kallad kohandel. Det hävdas att den politiska beslutsprocessen görs mer effektiv, trots att man från politisk riktning avviker från de preferenser och ideal man står för, än om den politiska beslutsprocessen ska förankras bit för bit genom majoritetsval.45 Genom kohandel uppnås ömsesidigt stöd och vunna fördelar i stället för att kanske stå inför ett nederlag i riksdagen med allt vad det innebär av omarbetning och återremissarbete samtidigt som medborgarna önskar se handlingskraft. Om sedan vinsten är av långsiktig art och inte spiller över i hinken av politikerförakt, är en hårfin balansakt eftersom endast den ena av parterna har att förlora sitt förtroendekapital, den andra lär framstå som en god förhandlare. Leif Lewin är av åsikten att kohandel är en metod att bruka när man vill komma fram till kollektiva beslut på frivillig basis, dessutom brukar de resultera i en uppgörelse som ligger nära den egna preferensordningen.46 En annan sida av myntet belyses när begreppet röstmaximering kommer upp: Alla partier önskar inte alltid maximalt antal röster, även om det troligen är ett vanligt mål. Rimligen är det mer realistiskt att tala om ”röstsatisfiering” –

12

man söker inte uppnå bästa alternativet, optimering, utan nöjer sig med ett tillfredställande alternativ – för att vinna tid och väg.47

Weber talar om det grundläggande dilemma som är i att finna en avvägning inom politiken rent ansvarsetiskt när man måste ta ansvar för sitt handlandes konsekvenser.48 Samtidigt måste avsteg från övertygelsen göras i vissa frågor – även om de kan ses moraliskt betänkliga - annars framstår det tämligen snart att man som enskild politiker eller parti saknar inflytande.

De politiska besluten ska realiseras via en administrativ process för att utmynna i konkreta åtgärder, dessa steg inrymmer ett flertal faktorer vilka både kan uppfattas som och även i realiteten avvika mellan politikernas avsikter och effekterna som uppnås.49Detta jämte den parlamentariska problematik vilken ligger i att kopplingen emellan de styrande och de som styrs har försvagats. Rekryterade statsråd till regeringen har under sent nittiotal och med en kulmen under Göran Perssons (s) tredje och senaste regeringsperiod fram till 2006, allt lägre erfarenhet av parlamentariskt arbete, endast 10 av 31 statsråd kom från riksdagsgrupperna.50 När detta skrivs har en merpart av Alliansens statsråd bakgrund i riksdagen även om rekryteringar även här gjorts inom näringslivet.51 Parlamentarisk erfarenhet respektive parlamentarisk förankring är två olika ting – det senare mer tydligt än det förra markerar att makten utgår från folket – inte från statsministern. Riksdagen skall som bekant vara folkets främsta företrädare enligt parlamentarismens huvudparagraf.

Bildligt sett befinner sig väljarkåren på andra sidan, vilken har att bedöma och bilda sig en uppfattning om beröringsgraden och trovärdigheten i vad de olika partierna presenterar. Den partiövertygelse som medborgarna har följer en elektoral cykel.52 Vid valår när politiker och partier maximerar sina ansträngningar i att övertyga såväl presumtiva väljare som kärnväljare, ökar partiövertygelsen för att sedan sjunka under mellanvalsperioderna när kontakten med väljarna är av mer sporadisk art. Notabelt är att Holmberg och Weibull i sin rapport från SOM-institutet53 påtalar att förtroendemätningar som genomförts för samhällsinstitutioner visar på politiska laddningar och ideologiskt betingade svarsmönster, detta kan icke sägas

47 P. Dannefjord 2009 s 65 48 _{M. Weber 1977 s 80ff} 49 H. Ring 1998 s 86 50 M. Bergstrand et al 2006 s 47 51_{http://www.regeringen.se/sb/d/113} 52 S. Holmberg et al. s 16 53

En forsknings- och bildningsinstitution vid Göteborgs universitet. SOM står för samhälle, opinion och massmedia. 20 institutioners förtroende mättes bland 3375 svar. Grundskolan var en av institutionerna som

13

vara annat än självklara nyanser i den fria medborgarens sätt att uppfatta och tolka. Vi ska veta att undersökningen gjordes 2001 med en socialdemokratisk regering sittande vid makten.

Men undersökningen pekar dessutom på att grundskolan är vad man kallar en

”vänsterinstitution” emedan för att förtydliga det hela, EU-institutionerna anses höra hemma i högerlägret.54 Vidare sägs att de mest förtroendefulla till samhällets institutioner återfinns i folkpartiet och därefter bland socialdemokraterna, ett intressant faktum då dessa partier har ideologiskt divergerande förtecken i många punkter och i synen på individen och dennas roll i samhället. Dessutom är det dessa två partier som spelar huvudrollen i denna uppsats. Överhuvud sett uppvisar undersökningen att förtroendet för grundskolan höll en låg nivå till skillnad mot universitet och högskolor vilka fick en topposition totalt beräknat bland respondenterna oavhängigt kön, ålder, utbildningsgrad, medborgarskap eller partisympatier.55 Om synen på skolan kommer från styrande håll eller från folket eller är det faktiska resultatet av en korsbefruktning, är en fråga.

54

S. Holmberg et al. 2002 s 48f

14

2. Metod och material

Metod

Intentionen är att genomföra en analyserande studie i syftet att kartlägga om socialdemokraterna (s) och folkpartiet (fp) tagit ställning ideologiskt eller strategiskt till den nya betygsskalan i sex steg; fem godkända, ett steg för ej godkända och ett streck för elever som inte har närvarit i undervisningen. För att illustrera och analysera detta kan det politiska spelet illustreras i en spelmatris, i detta fall en fyrfältsmatris vilken ger en överblick över olika kalkyler och de utfall dessa kan resultera i. Analysen bygger på en idealtypsbestämning av de respektive partierna (s) och (fp) i två nivåer, makronivå – ideologi och mikronivå - skolan. Idealtyperna av ideologiska ställningstaganden har hämtats ur Reidar Larsson56 och åsiktsförklaringarna med den svenska skolan har hämtats på partiernas respektive hemsidor. Baserat på denna idealtypsbestämning görs sedan en analys i en spelmatris av fyrfältsmodell, där aktörernas nyttovärden vägs in.

Material

Ambitionen har varit och är att bygga arbetet på en varierad mix av källor, både till ursprung men främst till bredd. Detta för att uppnå en korrekt spegling av debatten. När man gör ett arbete med politiska och statsvetenskapliga förtecken är namnet Leif Lewin ett av dem som utkristalliserar sig tydligt med en omfattande produktion av litteratur i ovan sagda ämnen. Ur en av dessa böcker kommer en spelmatris av fyrfältsmodell att användas i detta arbete.57 Lewins intresse för Sveriges demokratiska system och dess paradoxer som för partierna som verkar inom detta, syns i debattartiklar, böcker och även i TV då och då. Därmed känns materialet levande och allmängiltigt. Att vara införstådd med att i stort sett all litteratur som använts som referens i denna uppsats har en upphovsman med en åsikt som gör att denna ser på tingen på ett specifikt sätt, ger substans och dynamik. I något fall har jag stött på och även refererat till böcker som förvisso återfunnits inom den statsvetenskapliga litteraturen, de som har tendensiös prägel, men att läsa vinklad text kan om det är framställt med finess, vara en bra tankeövning i hur differentierad den politiska sfären ter sig för oss olika individer. Olof Ehrenkrona är ett gott exempel på en dylik där man inte behöver tvivla på den politiska hemvisten till höger.

56

Politiska ideologier i vår tid. (1997).

15

Ärligen skall sägas att utbudet av litteratur inom detta område överhuvudtaget verkar ha viss liberal dominans även om omsorg från min sida ägnats att använda källor från alla tre lägren – socialistiska, liberala och konservativa. Bo Rothstein förekommer i den offentliga debatten och för ofta sina resonemang en nivå närmre det han diskuterar och analyserar, till skillnad från Lewin som brukar röra sig på ett mer övergripande plan. Den politiska debatten som förs i de stora dagstidningarna ger underlag och perspektiv både i betygsfrågan och vad partierna vill nå ut med, ledarsidorna kritiserar och kommenterar. För att belysa skolfrågan från socialistisk synvinkel är makarna Myrdals inlägg i frågan ett dokument där mycket finns att hämta; dogmatiskt i sin tydlighet, ingående i den svenska modellen av samhällsbyggandet som annars brukade präglas av pragmatism. I övrigt har även källor från Internet använts, mer av nödvändighet än av bekvämlighet, det tryckta ordet är en gemensam nämnare men källhänvisningar till hemsidor brukar vara av flyktig art.

Avgränsningar

Med avsikt att hålla en tydlig diskurs i detta ämne, då det är ideologiskt handlande kontra strategiskt sådant som skall belysas och analyseras i fallet med den nya sex-gradiga betygsskalan ingående i den nya gymnasiereformen Gy 2011, måste ändå kringliggande faktorer tas upp och tillföras för att ge detta arbete dimension och substans. Några av dessa faktorer är för att skapa en bild av det svenska politiska landskapet vara de övriga riksdagspartierna, som socialdemokraterna och folkpartiet har att förhålla sig till. Det kan även vara tongivande röster i samhällsdebatten från både förliden tid och nutid, jämte medierna för att nämna några medaktörer. Lärarutbildningens roll och lärarnas syn kommer ej att vägas in i någon större skala även om detta indirekt har att skaffa med hur betyg som sådana handhas, värderas och sätts. Elevperspektivet kommer inte att skildras, trots att det är denna som betygens vara eller inte vara gäller, utan endast det som vuxna sakkunniga och politiker anser gagna eller missgynna eleven såsom individ eller i grupp. Ej heller kommer genusperspektivet att vägas in i detta arbete.

Instrument för analysen

16

teoribildning ger en genomtänkt aktörsteori som belyser politiskt handlande som i sin tur kan förklara den så kallade röstningsparadoxen. Denna uppstår när individuella preferenser ska föras över till kollektiva beslut; resultatet garanteras inte att bli rationellt trots att aktörerna enskilt handlar rationellt, sett till deras preferenser.58 Med rationellt avses i detta sammanhang effektivt och grundat på förnuftet. Att vara rationell kan i vissa fall vara att göra avsteg från sin ursprungliga preferensordning, denna manöver kan göras i syfte av att åtminstone få något, i motsats till att tappa hela stycket – ett givande drag förutsatt att denna strategi har ett positivt utfall. Lewin understryker att rationalistisk och även strukturell förklaring endast är två olika betraktelsesätt, vilka forskaren kan använda sig av i studiet av politiken.59

Spelmatrisen som kommer att användas är uppbyggd av rader och kolumner och innehåller fyra fält. Spelarna har möjlighet att välja mellan olika handlingsalternativ som i kombination med motspelaren resulterar i bäst nyttovärde. Detta instrument ger ingen ny kunskap men förmedlar information på ett komprimerat sätt, anser Lewin.60

Att fördjupa sig i de båda aktörernas ideologiska bas, politiska temperatur och ställningstaganden i realtid till att mer explicit gå in på deras respektive syn på skolan och betyg, ger en god grund för att se såväl likheter som olikheter. Som krydda i anrättningen förekommer även variationer i åsikter, trots den omtalade partipiskan, inom de respektive partierna varvat med oväntade vändningar vid kursbrytande vägval. Underlaget för en analys verkar vara rikhaltigt, till stora delar också motstridigt. Slutsatser och en diskussion kommer att följa därefter. Som utgångspunkt och referens för de nyss nämnda hållpunkterna analys och diskussion i detta arbete, kommer Figur 3 på sidan 32 efter Reidar Larssons idealtyper av ideologiska ställningstaganden att användas jämte (s) och (fp):s åsiktsförklaringar med den svenska skolan. Sammantaget bildar de en idealtypsbestämning för de båda partierna. Detta för att nå stringens, det vill säga logisk följdriktighet.

17

3. De båda aktörerna (s) och (fp)

Varför studera och jämföra socialdemokraterna (s) och folkpartiet (fp)? Ett arbetarklassparti kontra ett parti vilket främst appellerat till medelklassen, åtminstone historiskt sett. Det ena socialistiskt, det andra borgerligt. Massan jämförd med individen, ja skillnaderna är legio – eller? För att citera Lewin när han summerar Sveriges nittiotal politiskt sett, blev alla katter grå.61 Detta påstående kan knappast motsägas då svensk politik från denna tid och framåt präglats av trängsel i mittspannet och därtill allehanda uppgörelser. En av dessa kan sägas vara överenskommelsen om kunskapskraven för, som man säger, de nya betygen. Den politiska färglösheten präglar också viljan och förmågan att våga vara kontroversiell i sina ställningstaganden – ibland inte ens det, utan att gå på sin linje och vara medveten om svårigheten att vara alla i väljarkåren till lags. Samtidigt är en bieffekt av att förd politik utan udd ger svårighet med att synas och höras i mediebruset vilket tarvar utspel som drar fokus till sig.

De olika partierna har i grund och botten en ideologisk bas där tankegodset hämtas, även om det över tid är olika nyckelbegrepp som lyfts fram och andra skjuts i bakgrunden eller rent utav tappar aktualitet. Socialdemokratin talar numer sällan om arbetarklassen utan använder mer frekvent begreppen folket, löntagarna eller löntagarkollektivet, däremot nyttjas klassbegreppet i stort, alltmer för att peka på påstått ökade klyftor i samhället. Massan har en central position, individens anspråk och roll synes inte ha något större utrymme: Socialismen är en jämlikhetslära som strävar efter att utjämna olikheter bland annat med utbildning som verktyg.62Dock delar man ett identifikationsproblem med flera andra partier idag när man har svårt att skilja ut sitt politiska budskap från vad övriga partier torgför. Svenska Dagbladet skriver om socialdemokraternas dilemma där ett stundande vägval väntar och där två huvudlinjer önskar företräde, dels traditionalisterna som vill åter till en klassisk reformlinje, dels förnyarna som med mittenpolitik vill vinna medelklassen tillbaka.63 Som stöd för röstmaximeringshypotesen kan sägas att (s) ändrat uppfattning i ett flertal centrala frågor i en riktning som mer kännetecknar de borgerliga partierna, anser Håkansson utan att för den skull peka på specifika tillfällen då detta inträffat.64

18

Socialdemokraterna föredrar oftast att kalla sig för ett folkrörelseparti med stark koppling till civilsamhället och dess sociala rörelser, ett riksparti bildat externt om man ser till parlamentet. Socialdemokraterna kan i sin tidigare iklädda roll som statsbärande parti ha tenderat att medverka till att parti och stat blivit uppfattade som ett. Tänket att ”statsnyttan” ska vägas in kan leda till att referenspunkterna får annan placering.65 Socialdemokraterna erhöll de historiskt lägsta röstetalen sedan allmän rösträtt inföll, skriver man i sin eftervalsanalys för 2010 – 30,66 procent av rösterna, det vill säga mer än 115 000 tappade väljare sedan valet 2006.66 Väljarandelen kvinnor har ökat sedan valet 2006 och ligger något högre än för män. Tappet av väljare över 65 år och LO-anslutna har varit betydande, däremot tilltalas unga väljare och arbetslösa enligt analysen.67

År 2004 höll socialdemokraterna partikongress och från journalistiskt håll uppmärksammades fenomenet med att partiledaren framstod som mer presidentlik, där uppdragsgivaren partiet och vid detta tillfälle även kongressen, spelade andrafiolen. Liknande signaler adresserade till den folkpartistiska partiledningen hördes samma år, där kursändring i politiken företagits utan att ha förankrats via debatt.68

Folkpartiet har sina rötter i liberalt tankegods som hävdar att individens position som den primära sociala enheten i ett samhälle är det som får individen att växa, att betrakta alla som jämlika både genusmässigt och allmänmänskligt innebär att se olikheten.69 Lika behandling står för ett kontrollsamhälle som passiviserar och sorterar i människorna i kategorier och fack som är svåra att forcera för den som vill välja sin egen livsplan. Dock ligger ett dilemma i liberalismen, det som Lena Halldenius uttrycker med: ”Vi är alla goda liberaler numera, vad vi än röstar på.” Liberalismens signum har blivit till allmängods på den politiska arenan och alla hyllar medborgerliga friheter. Alla liberala rättigheter är individuella.70 Folkpartiet har ett mycket jämnt vägande stöd av båda könen, röstandelen är större hos tjänstemän med en övervikt av SACO-medlemmar. En tydlig underrepresentation märks i gruppen av invandrade personer och mycket riktigt anser man att invandrarfrågor har tappats till socialdemokrater och moderater säger man i partiets egen valanalys.71 Här är grunden lite annorlunda än för (s)

19

– (fp) kan sägas ha en inomparlamentarisk liberal bas i liberalismen och dessutom rötter i nykterhetsrörelsen som ligger utanför parlamentets rågångar.

Håkansson menar att (fp) i allt större omfattning fokuserar på röstmaximering, delvis av anledningen att klara fyraprocentspärren, delvis för att vinna nya väljargrupper till priset av att traditionella ståndpunkter byts ut eller omformeras, ett exempel är språkkravet för att invandrare ska erhålla svenskt medborgarskap, vilket lanserades 2002.72 Folkpartiets egen valanalys säger att man blivit ett enfrågeparti vilket man anser är både en styrka såväl som en utmaning: Denna enda fråga – utbildningspolitiken - är svår att förnya i och med att den är så tydlig. Skolfrågan kan därmed också bidra till att bli partiets förlorarfråga i kommande val år 2014, enligt Bertil Ohlininstitutets valanalys.73 Ett förskräckande scenario för ett parti när det enda synliga trumfkortet kan vändas till att bli dess fall. Farligt dessutom när väljarstödet låg på 7,5 procent vid valet 2010.74

Valet i september 2010 resulterade i att Sverige under kommande mandatperiod inte leds av en majoritetsregering; Alliansen erhöll 173 mandat, de rödgröna 156 samt Sverigedemokraterna 20 mandat. Alliansen hade därmed behövt 175 mandat för att uppnå majoritet i riksdagen.75

Tidigare överenskommelser

Socialdemokrater och folkpartister har även tidigare gjort uppgörelser sins emellan, ibland tillsammans med ytterligare partier. En milstolpe var när (s) och (fp) tillsammans stod som representanter för linje 2 i den folkomröstning om kärnkraften som hölls 1980, där åsiktsförklaringen var att bygga ut den svenska kärnkraften till tolv reaktorer.76 För att ge ett annat exempel där (s) och (fp) ensamma enats i tyngre frågor kan nämnas den från socialdemokratiskt håll initierade 2006 års överenskommelse om buggning, baserad på den så kallade buggningspropositionen, där (fp) med Lars Leijonborg i spetsen valde att ansluta sig till justitieminister Bodströms förslag, detta på kollisionskurs med de övriga borgerliga partierna samt miljöpartiet och vänstern.77

72 A. Håkansson 2005 s 91f 73_{http://www.ohlininstitutet.org/wp-content/uploads/2010/12/bertil-ohlininstitutets-eftervalsanalys.pdf s 3} 74 http://www.folkpartiet.se/ImageVault/Images/id_14865/scope_0/ImageVaultHandler.aspx , s 5 75 http://www.val.se/val/val2010/slutresultat/R/rike/index.html 76 http://www.svd.se/nyheter/inrikes/miljopartiet-backar-om-avveckling_2424145.svd

20

3:1 Var ligger mitten?

För att återknyta till Øyvind Østerud vilken menar att hela den politiska höger-vänster-skalan rört sig åt vänster i många västeuropeiska länder och visar på konservativa partier i det de har visat acceptans för liberal-revolutionära tankar om ”en man, en röst”, folksuveränitet, blandekonomi och en tämligen omfattande offentlig sektor, ställer man sig undrande till vänsterns positionering. I vårt land råder ej samma trend fullt ut.

Politisk makeover

De konservativa partierna i Sverige har över tid genomgått en anpassning till det samhälle vi lever i, kanske tydligare än övriga partier med hemvist på den tidigare mittskalan. Anpassning må innebära överlevnad och ett mått av smidighet men vad händer när pensioneringen av gamla käpphästar leder till att kärnväljarna står utan sitt tidigare moderparti? Vänsterpartiet har utåt sett filat av sina samhällsomstörtande hörn och samarbetat med både (s) och (mp) inför valet 2010. Man har i likhet med (s) synbarligen närmat sig den så kallade mitten. Konservativa väljare med tidigare moderat hemvist har sett sig stå kvar på perrongen medan tåget gått i en oväntad riktning.

Olof Ehrenkrona – numer utrikesministerns rådgivare i utrikesfrågor - skrev redan 1996 att ”En modern konservativ är ganska liberal.”78

Känslan av att det inte är comme-il-faut att vara varken kommunist- namnbytet till vänstern förstärkte detta- eller konservativ infinner sig. Moderaternas kursändring till att kalla sig för det nya arbetarpartiet var provocerande både i de egna lägren och i de socialistiska. Att till vänster rösta på något litet nischparti inom extremvänstern lockar måhända föga liksom attraktionskraften till ett främlingsfientligt riksdagsparti på högerkanten är tämligen lågrankad bland konservativa väljare.

Dock är inte problematiken med att kärnväljarna inte känner igen sitt parti unik för vänster- eller högerkanten. Många centerpartister stannade undrande upp när partiledaren Maud Olofsson för några år sedan förklarade att centern är ett liberalt parti och att allt samarbete med socialdemokraterna var historia. Därefter förd politik visar på att centern som enda borgerliga riksdagsparti tagit ett betydande steg åt höger. Detta på riksplan. Centerledaren Lennart Daléus talade tio år tidigare om ”den nya mitten” som var ett bärande begrepp i både valarbetarmaterial och kursdito. Samarbetsviljan med Socialdemokraterna hade ännu inte gått

21

i stå, identifikationsbasen var till stora delar gemensam.79 Kristdemokraterna mjukade upp sina ställningstaganden inom abortfrågan. Svenska Dagbladet skrev i november 2010 att Miljöpartiet är det nya mittpartiet sedan Sverigedemokraterna ritat om Sveriges politiska karta.80 Man behöver inte söka så värst länge för att finna statsvetenskaplig forskning som handlar om de olika svenska partiernas ideologiska värdeförskjutning åt olika håll genom åren. Glidningen på den politiska skalan tenderar att följa partiledaren; är denna orienterad åt vänster eller höger inom sitt respektive parti lär detta märkas både på uttalanden och beslut. Förmodligen lär valet av partiledare spegla majoritetens inställning i partiet vid tiden för tillsättning, över tid kan treenigheten sympatisörerna, partifolket och partiledaren ha divergerande syn på förd politik, liknande den situation som nu uppstått både inom socialdemokratiska partiet och hos kristdemokraterna. Svante Forsberg pekar i sin licentiatuppsats på vikten av att undersöka partiorganisationen81 och dess roll i valet av strategier då det vore anmärkningsvärt om inte denna skulle ha inflytande på så viktiga vägval.82

Sätten att förtydliga höger-vänsterskalan är många; anammar man Lipsets politisk-sociologiska definition där man anknyter till klassuppdelning och antar att höger stöds av överklassen, den politiska mitten av medelklassen och vänster av arbetarklassen, är man ute på grunt vatten menar Østerud då klassbakgrund och väljarbeteende inte alltid går samma väg.83Graden av regeringsintervention i det ekonomiska synsättet kan vara en nyckel, synen på individen en annan.

Från dagens läge där de båda partierna (s) och (fp) upplevs ligga i mittfåran, var tongångarna om positioneringen och skillnaden partierna emellan mycket klara på 1930-talet, när man läser makarna Myrdals samhällspolitiska inlägg i boken Kris i befolkningsfrågan, vilken utkom samma år som nuvarande Folkpartiet bildades. Mer om och ur denna bok längre fram. Politiskt anses socialdemokraternas förra partiledare Mona Sahlin såväl som Jan Björklund stå till höger i sina respektive partier. Framtiden får utvisa om nyligen tillträdde Håkan Juholt

79

Förre partiledaren Lennart Daléus, 1998-2001, betonade inför valet 1998 att Centerpartiet skulle vara ett

mittalternativ. Detta ska ställas i paritet till de övriga medaktörerna bland både de socialistiska och de

borgerliga partierna och deras dåvarande position på den politiska skalan.

80

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/mittpartiet-heter-mp-nu_5620249.svd

81

S. Forsberg 1999 s 12. Med detta avser Forsberg hur partiet är organiserat, social sammansättning av medlemskåren i partiet och av de förtroendevalda. Även hur, var och av vem partiet bildats, organisatorisk uppbyggnad och om sidoorganisationer finns och det inbördes förhållandet till moderpartiet både formellt och reellt. Se modell sidan 5.

82

S. Forsberg 1999 s 11f

22

vinner väg åt vänster för socialdemokraterna framledes, något som även tidigare samarbetspartier i synnerhet, lär vara observanta på.

3:2 Skolpolitik och skolpolitisk debatt

Skolan, från lägsta klass upp till högskolenivå, har under mycket lång tid varit en frekvent förekommande arena för diskussion om hur undervisning ska bibringas det uppväxande släktet samtidigt som den fungerar som en plats för förvaring och intar en fostrande roll. Docenterna i statskunskap, Patrik Hall och Karl Löfgren uttrycker skolans roll i det den är ett visionärt objekt, vars uppgift är att dana individer inom sina väggar på ett sätt snarlikt det kyrkan använt för att bereda individerna frälsning.84

Pendeln har gått från vänsterradikaliseringen under det sena 1960-talet till de senare decenniernas marknadsinriktade kunskapssyn, detta följande välfärdsstatens omformering till servicestaten, citerar Jenny Andersson och exemplifierar med att vi har gått från en tid präglad av korporatism och politiska lösningar till det nittiotalets forskning benämner systemskifte och fall.85

Skolan är ansedd som ett mycket svårstyrt pastorat, menar Bo Rothstein och anför att skolpolitiska motsättningar under lång tid präglat denna: Redan under den tid skolan förvaltningsmässigt var uppdelad i folkskola respektive läroverk speglades en stor skillnad i kulturella och sociala olikheter både inom lärarkåren som i elevunderlaget, detta åtminstone fram till 1950-talet säger Rothstein. Implementeringsproblemet är ett annat, därför att lärarkåren i kraft av sin professionella position haft en stark ställning, delvis för att de samtidigt är en intressegrupp. Anmärkningsvärt är att målsmännen nästan helt saknat inflytande trots att de är organiserade. Att ansvaret för skolan är delat mellan kommunerna och staten gör det hela än mer komplicerat.86

Från att ha varit en institution vilken gjorde skillnad på barn och barn beroende på bakgrund, omformades skolan över tid till en enhetlig verksamhet ämnad för alla. Dock, säger Prof. Hans-Albin Larsson, svängde pendeln vid senaste sekelskiftet åter mot en tilltagande tendens av separation elevgrupper emellan. En kil av rationella drifthänsyn har placerat likvärdigheten på undantag. I stället har en pedagogiskt doktrinär styrning i förklädnad av ett enhetligt tänkande där kommunerna och dess intresseorganisation, tillåter skolans ambitioner stryka på

84

Hall & Löfgren 2006 s 62

85

J. Andersson 2005 s 34ff

23

foten för det som tidigare var skolans strävandemål.87 Likvärdighetstanken har fått vika undan för individuell frihet och marknadstänkande, pläderar Larsson.88 Denna syn på svensk utbildningspolitik och på skolan vilken gått från public good till private good där bland annat effektivitet och konkurrens ingår i receptet för hur svensk skola skall styras.89

Utur tanken att social skiktning och segregation skulle motarbetas fick den svenska skolan en markerad centralstyrd prägel under 1960- och 70-talet, grundskolan bildades i demokratisk ordning till skillnad från de båda parallella formerna folkskolan och realskolan. På basis av Lgr 1962 infördes en 5-gradig relativ betygsskala, 1-5, till denna kopplades en normalfördelningsskala där endast ett visst antal procent elever kunde erhålla ett visst betyg. Denna betygsskala infördes sedan under senare delen av 1960-talet även i grundskolan och i fackskolan. Redan på slutet av detta decennium lyftes tanken om målrelaterade betyg upp på agendan, problemet var att formulera tillräckligt preciserade målbeskrivningar. Trots att tveksamheter fanns, hakade regeringen på och 1973 års betygsutredning formerades i avsikt att finna en lösning i frågan där enighet kunde nås.90

Hösten 1993 togs beslut om att införa ett nytt betygssystem vilket den nytillträdda socialdemokratiska regeringen lät revidera. Betyg enligt det nya systemet sattes första året 1996 till elever i årskurs åtta. Skolforskaren Per Måhl säger: ”Hade skolmyndigheter, lärarhögskolor och etablerade skolexperter fått bestämma, så hade riksdagen inte fattat beslut om kunskapsrelaterade betyg i december 1993.” Detta framgår tydligt av remissvaren till Betygsutredningens betänkande menar han. Eftersom skolan nu ligger i blickpunkten för lokalpolitikernas vilja och kommunal ekonomi, är likvärdigheten inte alltid en sanning för eleverna. 91

Åsikten att statsmakternas radikala förändring inom skolans område verkade vara en desperat åtgärd i kölvattnet av regelstyrningens misslyckande där juridisk kontroll och regelstyrning ersatts av bland annat målstyrning och utvärdering, hade Bo Rothstein i boken Den

korporativa staten, redan under tidigt nittiotal.92 Enligt förre skol- och kulturministern Bengt Göransson, (s),93 var det lokala skolpolitiker som skanderade ”Befria oss från alla tvingande

87 H-A. Larsson 2001 s 98 f 88 H-A. Larsson 2001 s 28 f 89 _{M. Dahlstedt 2009 s 75} 90 SOU 1977:9 91 P. Måhl 1998 s 11 92 B. Rothstein 1992 s 303

24

regler!” och skolan hamnade i händerna på kommunstyrelser och dito förvaltningar med uttalade effektivitets- och samordningsbehov, till gagn för ingen.94 Trenden var och är att skolan bör styras underifrån genom samverkan av elever, föräldrar, lärare och andra förekommande aktörer i närsamhället i stället för uppifrån av central byråkrati och staten.

Att eftertänksamhet inte alltid kopplas samman med statens agerande ventilerar Hans-Albin Larsson vilken anser att man släppte in en katt bland hermelinerna vid det tillfälle då kommunernas intresse- och förhandlingsorganisation, Svenska kommunförbundet95 gavs spelrum i skolans angelägenheter. Eftersom förbundet innehar rollen som arbetsgivarorganisation till kommunerna är de en aktiv aktör i skolfrågor. Så sent som 1999 menar Larsson att Svenska kommunförbundet torgförde de mest häpnadsväckande inställningar till organisation och lärande som antogs med övervägande acklamation av de politiska leden där friare former ansågs passa in i en målstyrd skola:96 Man arbetade för att staten skulle kliva ur sin aktörsroll som styrande av skolan och av lärarutbildningen:

”Tidsstyrning, till exempel centrala timplaner och garanterad undervisningstid, bör slopas och ersättas av tydliga och konkreta mål som anger vad som ska åstadkommas. […] Lagen ska adresseras till kommunens politiska organisation, inga regler direkt till rektor. [...] Lagen ska inte innehålla detaljstyrning. Inga regler om personalens behörighet, kompetensutveckling eller skolplaner.” 97

Vid denna tid var Gunnar Wetterberg direktör i dåvarande Svenska kommunförbundet och delgav i boken Kommunerna sin syn på skolan där det ”likvärdiga” skulle tydas som resultatet, summan av de kunskaper och färdigheter som eleverna undfår i skolan. Hur vägen dit skulle stakas ut var och är varierande både för olika skolor och elever.98

Skolor med små anslag och resurser riskerar att få många underkända elever, tesen om likvärdig undervisning kan svårligen infrias och trenden att kommande elevunderlag istället söker sig till andra skolor förstärks och den socialdemokratiska tanken om en skola för alla kommer på skam. Carlgren & Marton anser att en avprofessionalisering av lärarkåren skedde vid tiden för de målrelaterade betygens införande: Hur arbetet i skolan skulle läggas upp

94

B. Göransson 2010 s 88

95 _{Sedan 2005-01-01 i samverkan med Landstingsförbundet under namnet Sveriges Kommuner och Landsting,}

SKL, är en politiskt styrd organisation som har samma politiska majoritet som i kommuner och landsting.

96

H-A. Larsson 2001 s 34

97

Svenska kommunförbundet 1998 s 2

25

betonades mer än vad som i själva verket skulle åstadkommas.99Vaga betygskriterier ger utrymme för subjektiv bedömning vilket är ytterligare en faktor som sätter likvärdigheten på spel. Likvärdighet råder varken inom utbildningen eller betygssättningen säger Riksrevisionen i en granskande rapport man gjort av den socialdemokratiska regeringen och skolmyndigheternas insatser för likvärdigheten i skolan. Den förtäljer vidare att Skolverket undlåtit att följa upp, utvärdera och även kontrollera betygens grad av likvärdighet i acceptabel omfattning. Larmet om det bekymmersamma tillståndet har sedan inte gått eller nått upp till regeringsnivå.100

Betygens dödförklaring

Hösten 2000 lämnades en motion in till riksdagen från bland annat Gudrun Schyman där Vänsterpartiet hade synpunkter på betygens borttagande, man ansåg att de borde bort från grundskolan, inledningsvis skulle detta ske med försöksverksamhet. Dessutom skulle ett betygsfritt antagningssystem till gymnasieskolan införas, detta var första punkt i skrivelsen.101 Genusperspektivet hade ett markant inslag i marknadsföringen av denna motion och man anger att inga hållbara argument existerar för betyg. Alla ska komma in på sitt förstahandsval på gymnasienivå och de allra flesta ska beredas plats till högre utbildning genom att denna byggs ut. Aversionen mot betyg som sådana från socialistiskt håll har synts i debatten sedan slutet 1960-talet och kritik har framförts från radikalt vänsterorienterade vilka anser att det sorteringssystem som finns i skolan visar sig i disciplinering och mer subtila koder om begåvning och uppträdande som stigmatiserar arbetarbarnen jämfört med medelklassbarnen.102 Även (s) samarbetspartner Miljöpartiet är principiella motståndare till dagens betygssystem och önskar utförliga skriftliga rapporter istället.103

Denna syn på hur samhällsklass, om man vill använda sig av detta begrepp, kan predestinera, får stöd i en doktorsavhandling skriven av Gunilla Ingestad, publicerad vid Lunds universitet. Denna hävdar att elever med en social bakgrund i de lägre skikten ofta har sämre utgångsläge och även förväntas ha svårigheter med att nå skolans mål.104 Bengt Selgheds doktorsavhandling fokuserar snarare på problematiken i hur betygen sätts och också med dem som sätter betyg, det vill säga lärarna, istället för att angripa betygen som företeelse. Kriterier

99

Carlgren & Marton 2000 s 90 f

26

i kvalitativa termer för olika betygssteg ska formuleras ur vaga betygskriterier.105 Detta förfarande riskerar att stödja sig till viss del på egenhändigt eller lokalt tänkta normer, därtill kan empati, antipati eller osäkerhet inverka som ger en glidning nedåt eller uppåt på betygsskalan vilket sätter alla intentioner om likvärdighet och rättssäkerhet ur spel för eleverna. Det faktum att lärare undervisar i årskurser eller ämnen där de inte har adekvat utbildning är en annan riskfaktor som ger näring till betygens minuskonto, även om det mer är själva betygssättningen som kan drabbas av imperfektioner.106 Skolverket har också uppmärksammat problemet med den olikhetsfaktor som betygen utgör.107

Tidigare, skriver Leijonborg och Björklund, ansåg socialdemokraterna att höga kunskapsmål var ett sätt att uppnå jämlikhet, arbetarklassens barn skulle likt borgarklassens barn ha lika höga strävanden för att kunna göra en klassresa. Med det författarna kallar ”68” sopade vänstervågen bort gamla ideal; jämlikhet skulle uppnås med betygens borttagande eftersom barn med akademisk bakgrund erhöll bättre resultat än elever födda i arbetarhem.108

Selghed var år 2004 av uppfattningen att betygssystemet ...

”... inte är något färdigt system utan en råvara som måste bearbetas, utvecklas och förädlas av skolans aktörer, lärare, elever tillsammans. Detta kräver diskussioner i syfte att försöka komma överens om vilken kunskap som ska krävas för olika betygssteg. Diskussioner om kunskap leder till reflektion kring den egna kunskapssynen och innehållet i nuvarande bedömningsunderlag. Diskussionen bereder vägen för ett bättre samarbete lärare emellan.”

109

Om Selgheds analys kan tolkas som rättvisande kan det inte anses som oväntat att problem skulle uppstå: En rapport från Högskoleverket, daterad mars 2005, pekar på att upp till sextio procent av lärarstudenterna vid ett antal av landets högskolor och universitet ansåg att de inte hade erhållit någon specifik undervisning inom området prov och bedömning.110Att betingelserna varierar för olika grupper av gymnasieelever i att avancera i betyg inom olika områden trots att staten ska bevaka de nationella målen, är ett faktum anser Gunnar Wetterberg. Trots att detta är en nyckelfråga har Skolverket satt rättsperspektivet för elevernas del åt sidan.111 Skolan har att göra med ett likvärdighetsbegrepp där ett spänningsfält råder emellan jämlik socialisation versus ojämlik kvalificering; formandet av goda medborgare i en

105 Selghed 2004 s 56 ff 106 Lärarnas Riksförbund 2005 s 171 ff 107 _{Skolverket 2000 s 81 ff} 108

L. Leijonborg & J. Björklund 2002 s 26

109

B. Selghed 2004 s 178

110

Högskoleverket 2005

27

anda av att vara till för alla, samtidigt som eleverna är aktörer i en humankapitalistisk konkurrens.112 Detta dubbelspel har existerat under lång tid parallellt med att skolan ska inta ett jämställt förhållningssätt. Betygen kan ses som ett av gallringsinstrumenten.

Hårda betygsmotståndare går att finna i en grupp av Sveriges mer namnkunniga professorer, de flesta i pedagogik, vilka utbildar lärare och till viss del fördelar forskningspengar. Mats Ekholm, tidigare chef för Skolverket, författare av Barnuppropet på Internet har i samarbete med Hans-Åke Scherp, docent och forskare i pedagogik vid Karlstads universitet, författat en protest mot de skärpta kraven i skolan:

”I spetsen för ett hårdnat mode i sättet att möta barn och ungdom går regeringen. I dess retorik hyllas kunskap. […] Lärarcentrerad undervisning lyfts fram istället för elevaktivt lärande. […] Regeringen ordnar, tillsammans med oppositionen, så att eleverna oftare blir centralt prövade och deras motivation ska styras av tätare betyg och kunskapskontroller. Betygsjakt ska ersätta kunskapstörst som drivkraft för lärande113”

I centrum för kritiken står utbildningsminister Jan Björklund som får kritik för att inte lyssna på vad modern skolforskning säger. Englund ansåg redan tidigare att skolan vid tiden för det borgerliga regeringsskiftet styrdes in på en väg från ett verktyg för kollektiv sammanhållning till att vara ”ett medel för privat behovstillfredsställelse, karriärväg eller ideologiförmedling.”114

Bengt Göranssons resonemang varför skolan blivit antiintellektuell är något som sker när den politiska ledningen ser sig som skattebetalarombud istället för medborgarföreträdare; skolan måste sträva efter att förmedla en sort av kunskaper de kan vara ensamma om snarare än att se till ett gränsöverskridande kunskapsinnehåll. Göransson anser också att betygsprincipen med kunskapsrelaterade betyg i stället för relativa i grunden går på kollisionskurs mot samhällets strävan med den svårförståeliga motiveringen att ”… det gäller att vara bäst, och det kan man som bekant bli utan att därför alltid vara bra.”115

Möjligen menar han detsamma som Leijonborg och Björklund när de ställer utsagor liknande ”Den svenska skolan är världens bästa” emot ”Den svenska skolan är dålig”, teoretiskt kan båda stämma – om läget i andra länder är ännu sämre än i vårt land.116 Göransson påpekar att skolans roll som medborgarskola

112

Persson (red.) 2003 s 47

113_{http://sites.google.com/site/barnuppropet/hem Denna nätprotest utlagd 2002 innefattar ungefär 10 900}

namn 2010-06-17

114

T. Englund 1995 s 16

115

B. Göransson 2010 s 89 ff