De fyra intervjuade femåringarna var alla överens om att det är roligt att skapa, speciellt med kompisar. Sofie, som går på Norrevångs förskola, menar att hon sitter hellre med kompisar än själv, för då känner hon sig inte ensam. Trageton (1996:21) menar att när barnen sitter tillsammans och skapar, lär barnen sig av varandra. Barnen vidareutvecklas av andra, genom att de gör nya upptäckter och erfarenheter. När barnen sitter tillsammans får de en trygghet och de blir trygga med varandra (Knutsdotter Olofsson 1998:21).
Lina och Tindra, som går på Flaningens förskola, tycker det är kul att spela spel och leka mamma, pappa, barn. Li och Sofie, som går på Norrevångs förskola, tycker inte om att leka med bilar, medan Emil och Adam inte tycker om att leka med Barbie. Vi ser här en parallell mellan barnen och Knutsdotter Olofsson (1998:20) teori kring barns lek och skapande. Författaren menar att flickor och pojkar leker olika. Flickor tycker om att leka mamma, pappa, barn, doktor och skola och pojkar tycker om att leka med bilar. Klas, som går på Flaningens förskola, menar att dockrummet är för tjejer, för där finns det utklädningskläder.
De flesta av barnen tyckte det är roligare att leka med en leksak som de själva gjort, jämfört om de fick leka med en leksak som är köpt. Barnens svar kan vi koppla samman med Farnworth (1977:90) teori, där Farnworth menar att det kan vara en nackdel för barnen att använda för många färdiga leksaker. Detta eftersom barnen inte uppmuntras att själva hitta på saker och låter inte fantasin arbeta lika mycket, än om de hade fått skapa egna leksaker till
44
sina lekar. Li och Adam, från Norrevångs förskola, brukar inte sy eller hamra och de vill inte sy. Sofie och Emil, från Norrevångs förskola, brukar sy och hamra med en färdig leksak med hål, tillhörande plasklossar och de tycker det är kul. Barnen skapar utifrån sina egna initiativ och önskemål och det är bättre att låta barnen börja skapa när de känner för det, än om man som pedagog uppmanar dem (Knutsdotter Olofsson 1998:19). Barns lust och inspiration kan ibland vara svårfångad, därför bör skapande verksamhet förläggas till tidpunkter då barnen är som piggast, för då kan lusten till skapande öka (Granberg 2001:72).
Fredrik och Lina, från Flaningens förskola, verkar ha erfarenhet kring de tredimensionella materialen. Lina vill göra en docka av en toarulle, tråd och ögon av tidningspapper. Fredrik har också mycket fantasi kring vad han vill göra och använda för material. Fredrik vill använda både trä, mjölkkartonger, klister, målarfärg och sten till sina skapelser. Granberg (2001:6) menar att det finns ett litet utbud ute på förskolorna, av tredimensionella material. Detta talar mot läroplanen (Lärarförbundet 2004:28) där det står att barnen ska få skapa med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, form och konstruerande och använda olika material, för att främja barns utveckling och lärande. Däremot menar Granberg att det finns ett större utbud av annat skapande ute på förskolorna, som t.ex. barns utveckling inom bild och form.
4.11 Slutsatser
Vi kommer i denna del att sammanfatta våra slutsatser i resultatdelen i relation till våra frågeställningar. I denna del kommer vi att sammanfatta både våra intervjuer och observationer.
Vid våra observationer har vi sett det skapande arbetet i de olika verksamheterna. Enligt pedagogerna får den skapande verksamheten lika stort utrymme som andra aktiviteter och används dagligen. Pedagogerna i intervjuerna från de två förskolorna menar att barnen får skapa när de vill, medan en planerad skapande aktivitet serveras två till tre dagar i veckan. I intervjuerna har det framkommit att barnen och pedagogerna från de två förskolorna, är intresserade av den skapande verksamheten.
45
De intervjuade pedagogerna anser att de använder sig av den skapande verksamheten med tredimensionella material. Barnen i intervjun från Norrevångs förskola, förknippar skapande med lera och papper och barnen från Flaningens förskola, förknippar skapande med mjölkkartonger, tråd, toarulle och tidningspapper. Lisa och Anna från Norrevångs förskola menar att barnen får in den skapande verksamheten i leken och Lisa och Anna tror det är en frihet för barnen att sitta och hålla på för sig själv. Vid observationerna har vi sett några få tillfällen där barnen får skapa med tredimensionella material, men även situationer där det skapande arbetet inte alls används.
I pedagogintervjun framgick det att pedagogerna från de två förskolorna anser att den skapande verksamheten är en viktig del i deras verksamhet. De är båda överens om att det skapande arbetet ska vara lustfyllt och kul för barnen, men verksamheterna har olika syften med skapandet.
Pedagogerna från de två förskolorna, berättar i intervjun, att de inte har någon utbildning eller erfarenhet av den skapande verksamheten med tredimensionella material. Under intervjun menar förskolläraren Anna från Norrevångs förskola, att det hade varit intressant att gå en utbildning kring den skapande verksamheten. Förskolläraren Stina från Flaningens förskola, säger att ”ibland kan det vara svårt att kläcka idéer”, så jag får ta idéer från mina egna barn.
I våra observationer har vi sett den skapande verksamheten i några olika sammanhang. Barnen i intervjuerna från de två förskolorna, har en mängd olika material som de kan använda och skapa med. I våra observationer framgick det att användandet av tredimensionella material inte alltid utnyttjades eller användes i verksamheten. Även i barnintervjuerna har det framkommit att några barn från de båda förskolorna inte använder hammare eller textila material. Ofta stod målar– och snickarrummen stängda och användes nästan aldrig. Några barn i intervjuerna från Norrevångs förskola, berättar att de inte får vara så ofta i målarrummet. Pedagogerna från Flaningens förskola, berättar i intervjun, att de kommer att ta bort snickarbänken på grund av allergirisk. Pedagogerna från Norrevångs förskola, berättar i intervjun, att där snickarbänken låg innan har de fått sätta in ett matbord.
46
5 Diskussion
Vi har under våra observationer undersökt den skapande verksamheten på två förskolor, eftersom vi precis som Granberg (2001) anser att den skapande verksamheten fyller många funktioner och är en viktig del i vår utveckling. Genom vår undersökning har vi fått fördjupad insikt om de tredimensionella materialens betydelse och användande i förskolan. Vi har sett av svaren vi fått av både pedagoger och barn att de tredimensionella materialen inte har någon större plats i förskolorna. De flesta pedagoger och barn som vi intervjuade, hade lite eller ingen erfarenhet av dessa material. Detta tycker vi kan få konsekvenser för våra framtida barn som inte kommer ha kunskaper om att kunna sammanfoga med olika tekniker och skapa med olika material. Vad kommer barnen att ha med sig in i framtiden om en sådan viktig kultur som skapande med olika material försvinner? Vem kommer att hitta på nya tekniker och material om de inte får det med sig i sin utveckling från förskolan och skolan? Kan det bero på att det är kvinnodominerat på förskolorna, vilket kan medföra att skapande med till exempel trä och skräpmaterial uteblir och dels för att det inte finns intresse och tid för detta. Kan det även bero på att barnen idag har så stort utbud av leksaker, att den skapande verksamheten inte prioriteras lika mycket i barnens lekar?
I läroplanen står det att barnen ska skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer och även få forma, konstruera och nyttja material och olika tekniker (Lärarförbundet 2004:28). Detta tycker vi är en viktig kunskap som kan gå förlorad på många förskolor eftersom det inte står utförligare i läroplanen om hur mycket av det som ska ingå. Det verkar så lätt att kringgå dessa och att det prioriteras med annat som till exempel målning, pyssla och fri lek. Några pedagoger som vi intervjuade visade på en svag kunskap om vad som ingick i de tredimensionella materialen.
För att förankra vår syn på skapande med tredimensionella material som en viktig del i barns utveckling har vi fördjupat oss framför allt i Granbergs (2001) och Tragetons (1996) teorier och tankar. Både Granberg (2001:8) och Trageton (1996:23) anser att barnet genom skapande aktivitet får fria händer till att fantisera och öppna upp för tankar och känslor, något som vi sett under våra barnobservationer. Vid några tillfällen under observationerna har barnen getts tillfälle till skapande och vi har då tydligt sett hur barnens fantasi och känslor kommit fram
47
och hur de allt mer kommer bort från verkligheten. Granberg (2001:32) betonar att en alltför rädd och okunnig pedagog kan hindra och kväva barns entusiasm och experimentlusta. Barns lärande sker i stor utsträckning via erfarenheter och intryck från olika sinnen och detta gör enligt Granberg (2001:76) barnen genom taktila upplevelser och experimentella upptäckter. Vi håller med om att barnen lär känna materialen om de får ta och även lukta på dem och Vygotskij (1998) menar att det är nödvändigt att vidga barnets erfarenheter, om barnet ska få en stadig grund för dess skapande verksamhet. Trämaterial är ett bra exempel som luktar något speciellt och barnen associerar denna lukt till just trä. Får barnen arbeta med detta material så upplever det olika funktioner med trä som till exempel lukt, hårdhet, färg, begränsningar med andra material.
Egentligen är det inte svårt att arbeta med trä och skräpmaterial, det är bara att låta barnen få ta del av materialen och låta dem utforska och experimentera med någon vuxen i närheten. Lite svårare blir det så klart med spik och hammare, då en pedagog måste vara närvarande hela tiden, så att det inte sker olyckor. Detta även för att en vuxen ska kunna ge stöd och finnas till hands med material. Farnworth (1977) belyser att skapandet är att visa känslighet för materialet, att ha nöje av att handskas med olika material för deras egen skull, vilket lägger grunden för estetisk förståelse. Om barn blir störda och har en tidspress i verksamhet, kan barnen få sämre möjligheter att samarbeta, dela med sig, ta ansvar och bli självständiga, då det kan bli svårare för barnen att handskas med material för deras egen skull. Vi inser att det är svårt för pedagoger att få tiden att räcka till, för att kunna ha en grupp barn i ”snickarrummet”, då det finns barn från åldern 1-5 på en avdelning, vilket vi såg på de två förskolorna. För att barnen ska få en bra lärandeutveckling kring dessa material, krävs det att pedagogerna blir kunnigare inom materialen och behöver planera tid och rum på ett behövligare sätt.
Vad som också är viktigt att tänka på, är att många kvinnor inte är intresserade av att arbeta med dessa material. Hur går det då ihop med läroplanen? Är det bara något som tryckts dit för att ta plats på sidan eller det ser bra ut? På 60- och 70-talet var skapandet mycket mer utbrett i förskolorna och det användes flitigt med både trä och återbruksmaterial för att stimulera barns motoriska färdigheter. Det fanns snickarrum med stubbar där barnen kunde spika i spik och hamra vilt. Bruun (Lindahl 1998:50, med hänvisning till Bruun 1966) skriver på den tiden att
48
allt barn gör är skapande och att skapa är att utvecklas och att bild och form är en bland många skapande aktiviteter som stimulerar barns utveckling. Detta var något som ingick i förskolan då och användes i verksamheten på alla håll, vilket det idag har kommit i skymundan. Vad var det som gjorde att trä och återbruksmaterial användes flitigare förr jämfört med idag?
Trageton (1996:58) skriver att barn är individualister (jämför Sommer 2005 kap: 5) och vill därför själva komma på vilket medium de vill arbeta med och med detta vill vi också understryka att det är lätt att förskolorna har bestämda leksaker och utklädningskläder, så att barnen får använda sin fantasi alldeles för lite, vilket vi sett under våra observationer. Om barnen enligt vår uppfattning, har för lite av tredimensionella material att leka med och mycket färdiga och redan färdigsydda kläder att klä ut sig med, som ett exempel, så utvecklar de inte sin egen kapacitet gällande olika material. Visst kan det även vara positivt att ha färdiga leksaker, då de hittar vad de vill ha och inte behöver ”störa” en vuxen med att få hjälp med att bygga eller skapa något som kan vara svårt även för en vuxen. Några av de intervjuade barnen sydde sällan och andra hade nästan aldrig hamrat, hur ska de då kunna få kännedom om dessa material, om de är undangömda eller bortplockade helt? Vi tror att om barnen hade haft dessa material synliga och fått använda dem, så hade de antagligen, både flickor och pojkar, befunnit sig i ”snickarrummet” eller att de sytt eller vävt varje dag. Då hade vi kanske även sett de minsta barnen sitta och hamra på en frigolitplatta med spik och andra barn som skapat robotar, figurer, bilar, båtar, människor, ja, olika egna leksaker av olika material. Trageton (1996:113) antyder att barn som är oroliga och okoncentrerade, har stor hjälp av arbete med fasta material som är mest effektiva hjälpmedlet för att öka koncentrationsförmågan. Vi tror att även flexibla material hjälper dessa barn.
Granberg (2001:31) finner att pedagogerna bör vara både engagerade och kunniga i det konstruerande arbetet. Våra observationer kan dock inte bekräfta detta, då vi endast sett pedagogerna engagerade vid några få tillfällen med tredimensionella material. Vi kan däremot istället instämma i Knutsdotter Olofsson (1998:18) tankar kring att barnen ska få skapa utifrån sina egna initiativ och önskemål. Från våra observationer kan vi se hur kreativa barnen är, hur de på egna initiativ plockar fram material och sätter sig och skapar. Efter att vi gjort vår undersökning har vi förstått att det borde finnas möjligheter till fortbildning för pedagoger
49
inom skapande material i förskolan. Pedagogerna har för liten insikt i denna verksamhet, då barnen får för lite kunskaper av de olika materialen för vidare utveckling i framtidens behövande skapande människor. Tyvärr, har vi under vår verksamhetsförlagda tid sett hur det ser ut i verksamheterna och det med en mycket beklaglig verklighet insett hur mycket den skapande verksamheten med tredimensionella material faller åt sidan på många förskolor. Det glädjande är ändå att det finns förskolor runt om i landet som håller dessa material vid liv och inkluderar båda könen i skapandet av både klossar och andra fasta material men även vävning och sydda föremål. Som sagts tidigare i arbetet, så handlar den skapande verksamheten inte enbart om skapande med material, utan innebär faktiskt att barnen lär sig och utvecklas socialt, matematiskt, möjlighet till att utveckla språket och sina sinnen (Barnes 1994).
Under den genomförda undersökningen har vi genom diskussioner och upptäckande sett att vi kunde ha genomfört arbetet på ett bättre och mer genomarbetat sätt. Vi hade under arbetets början inte förstått hur stort det var, förrän vi kommit in i arbetet en bra bit. Om vi fått göra om den, skulle vi ha läst en hel del mer litteratur om hur en undersökning görs på bästa sätt. Vad som varit svårt under litteraturgenomgången, är att det inte finns så mycket forskning kring bild och form, vilket tredimensionella material hör till. Detta är något som vi tagit lärdom om och ser det som något positivt i det långa loppet. Vi har lärt oss att vara självkritiska och sett hur det kan vara när något går emot en, men att vi kunnat rätta till det igen. Litteraturen som vi läst överlag, har vi fått förnya under tiden, eftersom vi inte kunnat få tillräckligt med material från början. Detta tror vi har varit en av orsakerna till att det varit svårare med att få en bra start för undersökningen.
Vad vi hade velat lägga till i undersökningen, är att intervjua fler pedagoger och eventuellt på andra förskolor än där vi haft vår verksamhetsförlagda tid. Vad vi såg under intervjuerna med både barn och pedagoger var att frågorna fick ändras lite efter de första intervjuerna. Vi fick ta bort några frågor och lägga till några. Under tiden som vi skrev resultaten och analyserade svaren, märkte vi att vi skulle ha lagt till andra frågor som skulle kunna ha gett fler och djupare svar som eventuellt lett till andra resultat. Det var sådana upptäckter som gjorde att vi kunde diskutera detta mellan oss och se våra starka och svaga sidor. Vad som är viktigt att veta från vår undersökning är att resultaten är inte generella, utan kan skilja sig från andra förskolor.
50
5.1 Vidare forskning
Vad som kunde vara intressant att forska vidare om är hur man skulle kunna förbättra miljön för lek med material eller att forska kring ensamlek, grupplek och gruppstorlek i samband med konstruktionslek. En annan undersökning som också kunde vara intressant är huruvida snickarrummet eventuellt hade fått ett större utrymme i verksamheten om den hade flyttats ut på förskolans gård. Hade bullerfobin hos pedagogerna då lättat och de fasta materialen utnyttjats mer? Följer skapandet med tredimensionella material barnen upp i skolåldern och på vilket sätt och kan man studera detta utifrån barnen?
51
Referenser
Alexandersson, Mikael (2001). Från Homeros till cyber space. Pedagogiska magasinet, (3), 8- 13. Stockholm: Lärarförbundets tidskrift.
Barnes, Bob (1994). Lära barn skapa. Lund: Studentlitteratur.
Bogren, Marianne (1986). Låt barn skapa! Barns skapande. Lund: Studentlitteratur. Bruun, Ulla-Britt (1961). Estetisk fostran. Barnträdgården, Tidskrift för Sveriges Förskollärares Riksförbund 44(2), 33-37.
Bruun, Ulla-Britt (1966). Fritt skapande, ett grunddrag i barnets utveckling och aktivitet. Barnträdgården. Tidskrift för Sveriges Förskollärares Riksförbund. (5), 123-129.
Doverberg, Elisabeth & Pramling Samuelsson, Ingrid (2000). Att förstå barns tankar: Metodik för barnintervjuer. Stockholm: Liber.
Ekman, Göran (1991). Slöjd och lek. Lek och leksakers gest och karaktär. Linköpings Universitet: Skapande vetande.
Ekman, Göran (1996). Slöjd och bygga rum. Linköpings universitet: Skapande vetande. Flising, Björn (1984). Barns utveckling- en social process. Kompletterande material till de pedagogiska programmen för förskola och fritidshem. Stockholm: Socialstyrelsen och Liber Förlag.
Glover, Anne (1999). The role of play in the development and learning. I E. Dau (red.), Child`s play. Revisiting play in early childhood settings. Sydney: Maclennan + Petty.
Granberg, Ann (2001). Småbarns bild- och formskapande. Lek med former, färger och linjer. Stockholm: Liber AB.
Farnworth, Warren (1977). Skapande lek. Barnets första möte med konsten. Lund: Berlingska Boktryckeriet.
Hartman, Jan (2004). Vetenskapligt tänkande. Från kunskapsteori till metodteori. Lund: Studentlitteratur.
Jansson, Signe (1963). Barn i skapande arbete. Barnträdgården Tidskrift för Sveriges Förskollärares riksförbund, 43(1), 13-16.
Johansson, Bo & Svedner, Per Olov (2004). Examensarbetet i lärarutbildningen. Undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsföretaget AB. Kietz, Gertrud (1959). Hur barnet bygger? Stockholm: ALB. Bonniers boktryckeri.
52
Knutsdotter Olofsson, Birgitta (1992). I lekens värld. Stockholm: Liber AB.
Knutsdotter Olofsson, Birgitta (1998). De små mästarna. Om den fria lekens pedagogik. Stockholm: HLS Förlag.
Lindahl, Ingrid (1998). Från andligt skapande till färdighetsträning - En studie av bild och form i ett förskolehistoriskt perspektiv- (pedagogisk - psykologiskaproblem 647). Malmö: Lärarhögskolan.
Lärarförbundet (2004). Lärarens handbok. Skollag, läroplaner, yrkesetiska principer. Stockholm: Lärarförbundet.
Magne Holme, Idar & Krohn Solvang, Bernt (1997). Forskningsmetodik. Om kvalitativa och kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur.
Mylesand, Mia och Lärarförbundets Förlag (2007). Bygg & konstruktion i förskolan. Malmö: Elanders Berling.
Pramling Samuelsson, Ingrid & Asplund Carlsson, Maj (2003). Det lekande lärande barnet: i en utvecklingspedagogisk teori. Stockholm: Liber.
Socialstyrelsen (1987). Pedagogiskt program för förskolan. Stockholm: Liber Förlag. Sommer, Dion (2005). Barndomspsykologi. Utveckling i en förändrad värld. Malmö: Runa Förlag.
Stukàt, Staffan (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Trageton, Arne (1996). Lek med material - Konstruktionslek och barns utveckling. Stockholm: Runa Förlag AB.
Ulin, Carin (1950). Utveckling av barnets handrörelser. Barnträdgården Tidskrift för Sveriges Barnträdgårdlärarinnors riksförbund. 33(3-4), 55-57.
Vygotskij, Lev (1998). Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg: Daidalos AB. Widerberg, Karin (2002). Kvalitativ forskning i praktiken. Lund: Studentlitteratur.
53
Bilaga 1