Båda förskolorna hade ungefär lika stort utbud av tredimensionella material som återbruksmaterial, böjbara material, klossar och lera. Genom våra observationer kunde vi se att barnen lekte mycket med konstruktionsbyggande både med klossar, kapplastavar och annat hårt material som till exempel stolar, då de använde dessa för byggande av vägar, rymdstationer eller annat som liknade arkitektur. När barnen lekte var det sällan en pedagog närvarande, bara när de tittade till dem lite eller gick förbi och kunde ge en kommentar att ”oh, vad fint” eller ”vänta, jag ska bara ta ett foto” för att sätta upp på väggen eller i deras portfolie. Granberg (2001:34) skriver att det som påverkar barnen i deras möjligheter att pröva olika material och att utveckla sin teknik i förhållande till dem är hur pedagogen förhåller sig till barnen. Pedagogen bör vara närvarande för barnen då de behöver uppmuntran
36
eller efterfrågar stöd. På Norrevångs förskola lekte barnen med utklädningskläder och intresset fanns hos både flickor och pojkar. De klädde sig mest i flickkläder eftersom det fanns mest av de kläderna på avdelningen. På båda förskolorna lekte flickorna mest med dockor, lera, pärlor och pojkarna med bilar, pärlor, djur eller klossar och lego.
Barnen på Flaningen och Norrevångs förskola vistades sällan i målar- och snickarrummet. På Flaningens förskola var målar- och snickarrummet oftast låst, medan på Norrevångs förskola stod dörren ofta öppen. Barnen verkade inte ha stort intresse av att gå in i dessa rum, då det inte fanns någon vuxen eller andra barn där. Barnen befann sig där det ofta fanns en vuxen som var tillgänglig med lera, pärlor eller spel. Trageton (1996:23) betonar att barn återspeglar sin kultur i leken. Det är ett kulturskapande från barnens egen uppväxtmiljö och detta borde göra pedagogerna ödmjuka till att försöka förbättra lekens villkor i förskolan. Vad vi kunde se var det de vanliga traditionella lekarna som till exempel rollek, spel, pyssel, pojkar som bygger med klossar, som styrde verksamheten och inget skapande av egengjorda leksaker. Barnens intresse för användande av trä- eller symaterial kommer enligt vår syn att försvinna mer och mer. Denna lekkultur kommer inte till att gå vidare i barnens uppväxt, då de inte får använda den i förskolans värld.
Något som Knutsdotter Olofsson (1998:233) säger om att som forskare kunde hon i sin egen forskning, urskilja en rad föreställningar som att de vuxna ska hålla ”tassarna” borta från barnens lek. Det är barnens ensak. Vad vi såg var att oftast så lekte de stora barnen själv med sina kompisar och de fick vara ifred av pedagogerna, då de hade andra saker för sig som att svara i telefon, pappersjobb, se till de mindre barnen, sitta och spela spel eller forma med lera. Det kom en känsla av att de tänkte ”de leker så bra, vi behöver inte störa dem”, men de blir ofta störda vid vissa rutiner som till exempel vid samlingar och måltider, som bryter upp barnens lek väldigt ofta. Vi såg ingen användning av fasta, flexibla eller återbruksmaterial i leken, som till exempel där de satt och tillverkade något till deras lek eller att de av fri vilja kunde skapa något av till exempel ”skräp”, tyger eller garn. När en flicka under vår observation upptäcker hur roligt det är att spika, lyste hon upp och uttryckte sin glädje och skapade och sammanfogade olika material, vilket hon inte gjort mycket tidigare. I denna fas av utvecklingen skriver Trageton (1996:141) att det är tryggt för barnen att ha fasta regler för användande av materialen. Den vuxne måste hjälpa barnen till självständigt arbete och öka
37
deras självkänsla genom uppmuntran. Det behöver inte vara ”fint” utan det är innehållet som är viktigt.
Knutsdotter Olofsson (1992:76) beskriver hur det i leken och skapandet sker en omedveten inlärning, ett omedvetet klargörande, undersökande och experimenterande. För att fantasin ska flöda behöver den användas och utnyttjas i leken och det krävs en inre frihet för att släppa fram infall. Vi har sett i våra observationer att barnen använde sin fantasi mycket kreativt och de skapade efter erfarenheter men också av nya infall, som vi såg under skapandet i målar/snickarrummet med tredimensionella material. Många av barnen hade inte mycket erfarenhet av materialen tillsammans, men de influerades av varandra och skapade något eget. Granberg (2001:28) menar att skapande verksamheter bidrar till möjligheter att bearbeta intryck och formulera uttryck. Vi såg att barnen använde sig av språket och det visuella när de skapade med något tredimensionellt material. De tittade på varandras skapelser och fick nya infall och idéer.
4.7 Pedagogintervjuer
Vi har som komplement till våra observationer valt att göra fyra pedagogintervjuer (se bilaga 1). För att ha möjlighet att jämföra pedagogernas tankar, knutet till de olika verksamheterna, har vi intervjuat fyra kvinnliga förskollärare, två i Trelleborg och två i Vellinge. Som vi tidigare nämnt har vi för att anonymisera våra intervjupersoner valt att kalla pedagogerna för Stina och Klara som jobbar i Trelleborg och pedagogerna som jobbar i Vellinge för Anna och Lisa.
Intervjuerna inleddes med att vi frågade pedagogerna vilka material barnen får använda i sitt skapande. Lisa och Anna menar att barnen får ta fram de mesta tredimensionella materialen, men till en viss del. Lisa berättar att vissa barn har fyllt hela pappret med annat material som är mer kostsamt, därför får barnen inte själv ta fram material som de har köpt.
Barnen får själv ta fram papper, klister, fjädrar, tyger, garn, klossar, lera, lego och återvinningsmaterial. Sen finns det vissa material som barnen inte får ta fram själv som t.ex.
38
träbitar, flörtkulor, piprensare och färger. Mycket av materialen skänks från föräldrarna, så vi behöver inte köpa så mycket av de tredimensionella materialen. (Intervju förskollärare Lisa, 071112)
Klara och Stina anser att femåriga barn får ta fram många tredimensionella material själv som till exempel garn, tyger, återvinnings – och naturmaterial. Mycket av det tredimensionella materialet skänks från föräldrarna som till exempel toalettrullar och jogurtsförpackningar. Klara berättar även att de brukar åka och hämta träbitar i en container. Det finns material som barnen inte får ta fram själv som till exempel gips, målarfärg, tejp, sax och vissa andra material i snickarrummet.
Barnen använder material efter deras ålder. Många femåriga barn klarar av att handskas med de flesta tredimensionella materialen, men det finns ändå vissa material som vi fröknar får ta fram till dem. Det är speciellt i snickarrummet där det finns material som kan vara skadliga för barnen, som vi fröknar plockar fram till dem. Barnen får ju aldrig själv vara i snickarrummet, utan där måste alltid vara en vuxen i rummet. (Intervju förskollärare Klara, 071115)
Intervjuerna fortsatte med ett samtal kring den skapande verksamheten samt vilket syfte pedagogerna har med den skapande verksamheten på deras avdelning. Lisa och Anna berättar att deras syfte med den skapande verksamheten är att barnen ska ha kul och att det ska vara lustfyllt. Anna menar vidare att syftet är även att barnen ska komma i kontakt med många olika material, men på ett enkelt sätt. Klara och Stina berättar att deras syfte har med det sociala att göra. Genom att barnen får använda tredimensionella material, kan de utveckla barnens fantasi, språk, matte och samarbete. Stina anser även att syftet är att barnen ska få komma i kontakt med många material och olika metoder. Lisa och Anna märker ett intresse hos barnen kring den skapande verksamheten i leken och de tror det är en frihet för barnen att sitta och hålla på för sig själv. Klara och Stina märker också ett intresse hos barnen och det märks under tiden då barnen skapar med material. Ofta smittar den skapande aktiviteten av sig bland barnen och ofta är de i målarrummet med glada miner. Lisa berättar att när det är teman, eller i samband med traditioner som till exempel jul och påsk, gör de en utställning med barnens skapande. Mycket av det barnen gör i det fria skapandet åker hem direkt. Klara menar att ofta plockas barnens skapande isär och används på nytt.
39
Den skapande verksamheten får lika stort utrymme som andra aktiviteter här på avdelningen. Sen kan det alltid bli mer…Barnen får själv skapa under den fria leken, men under aktiviteterna får barnen skapa två till tre dagar av fem. (Intervju förskollärare Klara, 071112)
Även Lisa tycker att den skapande verksamheten får lika stort utrymme som andra aktiviteter på avdelningen, om inte mer.
Den skapande verksamheten får nästan mer utrymme än andra aktiviteter på avdelningen. Speciellt på hösten blir det mycket skapande, för då finns det mycket naturmaterial att ta av. Vi hade viljat lägga mer tid på skapandet, men på grund av personalbrist kan vi inte det…tyvärr. Någon form av skapande verksamhet serveras en gång i veckan, speciellt vid frustration hos barnen. Under den fria leken skapar barnen dagligen, både ute och inne och ofta blir det inget resultat att visa upp. (Intervju förskollärare Lisa, 071115)
Vidare fortsatte intervjuerna med frågan om pedagogerna på avdelningen har någon utbildning eller erfarenhet av skapande verksamhet, samt hur pedagogerna följer upp barnens utveckling inom skapandet. Lisa och Anna berättar att de inte har någon utbildning inom den skapande verksamheten. Anna menar att det hade varit intressant att gå en utbildning, för intresse finns hos henne och hos pedagogerna på avdelningen. Lisa belyser att fast pedagogerna är intresserade av den skapande verksamheten, har varje pedagog nog ett specialintresse som de tycker mer om än andra områden. Klara och Stina berättar att inga pedagoger på avdelningen har någon form av utbildning inom tredimensionella material, men att de har haft några kurser inom det. Stina menar att ibland kan det vara svårt att kläcka idéer, så hon får ta idéer från sina egna barn och ta ner det på förskolenivå. Klara anser att det finns ett stort intresse kring den skapande verksamheten bland pedagogerna. Lisa och Anna berättar att pedagogerna inte brukar hinna prata om barnets utveckling tillsammans, utan de följer barnets utveckling i form av portfoliepärm. Klara och Stina menar att de brukar planera aktiviteter utifrån barngruppen och där tänker pedagogerna på vilken utveckling barnet går igenom. Under tiden som barnet utför aktiviteten, pratar pedagogerna om barnets utveckling.
Avslutningsvis behandlade intervjuerna målar- och snickarrummets användande på avdelningarna. Klara och Stina berättar att barnen använder målarrummet två gånger i veckan och snickarrummet använder barnen nästan inte alls. Stina menar vidare att de
40
kommer att ta bort snickarbänken på grund av allergirisk och göra om rummet till ett språkrum.
Målar- och snickarrummet får inte lika stort utrymme, som de andra rummen på avdelningen. Där finns en riddarborg på snickarbänken just nu, för att femåringarna ska få bygga ifred. Barnen sover middag i rummet intill snickarrummet, så det finns inte tillgång till att vara där efter middag. (Intervju förskollärare, Stina 071115)
Även Lisa och Anna menar att målar- och snickarrummet inte får lika stort utrymme, som de andra rummen. Anna berättar att snickarrummet inte har fått en plats på länge.
Där snickarrummet låg innan, där har inte varit något speciellt på länge, men nu står där ett matbord som vi tvingats sätta in. Det händer någon gång att barnen vill sitta ifred i målarrummet och pyssla. Snickarrummet har förmodligen glömts bort, för att vi inte är intresserade av det. (Intervju förskollärare, Anna 071112)
Slutligen konstaterar alla fyra pedagogerna att den skapande verksamheten är en viktig del för femåringarnas utveckling och därmed även en viktig del i verksamheten med barnen.