Samtliga fyra förskollärare, menar att barnen själv får ta fram de flesta tredimensionella materialen så som till exempel garn, tyger, klossar, återvinnings- och naturmaterial. Lisa, från Norrevångs förskola, berättar att det finns material som barnen inte får ta fram själv som t ill exempel träbitar, flirtkulor och färger. Granberg (2001:72) påpekar att mängden av material inte alltid är viktigast utan fördjupningen av vissa material.
Lisa, från Norrevångs förskola, berättar att ofta när det är tema gör de en utställning med barnens skapande. Barnes (1994:22) menar att det finns en risk för att barnens skapande inne på förskolan blir ett ”skyltfönster” för föräldrar och besökare när man gör utställningar. Vad det handlar om är att bedöma barnens utförande under arbetets gång, menar Barnes
41
(1994:170). Lisa och Anna från Norrevångs förskola, menar att barnens skapande inte behöver bedömas, utan det ska vara kul och lustfyllt för barnen under arbetets gång.
De fyra förskollärarna, tycker att den skapande verksamheten får lika stort utrymme som andra aktiviteter på avdelningen. Klara, från Flaningen förskola, berättar att barnen får skapa två till tre dagar av fem. Barnes (1994:23) menar dock att den skapande verksamheten ofta får en sekundär roll. Det handlar inte om hur ofta den skapande aktiviteten dyker upp på schemat, utan när den äger rum. Barnes menar att om man inte låter andra ämnen vara ett hjälpmedel för skapandet så blir skapandet lätt begränsat. Vad Barnes skriver kan vi koppla samman med vad Klara och Stina, från Flaningens förskola menar. Klara och Stina menar att genom att barnen får använda tredimensionella material, utvecklar barnen till exempel språk och matte, men även att språket blir ett hjälpmedel för det skapande arbetet.
Inte någon av förskollärarna har någon utbildning eller erfarenhet av den skapande verksamheten, men det finns ändå ett stort intresse bland förskollärarna. Det skapande arbetet handlar inte om att ge anvisningar eller vissa specifika färdigheter på hur barnen ska göra, utan hur de på egen hand skapar fram sina egen skapelser, menar författaren Farnworth (1977:90). Både Granberg (2001:10) och Trageton (1996:12) menar dock att alltför många förskollärare har för lite grundläggande kunskaper om de tredimensionella materialen och att de borde ha goda kunskaper kring dessa material.
4.9 Barnintervjuer
För att belysa barnens tankar kring den skapande verksamheten med tredimensionella material, har vi gjort åtta barnintervjuer (se bilaga 2). Fyra av barnen som vi i vårt arbete kallar Adam, Li, Emil och Sofie, går på Norrevångs förskola i Vellinge. De fyra barnen som går på Flaningens förskola i Trelleborg har fått namnen Klas, Lina, Fredrik och Tindra.
Vi börjar våra intervjuer med att fråga barnen vad de brukar leka med på förskolan. Adam berättar om hur kul det är att leka med leksaker och lego. Klättra i träd är också roligt tycker Adam. Sofie berättar att hon brukar leka med Barbie och leka där ute på gården. Det är kul att
42
leka med hammaren, berättar Sofie vidare. Det finns två saker som Li och Sofie inte tycker är roligt att leka med och det är att cykla där ute och att leka med bilar. Emil och Adam berättar att de inte tycker om att leka med Barbie. Lina och Tindra tycker det är kul att vara ute och cykla, spela spel och leka mamma, pappa, barn. ”Leka med bilar brukar jag göra”, berättar Klas.
När våra intervjufrågor berör rummens användande, så vet Adam och Emil inte riktigt vad de ska svara. Adam och Emil berättar att de brukar leka i ”scenrummet”. Där kan Adam och Emil både leka själv och med kompisar. Li och Sofie brukar leka med kompisar och leka själv i byggrummet. När vi frågar barnen vilket rum de inte brukar var i så ofta, berättar Adam att han inte brukar vara i målarrummet eller i bakrummet. ”I målarrummet brukar vi inte få vara i”, berättar Li. Lina berättar att hon inte brukar leka i bilrummet, eftersom hon inte tycker det är kul att leka med bilar. ”I dockrummet brukar vi inte vara i”, berättar Klas och Fredrik. ”Dockrummet är bara för tjejer, för där finns det utklädningskläder”, menar Klas.
Skapande med tredimensionella material är vårt nästa samtalsämne. När vi frågar barnen på Norrevångs förskola, vad de vill göra för leksak, berättar Sofie att hon vill göra en boll av lera och Emil berättar att han vill göra ett flygplan av papper. Lina och Tindra från Flaningens förskola berättar att de vill göra en docka och en bil. Lina berättar att hon vill göra sin docka av en toarulle, tråd och ögon av tidningspapper. En späckhuggare av sten och målarfärg vill Fredrik från Flaningens förskola göra. Fredrik vill göra sina vingar av trä, som han sen tänkt såga ut. Ett flygplan vill Fredrik också göra. Han vill göra sitt flygplan av mjölkkartonger och klister, för att klistra fast delarna på mjölkkartongen. Klas, Lina, Fredrik och Tindra från Flaningens förskola, vill hellre leka med en leksak som de själv gjort, än att leka med en köpt leksak. Sofie, Adam och Li från Norrevångs förskola, vill även de hellre leka med en leksak som de själv gjort, än att leka med en leksak som de har köpt, men Emil berättar istället att ”det är roligare att leka med en leksak som är köpt”.
När vi frågar barnen om de brukar hamra och sy på förskolan, berättar Li och Adam att de inte brukar sy eller hamra. ”Vi brukar inte sy eller hamra och jag vill inte sy i heller”, berättar Adam. Sofie och Emil berättar att de brukar sy och hamra på förskolan. ”Det är kul att hamra och jag gör det ibland”, berättar Li. ”Det kan hända att man kan få ont i fingret när man
43
hamrar, så jag brukar inte hamra”, berättar Lina från Flaningens förskola. ”En gång har jag fått hamra och det är kul”, berättar Tindra. ”Fast vi får inte använda hammaren så ofta”, berättar hon vidare. Klas och Fredrik har fått använda hammaren och de tycker det är kul att hamra. Klas får även hamra hemma och han brukar få hjälpa hans pappa när han är i verkstan. Tindra och Lina får sy på förskolan. ”Det är kul att sy och jag brukar sy”, berättar Tindra. Klas och Fredrik där emot brukar inte sy och de vill inte sy i heller. Alla åtta barnen berättar att de brukar sitta med kompisar när de sitter och skapar med material. Det är roligare att sitta med kompisar, för då känner jag mig inte ensam”, berättar Sofie.