Observationerna gjordes under olika tillfällen på Flaningens förskola. Det kunde vara när barnen satt och sydde, formade med lera, byggde med klossar eller när de skapade i målar- och snickarrummet. Oftast var det barnen själv som tog initiativ till att börja skapa, då i samband med den fria leken. När barnen lekte, lekte de oftast en och en, men när barnen satt och skapande med tredimensionella material satt barnen oftast några stycken tillsammans. Det var speciellt när barnen satt och sydde, då satt de oftast några stycken i samlingsrummet, för att inte bli störda av de andra barnen. Pedagogerna gick runt och tittade på vad barnen gjorde, de kommenterade barnens konstverk genom att säga, ”vad fint eller vad har du ritat”. Det var inte ofta pedagogerna satt tillsammans med barnen under den skapande aktiviteten. Vid ett observationstillfälle satt barnen och formade med lera.
Johan som är fem år rullar sin lera. ”Leran kan både bli en boll och en köttbulle”, säger han och plattar sedan ut sin lera i en plattform. ”Titta, nu blev det en platt pizza”, säger han och tilläger sen att ”det ska vara ost… skinka… och kryddor på pizzan”. Han strör på osten, skivar upp smala bitar av lera och strör på kryddorna. ”Vad är det för kryddor du har på din pizza” frågar den vuxna som observerar? ”Mmm… grillkrydda”, svarar han efter ett tag. (Observation Flaningens förskola, 070917)
Medan Johan formar sin lera, upptäcker han nya symboler och förändringar och utvecklar nya idéer och tankar. När barnen sitter och skapar med lera, är barnen väldigt nyfikna på vad deras kompisar gör för något. Under tiden som barnen formar med lera frågar barnen varandra ”vad gör du för något och hur gör man en boll”? Barnen ser väldigt koncentrerade ut under processens gång och barnen sitter länge och formar och knådar med lera. Leran stod i ett skåp och var inte så synligt för barnen, men ändå var det lera som barnen ofta skapade med jämfört med andra tredimensionella material.
34
Klossarna som fanns i samlingsrummet, stod på en hylla och det var klossar som till exempel kaplastavar och lego. Det var pojkarna som använde klossarna mest och då oftast kaplastavarna. Pojkarna byggde vägar och höga torn, då oftast tillsammans två och två. En annan gång observerades två pojkar när de byggde med kaplastavar.
Pojkarna satt och byggde enskilt i samlingsrummet och efter en stund började pojkarna titta på varandras byggnader. Den ena pojken föreslog att de kunde göra ett torn tillsammans, men den andra pojken ville inte det, så pojkarna fortsatte enskilt att bygga sina torn. Under tiden som pojkarna byggde, var de noga med att visa upp för varandra vad de gjorde och pojkarna skulle titta på varandras torn hela tiden. Helt plösligt rasar den ena pojken (pojken som ville bygga tillsammans med den andra pojken) sitt torn och undrar om inte den andra pojken också ska rasa sitt torn? Då tittar den tillfrågade pojken på sitt höga torn och sedan rasar han sitt också. Pojkarna skrattar och slänger med kapslastavarna och efter en stund tröttnar de och plockar undan. (Observation Flaningens förskola, 070919)
Pojkarna använder sina erfarenheter från tidigare byggen, genom att försöka bygga upp sina torn. Antingen bygger pojkarna ett torn de har gjort innan eller så prövar de nya tekniker och former. Pojkarna bygger sina torn enskilt, men ändå har de ett samarbete med varandra på avstånd. Under skapande aktiviteten ger pojkarna varandra idéer och förslag på hur ett torn kan byggas, genom att pojkarna pratar med varandra och visar för varandra hur de bygger sina torn.
Under en annan observation, som ägde rum under vår vft, fast med ett annat tema, fåglar, skapades det med tredimensionella material. Den skapande aktiviteten utfördes i målar- och snickarrummet med femåriga barn. Aktiviteten gjordes under olika tillfällen med tre barn åt gången, på grund av målar- och snickarrummets utrymme och plats. Barnen fick börja med att titta och bekanta sig med olika natur- och återbruksmaterial som till exempel mjölkkartonger, metallburkar, korkar, löv, pinnar, kottar, toalettrullar och plastflaskor. Materialen låg framme på ett bord och barnen fick sätta sig runt om bordet. Barnen skulle få göra en fågel av natur- och återvinningsmaterial och observationen gjordes under tiden barnen skapande. Barnen började med att samla ihop olika material, sedan kunde de antingen limma eller spika fast sina delar. Det var en pojke och en flicka av sammanlagt åtta femåriga barn som spikade fast sina delar, de andra barnen använde lim. Under processens gång var barnen väldigt koncentrerade på sin egen fågel och reflekterade inte över hur kompisarna gjorde sina fåglar.
35
En flicka på fem år sitter och skapar med natur- och återvinningsmaterial. ”Titta! Nu fick min fågel vingar.” Så tog flickan ett papper och skrynklade ihop det och satt det på ena sidan av äggkartongen. ”Nu ska jag göra en vinge till, för fåglar har två vingar, precis som vi människor har två händer.” Flickan skrattade till och fortsatte limma på det skrynkliga pappret på andra sidan äggkartongen. ”Hur ser fåglars näsor ut?”, frågade flickan. Alla är så upptagna med sina fåglar att ingen tänker på att svara henne. ”Nu vet jag, de har en spetsig näbb.” Flickan tar en kotte och limmar fast den framtill äggkartongen och tar en pinne som näbb. ”Titta, näbben står rakt ut.” Flickan kände på sin näsa och tittade samtidigt på fågelns näbb. ”Vad ska jag mer göra?” Den vuxna som observerar svarar inte, utan lät flickan själv tänka. ”Ögon”, sa flickan sedan. Flickan satt sedan och tittade på materialen och tog sedan två små lock. Flickan spikade fast locken i äggkartongen. ”Vad kul det var att spika”, sa flickan medan hon försökte träffa hammaren på spicket. ”Titta, nu blev det en svan”, sa flickan. (Observation Flaningens förskola, 070921)
Barnen var mycket fantasifulla och kreativa. Flickan som observerats ovan, utvecklar sitt skapande under processens gång. Flickan börjar med någon kroppsdel och på så sätt utvecklas hennes fågel efterhand. Några barn hade tittat i fågelböcker och försökte efterlikna deras fåglar från böckerna. Under tiden som flickan skapade sin fågel, reflekterade hon över sin skapade fågels huvud. När barnen var färdiga fick de visa sina konstverk för varandra.