ANALYS

8.1 Frågeställning ett- vad vägledaren anser är viktigt i

bemötande samt stöd till personer med psykisk ohälsa.

I resultatet kom det fram i samtliga intervjuer att en stor del av bemötandet handlar om att lyssna. Detta är också något som Hägg och Kuoppa(2008) tar upp som en viktig faktor i bemötandet när det kommer till professionella samtal. Förutom att lyssna beskriver Hägg och Kuoppa att det är viktigt att engagera och aktivera sina klienter i vägledningsmöten. Samtliga vägledare som blivit intervjuade i resultatet har betonat vikten av delaktighet i samtalet. För att få sina klienter delaktiga brukar Lena ge dem småuppgifter. Detta kan ses som ett sätt att engagera klienten i samtalet och sin situation. Det kan hjälpa dem att vidga sina perspektiv och upptäcka sina valmöjligheter.

Maria berättar i sin intervju att hon brukar förenkla sitt språk en aning när hon samtalar med eleverna. I Hägg och Kuoppas samtalsmodell(2008) beskriver dem i fas 1 hur en vägledare bör gå till väga för att klargöra situationen, däribland anpassa språk och tempo efter klienten.

De vägledare som intervjuats berättar hur de hjälper personer med psykisk ohälsa med de praktiska bitarna av att ta sig vidare till sysselsättning. I fas 3 i Hägg och

Kuoppas(2008) samtalsmodell tar de upp att vägledaren ska finnas där som ett stöd för den handlingsplan de tillsammans med klienten kommit fram till. De stöd som varit mest framträdande bland de intervjuade har varit den praktiska hjälpen vägledarna erbjudit. Då de med psykisk ohälsa har känt att de har svårt att utföra praktiska handlingar så har detta stöd varit betydande och hjälpt dem vidare i sin handlingsplan. (Hägg och Kuoppa, 2008) Genom att hitta praktikplatser där eleverna med diagnos känner att de passar in kan man tillgodose deras bristbehov och växtbehov. Bristbehoven tillgodoses fysiskt, psykiskt och socialt. Genom att hitta en praktikplats där eleven trivs kan man tillgodose det sociala

bristbehovet. Det mättas genom socialt utbyte med andra människor på arbetsplatsen och kan i sin tur leda till psykiskt välbefinnande. När dessa behov mättats kan en praktikplats även tillfredställa växtbehoven. När eleven trivs på sin praktikplats och bristbehoven tillfredsställts motiverar det honom eller henne att sträva framåt och växa som individ. På en praktikplats där eleven klarar av att utföra uppgifterna och inte misslyckas stärks elevens tro på sig själv. Får eleven bättre självförtroende leder det till personlig utveckling. Maria hjälper eleverna med personlig utveckling genom att lyfta fram deras bra egenskaper och fokuserar på det positiva. Detta kopplar till Maslows(1987) behovspyramid då Maria försöker tillfredsställa växtbehoven.

I intervjun med Lena berättar hon att hon anser att det är viktigt att se var personen är här och nu för att kunna hjälpa den vidare. Detta kan kopplas till Maslows(1987)

behovspyramid då man kan se det som att hon försöker se vart någonstans personen

befinner sig i pyramiden innan hon går vidare med åtgärder. Joakim beskriver i sin intervju hur han läser av dagsformen hos sina elever för att veta hur han ska agera. Om eleverna befinner sig långt ned i skoven av sin diagnos anser han att han inte kan skicka ut dem på praktik. Genom att göra detta erkänner Joakim att de elever som inte kan tillgodogöra sina bristbehov i första hand inte heller klarar av att bygga på med växtbehoven. Han låter dem istället jobba med deras bristbehov för att må bra innan han skickar ut dem på praktik där de kan jobba med sina växtbehov av att utvecklas.

Ibland får man hjälpa till med vardagslogistiken och bygga upp en ny struktur i

vardagen. När Lena hjälper sina klienter med detta hjälper hon dem att mätta bristbehoven. Detta är grundläggande bristbehov och ligger långt ned i pyramiden. Dessa behov måste mättas för att individen ska kunna må bra och fortsätta till nästa steg i pyramiden. (Maslow, 1987)

I intervjun med Maria beskriver hon att alla elever på skolan där hon arbetar har en diagnos, detta leder tankarna till Goffmans (2009) teori om stigma. Det anses inte vara det ”normala” då det är avvikande att ha en diagnos och detta gör dem stigmatiserade.

Maria arbetar medvetet utifrån deras stigma när hon letar praktikplats till eleverna. Detta för att deras stigma inte ska bli lika synligt samt att de ska passa in i den sociala normen och därmed inte dömas utifrån deras diagnoser. Genom att hitta praktikplatser som är passande för deras diagnoser blir inte deras stigma lika påtagligt. Detta gör att de

stigmatiserade inte ter sig lika avvikande från omgivningen och att deras misskrediterade drag blir otydligare.

Ibland kanske hon inte kan hitta en praktikplats efter elevens intresse eller personlighet. Eleverna brukar dock vara nöjda så länge de känner att de blir sedda och får någonstans att vara. Stigmatisering kan ibland leda till att individer ej får tillträde till vissa sociala

sammanhang, arbetsplatser kan vara ett exempel på ett sådant. Även fast eleverna inte får just den praktikplats de önskat eller som passar deras diagnos, kan de ändå få tillgång till ett socialt sammanhang där deras stigma förstås och accepteras.

För att eleverna ska känna sig mindre avvikande från de sociala normerna använder Maria sig av mer normaliserande ord för att beskriva deras tillstånd. T.ex. säger hon att de har ”generella inlärningssvårigheter” istället för psykisk ohälsa och särskola. Detta gör att deras psykiska ohälsa blir mindre utmärkande och deras stigmatisering minskar. Då ord som psykisk ohälsa ofta kan ha en negativ klang.

För att bemöta en person med psykisk ohälsa anser Lena att det kan vara bra att läsa på lite om diagnosen personen har innan mötet för att förstå vad för slags stigma personen lever med. Genom att läsa på innan har Lena en större kunskap om personens stigma och har därmed större chans att bemöta personen på ett sätt där stigmat inte hamnar i fokus. Detta kan göra att personen känner sig mindre avvikande och mer accepterad i den sociala normen. (Goffman, 2009)

När Maria möter elever med orealistiska drömmar bemöter hon det så ärligt som möjligt och säger att det tyvärr inte kommer att ske då de inte har kapacitet till att klara av det. Eleverna reagerar alltid olika på detta beroende på deras hanterbarhet. Hon beskriver att vissa elever inte vill höra att de inte kan genomföra drömmen utifrån de förutsättningar de har. Det tyder på en låg KASAM då de inte kan hantera detta och inte har verktygen för att möta svårigheter och problem.

Hon bemöter orealistiska drömmar genom att föreslå något närliggande det de drömmer om. Som t.ex. lokförare till tågvärd. Detta stämmer även in på det sätt Lena använder sig av när hon bemöter orealistiska drömmar. Hon vill inte förkasta någons drömmar utan föreslår att ha det som en hobby istället. Enligt KASAM berikar intressen livet. Här försöker Maria och Lena att ändra eleverna och klienternas synsätt. Det ökar deras hanterbarhet och därmed höjs deras KASAM.

När Maria lyckas få eleverna att ändra sitt synsätt ökar de tre beståndsdelarna i KASAM. Med ett nytt synsätt får eleverna lättare att förstå sin situation och får mer kontroll över sitt liv, det ökar begripligheten. Ökar eleven begripligheten har de större resurser för att kunna hantera sin situation. Genom att förstå sin situation och kunna

hantera den har man lättare att hitta passande och mer realistiska drömmar som ger livet ett värde och meningsfullhet.

När Maria ordnar praktikplatser och framtida sysselsättningar åt sina elever ser hon efter vad de har för intressen och vad de brinner för. Att göra något man är intresserad av ger livet värde, vilket i sin tur leder till hög KASAM på grund av den meningsfullhet som kommer med att man får göra något man är intresserad av.

Lena arbetar med motivationssamtal där hon visar på att det är okej att börja där du är, ta små steg och prova-på. Genom att ha motivationssamtalen bygger hon upp deras KASAM som sedan hjälper individen att stå emot stressande och traumatiska upplevelser. Detta gör även att individens fysiska och psykiska hälsa stärks.

Lena anser att alla människor behöver existera i ett sammanhang och möta andra människor i någon form av sysselsättning. Enligt Antonovsky(2005) kan man använda sig utav en skala där människor befinner sig på en linje mellan total hälsa och total ohälsa. Det som avgör var man befinner sig på skalan beror på känslan av sammanhang. Känslan av sammanhang byggs upp av faktorer som t.ex. Sysselsättning. Lena menar på att personer med sysselsättning konsumerar mindre sjukvård vilket stämmer in på Antonovsky’s(2005) hälsolinje där känsla av sammanhang leder till total hälsa. (Antonovsky, 2005)

8.2 Frågeställning två- på vilket sätt personer med psykisk

ohälsa upplever bemötandet och stödet vid

vägledningssamtal.

Det bästa stödet Augustus känner att han har fått utav vägledare är den praktiska hjälpen, han tar t.ex. upp att han fick hjälp med att få en godman. Att få hjälp med detta gav honom en känsla av trygghet. I Maslows(1987) behovspyramid är trygghet och säkerhet ett av de grundläggande bristbehoven. Utan trygghet uppstår obalans och för att människan ska må bra och kunna utvecklas måste dessa mättas. Då Augustus med hjälp av vägledare fått detta behov mättat kan han fortsätta att klättra uppåt i pyramiden för att kunna må så bra som möjligt. Även David känner att ett utav de viktigaste stöden han fått har varit den praktiska hjälpen. David har själv haft svårt att fylla bristbehoven då han t.ex. har haft svårt med att

ringa telefonsamtal som skulle leda honom uppåt i pyramiden. I dessa fall har vägledare hjälpt honom med att ta tag i detta. De har lett till att David kunnat klättra uppåt i pyramiden och tillfredställa sina sociala bristbehov och utvecklats.

David har tidigare i sitt liv studerat på hög nivå samt befunnit sig långt upp i pyramiden. Då han drabbades av psykisk ohälsa och missbruk föll han dock tillbaka i pyramiden. Det innebar att han fick börja om och återigen finna trygghet till att skapa nya mål och

självförverkligande.

För David är det viktigt att hamna på en sysselsättning där han känner sig behövd ifall han ska fortsätta att gå dit och inte halka tillbaka i sitt missbruk. I Maslows(1987)

behovspyramid beskrivs det att ett av bristbehoven är behov av uppskattning och

erkännande. För att klättra uppåt i pyramiden måste detta grundbehov mättas, gör det inte de så faller David tillbaka eller fastnar i utvecklingen. Genom att ha en sysselsättning där han känner sig behövd så tillfredsställs detta behov och han kan fortsätta utvecklingen upp mot växtbehoven (Maslow,1987).

Augustus berättar under intervjun att han har svårt att hantera stress på grund av hans psykiska ohälsa. Detta göra att han har svårt att passa in på den reguljära arbetsmarknaden. Då Augustus pga. av sin stress behöver en anpassad sysselsättning hamnar han utanför den så kallade sociala normen och blir stigmatiserad.

David känner att han har blivit väl bemött av de flesta vägledare han har träffat. De flesta vägledare han mött har tagit honom på allvar och haft en positiv inställning. Då han har blivit accepterad som han är har hans stigmatisering minskat. I och med att de tog David på allvar minskade ”vi och dem” känslan och han har större förutsättning att känna tillhörighet i de ”normala” sociala normerna som existerar i vårt samhälle.

David har även mött ett fåtal vägledare som har fått honom att känna sig nedvärderad. Han hade en stark känsla av att de misstrodde honom och såg honom inte som en egen individ. Vid dessa möten blev Davids stigma påtagligt och han hade inte de kriterierna för att passa in i vägledarnas sociala normer utan blev misskrediterad vid dessa möten. För Olof är det viktigt att inte hamna i en offerroll, han vill inte bli bemött av någon ”tycka-synd-om” attityd. Han känner ibland att folk inte tror att han klarar av vissa uppgifter på grund av sin psykiska ohälsa, trots att han faktiskt gör det. På grund av hans stigma missbedöms han ibland av människor. Då Olofs psykiska ohälsa stigmatiserar honom missbedömdes hans kapacitet så pass mycket att han blev antagen till en

de sociala sammanhangen då deras stigma inte var detsamma som hans. Han blev inte accepterad av omgivningen och hoppade så småningom av. (Goffman, 2009).

Augustus berättar att han har känt sig delaktig i val av praktikplats. Han har haft svårt att veta vad han vill men genom att vägledarna har lyssnat och låtit honom göra tester har han lyckats konkretiserat sina tankar. Detta har gjort att hans KASAM blivit större i och med att han själv har varit med och bestämt över sitt öde, detta är starkt kopplat till KASAMs tredje beståndsdel meningsfullhet. Han har som person själv varit med och påverkat de processer som styr hans liv. Genom att själv vara med och påverka har dessutom de andra två beståndsdelarna ökat, begriplighet och hanterbarhet.

David känner också att det har varit viktigt att vara delaktig i planerandet av

sysselsättning. Genom att vara delaktig blev han mycket mer intresserad och engagerad av sin tillvaro. Precis som Augustus har detta lett till högre KASAM för David.

För Augustus är sysselsättning mycket viktigt. Om han inte har något att göra på dagarna mår han inte bra, både på det sociala och psykiska planet. Antonovsky(2005) menar på att för att få en mening i tillvaron är det viktigt att ha något i livet som känns värdefullt. För Augustus är sysselsättning det som gör hans liv meningsfullt. Genom sysselsättning får hans tillvaro mening samtidigt som det berikar hans liv. Sysselsättning gör även att han utvecklas som människa och kan känna självförverkligande.

Olof värdesätter sysselsättning på samma sätt som Augustus. Trots att han tycker att själva arbetsuppgifterna på hans praktik är ganska meningslösa så väger det sociala utbytet upp. Olof får en känsla av sammanhang som byggs upp av faktorer av de sociala i arbetet. Det sociala sammanhanget han får ut utav arbetet ger yttre stimuli vilket ökar de tre

beståndsdelarna i KASAM.

Augustus känner att de har varit jobbigt att han vid upprepade tillfällen har fått byta vägledare. Det har tagit mycket energi för honom att öppna sig för nya människor och få förtroende för dem. Vid detta tillfälle har Augustus låg KASAM. Han har svårt att förstå varför han måste byta vägledare samt känner att han inte kan vara med och påverka vem han ska öppna sig för. Han har inte de resurser som krävs för att förändra sin tillvaro. Då KASAMs beståndsdelar är låga befinner han sig i denna situation långt ner på

Antonovskys(2005) skala mellan total hälsa och total ohälsa. David kan däremot se anledningen till varför han måste öppna upp sig och berätta samma historia vid upprepade tillfällen då det är till hans fördel för att kunna få hjälp. Det innebär att han till skillnad från

Augustus har hög KASAM i denna situation då han förståelse för det som sker runt omkring (Antonovsky, 2005).