David

David berättar att han träffat flera personer som jobbat med vägledning, inte bara studie- och yrkesvägledare. Han säger att de studie- och yrkesvägledare han mött inte gav ett särskilt positivt intryck. De gav ett intryck av att vara väldigt oengagerade och allmänt ointresserade av honom som person. När han hade pratat lite om vad han velat göra i framtiden hade de mer eller mindre enbart bläddrat lite i en katalog och berättat vilka skolor han kunde söka och sedan avvecklat samtalet. Detta gjorde att han inte fick ut särskilt mycket av samtalen samt att han inte fick något förtroende för att komma tillbaka. Han berättar vidare att han kände att de saknade personligt engagemang, men att detta kanske även berodde lite på honom själv vid denna tidpunkt då han kanske inte var särkilt intresserad då han gick i skolan.

David berättar att han även mött andra vägledare som saknar just studie- och yrkesvägledarutbildningen, men som har hjälpt honom vidare till olika former av

sysselsättning. Dessa vägledare har han mött på kommunen och socialen och har yrkestitlar som bland annat, kuratorer, psykologer, handläggare och arbetsterapeuter. Överlag har

dessa personer varit mycket trevliga och haft en positiv inställning till honom. De har bemött honom med genuint intresse samt ibland även kanske gått lite utanför sina egentliga uppgifter för att hjälpa honom att komma in på skolor och kontakt med CSN. En annan sak han känner att dessa har gjort är att de verkligen har lyssnat på honom och tagit det han sagt på allvar. Detta har lyst igenom när de tillsammans försökt hitta en sysselsättning där han skulle kunna trivas.

Trots att han har fått träffa så många olika vägledare för samma ärende gör detta honom ingenting. Han känner att han måste öppna upp sig och berätta samma historia vid

upprepade tillfällen, men han ser anledningen till detta och på detta sätt blir det hanterbart. Att de vägledare han mött på senare tid har ett bra bemötande och får honom att känna att han räknas gör att han känner sig trygg i detta.

David påpekar även att han känner att han blivit bemött med respekt av de vägledare han mött. Då de tydligt visar att de lyssnar på honom och tar till sig det han säger. Detta är mycket viktigt för honom, då det ger en känsla av att han finns och har ett egenvärde. Detta var något han känner att han inte riktigt fick med de studie- och yrkesvägledare han stött på tidigare och även en person han mötte på socialförvaltningen när han inte var sjukskriven. På socialförvaltningen hade det mest känts som en kontrollstation som enbart fanns för att kolla upp ifall han gjorde det han skulle. De gav en stark känsla av att de misstrodde honom vilket gjorde att han kände sig nedvärderad och skämdes över sig själv. De tog sig inte tid för honom och såg honom inte som en egen individ utan mer som en i mängden. Detta tror han är en farlig tendens då man på detta sätt mister respekten för människor, och respekt är för honom ett nyckelord när det handlar om bemötande av individer i liknande sammanhang.

Ett av de viktigaste stöden David känner att han har fått av vägledare är när de har tagit kontakt med folk åt honom. Vissa vägledare har till exempel hjälpt honom med att ringa CSN eller olika utbildningar. Detta är något som har underlättat för honom då han känner att han har svårt att ta tag i saker samt känner att det är mycket jobbigt att ringa till okända människor. Praktisk hjälp menar han har varit mycket viktigt för att ta sig framåt. Han tror att detta säkert går emot allt som vägledaren har fått lära sig att göra, men att det ändå är det som har betytt mest för honom.

Ett annat sätt vägledarna har funnits där som ett stöd är genom att de tillsammans med David diskuterat fram och hållit en dialog om olika praktikplatser, utbildningar och jobb. Han känner att han på detta sätt genast blir mycket mer intresserad av vad det är de

föreslår. Om han skulle komma till en vägledare som själva suttit och funderat ut en praktikplats utan honom så skulle hans omedelbara svar bli

”men vad fan du ska väl inte tycka någonting om vart jag ska, fuck you liksom”

Genom att finnas där som ett stöd för David i hans planering av vad han ska göra så blir han genast mycket mer positivt inställd. Han känner att det är viktigt att vägledarna han träffar utgår från honom som individ och inte bara försöker passa in honom i en mall som de har, utan att de istället försöker hitta något som passar honom. Detta är något som han känner att de flesta han träffat har gjort, vilket har stöttat honom i hans beslut samt stärkt hans tro på sig själv. För David är det jätteviktigt att hamna på en sysselsättning där han trivs samt känner sig behövd om han ska fortsätta att gå dit och inte halka tillbaka i sitt missbruk. Detta är något som han känner att de vägledare han mött har visat förståelse för samt jobbat utifrån. De flesta vägledare han mött har tagit honom på allvar och gjort så att han har känt sig delaktig i att bestämma över sitt eget öde.