Vi har tidigare skrivit om den sociokulturella teorin och nämnt några av de olika begrepp som används där. Det är viktigt att de olika yrkeskategorierna som finns inom förskolans verksamhet är medvetna om hur barnen utvecklas och lär sig.
I denna delstudie har ett fåtal resultat valts ut för analys. Jag har valt ut de resultat som varit relevanta och på olika sätt jämfört eller sammanställt vissa resultat med varandra. I enkäten deltog 41 respondenter; 30 förskollärare, sju barnskötare med utbildning, två barnskötare
utan utbildning, en rektor samt en pedagog med inriktning på förskolan. Respondenterna har
haft möjlighet att lämna kommentarer i slutet av enkäten om de ville. Dessa kommentarer redovisas som citat i analysdelen, men har korrigerats för läsbarenhetens skull.
8.1 Behov och teckenstöd
Merparten av alla de 41 respondenterna i enkäten uppger att de har ett eller fler barn i barngruppen med ett uttryckt behov av teckenstöd. Lite mer än hälften av respondenterna anger att de alltid eller ofta använder teckenstöd i den dagliga verksamheten i förskolan. I enkäten finns det en del respondenter som uppger att de ibland, sällan eller aldrig använder teckenstöd i den dagliga verksamheten.
Att det ändå finns en del respondenter som svarar att de ibland, sällan eller aldrig använder teckenstöd i den dagliga verksamheten kan innebära att många av de barn som är i behov av teckenstöd inte alltid får tillgång till det stöd de behöver. Pedagogernas användande av teckenstöd kan vara en hjälp för barnet att ta sig in i den proximala utvecklingszonen. Teckenstödet möjliggör barnets förståelse av språket och stöttar barnet att komma vidare med sin språkutveckling och för att få ett större ordförråd (Säljö, 2000, s. 120, 122 & 123). Teckenstöd kan även vara avgörande för ett barn med språkproblematik att själv kunna göra sig förstådd och få fram det hen vill. I dessa fall är det betydelsefullt att det finns pedagoger i barnets miljö som verkligen kan teckenstöd för att barnet ska kunna göra sig förstådd, både för att pedagogerna ska förstå och för att hens kamrater ska förstå.
I enkäten uttrycker sig en respondent så här angående teckenstödet i förskolan: Jag har använt mig av tecken i möte med vissa barn. Kan känna att det varit synd att jag inte fortsatt använda tecken i mötet med alla barn (förskollärare).
Jag tolkar detta uttalande som att respondenten gärna vill använda teckenstöd dagligen för att stötta alla barns språkliga utveckling, men att hen bara använder teckenstöd till vissa barn. I de fall då denna pedagog använder teckenstöd med barnen medieras barnet, eftersom teckenstödet är ett hjälpmedel som hjälper barnet att bättre förstå det som pedagogen säger
(Säljö, 2017, s. 253). Emellertid är det många respondenter som använder teckenstöd dagligen i förskolan vilket är bra och positivt eftersom det gynnar barnen. Genom att pedagogen ofta använder teckenstöd stöttar hen barnet att lära sig språket bättre för att sedan när barnet fått ett ökat språk och ordförråd teckna mindre, så kallad ”scaffolding” (Säljö, 2017, s. 253-256, 260-261). Detta innebär alltså att barnet med pedagogernas hjälp kan förbättra sina språkliga förutsättningar.
8.2 Teckenstöd i förskolan är viktigt
I detta resultat blir vår första forskningsfråga för undersökningen besvarad. Denna forskningsfråga är om pedagogerna använder teckenstöd i samma utsträckning som i andra situationer. Jag valde att börja med att undersöka de respondenter som anser att teckenstöd i förskolan är viktigt, vilket är 33 respondenter. Många av dessa respondenter anser även att högläsning i förskolan är viktigt samt att de alltid eller ofta använder teckenstöd i den dagliga verksamheten i förskolan. Dock är det endast ett fåtal av dessa respondenter som alltid eller ofta läser tryckta böcker med teckenstöd, medan det är lite fler som alltid eller ofta läser de digitala böckerna med teckenstöd.
De flesta av respondenter som deltog i enkäten håller helt med om att högläsning i förskolan är viktigt. Jag har själv upplevt att högläsning förekommer i många situationer till exempel på samlingar, under fri lek och på vakenvilan i förskolans verksamhet. Detta medför att högläsning i förskolan är mycket betydelsefullt för att stärka barnets språk och språkliga medvetenhet. Vi hade en hypotes inför undersökningen om att högläsningen inte når alla barn i förskolan då vi upplever att den teckenstödda högläsningen i förskolan inte är så vanligt förekommande.
En av respondenterna utryckte sig så här om den teckenstödda högläsningen: Använder tyvärr inte tecken i samband med högläsning (förskollärare).
Som synliggörs i resultatet jag fann i undersökningen genom enkäten kan det slås fast, precis som vi misstänkte inför denna undersökning, att det är få som alltid eller ofta använder teckenstöd vid högläsning, oavsett om de läser tryckta eller digitala böcker i förskolan. Detta kan möjligen ha att göra med att det kan vara svårt att veta hur tecknandet ska gå till samtidigt som boken hålls i när tryckta böcker läses eller hur tekniken och handhavandet ska fungera med de digitala böckerna.
En respondent utryckte sig så här beträffande TAKK i förskolans verksamhet: TAKK ska användas när det passar. likt ett verktyg. En hammare är bra om man har spik att hamra, men passar inte om du har en planka att såga (barnskötare utan utbildning).
Detta uttalande går emot det resten av respondenterna har svarat, eftersom det är så många respondenter som faktiskt använder teckenstöd i förskolans dagliga verksamhet. Barnen
utvecklas via det sociala samspelet som dagligen sker mellan pedagoger och barn i förskolan. Detta inträffar genom att språket och förskolans kultur påverkar den kognitiva utvecklingen (Hwang & Nilsson, 2011, s. 66-67) genom att pedagogerna använder teckenstöd för att förtydliga det de säger för barnet.
Det är väldigt intressant att se att så många respondenter anser att teckenstöd och högläsning är viktigt i förskolan, men att det samtidigt är så få som faktiskt använder teckenstöd i samband med högläsningen. Genom att pedagogerna använder redskap och artefakter som tryckta och digitala böcker parallellt med teckenstödd högläsning medieras barnen, då pedagogen exempelvis förmedlar språkliga kunskaper till barnen (Säljö, 2000, s. 29, 71, 74 & 80; Säljö, 2017, s. 253). Detta anser jag är ett viktigt argument till att faktiskt använda teckenstöd även vid högläsning. Det går följaktligen att se att det är många som använder teckenstöd i den dagliga verksamheten men att det är få som alltid eller ofta använder teckenstöd i högläsningen, oavsett om det är tryckta eller digitala böcker.
8.3 Användandet av tecken, digitala boktjänster samt utbildning i
teckenstöd
Vår andra forskningsfråga för vår undersökning blir i detta resultat besvarat. Detta handlar om ifall pedagogerna upplever någon skillnad i sin teckenstödda högläsning av tryckta kontra digitala böcker. Jag valde att börja med att undersöka huruvida det skett någon förändring i den teckenstödda högläsningen efter att pedagogerna fick tillgång till digitala boktjänster. Jag utgår från respondenter som uppgav att de hade digitala boktjänster i verksamheten, vilket är 36 respondenter. Av dessa visade det sig vara många respondenter som även alltid eller ofta använde teckenstöd i den dagliga verksamheten. Det var dock inte många av de som alltid eller ofta läste tryckta eller digitala böcker med teckenstöd. Inte heller var det många som tyckte att deras teckenstödda högläsning ökade i och med att de fick tillgång till en digital boktjänst. En lite större andel ansåg dock att de digitala böckerna underlättade deras teckenstödda högläsning i jämförelse med de tryckta böckerna.
En av respondenterna uttryckte sig så här om den teckenstödda högläsningen:
Läste teckenspråk 2003 och har hållit det vid liv. Absolut enklare att använda tecken när iPaden läser boken så jag slipper bläddra eller hålla i den. Men ingen skillnad egentligen i hur ofta jag använder TAKK. Har använt och kommer alltid använda även när det inte finns barn med uttalat behov (förskollärare).
Enligt denna respondent använder hen (enligt respondentens svar i enkäten) TAKK ofta i den dagliga verksamheten, samt ibland vid högläsning med tryckta och digitala böcker. Respondenten anser även, som citatet visar, att det är enklare att använda en digital bok vid teckenstödd högläsning då hen slipper hålla i boken och bläddra. Jag kan i och med detta uttalande därför misstänka att ett av skälen till att så få läser de tryckta böckerna med teckenstöd beror på att det är svårt att hålla i boken och teckna samtidigt.
Då det är få respondenter som har svarat att de alltid eller ofta använder teckenstöd i högläsningen av tryckta och digitala böcker kan detta alltså innebära, som vi funderade på i vår inledning, att en del barn går miste om den språkstimulering som högläsning ger dem. Alla barn behöver det stöd och de förklaringar som en kompetent pedagog kan ge, för att nå den proximala utvecklingszonen. Barnen kan nå den proximala utvecklingszonen genom att en pedagog läser en bok högt med tecken och förklarar ord och begrepp för barnet både verbalt och med teckenstöd (Säljö, 2000, s. 120, 122 & 123). Detta betyder följaktligen att den teckenstödda högläsningen gynnar alla barn och i synnerhet barn med någon sorts språklig störning.
Några respondenter hade inte tillgång till digitala böcker vilket gjorde att de fick svårigheter att svara på frågor om detta. En respondent kommenterade så här:
Vi har inte tillgång till böcker digitalt, en fråga är då omöjlig att svara på (pedagog med inriktning på förskolan).
Enkäten hade således varit i behov av ett svarsalternativ för de respondenter som inte hade tillgång till boktjänster i verksamheten, men detta missades tyvärr. Hade ett sådant svarsalternativ funnits hade detta resultat kring högläsning med digitala böcker antagligen sett lite annorlunda ut.
Som redan påvisats tidigare i analysen är det endast ett fåtal som alltid eller ofta läser digitala böcker med teckenstöd. Det kan finnas många olika orsaker till att pedagoger inte läser böcker med teckenstöd. Här är två röster om de digitala böckerna och boktjänsterna.
Jag läser inte digitala böcker (förskollärare).
Utbudet med digitala böcker med teckenstöd är mycket litet på den digitala tjänst som vi använder (förskollärare).
Jag kan följaktligen bara anta att fler vill läsa böcker med teckenstöd men att exempelvis utbudet i den app som förskolan använder inte ger pedagogerna det stöd de behöver. I enkäten har inga undersökningar kring vilken eller vilka boktjänster som våra respondenter använder i sina verksamheter gjorts, så jag kan inte uttala mig om utbudet av böcker i olika digitala boktjänster. Dock vet jag att det finns en boktjänst som har 17 böcker inlästa med TAKK och teckenspråkstolkning.
Anledningen till att så få använder teckenstöd när de läser digitala böcker, tror vi, beror på en osäkerhet hos pedagogerna om tekniken och handhavandet av en lärplatta. Detta är dock inget som framgått av enkäten, men det är en fundering som jag själv har kring detta fenomen.
Några få respondenter anser dock att deras teckenstödda högläsning ökade när de fick tillgång till en digital boktjänst i verksamheten. Detta är något som är väldigt positivt. Några
av dessa 36 respondenter tyckte även att de digitala böckerna underlättade deras teckenstödda högläsning jämfört med de tryckta böckerna. Detta borde följaktligen innebära att pedagogerna är med benägna att teckna när de läser med digitala böcker, även om de inte gör det dagligen.
Drygt hälften av respondenterna uppger även att de genomgått en utbildning i teckenstöd. Enligt Region Uppsalas ”Infotek om funktionshinder” finns inte högläsning med i deras kostnadsfria webutbildning i tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (Region Uppsala, Tecken som alternativ och kompletterande kommunikation). Detta gör att vi inte kan veta vad respondenterna har lärt sig beträffande den teckenstödda högläsningen under sin utbildning i teckenstöd, om det ens nämns i utbildningen.
Även om det är många av alla våra respondenter som uppger att de har genomgått en utbildning i teckenstöd så var det ändå en ganska stor andel som uppger att de inte har genomgått en utbildning i detta. Det kan betyda att de som mer sällan använder teckenstöd har för lite erfarenhet eller är osäkra på hur, när och vad de ska teckna.
En respondent uttryckte ett dilemma som hen upplevde i förskolan: Alla förskolor borde få tillgång till mer tecken material
(barnskötare utan utbildning).
Detta kan sålunda betyda att om bristen på material innebär att det är många pedagoger som inte använder teckenstöd på grund av exempelvis osäkerhet avspeglar det i sin tur även användandet av teckenstöd vid högläsning.
8.4 Läser ibland tryckta böcker med teckenstöd
Här blir forskningsfråga ett och två återigen synliggjorda. Den första handlar om huruvida pedagogerna använder teckenstöd i samma utsträckning som i andra situationer och den andra handlar om ifall pedagogerna upplever någon skillnad i sin teckenstödda högläsning av tryckta kontra digitala böcker.
Det är intressant att även titta på de respondenter som uppger att de ibland använder teckenstöd när de läser tryckta böcker. Dessa respondenter har fått vara utgångspunkten för att undersöka vad de anser om andra frågor från enkäten. I vår enkät uppger 18 respondenter att de ibland använder teckenstöd vid högläsning av tryckta böcker. Av dessa anser samtliga att teckenstöd och högläsning är viktigt i förskolan. Merparten av dessa respondenter använder alltid eller ofta teckenstöd dagligen i verksamheten. Av dessa respondenter är det dock endast sex respondenter som ibland läser digitala böcker med teckenstöd.
Det som synliggörs här innebär att det är relativt många som faktiskt använder teckenstöd vid högläsning av tryckta böcker, även fast det endast sker ibland. Detta resultat kan ses på olika sätt. Antingen kan detta resultat jämföras med de som alltid eller ofta läser tryckta böcker. Då är detta resultat väldigt bra och högt, eftersom de respondenter som alltid eller ofta läste tryckta böcker med teckenstöd var så få.
Tittar vi däremot på de som läser digitala böcker med teckenstöd är det dock fler som alltid eller ofta läser digitala böcker med teckenstöd än de som ibland gör det. Detta är bra, men det är tyvärr inte någon större skillnad i antal.
Ska vi däremot se på detta utifrån ett helhetsperspektiv så är det väldigt få som faktiskt använder teckenstöd när de läser högt ur böcker. Detta är något som gör att de barn som är i behov av teckenstöd för att förstå och klara av sin vardag inte får det stöd de behöver när det kommer till högläsningen och inte medieras (Säljö, 2017, s. 253-256) på det sätt som kan ske med teckenstöd. Högläsningen i förskolan är, som jag skrev tidigare, något som sker återkommande och som även kan uppstå spontant i verksamheten. Detta med för således att de barn som behöver extra stöttning inte får den när det kommer till högläsningen i förskolan, eftersom det är många som inte använder teckenstöd vid högläsning. Detta kan, som jag skrivit om tidigare, bero på att pedagogerna är osäkra på hur handhavandet av den tryckta boken ska ske samtidigt som de ska teckna med händerna. Det kan då vara svårt att hålla i boken och teckna när de läser för barnen. Men även då pedagogerna läser digitala böcker med teckenstöd kan det vara problem. Det kan eventuellt bero på olika tekniska detaljer samt handhavandet av det digitala verktyget, det vill säga en artefakt bestående av en lärplatta eller liknande (Säljö, 2000, s. 29, 71, 74 & 80). Om pedagogerna däremot använder teckenstöd vid högläsningen medieras barnen att komma längre i sin utveckling då de får hjälp och stöttning av pedagogerna (Fritsch, 2017-05-30, s. 6).