Våra informanters uppfattning överensstämmer med forskares resultat, vid generalisering är pojkars lek mer rörlig och flickors lekar bygger på rollekar och är lugnare.
Det framgår också att pojkar och flickor väljer olika material. Det överensstämmer med Hwang & Nilsson, som beskriver att pojkar leker mer med bilar och klossar, medan flickors lek är måla och pyssla (2017, s. 174–175).
Barns lek påverkas när en vuxen deltar. Flickor och pojkar lockas att göra genusöverskridande val när en vuxen introducerar leken. De intervjuade pedagogerna är väl medvetna om möjligheten och det ansvar de har. De beskriver sin egen personliga roll och förskolans roll i form av att välja artefakter till leken och organisera miljön. De arbetar aktivt med att utrymmen inte ska ses som pojkområde eller flickområde. Frykman & Nilsson belyser pedagogens potential att påverka val i leken (2013, s.5). I familjen blir det naturligt att det äldre syskonet blir en förebild i leken. Det är en del av kamratkulturen. Är syskonen av olika kön blir påverkan könsöverskidande. Barn påverkas av den vuxnes intresse och det som kan uppfattas som förväntan av vuxenvärlden. Barnen är en del av socialisationsprocessen. Corsaro (2015) uttrycker det som att barnen är aktiva aktörer på sitt eget sätt och i sin egen sociala värld. Barnen tar kultur och information från den vuxna världen och skapar till sin (s. 2–4). Ett exempel är när en av vårdnadshavarna berättar om sin pojkes fascination för bilar som är kopplad till pappans intresse. Det är förståeligt för oss, men bidrar i hög grad till att förändring av genusmönster sker långsamt.
Vårdnadshavarna i intervjustudien utrycker ingen önskan eller behov av att ändra på vilka saker barnen väljer eller hur barnen leker. De uppfattar det som att barnen väljer själva och
det är något vårdnadshavarna är nöjda med. Vårdnadshavare som driver genusarbete i hemmet och förskola är inte representerade i vår studie.
I utomhusmiljöer är flickor och pojkars lek mer lika och gemensamma något som också forskningen visar. Leken är friare. Pedagogerna verkar inte ha analyserat varför de inte arbetar i lika hög grad med utomhusmiljön som miljön inomhus. Det är något de konstaterar. Utomhus introducerar de aktiviteter men till dessa hör inte leksaker som styr mot kön. I vårdnadshavarnas beskrivning av lek utomhus, leker flickor och pojkar på lika sätt. Informanternas beskrivning överensstämmer med Öhman som sammanfattar att när barnen är utomhus har de fler gemensamma lekar, till exempel gunga, klättra eller cykla. Utomhus är det högt i tak för barnen där kön inte har samma organiserande funktion (2014, s. 186). Sandberg (2017) tar upp skillnader i inom- och utomhus lek. När barnen är inomhus det är oftast vuxna som bestämmer och att barnen ska följa deras rutiner och regler medan när barnen är utomhus har de mer frihet och kan delvis bestämma sig för olika lekaktiviteter (s. 150–220).
I pedagogernas svar har vi angivit om de arbetar på förskolan i söderförort eller i innerstaden. Vi har inte funnit någon skillnad mellan de bägge förskolorna utifrån förskolornas placering i samhället som är relevant för studien. Svaren är liknande formulerade.
Barn påverkas av den vuxnas kön (Olofsson, 2007, s. 21). Vi ser det i vårdnadshavarens beskrivning av att mamman och pappan leker på olika sätt med sitt barn. Pedagogerna är uppmärksamma på att det egna naturliga valet påverkar genusmönstret för barnen. Vi tror att en medvetenhet om de vuxnas omedvetna val skulle göra en stor skillnad för barnets upplevelse av genus.
Pedagogerna beskriver att de arbetar med genusmönster på respektive förskola. De utrycker på olika sätt att de inte anser att de gör tillräckligt. Något de efterfrågar är dialog och diskussion i arbetsgruppen. De önskar försäkra sig om att de har en samsyn. De vill med dialogen hålla arbetet levande. Vi tror att dialog i arbetsgruppen, med vårdnadshavare, i media och allmänt i samhället är en nödvändig framgångsfaktor för ett medvetet genusarbete.
8 Diskussion
I följande avsnitt relaterar vi de två delstudierna till varandra. Vi reflekterar över det vi fått fram i forskning och litteratur och ställer det i förhållande till våra intervjuer.
Slutsatser av vårt arbete
Resultatet av våra intervjuer styrks av forskning och litteratur och är inte på något sätt starkt avvikande mot tidigare forskning. Att arbeta med genusmönster är ett viktigt område för förskolan kommer tydligt fram i forskningen. Vilket kön en person har, är ett av de främsta kriterierna vid en beskrivning. Redan då har man planterat en föreställning om egenskaper hos den man beskriver personen för, det som vanligen enligt normen representerar respektive kön. Att säga något annat skulle inte vara trovärdigt eller ett försök att idealisera en situation som vi inte befinner oss i. Nu har vi i språket fått begreppet ”hen”. Vid en beskrivning har vi aldrig hört till exempel ”det är en hen som är 5 år”. Vi har fysiska skillnader mellan könen. Det är inte lätt att ange eller säkert veta, vad den fysiska skillnaden helt innebär och var den inlärda skillnaden tar över. Det vi bör sträva efter, är inte att sudda ut skillnader mellan personligheter utan att låta var och en testa och utveckla sin egen personlighet utifrån färdigheter. Ingen ska behöva känna att det finns en mall som hen måste passa in i. Vi håller med forskarna att det är viktigt att se varje barn som individ i barns fria lek. Genom att vi som pedagoger är med i barnens lek, kan vi påverka så att alla barn kan vara med för att det ska bli en så könsneutral lek som möjligt. Pojkarna kan leka det som flickor leker och tvärtom. Vi kan se av erfarenhet att barnen blir mer intresserade av lek när pedagogerna går in i leken och leker tillsammans med barnen.
I vår studie tolkar vi resultaten med hjälp av begreppet, tolkande reproduktionen som vi tidigare har presenterat. Vi kollar närmare och kan se att kamratkulturer är uppbyggda av handlingar och interaktioner mellan barn.
Resultaten i vår studie visar hur till exempel det stora syskonet kan påverka det yngre syskonet hemma. I forskning och litteratur har vi funnit att det finns många likheter inom dessa som till exempel bemötandet och förhållandet av genusmönster till barns lek. I studier och litteratur beskrivs att bemötande och förhållandet mellan flickors och pojkars lek kan gå bra om det finns bra struktur, förutsättningar och passande situationer. Det vill säga att om det finns någon vuxen eller pedagog i närheten av barns lek då kan leken hålla på en längre
tid. Vi anser att pedagogernas roll i barns fria lek har en stor betydelse och en viktig del i barns uppfattning om leken. Pedagogerna behöver ha tillräcklig med kunskap och erfarenhet på hur både flickor och pojkar ska få möjligheten att leka med varandra samt att kunna samspela.
Vårdnadshavarna i vår intervjustudie har inte reflekterat så mycket över genusfrågor i förhållande till sina barn. Deras beskrivning att pojkars lek är mer med bilar medan flickors lek mer är dockor och beskriver det som naturligt. Pedagogerna ser mer genusfrågor som ett område att arbete aktivt med. De har utbildning och mål att leva upp till. Läroplanens krav på pedagogerna är många. Om resurserna är få, kan genusfrågan komma i skuggan av andra mål. Pedagogerna vill göra mer trots att de kan berätta om genusarbete på förskolan. Frågan verkar mindre aktuell för vårdnadshavare i intervjustudien. Det kan bero på att de inte ser något problem eller någon brist att ta tag i. Att leken påverkar baskunskaper som styr framtida karriärer och lönefrågan (Granger, Hanish, Kornienko & Bradley, 2016, s. 498) är möjligen inte något som känns aktuell när barnen är små. Vårdnadshavarna utstrålar att lek är oförargligt, det som är viktigt är att barnet är nöjd med sin lek. Inget av det vi tagit upp gör oss överraskade eller ställer sig emot vår egen uppfattning. Däremot har de texter och referat vi läst gjort att vi på djupet funderar över vardagen på förskolan och hur det förhåller sig med genusskapande. Vi har till stor del upplevt ” ja just det, så är det”.