Alla pedagoger uttrycker att de kan se skillnader mellan pojkars och flickors fria lek. De poängterade att de inte vill generalisera, men alla kan framföra en uppfattning.
7.2.1 Genusmönster i Yngre barns lek
Pedagogerna beskriver skillnaderna i pojkar och flickors lek ganska lika: pojkar är mer rörliga och bygger mer än flickor, flickor leker rollekar. Lars som är pedagog i innerstaden uttrycker det så här:
“Jag tycker att jag kan se att det finns mer av rörelse och ibland våld, i pojkars lek än de gör i flickors, och att flickor oftare har rollspel”.
Det överensstämmer med skillnader som Hwang & Nilsson belyser. De beskriver pojkars vanliga lekar som skojlek, tjuv och mer vilda lekar. Flickors lekar är lugnare, rollekar i dialog med varandra och aktiviteter som att rita (2017, s. 174–175).
En lite avvikande kommentar får jag från Mikael, pedagog i innerstaden som har uppmärksammat att hoppa hopprep är en specifik flicklek. Att hoppa hopprep kan sorteras in under rörlig lek. Mikael berättar att pojkar kan inspireras om leken görs till en “station” på gården. “Stationen” blir en slags reklam för hopprepsleken, vilket leder till att fler pojkar
väljer leken. Vad kan det då vara som skiljer hopprepslek från rörliga lekar som pojkar vanligen anses leka?
I samtalet med pedagogerna i innerstaden framkommer det att man arbetar mer med att se över inomhusmiljön än utomhusmiljön för att göra den mer genusöverskidande. Mikael nämner att de borde jobba vidare också med miljön utomhus, förskolegården. Andra skillnader som nämns, är att fotboll engagerar pojkar mer än flickor. Ingen kommer in på lek under utflykter som är utanför gården.
Barnen väljer olika material. Det kommer fram på lite olika sätt i intervjuerna. Karin förskolelärare i söderförorten säger:
”Ja jag kan se skillnad i vilket material de väljer, men jag tror ju inte att det är biologiskt bestämt.”
Ulrika pedagog i innerstaden berättar:
”vi arbetar mycket med miljön och tänka till där, så att det är tillåtande för både pojkar och flickor, blanda upp mer med det mjuka materialet kanske mer i bygg och se vad som händer då. Då kommer flickorna in i lego då, och börjar bygga så att man tänker till lite där, så att det inte bara blir en pojkhörna och en flickhörna. Vi hade mer hästar och så där, men vi plockade faktiskt bort dom, då blandade de sig mer. Det är lego som flickorna inte leker så mycket med. Dom valde att göra det när vi tog fram mer lego figurer då blev det igen lite dockhus figurer, men det är härligt, då kan de göra sin lek men i det mer pojkiga materialet”.
Det är en direkt koppling till studien på barns förhållande till teknik i förskolan av Hallström, Elvstrand & Hellberg. De såg att pojkarna gjorde konstruktioner som var själva leken. Flickorna däremot använde teknik och byggmaterial för att konstruera något som behövdes i leken.
Ulrika i innerstaden tog upp att när de försökt göra könsneutrala miljöer blir det som blir kvar i miljön avskalad och tekniskt, dvs i högre grad pojkmiljöer. Hennes uppfattning är att det inte är en bra väg att gå. Hägglund, Löfdahl & Thelander som studerat en förskoleavdelning där man tagit bort leksaker som förstärker traditionella könsmönster såg att pojkar ändå utövade makt över flickor (2017, s. 75 - 76). Möjligen är förändringar med leksaker i förskolemiljön inte heller så betydande så att förändringar i redan inövade genusmönster ändras snabbt.
7.2.2 Skillnaden i arbetssätt för manliga och kvinnliga pedagoger
Pedagogerna uttrycker en klar uppfattning att de kan påverka barns genusmönster i den fria leken. De menar också att barnen påverkas av pedagogens eget kön. Alla kvinnor har arbetat med män även om de inte gör det just nu. Flera av informanterna ville spontant berätta hur positivt det är för arbetsgruppen att ha blandning av män och kvinnor och kan ge flera exempel på fördelar. Det var inte alls frågan, vilket gjorde att jag i samtalet styrde tillbaka till ämnet. De intervjuade kan på olika sätt se skillnader i arbetet med barnen. Det alla tog upp är att kvinnorna är mjukare och mer omhändertagande i situationer när barnen ska tröstas. Männen visar sympati men låter generellt incidenten ta mindre plats än kvinnor. Eva förskolelärare i Söderförort utrycker det så här:
”Jag kan säga, till exempel om ett barn ramlar, så är det ofta dom kvinnliga pedagogerna, går ju oftast fram och sitter extra länge med det barnet i famnen och nynynytt och gosar liksom och tycker synd om det barnet, medan de manliga pedagogerna visat sympati, men samtidigt, det går över, och distraherar barnet med någonting annat och det har gått över och de har inte gjort värsta grejen av det. Det finns väl andra småsaker men det här har jag reagerat mest på”.
Lars i innerstaden reflekterar om skillnad mellan manliga och kvinnliga pedagoger på följande sätt:
”Nej inte direkt särskillnad på det sättet. Det som möjligen särskiljer mellan Mikael och mig det är att vi är med hela tiden kollar att allt fungerar och det är säkerhet över hela gården och lite så. Så att vi sitter inte så mycket i enskilda lekar som kvinnorna gör här, så att vi sätter oss ner i sandlådan, men vi är mer de här som går runt och kollar. Det finns en viss skillnad”.
I Lars kommentar framstår det som att de manliga pedagogerna tar ansvar för säkerhet som de kvinnliga pedagogerna inte gör på samma sätt.
På min fråga vad pedagogen själv lekte som barn, gjorde de intervjuade ofta själva kopplingen till vad de som vuxna gör med barnen. Lars berättar att han inte ville leka vilt och rörligt som barn, utan helst ville vara inne pyssla och spela spel. Lars berättar att ha helst initierar just spel med barnen.
De pedagoger vi intervjuade gav inte någon entydig bild av att männen ville leka tuffare och rörligare än kvinnorna. Sandberg och Pramling-Samuelsson kom fram till att manliga förskolelärare deltog mer i barnens lek och de blev mer fysiska, kvinnliga förskollärare deltog inte aktivt i lika hög grad. Kvinnliga förskollärare i studien betonar vikten av social
utveckling och lugn lek medan manliga förskolelärare framhäver betydelsen av fysisk utveckling. Skillnaderna i uppfattning kom i bägge fallen från egna barndomserfarenhet (2005, s.297). Två av de kvinnliga pedagogerna tog upp att de i sin egen roll var uppmärksamma på att leka rörligt gärna starta fotboll och andra lekar. Dels sa de att de uppskattat den typen av lek som barn, dels var de medvetna om att kvinnliga pedagoger gärna sitter i sandlådan och initierar lugnar lekar. Just därför var de medvetna om att själva blanda de lekar de initierar och deltog i. Deras medvetenhet överensstämmer helt med Olofssons tes att ett förändringsarbete med genus i fokus innebär att vi måste skaffa kunskap om det egna sättet att vara och agerar (2007, s. 41).
7.2.3 Arbete med genusfrågor på förskolan
På frågan om de arbetar aktivt på förskolan med genusfrågor blir svaren inte helt överensstämmande.
Emma i förskolan på söderort berättar om ett årligt återkommande enkätarbete där man metodiskt intervjuar barnen om kamratskap och inflytande. Där analyseras flickor respektive pojkar ur ett genusperspektiv. Ett av fokusområdena är att se om det finns skillnader i något som flickor är kritiska till i förhållande till pojkar. Emma berättar att de ett år märkte att flickor var starka i att hävda rättvisa för andra kompisar, men svaga i att hävda rättvisa för sig själva. Något man inte såg på samma sätt med pojkar. Efter upptäckten arbetade pedagogerna aktivt med att stärka flickorna på den punkten och kunde efter en tid se skillnad. På samma förskola som Emma arbetar på, efterfrågar andra pedagoger ett djupare samtal om genusfrågor i arbetsgruppen. De vill inte direkt utrycka kritik mot sin arbetsgrupp eller förskola men kan heller inte tolkas som nöjda. Rent generellt utrycker Lena i stället att har man inte ledningen eller kolleger med sig blir det svårt att arbeta aktivt med genus. De pratar om genusarbetet på förskolan men hon önskar att de kunde prata ännu mer om ämnet.
Alla informanterna tar upp att förskolan kan påverka hur barnen blir mer fria i sitt val. Genom att förskolan både har en möjlighet och ett stort ansvar. Både kvinnliga och manliga pedagoger betonar att det är viktigt att skapa inspirerande miljöer för lek både inne och ute. De uttrycker också att de önskar att man var mer aktiv i genusarbetet i förskolan trots att man berättar om ett medvetet arbete. Pedagogerna i studien kan intuitivt vara nära det Olofsson beskriver. Ja, man arbetar aktivt, men det finns dolda beteenden och små skillnader som är svåra att komma åt. Olofsson kallar det ”könsblindhet” (2007, s.10).
Sammanfattning av delstudie 2
Pedagogerna kan se och beskriva generella skillnader i den fria leken mellan pojkar och flickor. Skillnaden beskrivs övergripande som att pojkar är mer rörlig i sin lek, och flickor leker rollekar. Barnen väljer olika material men kan påverkas i sina val vid anpassning av miljön. Pedagogerna är övertygade om att vuxna har betydelse för genusmönster i den fria leken. De arbetar aktivt med att göra det naturligt för barn att testa könsöverskridande lekar. De önskar att arbetsgruppen tillsammans ska lägga mer fokus på sitt arbetssätt med den genusöverskridande miljön. För att uppnå en samsyn och fokus i genusarbetet önskar de at ha en levande dialog.