Under följande kapitel presenteras studiens analys och diskussion. Här kopplar vi samman våra resultat med teori och med annan forskning. I den avslutande diskussionen återkopplar vi till studiens syfte och ger förslag på vidare forskning.
Analys
Av vårt resultat framträder en bred, heterogen målgrupp av elever med olika förutsättningar för att klara sina studier. Den problematik som kuratorerna beskriver skildrar flera olika delar av en människas liv, och berör elevernas vardagliga liv och livssituation som helhet. Många delar går att koppla direkt till de sociala bestämningsfaktorerna (Hynie, 2018), vilket vi kommer att gå in mer på nedan. Enligt samtliga kuratorer är psykisk ohälsa ett av de absolut vanligaste problemen de möter hos eleverna. Många elever verkar leva under hög press från skolan och myndigheter, med krav på progression i utbildningen, samtidigt som studieresultaten för många
elever även påverkar deras ekonomiska situation. Denna typ av tillvaro, med höga krav men låg möjlighet till egen kontroll går att likna vid den arbetstyp som Karasek och Theorell (1990) benämner som “high-strain”. Vi har berört att ekonomiska svårigheter visat sig vara en särskilt kraftfull bestämningsfaktor för hälsan, för alla människor oavsett ålder (Hynie, 2018). Vårt resultat visar att många av eleverna kan leva under social och ekonomisk utsatthet under lång tid. Det är därmed möjligt att inte bara elevgruppen, utan även elevernas eventuella barn, befinner sig i riskzonen för att utveckla - eller förvärra redan existerande psykisk ohälsa. Det finns även ett stort antal elever som visar symptom på olika outredda diagnoser, och utöver det nämner kuratorerna att många lever med svåra erfarenheter från krig och flykt. Dessa individer tenderar att vara extra sårbara och kan behöva ett extra stöd (Lazarus & Folkman, 1984). Vi har nämnt att det finns forskning som visar att PTSD är vanligare bland migranter (Silove m.fl., 2017; Hynie, 2018), och framförallt hos de migranter som flytt från krig eller konflikter (Bustamante m.fl., 2017). Vi har även nämnt att faktorer som går att koppla till social utsatthet kan vara en riskfaktor för PTSD och psykisk ohälsa (Bustamante m.fl., 2017; Silove m.fl., 2017;
Hynie, 2018). Som Hynie (2018) poängterar är det långt ifrån alla med traumatiska erfarenheter som har problem med psykisk ohälsa. Istället menar hon att de personerna snarare visar på en enastående motståndskraft, en motståndskraft som dock riskerar att undermineras om livssituationen förändras, vilket skulle kunna leda att man utvecklar, eller förstärker redan befintlig, psykisk ohälsa (Hynie, 2018). För att relatera detta till vårt resultat skulle det kunna innebära att elever som inte har den typen av problem kan komma att utveckla det om deras förutsättningar, kopplade till de sociala bestämningsfaktorerna, förändras.
Något annat som kuratorerna beskriver att de ofta möter är elevernas frånvaro, vilket kuratorerna kopplar samman med bland annat psykisk ohälsa, problem i familjen och bristande motivation. Eftersom coping handlar om strategier att handskas med stress och emotioner, och på vilket sätt en gör detta (Lazarus, 1999), faller detta in som en relevant fråga när det kommer till SFI-eleverna och deras förmåga att handskas med exempelvis skola och övrig livssituation.
Som sagt har många elever som läser på SFI en stor stress hängande över sig. Vare sig man brottas med just psykisk ohälsa, problem i familjen, bristande motivation eller inte, så behöver i princip alla elever även handskas med att lära sig hitta sin plats i ett nytt sammanhang. Att vara ny i ett land innebär att man behöver finna sin identitet i relation till bland annat en ny kultur, ett nytt språk och ett nytt klimat. Samtidigt behöver man också hantera vardagliga problem, sånt som alla människor tampas med ibland, som att få en stabil boendesituation, en stabil ekonomi eller förbättra sina förutsättningar att kunna försörja sig själv. Alla människor copar på olika sätt med den stress och de känslomässiga tillstånd vi befinner oss i (Lazarus, 1999). När det kommer till att hantera sin progression i skolmiljön lyckas säkerligen många elever copa på sätt som kanske inte märks eller som leder till positiva resultat och därmed ”ser bättre ut”. Exempel på sådana sätt att copa skulle, utifrån Lazarus (1999) modell för olika coping-strategier, kunna vara att söka socialt stöd av exempelvis kurator, lärare eller någon annan person, att identifiera sina behov och vad som behöver göras genom planerande problemlösning, eller att omvärdera situationen på ett positivt sätt. Lazarus (1999) menar dock att man sällan bara använder en strategi för att copa utan snarare använder flera olika, vilket beror på att stressfyllda situationer är komplexa. Ofta behöver olika strategier användas eftersom situationen kan påverka olika psykologiska faktorer (Lazarus, 1999). Medan ovan nämnda scenario kan leda till en positiv utgång för den enskilde så kan andra personer istället ha coping-strategier som leder till en negativ utgång för en själv. Det kan exempelvis gå att
förstå SFI-elevernas frånvaro som ett sätt att copa med en tillvaro där man i regel inte har så mycket makt att påverka sin situation. Att gå till skolan är en av få saker som eleverna själva kan kontrollera. Det kan också vara en coping-strategi som utgår från att man har problem i tillvaron som leder till psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa kan i sin tur leda till en extra sårbarhet och därmed större svårigheter att copa med sin rådande livssituation (Lazarus & Folkman, 1984). Att sakna tillgång till socialt stöd i en tillvaro av höga krav utan kontroll kan även leda till bristande coping-strategier (Karasek & Theorell, 1990). Oavsett anledningen till den typen av undvikande coping-strategi, så riskerar det dock att få negativa konsekvenser. Att vara frånvarande från skolan kan göra det svårare att göra språklig progression. Enligt Hynie (2018) är språkbarriärer en bestämningsfaktor som kan påverka hälsan signifikant. Det gör att den typen av coping-strategi riskerar att leda till att man får svårare att komma ut i arbete, vilket i sin tur påverkar ens ekonomiska förutsättningar och kan bidra till social isolering och ytterligare utsatthet. Att uppleva språkbarriärer kan även bidra till större svårighet att få tillgång till vård och gör det svårare att navigera i samhället, vilket kan leda begränsa ens möjligheter att stå upp för sina rättigheter (Hynie, 2018).
När det kommer till kuratorns roll inom skolan kan det vara intressant att jämföra resultaten från studien av Kjellgren m.fl. (2022) med det resultat som framkommer av vår analys av våra respondenters svar. I Kjellgrens studie verkar den terapeutiska och läkande delen av det stödjande samtalet få stor vikt och betydelse i skolkuratorernas möten med elever i grundskolan. I resultatet berör forskarna skolan som kontext för samtalet, men då främst i relation till förväntningar från exempelvis lärare, rektor eller vårdnadshavare (Kjellgren, m.fl., 2022). Grundskolekuratorernas fokus på den terapeutiska delen, och deras lägre fokus på skolan skiljer sig från hur våra respondenter beskriver sina möten med eleverna. Våra respondenter är ofta noggranna med att betona skolans och studieframgångarnas roll i elevmötet, och de understryker särskilt att det de gör i mötet med eleven inte är - eller ska vara - behandlande. De återkommer ständigt till att koppla samman elevens problematik med hur det påverkar skolan och inlärningen. Kuratorerna i vår studie belyser istället främst sin roll i termer av att vara medveten om sina begränsningar och att hjälpa eleven vidare till primärvård eller psykiatri, vid behov av behandling. Kuratorerna på vuxenutbildningen framhäver absolut att relationen mellan kurator och elev är av betydelse, men då främst i relation till att det kan vara svårt att motivera elever att söka vidare hjälp när det redan finns en etablerad och förtroendeingivande relation dem emellan. Vi har tidigare berört att synen på kuratorns uppdrag ur skolledningens perspektiv har visat sig framförallt relateras till skolans pedagogiska uppdrag (Jansson m.fl., 2021), samtidigt som skolkuratorer upplever att deras arbete har låg legitimitet bland lärare och rektorer (Isaksson, 2014). Att kuratorerna i vår studie så tydligt verkar vilja klargöra att deras arbete inte ska vara behandlande, samtidigt som de lägger stor vikt vid elevmötenas studiefrämjande fokus, kan gå att förstå som en strategi för att hantera en känsla av att behöva legitimera sitt arbete utifrån skolans pedagogiska uppdrag. Coping handlar om hur vi som människor hanterar vår omvärld, särskilt de saker vi finner extra svåra (Lazarus, 1999).
Skolkuratorn i vuxenutbildningen verkar vara tydligt medveten om att deras roll inte är självklar, på grund av den lagstiftning som finns idag. Deras sätt att betona sitt fokus på elevernas studiesituation kan vara en form av problemfokuserad coping (Lazarus, 1999), där medvetenheten om att uppdraget kan komma att bortprioriteras, leder till att de lägger ett betydligt större fokus på studiesituationen än exempelvis kuratorerna i studien av Kjellgren m.fl. (2022) gör.
Det finns inga tydliga beskrivningar av kuratorns roll enligt skollagen, mer än att kuratorn har ett psykosocialt ansvar, och att elevhälsan ska verka förebyggande, hälsofrämjande och arbeta för att utveckla eleverna mot utbildningens mål. Rapporter och undersökningar har visat att professioner inom grundskolans elevhälsa upplever att det är svårt att tydligt definiera de förebyggande, hälsofrämjande och åtgärdande insatserna (SKL, 2016), samtidigt som kuratorer upplever att de har svårt att hinna med just det förebyggande arbetet (SSR, 2019). När det kommer till kuratorns roll i vuxenutbildningen finns det från juridiskt håll inte någon beskrivning av uppdraget, vilket det heller knappt gör för grundskolan. Inte heller de stödmaterial som finns för skolkuratorns arbete riktar sig mot vuxenutbildningens kuratorer. De befintliga stödmaterialen är tydligt riktade mot kuratorer som möter elever som är barn och unga (Socialstyrelsen & Skolverket, 2016; SSR, 2016), men inte de som möter vuxna elever.
Kuratorerna i vuxenutbildningen har därmed inga styrdokument som riktar sig direkt mot deras arbete. Det här återspeglas även i vårt resultat genom att de flesta av kuratorerna beskriver att de själva måste utforma sin arbetsroll. Det kan ibland finnas en otydlighet från ledningens håll kring vilka förväntningar som finns, och de flesta av kuratorerna uttrycker att de själva måste välja hur de prioriterar sina elever. Majoriteten upplever att de saknar möjlighet att lägga så mycket tid som de önskar på förebyggande arbete, vilket ofta kopplas samman med brist på tid och resurser. Nästan alla nämner att de hade behövt fler kuratorer.
I vårt resultat har det också framkommit att våra respondenter har ett ganska begränsat handlingsutrymme när det kommer till vad de faktiskt kan göra i relation till eleven. De har i, likhet med Karasek och Theorells (1990) modell för arbeten med höga krav utan kontroll, i regel ingen makt eller mandat att göra några större påtryckningar. Det handlingsutrymme som dock går att identifiera hos kuratorerna är hur de väljer att tolka elevernas behov av stöd för att klara studierna. Samtliga kuratorer beskriver där en väldigt vid tratt. De tar emot alla elever, lyssnar på vad de har att säga och försöker identifiera både problemområde och var ansvaret för elevernas problem bör hamna. I den utsträckning kuratorerna kan så hänvisar de elever vidare till socialtjänst, vård och andra samhällsfunktioner. Ibland drar de slutsatsen att vad just den här eleven behöver just nu är att bara få prata om allt som händer i livet. Det kanske bara behövs ett samtal, att ha någon som faktiskt lyssnar, där man kan få prata med någon tillsammans med tolk och därmed faktiskt ha en större möjlighet att få fram alla dom saker som man tänker på.
Kuratorerna verkar vara medvetna om det begränsade handlingsutrymme de har. De är också medvetna om vilka behov eleverna har och kan identifiera potentiella lösningar på detta. De använder dessutom det lilla handlingsutrymme de har, att tolka vad som hjälper eleverna i deras lärande, till att kunna hjälpa eleverna på bästa möjliga sätt utifrån både elevernas och kuratorernas förutsättningar. Vi förstår det som att kuratorernas sätt att tolka sitt handlingsutrymme är en form av coping-strategi för att hantera ett komplext uppdrag. För det första behöver de hantera att de själva till stor del är tvungna att utforma sin roll, något som går att koppla samman med att det saknas en tydlig beskrivning av kuratorns roll i vuxenutbildningen, vilket i sin tur går att koppla samman med att deras roll inte är obligatorisk ur lagstiftarens perspektiv. För det andra möter kuratorerna en målgrupp med bred och komplex problematik, en målgrupp som kan ha svårt att själv föra sin talan vidare, framförallt på grund av bristande språkliga färdigheter, men som också ofta har stora behov av stöd från olika delar av samhället. För det tredje arbetar kuratorerna under hög arbetsbelastning, med ett begränsat handlingsutrymme men i en roll där de identifierar både stora behov och befintliga luckor i systemet. Vi förstår det som att kuratorernas helhetsperspektiv och psykosociala kompetens gör
att de är väl medvetna om vilka sociala bestämningsfaktorer som kan påverka eleverna negativt, både i deras studiesituation men även ur ett långsiktigt perspektiv (Eriksson, 2022). I likhet med att vi exempelvis tolkat elevernas frånvaro som en form av coping-strategi för att ta makt över sitt liv eller hantera sitt känsloliv, kan kuratorernas förhållningssätt till elevernas problematik och hur de tolkar deras behov utifrån studiesituationen, vara ett sätt att ta kontroll över en tuff arbetssituation, med ett många gånger orimligt uppdrag. Kuratorn tvingas alltså hantera krav som kan vara svåra att leva upp till och blir därmed tvungna att hantera den stress som uppkommer i och med detta. Kuratorns sätt att hantera sitt handlingsutrymme går att förstå både utifrån den problemfokuserade och den emotionsfokuserade copingstrategin (Lazarus, 1990).
Vi tänker att kuratorn behöver ha en stabilitet, erfarenhet och medvetenhet för att kunna copa med all den stress som yrkesrollen kan innebära. Detta är även viktigt utifrån vad Lazarus &
Folkman (1984) beskriver angående att ens sårbarhet bidrar till svårigheter att copa. Att vara sårbar verkar inte riktigt ha något utrymme hos kuratorn, eftersom denne ofta tvingas vara både stabil och stark för att klara av sin pressade yrkesroll. De behöver även kunna hantera den stress det kan innebära att sakna makt att påverka skolsituationen och omgivande samhälleliga faktorer, trots att detta kan upplevas vara både uppenbart och viktigt. Det vill säga en form av problemfokuserad coping (Lazarus, 1999). De behöver även kunna behärska den inre, emotionella stress det innebär att inte kunna leva upp till och förverkliga sin professionsroll så som de själva skulle vilja, vilket kräver en form av emotionsfokuserad coping (Lazarus, 1999).
Enligt Karasek och Theorell (1990) finns det en risk att den typen av påfrestande arbete som kuratorerna verkar ha kan leda till negativa effekter på hälsan, till exempel risken för utbrändhet, framförallt om kuratorerna även saknar socialt stöd av exempelvis kollegor och rektorer, något som flera av våra respondenter beskrivit att de ofta saknar.
Fejes och Dahlstedt (2022) visade att verksamheter riktade mot asylsökande inom studieförbund och folkhögskolor bidrog till deltagarnas känsla av trygghet och stabilitet i en tillvaro som annars kunde vara osäker. Forskarna drog slutsatsen att en anledning till att de verksamheterna kunde spela en sådan roll delvis berodde på att de hade en mer flexibel organisationsform än den kommunala vuxenutbildningen (Fejes & Dahlstedt, 2022). Resultatet från vår studie har visat att många av eleverna som kuratorerna möter lever under osäkra förhållanden, med höga krav från omgivningen som påverkar elevernas hälsa och förutsättningar till studier. Kuratorerna har ett begränsat handlingsutrymme, vilket går att förstå dels utifrån vuxenutbildningens organisering, dels utifrån att de inte utför någon myndighetsutövning, och därmed saknar beslutande mandat. Kuratorerna utnyttjar däremot ständigt sitt handlingsutrymme genom deras möjlighet att tolka elevernas behov av stöd väldigt brett, och de kan därmed ha en flexibel roll när det kommer till att möta eleverna. Kuratorerna finns i elevernas liv som en stöttepelare, både inom skolan, och i mötet med andra myndigheter.
Av Fejes och Dahlstedts (2022) resultat framkommer bland annat att studiecirkelledare kan uppleva en svårighet med att avgränsa vad som ska beröras i klassrummet och vad som snarare hör hemma utanför klassrummet. Ofta har eleverna behov av att prata om andra saker än att just lära sig svenska (Fejes & Dahlstedt, 2022). De behov som studiecirkelledarna behöver bemöta, liknar det som kuratorerna möter. Exempelvis berättar en av studiecirkelledarna i Fejes och Dahlstedts (2022) studie om att hens dörr “alltid står öppen”, vilket innebär att hen finns där för att hjälpa deltagarna med att tolka brev eller skriva ansökningar till myndigheter, till exempel. Ledarna får därmed en roll i att introducera deltagarna i samhället i en bredare bemärkelse, utöver att introducera dem i svenska språket (Fejes & Dahlstedt, 2022). På liknande
sätt spelar kuratorerna i vuxenutbildningen en viktig roll i att introducera SFI-eleverna i samhället, genom att finnas där som en brygga mellan eleven, skolan och det övriga samhället.
Som en hjälpande hand i ett system som annars inte är så flexibelt. Med utgångspunkt i de sociala bestämningsfaktorerna kan det finnas en risk för att många av eleverna på SFI, på grund av den (potentiellt långvariga) sociala utsatthet de lever under, också är i riskgrupp för att utveckla sämre hälsa och levnadsvillkor på både kort och långt sikt (Hynie, 2018). Kuratorerna fyller därmed en viktig funktion för att minimera de potentiella riskfaktorer som elevernas ansträngande livssituationer kan ha för deras långsiktiga hälsa och välmående. Kuratorn blir på så vis en möjliggörare när det kommer till att ge bättre förutsättningar och coping-strategier för eleven att komma på banan (Karasek och Theorell, 1990; Lazarus, 1990).