UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete Examensarbete 15 hp, Termin 6 Vårterminen 2022
“Man jobbar lika mycket med utsidan som själva insidan här på skolan”
Om skolkuratorns roll i vuxenutbildning, och SFI-elevers behov av stöd för att klara studierna
“At the school we work as much with the outside as we do with the inside”
- About the counselors role in adult education, and the support needs of students who study Swedish for immigrants
Handledare: Författare:
Sara Lilliehorn Olivia Englund Fanny Hjorth
UMEÅ UNIVERSITET
Institutionen för socialt Examensarbete, 15 hp Termin 6, VT -22 Författare: Olivia Englund & Fanny Hjorth
Handledare: Sara Lilliehorn
Om skolkuratorns roll i vuxenutbildning, och SFI-elevers behov av stöd för att klara studierna / About the role of the counselors in adult education, and the support needs of students who study Swedish for immigrants
Sammanfattning
Det studerar idag fler personer inom kommunal vuxenutbildning än det gör på gymnasieskolan i Sverige. Anledningen till att läsa på vuxenutbildningen är antingen att man saknar grundskole- eller gymnasiebehörighet, och vill läsa in den, eller att man är ny i Sverige och läser svenska för invandrare (SFI). En statlig utredning har uppmärksammat att behoven av stöd för att klara utbildningen har ökat de senaste åren för vuxenutbildningens elever. I dagsläget finns inget krav på att vuxenutbildningen ska tillhandahålla elevhälsa såsom för- grund- och gymnasieskolan måste. Vissa kommuner har ändå valt att anställa exempelvis kuratorer. Forskningen om kuratorns roll inom vuxenutbildningen är begränsad, i stort sett icke-existerande. Denna studie syftar därför till att undersöka och analysera hur kuratorer inom vuxenutbildningen upplever SFI-elevers behov av stöd för att klara studierna, samt vilken roll som kuratorerna har i vuxenutbildningen. Vi har genomfört sex semi-strukturerade intervjuer med kuratorer som arbetar inom vuxenutbildningen och som möter SFI-elever i sitt arbete. Datamaterialet har analyserats med konventionell innehållsanalys. Resultatet visar att kuratorerna har ett brett uppdrag med ett begränsat handlingsutrymme. Enligt kuratorerna finns det stora behov av stöd hos SFI-eleverna, många lider av psykisk ohälsa, har behov av särskilt stöd men är outredda och saknar diagnos, eller blir kvar på utbildningen under lång tid. Kuratorerna beskriver återkommande att eleverna har en ansträngd livssituation, ofta kopplat till krav från myndigheter att göra progression i studierna för att ha rätt till inkomst. Resultatet visar att kuratorerna spelar en stor roll i att stötta eleverna genom utbildningen bland annat genom stödjande samtal men även i elevernas kontakt med övriga samhället. De viktigaste slutsatser vi drar är att kuratorerna, genom hur de tolkar elevernas stödbehov, använder sitt begränsade handlingsutrymme för att kunna fånga upp och stötta elever med en bred problembild och att kuratorerna ofta fyller luckor som andra professioner eller myndigheter egentligen borde fylla.
Kuratorerna spelar därför en viktig roll i att stötta elevernas i deras utbildning, och i förlängningen för att minimera de konsekvenser långvarig social utsatthet kan få, både för individ och samhälle. Kommuner och beslutsfattare bör ta med detta i beaktning vid beslut om resurser till vuxenutbildningen.
Nyckelord: Skolkuratorer, vuxenutbildning, svenska för invandrare, SFI, migranter
FÖRORD
Skolan är en plats där många människor lägger sin grund för livet och för framtiden. Det är en plats där många spenderar mycket tid och utbildningen i sig utgör ofta en stor tidsmässig del av ens liv, både på kort och lång sikt. Till skolan tar man med sig allt vad man är - hela ens ryggsäck och det vardagliga livet. Skolan blir således en grund vi som medborgare vilar på. För vissa även ett hem. Människan kommer i en helhet med allt som denna bär med sig, vare sig det är ens förflutna som format denne, eller ens dagliga allmäntillstånd. Det är utifrån detta, ens individuella förutsättningar, som vi också måste möta människor. Det är de individuella förutsättningarna som bidrar till kontexten och möjligheten att tillgodogöra sig en lyckosam inlärning.
Vi vill rikta ett stort tack till alla som har stöttat oss under arbetet med den här uppsatsen. Först av allt vill vi tacka våra respondenter som givit oss av sin tid, engagemang och gett oss ovärderlig information om sina erfarenheter. Vi vill även tacka vår handledare Sara Lilliehorn som har varit en trygg klippa i det stormande hav som uppsatsarbetet emellanåt har inneburit.
Vi vill också rikta ett stort tack till våra familjer och vänner som lyssnat på våra mödor och som korrekturläst och bidragit med fantastisk feedback. Stort tack till er alla!
Innehållsförteckning
INLEDNING ... 1
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 2
KUNSKAPSÖVERSIKT ... 2
BAKGRUND ... 2
Vad vuxenutbildningen är ... 2
Vuxenutbildningens mål och uppdrag ... 3
Vad SFI är... 3
Vilka läser SFI ... 4
Stöd inom vuxenutbildningen ... 4
TIDIGARE FORSKNING ... 5
Elevhälsan och kuratorn inom skolan ... 5
Migranters levnadsvillkor och hälsa ... 7
METOD ... 8
VALD METOD ... 8
TILLVÄGAGÅNGSSÄTT VID LITTERATURSÖKNING ... 9
URVAL ... 9
URVALETS SAMMANSÄTTNING ... 10
DATAINSAMLINGSMETOD ... 10
ANALYSMETOD ... 12
FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 13
ANSVARSFÖRDELNING ... 14
METODDISKUSSION... 14
RESULTAT ... 16
DET MÄNSKLIGA ... 17
Eleverna ... 17
Kuratorsrollen ... 19
Relationen ... 21
SYSTEMET ... 22
I skolan ... 23
Utanför skolan ... 24
TEORETISKA PERSPEKTIV ... 25
SOCIALA BESTÄMNINGSFAKTORER FÖR HÄLSA ... 25
COPING ... 26
KRAV, KONTROLL OCH SOCIALT STÖD ... 27
ANALYS OCH DISKUSSION ... 28
ANALYS ... 28
AVSLUTANDE DISKUSSION ... 33
REFERENSLISTA ... 36
BILAGOR ... 41
BILAGA 1–INFORMATIONSBREV ... 41
BILAGA 2–INTERVJUGUIDE ... 42
BILAGA 3–ANALYSTABELL ... 43
Inledning
Som konsekvens av konflikten mellan Ryssland och Ukraina tvingas idag miljontals människor till flykt från både Ukraina och Ryssland. Även om många flyr till omkringliggande länder så kommer även många komma till Sverige (Nilsson, 2022; Storkaas, 2022). Att människor flyr från krigsdrabbade områden, hot och förföljelse är inget nytt, men den senaste tidens nya oroligheter i världen återaktualiserar frågor om flyktingmottagande, integration och utbildning.
Likt alla människor som tidigare flytt kommer de som nu flyr behöva hjälp och stöttning i att komma till rätta i den nya situationen och det nya landet. Utbildning och skolgång för de som flyr hit, är det som behöver lösas näst efter boendefrågan, enligt en artikel i DN där Sveriges integrations- och migrationsminister Anders Ygeman intervjuas (Olsson, 2022).
Vi vet att frånvaron på SFI och vuxenutbildningen är stor, att många tampas med psykologisk stress, familjeliv, uppehållstillstånd/asylsökande, jobb och övrig press. Att komma till en ny och främmande plats kräver en hel del anpassning till ett nytt språk och ny kultur.
Därtill behöver man lära sig förhålla sig till den rådande byråkratin och det svenska samhällets institutioner. Det är en hög påfrestning på målgruppen och förekomsten av olika former av ohälsa hos utlandsfödda är delvis hög jämfört med den övriga befolkningen (Folkhälsomyndigheten, 2019). Som nyanländ till Sverige, och framförallt som flykting har du ofta kontakt med många olika myndigheter såsom socialtjänst, Migrationsverket, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Det är rimligt att anta att många myndighetskontakter utan samordning kan medföra risk för att elevernas ärenden faller mellan stolarna. Det kan leda till att elever har problematik som kanske inte nödvändigtvis är skolans uppgift, men som kan gå ut över lärandet. Om elever inte får den hjälp de behöver utanför skolan faller detta på skolan att förhålla sig till, och det kan därmed behövas ett större psykosocialt stöd för SFI-eleverna.
En människa kommer i en helhet. Allting hänger ihop och vi kan inte förbise grundläggande behov, behov som också är en grundförutsättning för inlärning. Många av de som läser på vuxenutbildningen hör till en utsatt grupp i samhället i stort. Vuxenutbildningen är skyldig att tillhandahålla stöd för att underlätta lärandet men är samtidigt inte skyldiga att ha elevhälsa. I ett inlägg på Akademikerförbundet SSR:s blogg argumenterar skribenten för att även elever på Komvux behöver få möjlighet till stöd från elevhälsa (SSR & Johansson, 2018).
Skribenten hänvisar till rapporten En andra och en annan chans – ett komvux i tiden (SOU 2018:71), och uttrycker kritik över att förslaget inte innehåller rätt till elevhälsa inom vuxenutbildningen. Den senaste utredningen kopplat till vuxenutbildningen är den så kallade KLIVA-utredningen (2020), som syftade till att förbättra kvaliteten och stärka likvärdigheten för komvux-elever med svenska som andraspråk. Där inräknas alltså både SFI-elever och elever som läser grundläggande och gymnasiala kurser på komvux, och som har svenska som andraspråk. I rapporten berörs mycket kort elevhälsa inom komvux, och då främst i relation till kostnadskalkylering. Det noteras att behovet av stöd-insatser hos vuxenutbildningens elever har ökat de senaste åren och utredningen bedömer att “kurator och specialpedagog bör prioriteras när resursbehov fastställts” (KLIVA-utredningen, 2020, s. 159). I promemorian som utredningen hänvisar till görs bedömningen att “en delvis obligatorisk elevhälsa inom vuxenutbildning enligt skollagen bör övervägas vidare.” (KLIVA-utredningen, 2019, s. 16). Vi har inte kunnat identifiera någon svensk forskning som rör kuratorn inom vuxenutbildningen
och SFI. Det finns studier som berör kuratorsrollen inom grund- och gymnasieskolan, men just kuratorns roll inom SFI verkar i dagsläget vara ett vakuum.
Även om Komvux inte är tvungna att ha elevhälsa så finns det skolor som väljer att anställa kuratorer. En kurator inom Komvux behöver inte ha socionomutbildning, och socionomer som arbetar inom Komvux kan ha andra stödjande roller eller titlar, som exempelvis coach. Socionomens spetskompetens är den breda kunskapen om hur olika faktorer i samhället och en människas liv kan påverka dennes livsvillkor och förutsättningar.
Skolkuratorns roll brukar oftast vara den som arbetar med socialt arbete i skolan. Kuratorn inom Komvux kan därför vara en nyckelperson för att uppmärksamma luckor i skyddsnätet, tillfällen där skolan eller andra myndigheter brister i tillgången på stöd till SFI-elever för att klara utbildningen. Skolkuratorer som i sitt dagliga arbete möter och stöttar elevgruppen, kan vara en källa till att öka kunskapen om elevgruppens behov av stöd för lärandet, och hur dessa behov tillgodoses i dagsläget. Av den anledningen vill vi undersöka hur kuratorer, med god erfarenhet av utbildningens upplägg, uppfattar elevernas behov av stöd för lärandet och hur ansvaret för stödet ser ut i dagsläget.
Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka och analysera kuratorers uppfattning om SFI-elevers behov av stöd för att klara utbildningen, samt utifrån kuratorernas beskrivningar analysera deras roll i utbildningen.
Frågeställningar:
● Vilka behov av stöd upplever kuratorerna att eleverna har för att klara utbildningen?
● Hur beskriver kuratorerna att elevernas behov tillgodoses och av vem?
● Vilken roll spelar kuratorerna i att stötta eleverna i deras lärande?
● Vilka omgivande faktorer beskriver kuratorerna som kan påverka elevernas förutsättningar att klara studierna?
För ökad tydlighet och läsbarhet av syfte och frågeställningar benämner vi målgruppen som
”kuratorer”, vilket omfattar socionomer såväl som personer med annan utbildning, och som innehar kuratorsrollen inom SFI. Vi definierar även ”elever” som de elever som läser på SFI och som kuratorerna kommer i kontakt med.
Kunskapsöversikt
I detta kapitel ger vi först en bakrgrund av vuxenutbildningen och elevgruppen SFI-elever.
Sedan går vi vidare med att presentera det aktuella kunskapsläget gällande elevhälsan och kuratorn inom skolan samt migranters levnadsvillkor. Kapitlet baseras på tidigare forskning och på andra relevanta källor.
Bakgrund
Vad vuxenutbildningen är
Sverige har under lång tid byggt upp ett omfattande system för vuxnas studier och i dagsläget är det fler antal elever vid kommunal vuxenutbildning än antalet elever i gymnasieskolan.
Utöver den kommunala vuxenutbildningen finns även annan utbildning för vuxna, som exempelvis folkhögskola, yrkeshögskola och universitet (Fejes, A., Muhrman, K., & Nyström, S., 2020). Den kommunala vuxenutbildningen (Komvux) består av kurser i grundläggande och gymnasiala ämnen, svenska för invandrare (SFI), samt särskild utbildning för vuxna, som regleras i skollagen (SFS 2010:800 20 kap. 3§). Kommunerna är skyldiga att tillhandahålla Komvux, men hur utbildningen organiseras kan variera över landet. Vissa kommuner tillhandahåller all utbildningsverksamhet själva, andra lägger ut hela eller delar av utbildningsverksamheten på entreprenad, vilket innebär att Komvux kan komma att anordnas av privata aktörer som exempelvis folkhögskolor eller privata bolag. Kommunerna räknas som huvudmän oavsett om utbildningen läggs ut på entreprenad eller anordnas av dem själva, vilket innebär att det är kommunerna som är ansvarig för den utbildning som erbjuds.
Vuxenutbildningens mål och uppdrag
Målen med den kommunala vuxenutbildningen regleras i skollagen (SFS 2010:800) 20 kap. 2§.
Några av de mål som framkommer är bland annat att vuxna ska stödjas och stimuleras i sitt lärande. De ska ges möjlighet att utveckla sina kunskaper och sin kompetens för att stärka sin position på arbetsmarknaden och i samhällslivet, samt ska ges möjlighet att utveckla sina kunskaper och sin kompetens i syfte att främja sin personliga utveckling. Utbildningen ska vara individanpassad vilket innebär att varje enskild elevs behov och förutsättningar ska vara utgångspunkten för utbildningen av den eleven (SFS 2010:800 20 kap. 2§). Vuxenutbildningens mål och uppdrag formuleras även i läroplanen för vuxenutbildningen, och är där starkt förknippat med att stärka individer både på arbetsmarknaden och i samhällslivet. I läroplanen för vuxenutbildningen framgår att det är utbildningens ”ansvar att varje elev i kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna samt motsvarande utbildningar får stöd och undervisning utifrån sina individuella utbildningsmål, behov och förutsättningar.” (Skolverket, 2012, s. 5). Läroplanen säger ingenting mer om vilken typ av stöd som utbildningen är ansvarig för att erbjuda. Däremot framgår det tydligt att, eftersom vuxenutbildningen har en heterogen målgrupp med skilda förutsättningar och mål för utbildningen, så måste utbildningen “anpassas utifrån individens behov och förutsättningar” samt “alltid möta varje elev utifrån hans eller hennes behov och förutsättningar.” (s. 1). Enligt läroplanen har skolan även “ett särskilt ansvar för elever med funktionsnedsättning” (s.2). Utbildningen ska vara likvärdig överallt i landet och ska utgå från grundläggande värderingar såsom mänskliga rättigheter, demokrati och självbestämmande (Skolverket, 2012; SFS 2010:800 1 kap. 4§).
Vad SFI är
SFI är, som tidigare nämnt, en del av Komvux och syftar till att ge vuxna grundläggande kunskaper i svenska språket, samt ge grundläggande läs- och skrivfärdigheter för de som saknar detta. SFI utgår från samma läroplan som övriga Komvux men har en egen kursplan, och utbildningen består av fyra olika kurser (A-D) samt tre olika nivåer (1-3) (Skolverket, 2012;
2021; 2022). Vilken nivå man läser avgörs bland annat utifrån utbildningsbakgrund. Nivå 1 är för de med kort utbildning eller de som saknar utbildning, nivå 2 riktar sig till personer med utbildning upp till gymnasienivå och nivå 3 motsvarar gymnasieutbildning eller högre utbildning (Skolverket, 2022). Utöver utbildningsbakgrund bestämmer även nivåerna den takt som kurserna ges i, där nivå 1 går i långsammast takt och nivå 3 går snabbast. Kunskapsmålen för kurs D är samma, oavsett vilken nivå man läser. Det innebär att en elev som klarat kurs 1D
och en elev som klarat kurs 3D bedöms efter samma kriterier (Skolverket, 2021). När man är klar med SFI ska man alltså ha uppnått samma språkliga nivå i svenska, oavsett vilken nivå en läser, och nivån motsvarar svenska i årskurs 6. Utöver kurserna A-D finns inom SFI även en grundläggande läs- och skrivinlärning, vilken riktar sig till personer som i stort sett helt saknar utbildning och inte är “funktionellt litterata” (Skolverket, 2021), d.v.s. de som inte kan läsa eller skriva heller på sitt hemspråk. Efter avklarad SFI kan man läsa vidare svenska som andraspråk på högstadienivå samt ytterligare på gymnasienivå. Ansökningsprocessen till kurser i SFI kan se olika ut i olika delar av landet. Många använder sig av digitala formulär som man själv fyller i via kommunernas respektive hemsidor. De flesta har endast information på svenska på sina sidor, vilket kan tänkas göra det svårt för personer som saknar kunskaper i svenska att ansöka utan hjälp från någon annan. Vissa skolor har översättningsverktyg inbyggda i hemsidan för att underlätta för de som saknar kunskaper i svenska (exempelvis Värmdö kommun).
Vilka läser SFI
Vuxenutbildningen riktar sig huvudsakligen till personer över 20 år som saknar den behörighet som utbildningen tillhandahåller och som kan tillgodogöra sig utbildningen (SFS 2010:800 20 kap. 11§). Det innebär att de personer som läser SFI är vuxna. För barn och unga under 18 år ges undervisning i svenska inom grund- eller gymnasieskolan, och kallas då för Språkintroduktion (SFS 2010:800 17 kap. 3§). SFI är en rättighetsutbildning, vilket innebär att alla som uppfyller de juridiska villkoren har rätt att läsa utbildningen (SFS 2010:800 20 kap.
31§). För vissa elever kan utbildningen även vara obligatorisk. Det gäller framförallt nyanlända elever som deltar i etableringsprogrammet, eller för elever som saknar egen försörjning och där socialtjänsten kräver deltagande i SFI för att bevilja försörjningsstöd. Många arbetsgivare kräver även att man ska ha klarat minst nivå C på SFI för att vara “anställningsbar”. Av de elever som läsåret 20/21 läste Komvux på gymnasial nivå var det ungefär jämnt fördelat mellan de som är födda i Sverige och de som är födda utomlands. När det kommer till födelseland hos elever som läste Komvux på grundläggande nivå var skillnaden betydligt större, där drygt 95%
av eleverna var födda utomlands. Kvinnor är överrepresenterade i samtliga nämnda delar av Komvux, så även SFI (Skolverket, 2020a). Under kalenderåret 2020 var medelåldern bland de som läser på SFI 36 år, men åldersspannet ligger mellan i snitt 19-65 år (Skolverket, 2020b).
Stöd inom vuxenutbildningen
En del kommuner har i anslutning till sin utbildningsverksamhet olika former av stödjande verksamheter dit elever kan vända sig för att få extra stöd med studierna (exempelvis Umeå kommun; Severinsson, 2019). Hur den stödjande verksamheten organiseras och vilken typ av personal som arbetar där kan skilja sig åt. Som tidigare nämnt finns det ingen reglering kring vilken typ av stöd som kommunerna ska erbjuda och det finns därmed även skolor som saknar sådana stödverksamheter för eleverna. För vuxenutbildningen finns det inget krav på elevhälsa, men man får tillhandahålla elevhälsa. År 2018 tillsattes KLIVA-utredningen, som syftade till att förbättra kvaliteten och likvärdigheten inom den kommunala vuxenutbildningen för elever som läser SFI. I promemorian görs bedömningen att huvudmannen bör prioritera bland annat kurator när beslut om resurser i sammanhållen utbildning fattas (KLIVA-utredningen, 2019).
“Sammanhållen utbildning” är benämningen på den utbildning som kommunerna är skyldig att erbjuda nyanlända personer som deltar i etableringsprogrammet (Skollagen 20 kap 3a (träder i kraft 220801). Det som slutligen nämns om elevhälsa i KLIVA-utredningens slutbetänkande är
att “kurator och specialpedagog bör prioriteras när resursbehov fastställts” (KLIVA- utredningen, 2020, s. 159). Det är alltså ingen fullständig elevhälsa som bör prioriteras, utan delar av elevhälsans professioner. Eftersom det inte blev några förslag på lagändringar gällande elevhälsa eller kurator så nämns inte dessa i den slutgiltiga propositionen som läggs fram, annat än i bilagan till promemorian (Prop. 2021/22:51).
Tidigare forskning
Elevhälsan och kuratorn inom skolan
Till skillnad från vuxenutbildningen har det inom för-, grund- och gymnasieskolan sedan många år varit obligatoriskt att tillhandahålla elevhälsa för skolans elever. Elevhälsan ska enligt lagstiftningen verka “förebyggande och hälsofrämjande” och är till för att stödja eleverna i deras “utveckling mot utbildningens mål” (SFS 2010:800 2 kap. 25§). När det gäller kuratorns roll i elevhälsan så säger lagstiftningen inte mycket mer än att kuratorn ska ha ansvar för det psykosociala arbetet. Den nuvarande organiseringen av elevhälsan i för- grund- och gymnasieskolan är ett resultat av en proposition som kom i millennieskiftet (Prop. 2001/02:14).
Propositionen utgick från en utredning där uppdraget varit att utreda behovet av en sammanhållen elevhälsa. I propositionen argumenteras det bland annat för att lärarnas kompetens framförallt består i att utveckla elevernas lärande samtidigt som lärandet påverkas av andra faktorer som läraren inte alltid kan påverka. Det menades att för att lärandet ska fungera så behövs det stöd från andra verksamheter inom skolan, bland annat elevvård och skolhälsovård (dvs det som slogs ihop till att slutligen bli det som vi idag kallar för ”elevhälsa”).
Argumentationen för elevhälsan är alltså att även andra aspekter än enbart pedagogiska, kan påverka skolgången och lärandet (Prop. 2001/02:14).
Forskningen om elevhälsan och kuratorns roll i den svenska skolan är mycket begränsad. Om man lägger ihop sökträffarna från en sökning med orden “elevhälsa*” samt
“skolkurator*” på databasen Swepub får man idag fram totalt tio unika refereegranskade tidskriftsartiklar. När det kommer till olika former av rapporter och statistiska undersökningar, så finns det något mer (Se ex. Socialstyrelsen & Skolverket, 2016; SSR, 2019; SKL, 2016).
Socialstyrelsen och Skolverket (2016) har ett stödmaterial för elevhälsan som syftar till att bidra till ökad likvärdigheten bland elevhälsan i landets skolor. En snabb överblick visar att materialet riktar sig mot professioner som arbetar mot barn, vilket inte är överdrivet märkligt eftersom elevhälsan inom vuxenutbildningen ju inte är ett krav. Akademikerförbundet SSR (2019) har gjort en kartläggning av Sveriges skolkuratorer med syftet att undersöka skolkuratorers inställning till sitt arbete och hur det förändras genom åren. Resultatet visar bland annat att många kuratorer upplever en fortsatt hög arbetsbelastning och att förebyggande arbete är det som oftast prioriteras bort när man inte hinner med arbetet. Sveriges kommuner och landsting (SKL) (2016) har tillsammans med Uppdrag Psykisk Hälsa gjort en undersökning över vad som faktiskt görs inom elevhälsan idag, där resultatet visar bland annat att betydligt större del av tiden läggs på åtgärdande arbete än på förebyggande arbete. Det verkar som att respondenterna i undersökningen upplevde att det var svårt att tydligt definiera vad som är förebyggande, främjande och åtgärdande insatser inom elevhälsan.
Akademikerförbundet SSR (2016) har tagit fram en policy för skolkuratorer som syftar till att “säkra och utveckla kvaliteten i elevhälsoarbetet och värna elevers rätt till stöd i sitt lärande och i sin sociala och emotionella utveckling” (s. 5). Policyn beskriver bland annat
kuratorns roll, arbetsuppgifter, förhållningssätt och målen med skolkuratorns arbete i skolan, samt redogör för relevanta styrdokument. Policyn riktas inte explicit mot någon specifik skolform, men är tydligt riktad mot arbete med barn och unga. Vuxna nämns enbart i egenskap av vårdnadshavare eller övrig skolpersonal, vilket gör att policyn implicit riktar sig till arbete med omyndiga elever, och därmed inte till skolkuratorer som möter vuxna elever (SSR, 2016).
Även den forskning som vi hittat om skolkuratorn i en svensk kontext utgår från kuratorer som arbetar inom för-, grund- eller gymnasieskola. Det är exempelvis forskning om hur skolor i utsatta områden tolkar policytexter om elevhälsa samt hur information om elevhälsa presenteras på olika kommuners och skolors hemsidor (Bergnehr & Johansson, 2021). Annan forskning fokuserar mer på den faktiska stödjande praktiken som skolkuratorer har i mötet med enskilda elever, även här i grundskolan (Kjellgren, Lilliehorn & Markström, 2022). Kjellgren m.fl.
(2022) beskriver skolkuratorns praktik i individuella möten med grundskoleelever som upplever bland annat psykisk ohälsa, stress eller har hög frånvaro. Forskarna identifierade en gemensam struktur för hur kontakten med eleverna gick till, till exempel hur kontakten med eleverna initieras eller att måsta balansera mellan elevens behov och förväntningar från annan skolpersonal och vårdnadshavare. Ett annat tydligt resultat som Kjellgren m.fl. (2022) presenterar är att kuratorerna i studien hade ett stort fokus på att bygga en trygg och stabil relation med eleven samt att förbättra elevens hälsa och välmående.
Tidigare forskning om skolkuratorns roll i den svenska grundskolan har också visat på att skolkuratorns roll ofta upplevs som otydlig. I en studie av Isaksson (2014) framkommer det att flera av kuratorerna i studien upplevde att deras arbete hade låg legitimitet hos lärare och rektorer. Isaksson kopplar det till att lagstiftningen kring kuratorns roll och arbete är vagt definierad. Inte heller yrkesförbund ger någon tydlig styrning över skolkuratorerna (Isaksson, 2014) . Kuratorns uppdrag framträder därmed som något otydligt och diffust. Det finns även forskning som har undersökt hur skolledningen ser på kuratorns uppdrag. I en studie av Jansson, Evertsson och Perlinski (2021) visar resultatet att skolhuvudmän främst relaterar skolkuratorns uppdrag till skolans uppdrag, snarare än till elevhälsans, vilket forskarna menar går emot lagstiftning och riktlinjer som säger att “skolans och elevhälsans uppdrag inte ska ses som två separata verksamheter” (Jansson m.fl., 2021, s. 308).
Eftersom elevhälsan i vuxenutbildningen inte är ett krav, är det upp till kommunerna själva att välja om de vill budgetera för elevhälsa eller inte. Det innebär att tillgången till elevhälsa för elever som läser på Komvux och SFI, och hur elevhälsan organiseras, kan skilja sig åt mellan olika kommuner. Tillgången till stöd inom skolan kan därför komma att hamna på professioner som inte egentligen har kompetens för att hantera den, som exempelvis lärare. Den svenska forskningen kring vuxenutbildning och elevernas stödbehov är mycket begränsad.
Fejes och Dahlstedt (2022) har analyserat hur tre studieförbunds och två folkhögskolors pedagogiska verksamheter, som riktar sig till asylsökande, formas samt vilken roll som verksamheterna spelar i deltagarnas liv. Resultatet visar att studieförbundens verksamheter spelar en viktig roll för de asylsökandes trygghet och stabilitet, särskilt då andra aspekter i deltagarnas liv kan vara osäkra (som ex. asylprocess och boendesituation). Ett av studiens resultat visar på hur folkbildning skiljer sig från kommunal vuxenutbildning, framförallt i fråga om verksamhetens flexibilitet kopplat till kursernas innehåll och organisering. Folkhögskolorna uppfattades som mer demokratiska än kommunal vuxenutbildning, då deltagarna gavs möjlighet att påverka kursernas innehåll, vilket forskarna menar skulle kunna bidra till deltagarnas upplevelse av trygghet. Att verksamheterna i studien skiljer sig från
vuxenutbildning i fråga om flexibilitet och elevernas delaktighet, menar forskarna är en av förutsättningarna till att studieförbunden kan ha den roll de har.
Migranters levnadsvillkor och hälsa
De som läser på SFI är en heterogen målgrupp och faktorer som utbildningsnivå, socioekonomisk status i hemlandet samt anledningar till migrationen skiljer sig åt mellan elever. Det säger sig självt att vilka behov en har skiljer sig åt beroende på vilka erfarenheter och förutsättningar man har med sig. Om man till exempel kommit till Sverige för att läsa eller arbeta på universitet eller högskola, och därmed har hög utbildningsnivå från hemlandet, har man helt andra förutsättningar än någon som flytt för sitt liv och som helt eller delvis saknar tidigare utbildning. Forskningen kring migranters hälsa och levnadsvillkor är ett komplext område med många bottnar. Folkhälsomyndigheten (FHM) släppte år 2019 en rapport om hälsan hos personer som är utrikesfödda, och skillnader i hälsa beroende på födelseland. Bland annat framkommer det att det finns en delvis högre förekomst av psykisk ohälsa bland människor som varit på flykt jämfört med andra migranter, framförallt när det kommer till Posttraumatisk stress (PTSD) (FHM, 2019). Bustamante, Cerqueira, Leclerc och Brietzke (2017) har gjort en litteraturöversikt över forskning om migranters hälsa kopplat till stress, trauma och posttraumatisk stress. Forskarna anger inte ingående hur urvalsprocessen gick till för att välja ut artiklar, vilket kan vara en begränsning. Av citeringarna till översikten att döma och för det urval av artiklar vi kollade via Google Scholar verkar den vara förhållandevis populär, samt har refererat till flertalet artiklar som verkar relevanta. När det kommer till forskning om PTSD hos migranter finns det, enligt Bustamante m.fl. (2017), resultat som visat en nästan dubbelt så hög förekomst av PTSD hos flyktingar, jämfört med arbetskraftsmigranter.
När det kommer till just förekomsten av PTSD hos flyktingar visar en annan översikt av Silove, Ventevogel och Rees (2017) på att frekvensen varierar markant mellan olika studier, och att ju större urval en studie haft desto lägre frekvens har noterats. Utifrån större studier, och studier som publicerats i närtid till deras egen studie, menar forskarna att förekomsten av PTSD hos flyktingar uppskattas ligga på omkring 15%. Forskarna drar jämförelser till uppskattningar på befolkningar som inte är flyktingar, vilken ligger på omkring 1.1% (Silove m.fl., 2017).
Bustamante m.fl. (2017) nämner tidigare kända riskfaktorer för PTSD, som att uppleva traumatiska händelser, att bli utsatt för våld eller att leva under ekonomisk stress, men ger även flera exempel på forskning som visar att även tiden efter migrationen kan ge upphov till riskfaktorer för PTSD. Några sådana exempel är ett begränsat socialt nätverk, begränsad tillgång till stödjande insatser, frågor som rör uppehållstillstånd och arbetslöshet, för att nämna några (Bustamante m.fl., 2017). Även andra forskare lyfter upp att aspekter i det dagliga livet efter migrationen kan ha inverkan på ens psykiska välmående (Silove m.fl., 2017; Hynie, 2018).
Den typen av sociala faktorer liknar resultaten från WHO:s kommission för sociala bestämningsfaktorer för hälsa (2008). Kommissionen kunde konstatera att det finns en ojämlikhet i levnadsvillkor, hälsa och livslängd som går att koppla till social ojämlikhet. Det är alltså inte enbart medicinska aspekter som påverkar en människas liv och mående, utan även sociala aspekter. WHO-kommissionen konstaterar bland annat att socioekonomisk status påverkar människors hälsa. Kommissionen slog fast att låg socioekonomisk position har negativ inverkan på hälsa och att det är en gradient som följer både mellan olika länder och inom länder, utifrån socioekonomiska faktorer. Ju sämre socioekonomiska förutsättningar, desto sämre hälsa (WHO-kommissionen, 2008).
Utifrån WHO:s sociala bestämningsfaktorer för hälsa argumenterar Eriksson (2022) att är ett passande ramverk för hälso- och sjukvårdskuratorer att använda i sitt arbete. Hälso- och sjukvårdskuratorn beskrivs, enligt Eriksson (2022), ofta som sjukvårdens psykosociala expert, precis som skolkuratorerna beskrivs som den profession som bidrar med psykosocial kompetens inom skolan (SSR, 2016). Båda professionerna befinner sig dessutom i gränslandet mellan socialt arbete och andra professionslogiker - antingen mot medicin och psykologi (Eriksson, 2022), eller mot pedagogik. De sociala bestämningsfaktorerna innebär att se på människan ur ett mikro-meso-makro-perspektiv, vilket stämmer väl överens med den helhetsbild som kännetecknar socialt arbete. Det är anledningen till att Eriksson anser att ramverket är lämpligt för hälso- och sjukvårdskuratorer att använda (Eriksson, 2022). Det finns helt enkelt många organisatoriska likheter mellan skolkuratorer och hälso- och sjukvårdskuratorer, även om deras sociala arbete utförs inom olika discipliner. Vi kommer presentera de sociala bestämningsfaktorerna mer ingående under teorikapitlet utifrån Hynie (2018).
Metod
I metodkapitlet redogör vi för metodologisk ansats, datainsamlingsmetod, urval, analysmetod, forskningsetik, tillvägagångssätt vid arbetet, ansvarsfördelning samt metoddiskussion.
Vald metod
Vi har valt att intervjua kuratorer om deras upplevelse och uppfattningar av elevhälsa inom SFI och vuxenutbildningen. Vi har valt att använda oss utav en semi-strukturerad intervjuform via videosamtalstjänsten Zoom. Det är även dessa som är vår informationskälla och datainsamlingsmetod i vår C-uppsats. Vi valde därmed att använda oss av kvalitativ metod. Den kvalitativa metodansatsen blev ett självklart val då den utgår från att man genom samtal lär känna hur människor uppfattar sitt liv och sin värld (Kvale & Brinkmann, 2014). “Den kvalitativa forskningsintervjun söker förstå världen från undersökningspersonernas synvinkel, utveckla mening ur deras erfarenheter, avslöja deras levda värld som den var före de vetenskapliga förklaringarna” (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 17). Varför vi valt att använda oss av denna metod är då vi tror att våra frågeställningar endast kan ge mening och förstås i sitt sammanhang. Precis som citerat ovan förstår alla människor fenomen utifrån sina unika erfarenheter, därav blir betydelsen olika för olika människor. I vår studie är förståelsen det centrala och det är relationen mellan individen och ett fenomen som blir det intressanta för våra frågeställningar. Målet är att förstå målgruppens upplevelse och relation till det fenomenet (Szklarski, 2019). Vi har även valt att jobba på ett induktivt sätt, då vi fann det som det mest aktuella förhållningssättet i vår planerade studiegång och i relation till målet vi vill uppnå. Vi har dragit generella slutsatser från observerad information och observerade intervjuer. Genom dessa och de erfarenheter vi samlat på oss har vi dragit slutsatser, detta med öppenhet inför att annat kan förekomma i framtiden, vilket även är det typiska kännetecknet för induktiva ansatser (Fejes & Thornberg, 2019). Genom att arbeta induktivt kunde vi närma oss vårt ämne med en öppenhet eftersom materialet och förståelsen för materialet och frågeställningarna hela tiden växte i och med arbetets gång (Kvale & Brinkmann, 2014). Det innebär att vi som forskare har försökt förhålla oss neutrala och öppna för materialet och insamlandet av det. Denna del var vi medvetna om redan från start, det vill säga vikten av att försöka hålla sig så neutral och objektiv
som möjligt eftersom att det kvalitativa arbetet som metodform redan är så pass präglat av forskarens egna perspektiv i form av bland annat utbildning, intellekt, färdigheter och kreativitet (Fejes & Thornberg, 2019).
Tillvägagångssätt vid litteratursökning
Vi har främst använt oss av databaserna DiVA och SocINDEX, samt utgått från referenslistor till artiklar och annan litteratur vi funnit relevant. Vi har sökt med olika ord och olika sammansättningar av dessa för att nå fram till önskade artiklar som kan ge oss en bild av det aktuella kunskapsläget i vårt område. Vi har sållat och tagit hänsyn till antalet citeringar och relevans för vårt syfte och frågeställning. Vi har samlat artiklar i omgångar och därefter rensat i omgångar. Successivt under arbetets gång har vi fördjupat oss i artiklarna och annan relevant litteratur. Eftersom kvalitativ forskning är en levande process där allt är under ständig förändring (i och med det ständiga inkommandet av ny information), så har vi anpassat våra sökord utefter arbetets gång. Exempel på sökord som vi använt: migrant, refugee, immigrant, counselor, social work, health, student health, education and health, adult learning, adult education, trauma, ptsd. Sökorden har använts på både svenska och engelska.
Urval
Vi har valt att göra en form av kombinerat målstyrt urval för att få tag på våra respondenter.
Det första steget i urvalsprocessen var ett kriteriestyrt urval, där vi identifierade ett antal kriterier utifrån vår forskningsfråga, som våra respondenter behövde uppfylla. Nästa steg i processen liknar ett tillfällighetsurval eftersom vi inte kunde förutse exakt vilka respondenter som skulle komma att svara på vår förfrågan (Bryman, 2018). Den ursprungliga planen var att dela vårt informationsbrev (se Bilaga 1) med en person med tillgång till ett nätverk av skolkuratorer i Sverige. När vi inte fick tag på denna person valde vi att gå vidare med att kontakta olika skolor direkt. Vi delade upp arbetet så att Fanny letade reda på kontaktuppgifter till skolor som Olivia sedan tog kontakt med, antingen via mejl eller telefon. Vi försökte i första hand hitta kontaktuppgifter direkt till kuratorer, men ofta saknades information om tillgången till kurator. För vissa skolor kunde informationen vara svår att hitta och kunde kräva en del sökande på hemsidan. Andra skolor hade information om att kurator fanns, men inga direkta kontaktuppgifter till kuratorerna. Olivia tog sedan kontakt med skolorna, antingen via mejl eller telefon. Där det fanns kuratorer fick hon oftast direktuppgifter till dessa. Allt eftersom mejlsvar från respondenter inkom bokades intervjuerna in. Det tog lång tid att få tag på respondenter, vilket gjorde att vi försökte hitta alternativa vägar. Fanny hade kontakt med kuratorer inom vuxenutbildningen och vi bad dem dela vårt informationsbrev i deras nätverk, och Olivia delade vårt informationsbrev i socionomgrupper på sociala medier.
De personer Olivia talades vid med, i sökandet efter kuratorer på respektive skolor, uttryckte sig återkommande att “Nej, tyvärr, här finns ingen kurator men det skulle verkligen behövts!” samt även kommentarer såsom att “Ja, lycka till att få tag i det inom vuxenutbildningen och SFI”. Det var alltså redan bekräftat innan intervjuerna satt fart att brist på elevhälsa och kuratorer inom SFI och Komvux var påtaglig samt att det fanns ett önskat behov av detta. Även samtal i jakten på kuratorer var det uttryckt att “Det är märkligt att det inte finns elevhälsa här alltså, med tanke på att den målgruppen vi jobbar med verkligen skulle behöva det extra stödet”. Flera av våra respondenter uttryckte uppskattning för vårt valda
uppsatsämne. De menade att det var ett viktigt ämne att utforska eftersom det saknas forskning om kuratorn inom SFI, och kommenterade att de själva ställde upp för att kunna bidra till forskningen. Många visade intresse för att ta del av den färdiga uppsatsen och uttryckte en önskan om att få höra vad andra kuratorer säger.
Urvalets sammansättning
Vårt mål var att intervjua kuratorer med god erfarenhet av att möta SFI-elever i en stödjande roll. Studiens urval kom slutligen att bestå av 6 personer som arbetar som kuratorer inom SFI.
Alla intervjuade var kvinnor (antagen könsidentitet), och hade arbetat inom SFI mellan 0,5 år till 9 år. Skolorna som respondenterna arbetade för var både kommunala utbildningsanordnare och upphandlade, privata utbildningsanordnare, i städer som varierade i storlek från mindre orter till storstäder. En av respondenterna arbetade på tre olika skolor, där ett av uppdragen enbart var på distans, de övriga respondenterna arbetade på plats i skolorna, i olika omfattning.
Alla respondenter utom en hade socionomexamen. Den respondent som saknade socionomexamen hade examen i ett annat samhällsvetenskapligt ämne, med vidareutbildning i kurser i bland annat socialt arbete och sociologi. Samtliga respondenter arbetade med SFI- elever i någon mån, men deras tjänster såg lite olika ut. De flesta hade både SFI-elever och Komvux-elever, en av dem stack ut och hade sin tjänst främst inom introduktionsprogrammet men hade även ansvar för SFI och övriga Komvux. Antalet elever som kuratorerna hade ansvar för låg mellan ca 300-1500, majoriteten hade ansvar för omkring 1000 elever.
Datainsamlingsmetod
Skapandet av intervjuguiden (se Bilaga 2) skedde först och främst i relation till vår valda metodform, det vill säga kvalitativa, semi-strukturerade intervjuer. Detta då vi är intresserade av att få information om hur våra intervjupersoner upplever sin värld och sitt liv samt intresset av att täcka det området vår studie är baserad på. Det vill säga hur behovet av elevhälsa inom SFI och vuxenutbildningen tillgodoses och ser ut i dagsläget. Våra frågor baserades på detta och innehöll några olika teman, även om intervjupersonen fick stor frihet att utforma svaren på eget vis. Vi utformade frågor, som inte nödvändigtvis, behövde hålla någon specifik ordning.
Utöver de frågor vi hade från början fanns även ett utrymme att ställa nya frågor, om så upplevdes behövas vilket gav intervjuaren stor flexibilitet i utformandet av intervjun och därmed möjlighet att anpassa sig efter respondentens sätt att uttrycka sig. Detta går att likna vid hermeneutikens metodik, där man ger respondenterna ett stort utrymme att själva välja hur och om vad de vill uttrycka sig kring (Westlund, 2019). Vi utformade våra frågeställningar utifrån tre primära teman; skolans tillgängliga stödfunktioner, kuratorns bild av SFI-elevernas behov av stöd för lärandet samt ansvarsområdet. Dessa frågor ställdes och utformades med hänsyn till intervjuns gång, det vill säga inledande öppna frågor, mellanliggande frågor och avslutade frågor. Vi lutade oss på Brymans rekommendationer i framtagandet av vår intervjuguide.
Bryman (2018) menar att ”Efter hand kommer ordning och struktur att framträda på den slingrande väg som utformningen av frågeställningar för undersökningen utgör, något som kommer att vara grunder för intervjuguiden” (s.305).
Dagen före intervjun mejlade Fanny till respektive respondent och gav kort information om mötets tekniska aspekter, samt gav respondenten möjlighet att ställa frågor (Gray, Wong- Wylie, Rempel & Cook, 2020). En ny Zoom-länk genererades inför varje intervju, och
skickades ut via mejl en stund innan mötet (Gray m.fl. 2020). För att ytterligare öka konfidentialiteten användes väntrum, vilket innebar att Fanny behövde släppa in deltagare i mötet manuellt. På så vis kunde vi säkerställa att ingen obehörig skulle kunna ansluta till mötet.
Båda forskarna var med under intervjuerna. Fanny var intervjuledare för samtliga intervjuer, och Olivia deltog som observatör och frågade upp om det var saker som Fanny missade. Vi hjälptes därmed åt att se till att vi fick så uttömmande svar som möjligt från respondenterna.
Intervjuerna inleddes med att vi hälsade respondenten välkommen och presenterade sedan oss själva. Fanny var den som vidare skötte all kommunikation, och tillfrågade med jämna mellanrum Olivia om hon satt med några ytterligare funderingar i och med intervjuns gång.
Respondenterna blev informerade om studien, intervjuns upplägg samt om forskningsetiska principer, såsom frivillighet, konfidentialitet, etc. Båda forskarna gjorde varsin inspelning direkt via Zoom. Vi stötte på få tekniska problem under intervjuerna. Vid en av intervjuerna blev det problem på så vis att inspelningen inte fungerade för Olivia. Vid en av intervjuerna fick vi tekniska problem i form av dålig täckning som löstes genom att respondenten bytte teknisk utrustning. Eftersom intervjuerna genomfördes digitalt via Zoom finns det ingen gemensam miljöbeskrivning att skildra. De två forskarna satt i sina respektive hem med varsin dator. Fyra av sex respondenter befann sig i sina kontor och de två övriga befann sig i sina hem.
En av dem vårdade sjukt barn vilket resulterade i att vi under intervjun fick ta en del pauser.
Fanny påbörjade transkriberingen av den första intervjun samma dag som intervjun genomfördes. Hon noterade då att varje gång hon i intervjun kom med ett instämmande “mm”
så försvann respondentens ljud, vilket kunde leda till att delar av det respondenten sa inte gick att höra. För att inte riskera att missa viktiga delar av respondenternas svar valde Fanny att anpassa sitt sätt att förhålla sig till respondenterna i de efterföljande intervjuerna. Hon valde att använda kroppsspråk och mimik, istället för onödiga ljud, för att ändå kommunicera närvaro.
Transkribering och lagring av datamaterial
Transkriberingen delades upp så att Fanny transkriberade fyra intervjuer och Olivia transkriberade två. Fanny använde sig av uppspelningsprogrammet Express Scribe Transcript till första intervjun som transkriberades. På grund av begränsningar i gratisversionen av programmet genomfördes Fannys resterande tre transkriberingar med hjälp av datorns inbyggda mediaspelare samt ett separat ordbehandlingsprogram, vilket var samma sätt som Olivia genomförde sin del av transkriberingen. Fanny transkriberade första intervjun så ordagrant som möjligt. Hon tog med alla former av ljud eller utfyllnadsord som exempelvis “eh”, “mm”,
“liksom”, och redigerade heller inte ofärdiga meningar och liknande. Att fortsätta med en ordagrann transkribering av den typen, hade resulterat i att det transkriberade datamaterialet hade blivit mycket omfattande. Det talade språket skiljer sig från det skrivna språket i uppbyggnad (Kvale & Brinkmann, 2014), vilket innebär att en sådan ordagrann transkribering kan göra utskriften svårläst och därmed göra att materialet blivit svårt att tolka och analysera.
För att undvika att få en ohanterlig mängd datamaterial och för att underlätta analysprocessen, justerade Fanny sitt sätt att transkribera. Ljud, upprepningar och utfyllnadsord som inte var uppenbart nödvändiga för analysen uteslöts därmed, vilket stämmer överens med hur Olivia valde att transkribera. Som tidigare nämnt hade Fanny också anpassat sitt sätt att förhålla sig i intervjun, vilket även gjorde att de följande intervjuerna innehöll färre onödiga ljud och ohörbara delar. Vad som anses vara korrekt förfarande vid transkribering verkar skilja sig åt mellan forskare. Bryman förespråkar en mer ordagrann transkribering, där ingenting tolkas eller
utelämnas, utan allt formuleras i exakthet utifrån det talade materialet (Bryman, 2018, s. 581).
Kvale & Brinkmann (2014) menar istället att det inte finns något ensamt korrekt sätt att genomföra en transkribering, utan hur den genomförs beror istället på olika val som forskaren gör. Det är istället viktigare att transkriberingsprocessen blir tydligt beskriven i rapporten. En transkribering innebär ett översättande från en muntlig konversation mellan två eller flera parter, med allt vad det innebär med olika tonlägen, betoningar av ord, kroppsspråk och mimik, till en skriftlig nedteckning av konversationen (Kvale & Brinkmann, 2014). I vissa intervjuer blev det mer relevant med en beskrivning av respondentens kroppsspråk, vilket medförde att vi skrev in beskrivningar av vad respondenten gjorde i intervjun. Beskrivningar av respondentens (eller intervjuarens, om relevanta) känsloyttringar, gester och kroppsspråk markerades då tydligt i utskriften, som en påminnelse om samtalets sammanhang. Ohörbara delar markerades inom parentes, samt delar där vi var osäkra på om vi hört rätt. Intervjun avidentifierades för att värna om konfidentialiteten för respondenterna (Kvale & Brinkmann, 2014), vilket innebar att identitetsmarkörer som personnamn, arbetsplats eller ortsnamn anonymiserades och ersattes med relevanta ord för sammanhanget. Alla filer med identifierbara data sparades lokalt på datorn istället för i molntjänst, och filer fördes över mellan våra datorer med hjälp av USB- minne. De inspelade intervjuerna har således aldrig sparats på, eller delats via internet. På så vis kunde vi, i så stor utsträckning det är möjligt, säkerställa att ingen obehörig kunde komma åt datamaterialet.
Analysmetod
Vi har valt att använda konventionell innehållsanalys för att analysera vårt material.
Analysmetoden lämpar sig väl för forskningsfrågor där det finns glapp i kunskapsfält och teoribildning (Hsieh & Shannon, 2005). Metoden är också vanlig att använda när man vill beskriva ett fenomen snarare än att formulera teoribildning och beskriva livshistorier. Till skillnad från andra typer av innehållsanalys, där man närmar sig materialet med förutbestämda koder, låter man med den konventionella innehållsanalysen koderna växa fram från datamaterialet. Genom att närma sig materialen utan förutbestämda koder och teoretiska perspektiv så får man informationen direkt från respondenterna, vilket är en av styrkorna med konventionell innehållsanalys (Hsieh & Shannon, 2005). Det stämmer även väl överens med en induktiv ansats. Vi har därför valt att låta koder och teoretiska perspektiv växa fram under arbetets gång och identifiera dessa utifrån materialet.
Vi påbörjade arbetet med analysen på var sitt håll genom att först läsa igenom samtliga intervjuer efter varandra samt gå igenom den första transkriptionen för att hitta meningsbärande enheter. Vi träffades sedan och gick igenom det vi hittat. Vi hade i stort sett valt ut samma delar, med små skillnader. Efter att vi tillsammans gått igenom de meningsbärande enheterna från den första utskriften, fortsatte vi på liknande sätt med utskrift två och tre, som vi gjort med den första. Vi tyckte från början att det var svårt att koncentrera den text vi ville ta med. Till viss del kan det ha berott på sättet intervjuerna var transkriberade (att vissa t.ex. var mer ordagranna än andra), men det var också mycket tydlig skillnad mellan respondenternas olika sätt att tala, vilket gjorde transkriberingarna mer eller mindre lätta att arbeta med. I arbetet med den fjärde transkriptionen övergick vi till att läsa igenom tillsammans och jobba med texten rad för rad, och mening för mening (Hsieh & Shannon, 2005) istället för att arbeta med hela stycken, som vi tidigare gjort. Det gjorde det betydligt lättare att sortera ut vad som var en meningsbärande
enhet. Vi skapade även ett system där vi förde in de meningsbärande enheterna i ett excel-ark och genomförde även ett visst mått av kodning, för att hjälpa oss förstå det vi hade framför oss.
I samband med att vi tillsammans valde ut identifierade meningsbärande enheter justerade vi ofärdiga meningar, upprepningar, ljud och liknande för att få mer hanterbara och lättlästa enheter. Vi var noggranna med att reflektera över och diskutera kring betydelsen av det som sagts, och vilka konsekvenser eventuella ändringar skulle kunna få. Efter att vi tillsammans kodat materialet tillsammans påbörjade vi kategoriseringen. Vi insåg att vi hade väldigt många olika koder och fick även konstaterat av handledare att vårt material var mycket omfattande. Vi bestämde oss därför för att gå igenom och försöka minimera antalet meningsbärande enheter ett varv till, genom att slå ihop eller ta bort sådana som fanns ofullständiga eller irrelevanta för vårt syfte och frågeställningar. Under processen identifierade vi fyra huvudkategorier som vi började sorterade koderna efter. I slutändan hade vi identifierat två teman. Temat Det mänskliga består av tre kategorier med ett antal underkategorier. Temat Systemet består av två kategorier utan underkategorier (Se Bilaga 3 för sammanställning av teman, kategorier, underkategorier och koder).
Forskningsetiska överväganden
I forskning som rör människor är det alltid särskilt viktigt att reflektera kring de etiska aspekterna. Vi valde exempelvis att intervjua professionella istället för den direkta målgruppen, eftersom det kan anses vara mindre känsligt. Efter välkomnande och presentation informerade intervjuaren respondenten om uppsatsens syfte och vilken kunskap vi hoppades kunna producera. Vidare informerades om att deltagande i studien var frivilligt och att respondenten när som helst kunde avböja från att svara eller avbryta sitt deltagande och dra tillbaka sitt samtycke. Samtyckeskravet innebär att forskaren i regel ska inhämta samtycke från forskningspersonen (Vetenskapsrådet, 2002; 2017). Enligt Vetenskapsrådet (2002) ska alltid samtycke inhämtas då forskningspersonerna har en aktiv roll i forskningen, vilket våra respondenter hade. Det informerades även om att materialet skulle anonymiseras och analyseras på gruppnivå, samt att identifierbart material skulle hanteras konfidentiellt så att bara vi som forskare skulle kunna ta del av det, vilket är en del av konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet, 2002; 2017). Slutligen informerades om att datamaterialet kommer raderas så snart uppsatsen blivit godkänd. Efter respondenten fått ta del av ovanstående information efterfrågades dennes samtycke. Om respondenten valde att samtycka, vilket samtliga gjorde, blev respondenten tillfrågad om samtycke till att spela in intervjun för att vi lättare skulle kunna analysera materialet. Samtliga respondenter gav sitt samtycke till inspelning av intervjuerna. Enligt Vetenskapsrådet (2017) ska samtycke inhämtas efter att forskningspersonen fått all relevant information om studien. När det kommer till forskning som använder sig utav videoinspelat material ska information om hantering och förvaring av det inspelade materialet tydligt framgå, innan samtycke inhämtas (Vetenskapsrådet, 2017). Detta krav på informerat samtycke kallas för informationskravet och där ingår även att informera intervjupersonen om att deltagandet i studien är frivilligt (Vetenskapsrådet, 2002). Enligt vår redogörelse av vårt tillvägagångssätt vid lämnande av information och inhämtande av samtycke från våra respondenter, anser vi att vi följt Vetenskapsrådets krav på forskningsetiska överväganden.
Utöver att vi förhållit oss till redan nämnda etiska principer har vi även förhållit oss till både individskyddskravet och forskningskravet. Individskyddskravet innebär att forsknings-
personer ska skyddas från skada och kränkning, medan forskningskravet innebär att det både finns en nyttoaspekt i att utföra forskning som kommer allmänheten till gagn, och att forskning i sig har ett egenvärde i fråga om att utveckla och förbättra kunskap och forskningsmetoder (Vetenskapsrådet, 2002; 2017). Allt för att på ett så etiskt sätt som möjligt bedriva vår forskning med så hög kvalitet som möjligt och samtidigt skydda våra respondenter som deltagit i vår studie. Detta var en balansgång vi hela tiden försökte efterhålla i utformandet av exempelvis frågeställningar, metoder och deltagarpersoner.
Kvalitetskravet har vi eftersträvat och låtit på ett så medvetet sätt som möjligt genomsyra hela vår studiegång. Vi har inte tummat på att få fram rättvisa och kvalitativa resultat, det vill säga vi har inte tagit några genvägar för att snabba på processen och på så vis riskerat att få missledande svar och resultat. Vi har använt en passande datainsamlingsmetod för att besvara vår forskningsfråga, och vi har utförligt redogjort för vårt tillvägagångssätt under hela processen, vilket är några aspekter som är viktiga att ta hänsyn till vid bedömningen av kvaliteten i ett vetenskapligt arbete (Vetenskapsrådet, 2017).
Ansvarsfördelning
Vi har i så stor utsträckning det varit möjligt velat genomföra arbetet tillsammans. Eftersom Fanny hade viss förkunskap om kuratorn inom vuxenutbildning och SFI, blev det naturligt att hon tog fram de delar som beskriver just detta. Hon har därmed haft det huvudsakliga ansvaret för inledning och kunskapsöversikt. I övrigt har arbetet till största delen skett gemensamt.
Olivia hade det huvudsakliga ansvaret för att leta reda på och ta kontakt med potentiella respondenter. Båda forskarna deltog under datainsamlingen. Fanny var intervjuledare för samtliga intervjuer och Olivia deltog som observatör med möjlighet att flika in vid behov.
Olivia transkriberade två av intervjuerna och Fanny transkriberade resterande fyra. Själva analysen genomfördes tillsammans och resultatet diskuterades ordentligt oss emellan innan Olivia sedan började skriva ned våra tankar. Vi har sedan bytts av med att utveckla varandras texter och valt ut passande citat.
Metoddiskussion
De mänskliga elementen formar den kvalitativa metodformens uttryck, vilket även bidrar till forskningsformens både styrka och svaghet. När vi använder denna form av metod ger vi utrymme och tillåtelse för de mänskliga värdena, då dessa ger oss perspektiv på världen. Detta går även att likna vid ett hermeneutiskt angreppssätt, då hermeneutiken handlar om att tolka, förstå och förmedla och därefter syftar till att förmedla upplevelsen av ett fenomen (Westlund, 2019). Något man som forskare bör vara medveten om med denna form av forskning är att forskningen blir starkt knuten till forskaren själv, då dennes habitus blir ofrånkomligt präglande för arbetet. Detta särskilt påtagligt i analysarbetet (Fejes & Thornberg, 2019). Vi har tidigare beskrivit att Fanny har en del förkunskap om vuxenutbildning och SFI, vilket gör att vår förförståelse för ämnet skiljer sig åt. Våra olika förkunskaper om ämnet har gjort att vi kunnat närma oss materialet på olika sätt (Westlund, 2019), vilket vi anser ger en bredd och nyansering i vår tolkning och analys av resultatet.
Den valda datainsamlingsmetoden har varit semi-strukturerade intervjuer via zoom.
Dessa passade vår studie i och med att vi ansåg den på bästa sätt skulle närma sig den informationen vi var nyfikna på, dvs respondenternas upplevelse av kuratorsrollen inom
vuxenutbildningen och SFI-elevernas behov av stöd. Den semi-strukturerade formen var även en rimlig metodform då denna metod lämnar utrymme för flexibilitet i intervjun beroende på hur denna går, dvs inte är strikt att efterhålla sin frågeställningsordning. Utöver detta lämnar semi-strukturerade intervjuer utrymme för mycket engagemang och intensitet, då det kan väcka många känslor hos informanten (Back & Berterö, 2019). Som forskare kommer man även väldigt nära materialet i transkriberingsprocessen, ifall materialet spelas in och därefter skrivs ned ordagrant, dvs precis så som det talats. I denna process så uppkommer många egna tankar och reflektioner som man sedan har nytta av i analysprocessen (Back & Berterö, 2019).
Den kontexten intervjuerna skedde inom var Zoom, som är en form av videosamtal. Den största fördelen med videosamtal vid kvalitativ forskning att det blir lättillgängligt för deltagarna (Grey m.fl., 2020). Zoom kräver väldigt lite av den som deltar, det vill säga det behövs varken användarkonto eller några förkunskaper, detta då deltagare enkelt kan delta (med rätt utrustning) genom att klicka in på en länk som de får skickat till sig. Att använda Zoom underlättade vår studie genom att vi inte behövde ta hänsyn till geografiskt avstånd eller onödiga resor, vilket annars kan begränsa forskarens och deltagarnas möjlighet att mötas och för intervjun att ens äga rum (Gray m.fl., 2020). Fler fördelar med denna form av intervju är att den inte bara är smidig att planera in i relation till respondenternas övriga liv, utan även att det ger möjligheten för studiedeltagarna att själva välja vilken miljö de vill att intervjun ska äga rum. Detta bidrar till en bekvämlighet och ökad trygghet hos respondenten samt ger även ett större rum för att avbryta studien om så önskas, utan att riskera den form av obekvämlighet detta skulle ge om mötet exempelvis var fysiskt på plats (Gray m.fl., 2020). Nackdelar däremot med zoom kan vara att det inte låter deltagaren och intervjuaren att höra och se varandra i en helhet, med alla sinnen närvarande, vilket innebär bristande möjligheter för forskaren att läsa av deltagarnas fysiska aspekter, som exempelvis kroppsspråk och känslomässiga signaler (Gray m.fl., 2020). Samtidigt som videosamtal ger en bekvämlighet för deltagaren att välja sitt eget utrymme, kan det uppstå distraktioner eller brist på integritet. Uppkoppling och tekniska delar är också sådant som kan komma att störa mötet. I likhet med intervjuer ansikte mot ansikte, kan externa faktorer distrahera online deltagare (Gray m.fl., 2020). Fördelarna om man jämför videosamtal med telefonsamtal, där ljudupptagningen inte är några problem, är att man för in ytterligare aspekter och flexibilitet i videosamtalet som telefonsamtalet saknar. Detta kan vara tillgången till mimik, kroppsspråk och att interagera på ett ytterligare “äkta” sätt.
Under analysen har vi jobbat med konventionell innehållsanalys. Denna empiriska vetenskapliga metod anpassar sig bra för att dra slutsatser om innehållet gällande olika former av kommunikation, vilket är passande för oss då vi valt en datainsamlingsmetod i form av intervjuer. Konventionell innehållsanalys är lämplig när befintlig teori eller forskningslitteratur om ett fenomen är begränsat (Hsieh & Shannon, 2005), vilket också är något som stämmer i vårt fall då forskning kring SFI/vuxenutbildningen och elevhälsa är begränsad och har en kunskapslucka. Vi har tidigare nämnt att en av styrkorna med konventionell innehållsanalys är att man hämtar sin information direkt från respondenterna. Svårigheter med detta enligt Cohen m.fl. (2007, refererad i Fejes & Tornberg, 2019) är att all insamlad kvalitativa data går genom forskaren själv, vilket betyder att forskaren måste besitta en självmedvetenhet samt försiktighet i analysprocessen, eftersom att det insamlade materialet kan tendera att säga mer om forskaren än det insamlade materialet och det som studien egentligen skulle haft fokus på.
Enligt Kvale och Brinkmann (2014) definieras validitet ofta genom frågan “Mäter du vad du tror du mäter?”. Med detta menar Kvale och Brinkmann (2014) att en metod ska
undersöka vad den är avsedd att undersöka - det vill säga att det på ett så representativt sätt som möjligt återspeglar de variabler eller fenomen som vi är intresserade utav (s. 296). Validiteten kännetecknas i att det finns en objektiv verklighet mot vilken kunskap som ska mätas. Vi har genom hela vår forskningsprocess och främst intervjuer checkat av rimlighet, tillförlitlighet och trovärdigheten i det som framkommit - detta går dock att ifrågasätta när det kommer till validitet för den allmänna befolkningen, då intervjuerna är så pass personligt präglade.
När det kommer till generalisering i kvalitativ forskning är det bland forskare diskuterat kring huruvida användbarheten i forskningsresultatet är vidare representativt för befolkningen i sin helhet eller ens utanför den gruppen som intervjuas (Fejes & Thornberg, 2019). Enligt statistisk generalisering är det av stor vikt att forskning skall innehålla sannolikhetsurval, vilket framkommer oftare i exempelvis kvantitativ forskning. Samtidigt går det att ifrågasätta hur rimligt sociala fenomen är att generalisera, i och med deras levande, kontextbundna och ständigt föränderliga form. Vi har gjort ett bekvämlighets- eller tillfällighetsurval, detta går att diskutera ytterligare när det kommer till både validitet och tillförlitlighet. De personer vi intervjuade deltog frivilligt, och även på eget initiativ, eftersom att de själva tog kontakt med oss efter att ha fått ta del av vårt informationsbrev. Detta kan bli aningen orepresentativt i sin helhet, i och med att den grupp av intervjupersoner vi samlade in kanske var mer framåt, drivna och optimistiska än genomsnittet. Forskning över huvud taget när det befinner sig i en mänsklig kontext blir genast betydligt svårare att tolka och generalisera, det då varje människa är unik och bär ett eget perspektiv, ett eget habitus och en alldeles egen bild av världen. Detta är ofrånkomligt, men trots detta går det att återspegla upprepade gemensamma mönster och samband människor emellan. Det induktiva förhållningssättet blev som ovan redan nämnt, det givna valet vi jobbade på, då vi utifrån människors skillnader försöker dra generella slutsatser utifrån ett antal enskilda fall (Fejes & Thornberg, 2019).
Resultat
I detta kapitel presenterar vi studiens resultat utifrån de teman, kategorier och underkategorier som vi identifierat. Citaten är omformulerade för att passa skriftspråk och för att minimera risken för att någon respondent kan kännas igen. När vi använder citat har vi valt att använda fingerade namn för våra respondenter för att värna om konfidentialiteten. Ni kommer möta Amelia, Benita, Cecilia, Diana, Eira och Fatima.
Teman
Vi har valt att dela upp resultatdelen i de teman, kategorier och underkategorier som återspeglar vad som främst lyfts i vår studie. De två teman vi funnit är Det mänskliga och Systemet. Dessa två teman är på sätt och vis varandras motsättningar, men samtidigt i stor samverkan och beroende av varandra. Det mänskliga kännetecknar det vi kanske inte kan ta på riktigt konkret.
Allt relationellt och sådant som kännetecknas av exempelvis tankar, uttryck och emotioner – det vi finner vara lite mer diffust och kanske även mer komplext och oförutsägbart. Där finner vi tre huvudkategorier som rör eleven, kuratorsrollen och deras relation. Eleven består av två underkategorier som beskriver målgruppen samt elevens förutsättningar. Kuratorsrollen beskriver kuratorns uppdrag och handlingsutrymme. Relationen omfattar själva elevmötet samt beskriver relationen som en bro för att ge stöd. Till skillnad från Det mänskliga, som handlar om mötet mellan människor, så rör Systemet istället skolan som organisation, samt det som sker
