När jag nu ska analysera och diskutera min undersökning kommer jag att göra det utifrån min frågeställning och mitt resultat sen vill jag försöka koppla detta till de teorier jag tagit upp i kunskapsbakgrunden. ”Hur tänker och agerar sexåringar omkring rättvisa i skolan” är min fråga som jag tycker jag fått svar på ur flera perspektiv. I min analys och diskussion delar jag upp svaret i två avdelningar. Hur sexåringar tänker och hur sexåringar agerar omkring rättvisa.
6.1.1 Hur sexåringar tänker om rättvisa
Jag har kommit fram till att alla sexåringar i min undersökning kan redogöra för vad rättvisa är för dem och de vet vad begreppet rättvisa står för. Resultatet visar att ”mina” sexåringar tänker olika om rättvisa dels utifrån intresse och förmåga och dels att de har en bild av rättvisa som verkar inlärd men som de sen inte riktigt lever upp till. Denna upptäckt är inte så märklig eftersom en sexåring befinner sig i det preoperationella stadiet enligt Piaget. I det preoperationella stadiet där egocentrismen är framträdande befinner sig barnen mellan cirka fyra till åtta årsålder. Jag uppfattar det som de flesta av mina sexåringar befinner sig i detta stadium. Det kan då förklara varför barnens tankar varierar utifrån intresse och förmåga. Det är det egocentriska tänkandet som styr. Eisenberg (1986), menar att första stadiet i utvecklingen av prosocialt tänkande innebär att barnen bedömer att handlingen är rätt när den leder till att egna önskningar går i uppfyllelse. Så för barnen är det inget konstigt att de ibland uttrycker orättvisa för något som någon annan inte kan förstå, de utgår ju från sitt eget behov. Min undersökning visade att några få barn har kommit lite längre i sin moral- och sociala utveckling och visar att de kan tänka utifrån andras behov, de har förmåga till altruism.
Flera barn visade under intervjuerna att de kunde tänka om när de fick konkreta situationer att fundera kring. Vid frågorna om barnen skulle ha samma läroböcker kunde
en del efter en stunds funderande och diskuterande ändra sig och förstå varför inte alla får likadana läroböcker. Denna situation visar att barnen är på väg mot ett nytt stadium i moralutvecklingen enligt Kohlbergs teori om moralutveckling, barnen befinner sig fortfarande i den första nivån, men i stadium två. Enligt Kohlberg förändras barnens tankemönster i takt med mognaden men samspelet med andra spelar stor roll för denna förändring (Hagman, 1995). Piaget menar att barn först från åtta års ålder övergår från det första stadiet, heteronom moral, till den andra nivån, autonom moral där barnen kan göra självständiga bedömningar av situationer. De kan även vid denna nivå börja tillämpa distrubtiv rättvisa, det vill säga att se på saker och ting utifrån ett behov hos en annan människa. Piaget menar att den autonoma moralens framväxt sker i samspel med andra människor. Jag vill inte påstå att alla mina sexåringar har kommit till Piagets autonoma stadium eller Kohlbergs 2:a stadium i den prekonventionella nivån men jag tycker mig kunna se några enstaka barn som i samspel med mig kunde tänka ett steg längre än de andra barnen.
En annan orsak till att barnens tankar om rättvisa varierade kan ha att göra med innehållet i sammanhangen i de moraliska problem de stöter på. Barnen värderar de moraliska problemen olika utifrån vad problemen handlar om. Detta påverkar hur barnen reagerar. Detta har att göra med att barn kan skilja mellan olika sorters moraliska regler (Turiel m.fl., 1987)
I sexårsåldern är barnens moraltänkande uppbyggt på vuxnas regler och begränsningar. Detta kan ge en förklaring till varför jag uppfattade att just dessa barn räknar med att vuxna är rättvisa. Barnen lever fortfarande i tron att bara de lyder sina föräldrars regler är allt bra. Blir de bestraffade för en handling har de gjort fel och detta straff upplevs då som en rättvis bestraffning enligt Piaget. En annan förklaring till barnens uppfattning om vuxnas rättvisa är min egen teori utifrån ett av barnens svar om vuxna och rättvisa. Jag tror att barnen har en stor tillit till vuxna och räknar med att vuxna är snälla och vill väl. Därför är vuxna rättvisa enligt barnens uppfattning. ” Fröknarna ska inte vara
dumma mot barn. Fröknarna jobbar för att det ska vara rättvist för barnen och så”. Så enkelt är det enligt en flicka 6 år 4 mån.
Ur värdepedagogisk synvinkel visar barnens svar, om hur de tänker om rättvisa, att lärarens roll som moralisk förebild och moralförmedlare, är viktig för barnen. Eftersom läraren genom sitt förhållningssätt påverkar barnens moralutveckling måste
lärarna/pedagogerna arbeta medvetet med de olika rättvisebegreppen. För barnet är likhetsprincipen det primära rättvisebegreppet och det är lärare/pedagoger medvetna om. Den så kallade behovsprincipen, att behandla barnen efter deras behov, är för barn i sexårsåldern svårare att förstå (Campbell, 2000). Min undersökning visade, som jag redogjort för ovan, att sexåringar kan förstå behovsprincipen och då är det viktigt att lärare och pedagoger ofta arbetar utifrån det begreppet för att stimulera och stödja barnens moraliska kunskaper.
6.1.2 Hur sexåringar agerar omkring rättvisa
I min undersökning framkom att tänkande och handlande omkring rättvisa inte går hand i hand hos alla sexåringar. Flickorna hade svårt att släppa sitt egocentriska handlande och utmärkte sig därför mest. Pojkarna visade en större generositet när det gäller rättvisa och tolerans. I undersökningar som har gjorts om rättvisa (Smetana, 1981) framkom inga könsskillnader i svaren. Dessa undersökningar bestod av frågor och inte observationer. Medan jag i mina resultat kan uppfatta könsskillnader utifrån de observationer jag gjorde. Pedagogerna i barnens närhet uppfattar också könsskillnader i sina uppfattningar om barnens rättviseagerande. Smetanas (1981) undersökning visade att både flickor och pojkar lät rättvisebedömningarna gå för vänskap och relationer. I min undersökning upplevde jag att det endast var flickorna som visade ett sådant beteende. Pojkarna ställde sig utanför konflikten i Fiaspelet. Däremot i Godissituationen höll pojkarna rättvise principen lika för lika vilket alla flickor förutom en också gjorde.
Tillfällen då moralfrågor uppstår är alltid en slags konflikt mellan mina behov och andras enligt Kohlberg (1984). Enligt min mening visade barnen under mina observationer att sexåringar handlar utifrån hur de kan hantera sina behov gentemot andras behov. Den sociala balansen och harmonin hos individen styr handlandet. Det är alltså en sak att prata och tänka omkring rättvisa, en annan sak att agera i rättvisesituationer.