I detta kapitel diskuteras resultaten av studien utifrån föräldrars och lärares synvinkel om att lära sig att samarbeta utifrån aktuell litteratur och forskning. Målet är att lära sig och förstå relationen mellan hem och skola. Alla lärare och föräldrar var överens om att denna relation är viktig för elevers skolprestation.
Föräldrars engagemang i skola och utbildning samt hinder och utmaningar
Vi fann att definitionen av FE är ganska olika mellan föräldrar och lärare. Vår studie visar att föräldrar värderar den direkta interaktionen med lärare och skolan som den viktigaste aktiviteten för FE, medan lärare anser att hjälpa barnen hemma att göra sina läxor och förbättra sitt lärande som varande de mest värdefulla aktiviteterna. Eftersom föräldrarna i vår studie tror att samarbete med lärare i skolan kan vara till hjälp för att lära känna varandra, möjliggörs detta av ett informationsutbyte om elevers studier och utvecklandet av en övergripande strategi för eleven.
Detta kan hjälpa dem att arbeta bättre hemma. Sui-Chu och Willms (1996) bekräftar våra resultat genom att visa på skillnaden mellan lärare och föräldrar när det gäller att definiera FE och aktiviteter som är involverade.
Föräldraengagemang, som definierat i litteraturen, är ett mycket omfattande och ibland oklart begrepp. De tidiga studierna definierar begreppet som integration av föräldrar i skolverksamhet.
De nyare studierna går dock längre och lägger till föräldrars handlingar hemma som handledning och samtal med barn om deras erfarenhet i skolan i begreppet (Sui-Chu & Willms, 1996). Vi kan se detta i vårt resultat när en förälder beskriver föräldrarnas engagemang som ett meningsfullt deltagande i barns utbildning, genom vilket skola och hem arbetar tillsammans för att förbättra barnets utbildningsförmåga. Detta engagemang bygger på att skolan involverar föräldrar i att stödja sina barn med till exempel läxor, lärandeaktiviteter, deltagande i skolaktiviteter och så vidare, enligt alla lärare som intervjuades. Vi inser att detta speglar partnerskapsprincipen mellan lärare och föräldrar. Evans (2011) beskriver detta engagemang som "delat ansvar" för skolan, samhället och hemmet, där varje enhet är engagerad i att nå ut för att stödja barns lärande i skolan.
Dessutom försöker skolan att engagera familjer på ett meningsfullt sätt som är till hjälp för deras barns skolprestationer. Det inkluderar interaktiva och målmedvetna aktiviteter för att stödja barnen i deras utbildningsresa.
Det finns en klyfta mellan teori och praktik för föräldrars engagemang eftersom flera faktorer gällande föräldrar och familj, barn, föräldrar-lärare och samhällsnivå fungerar som hinder för utvecklingen av effektiva föräldraengagemang. Genom att anpassa Epsteins (2001) ramverk av
29
överlappande sfärer identifierade Hornby & Lafaele (2011) och Hornby & Blackwell (2018) hindren för föräldraengagemang inom områdena familj, skola och samhälle. Detta har också framkommit i våra intervjuer. Många föräldrar tror att deras barn fungerar bra i skolan och att deras engagemang inte kommer att göra någon väsentlig skillnad i inlärningsprocessen, och sådana föräldrar deltar inte aktivt i skolaktiviteter. Vissa föräldrar har intrycket att skolan inte värdesätter deras synpunkter eller tar dem på tillräckligt stort allvar, utan bara lyssnar på dem under föräldramöten, men att föräldrasynpunkterna inte sedan genomförs eller tillåts påverka skolverksamheten.Andra aspekter av föräldrarnas liv kan fungera som ett hinder, till exempel föräldrar med låg utbildning, annan kulturell bakgrund och språkfrågor som är hinder i kommunikation, vilka är de största utmaningarna enligt lärare i intervjuerna. Vissa informanter tyckte att barnets ålder är en nyckelfaktor för föräldraengagemang, vilket innebär att föräldraengagemanget minskar när deras barn blir äldre, eftersom deras engagemang i barnens lärande krävs mer i tidig ålder.Hornby and Lafaele (2018; 2011) konfirmerar vårt resultat och skriver att barnets ålder är en essentiell faktor som visar en omvänd relation med FE då föräldrarnas engagemang minskar då barnet blir äldre. Samtidigt orsakar många sociala faktorer också hinder i FE. Det vill säga att föräldrarnas sociala och ekonomiska status har stor inverkan på barnens prestationer. Dessutom, enligt vissa lärare, håller en negativ inställning hos barn till skolan föräldrar borta från skolan. Kelty & Wakabayashi (2020) påpekar att när barn inte agerar artigt i skolan och visar utmanade beteende kan föräldrar vara ovilliga att delta i skolan, eftersom de är rädda för att få dåliga nyheter.
Uppfattningar om påverkan, och betydelsen av FE för elevernas prestationer
Forskning visar att högre grad av föräldraengagemang har en positiv effekt på elevernas framgång, och vissa forskare ser detta engagemang som en nyckelfaktor för elevers skolprestationer (Senler & Sungur, 2009; Singh et al., 1995; Stevenson & Baker, 1987).
Intervjuer med våra lärare har visat att föräldrarnas engagemang inte bara förbättrar studieprestationer, utan också har en positiv effekt på barns attityder. Det vill säga att barn får självförtroende när de ser att föräldrarna engagerar sig i deras skolarbete. Och faktorn för deras frånvaro i skolan minskar också. Även om föräldrar med yngre barn är mer engagerade i skolan än äldre barns föräldrar och detta engagemang minskar med åldern, har föräldrarnas engagemang en positiv effekt på alla åldersnivåer,eftersom detta engagemang ger barn tillfredsställelse och lycka. (Hornby och Lafaele, 2018; 2011).
Enligt Stevenson och Baker (1987) kan vissa faktorer påverka föräldrarnas engagemang, till exempel SES, som är en vanlig familjefaktor. Det vill säga, om föräldrar utbildas och stöttas kan
30
de delta i utbildningen av sina barn, vilket befrämjar och ökar jämlikheten i samhället. Vi har också sett detta i vår studie att de föräldrar som inte är utbildade, de uppmuntrar skolan att ge dem ordentlig vägledning för sina barns utbildning, så att de kan hjälpa sina barn i hemmet.
Dessutom förbättrar lärande i hemmet enligt lärare i vår studie ett barns färdigheter, och föräldrar får då också information om skolaktiviteter och läxor. Samtidigt, när skolan uppmuntrar föräldrarnas engagemang på en mängd olika sätt, som att involvera föräldrar som volontärer i skolan eller i utbildningsprogram och andra aktiviteter, har dessa aktiviteter en positiv effekt på barnet. Under våra intervjuer med föräldrar inser vi också att om det finns en god tradition av kommunikation mellan hem och skola, så kan läraren bättre förstå och lösa problemen i elevens lärande, och föräldrarna håller sig också uppdaterade om skolfrågor. Denna kommunikationsmetod tar bort misstroende och missförstånd, varefter barnet effektivt kan utveckla sina förmågor. Våra resultat visar att det bör vara skolans ansvar att ordna och bjuda in föräldrar till samarbete och att samarbete sker fullt ut när föräldrar fullgör sitt ansvar och stöder barnet tillsammans med skolan. Denna praxis speglar isärhållandeprincipen. I sin omfattande rapport granskade Henderson och Berla (2002) ett brett spektrum av empirisk forskning om FE och fann samarbetspraxis mellan familjer och lärare som en primär drivkraft för CAA. Det framkommer i våra intervjuer att skolorna har högre förväntningar på de elever vars föräldrar samarbetar med lärare och skolpersonal. När det gäller barns pedagogiska utveckling är samarbetet mellan lärare och föräldrar särskilt viktigt för elevernas prestationer i tidig barndom, vilket också bekräftas av Xu och Gulosino (2006) i deras studie.
Informanternas uppfattningar av lärares och föräldrars interaktion på elevernas skolprestationer
Resultat i vår studie visar uppfattningen att en elev kan prestera bra i sin utbildning om det finns ett effektivt samspel mellan skola och familj. Tvåvägsrelationen (Föräldrar-lärare) som arbetar mot samma mål för elevens studier kan leda till bättre resultat. Forskning visar att interaktionen mellan föräldrar och lärare är mycket viktig i ett barns utbildningsresa, eftersom dessa två enheter tillsammans bildar barnets karaktär (Xu & Gulosino, 2006). Dessutom beskriver Ellis et al.(2015) två typer av interaktion mellan lärare och föräldrar i barns skolliv i sin studie. Dessa är dels kollaborativa, dels icke-samverkande. Generellt uppmuntrar den kollaborativa faktorn föräldraengagemang medan den icke-kollaborativa faktorn reducerar föräldrarnas engagemang.
Detta har också kommit fram i våra studier, där Lärare 2 säger att det finns två typer av föräldrar, den ena typen som deltar mer i sina barns studier, deras barn visar bättre resultat, medan den andra typen av föräldrar inte engagerar sig i skolan, och deras barn presterar sämre i skolan.
31
Samtliga tre lärare i vår studie säger att förtroendebaserad kommunikation mellan hem och skola är viktig för att identifiera och hitta lösningar på ett barns inlärningsproblem eftersom sådan kommunikation överbryggar klyftan mellan lärare och föräldrar, vilket leder till en öppen diskussion av dessa frågor. Däremot är, enligt några informanter, språkhinder den faktor i kommunikationsvägen mellan skola och hem som motverkar de förväntade resultaten för elever, eftersom utländska föräldrar betraktar andraspråket som ett stort hinder i interaktionen med skolan i vår studie. Horney och Lafaele (2018; 2011) bekräftar vårt resultat genom att identifiera och presentera barriärerna för FE i sina studier, där författarna betraktar språket som en kritisk utmaning som kan orsaka missförstånd mellan föräldrar och lärare. Dessutom speglar föräldrar och lärare från två olika språk och kulturer sina egna kulturella perspektiv i kommunikationen, medan föräldrars egna negativa erfarenheter i skolan hindrar kommunikationen med lärare. I detta avseende bör ”föräldraskap" utformas i samarbete med skolan och samhället för att stödja familjerna.
Det framgick av våra intervjuer att lärare genom interaktion mellan lärare och föräldrar kan lära sig mer om elevers behov och sedan tillhandahålla mer ändamålsenliga utbildningsmetoder.
Dessutom blir föräldrar partners med lärare och kan bidra mer till sina barns framgång. Detta inkluderar olika skolaktiviteter som att hjälpa barn med olika läxuppgifter, undervisa hemma och repetera lektioner i hemmet. Xu och Gulosion, (2006) förklarar att skolans förväntningar är höga på elever vars föräldrar interagerar bra med skolan och samarbetar med skolan i barnens lärandeprocess.
32