I kapitlet kommer mina forskningsfrågor att analyseras utifrån de teorier jag beskrivit i mitt inledande kapitel. Analysen kommer översiktligt handla om en jämförelse mellan WREP- studien från 2004-2005 och vad som utförs av Svenska kyrkan i Gävle idag. Vidare analyseras kyrkans sociala roll och granskas sedan teologiskt utifrån forskningsfrågorna.
Förändring i kyrkans diakonala och sociala arbete
Min första forskningsfråga lyder: Vilken förändring har skett vad gäller kyrkans diakonala/sociala arbete i Gävle pastorat sedan studien, Välfärd och religion i ett europeiskt perspektiv, utfördes under 2004-2005?
Mot bakgrund av den kartläggning jag utfört går det att utläsa att det skett en förändring i det diakonala/sociala arbetet sedan den förra studien gjordes i Gävle. Det som är den största förändringen är att det diakonala arbetet blivit något som än mer genomsyrar hela kyrkans verksamhet. Detta förefaller ha att göra med arbetet med diakonipastoralen, som tycks ha givit en stadga och grund i arbetet. Ett faktum är också att en diakonisamordnare anställts för att arbeta med det diakonala och sociala arbetet. I diakonipastoralen nämns också det diakonala årshjulet och kyrkans ”Vision 2025”, där verksamheten klargörs på ett tydligare sätt, vad kyrkan ska arbeta kring i pastoratet. Det gör det diakonala arbetet överskådligt.
I kategorin kyrkan som självständig aktör har verksamheten ökat betydligt. De flesta verksamheter som observerades för femton år sedan finns kvar men har ökat betydligt i omfång.
Särskild tonvikt läggs på barn- och ungdomsverksamheten, vilket återspeglas i den nya församlingsinstruktionen. Barnen sätts i centrum i kyrkans verksamhet och kyrkan ser i sina analyser av det omgivande samhället att det är här som en del av de stora utmaningarna finns.
En annan typ av verksamhet som ökat och förändrats sedan förra studien är andra former av samverkan. Kyrkan samarbetar på ett bredare plan än tidigare med övriga delar av samhället.
Kyrkan har mer arbete kring migration i området Andersberg och enligt diakonisamordnaren är det ett arbete under utveckling. Kyrkan arbetar även med barn i asylprocessen och stärker arbetet kring att barnkonventionen åtföljs. De samverkansavtal som kyrkan ingått fanns även för femton år sedan men arbetet har utökats och det är fler avtal än tidigare. Kyrkans samverkan har breddats och fördjupats sedan WREP- projektet genomfördes under 2004-2005. Kyrkan är medaktör med andra i än högre grad än tidigare.
Kyrkan i Gävle idag verkar vara mer medveten om samhällets utmaningar och lägger resurser där de behövs. Utökade prästtjänster, exempelvis bland migranter och diakon med särskild tonvikt på barn, unga och psykiatri inom sjukhuskyrkan är några av insatserna. Eller det som görs i segregerade områden i exemplet Andersberg, där kyrkan är en del av verksamheten som utförs i samverkan med andra.
När den förra studien gjordes i Gävle kunde forskarna se att kyrkan i Gävle hade en komplementär roll vad gäller de välfärdsinsatser som kyrkan utförde. Idag är kyrkans roll fortfarande ett komplement till det övriga samhällets insatser men det som är skillnaden är att kyrkan är en större aktör i egen regi och i samverkan med andra. Kyrkan har mer rört sig mot samhällets centrum. Något som jag diskuterar mer i nästa analysfråga om kyrkans sociala roll.
Kyrkans sociala roll
Min andra forskningsfråga lyder: Vad säger jämförelsen mellan undersökningarna om hur kyrkans sociala roll förändrats? De analysfrågor jag bär med mig från det inledande kapitlet, är om kyrkan blivit en mer självständig aktör än tidigare och om kyrkan, tack vare sin ställning som självständig och tydlig aktör, inleder mer samarbete med andra lokala aktörer? Redan i analysen av den första forskningsfrågan och i min kartläggning går det att se att kyrkan har ökat sin verksamhet, som självständig aktör och i samverkan med andra. Kyrkans sociala roll i samhället som självständig aktör har stärkts och den friheten har även genererat att kyrkan ingått fler samarbeten med andra aktörer i civilsamhället. En annan analysfråga är hur och på vilket sätt samverkansformerna har förändrats? Samverkansformerna har på ett tydligare sätt visat att kyrkan än mer tar ett samhällsansvar och samarbetar kring det som samhället i Gävle ser som utmaningar. Exempelvis kring segregerade områden, barnfattigdom, barn i asylprocess och kring psykisk ohälsa och ensamhet. Den sista analysfrågan lyder; Har kyrkan startat någon verksamhet i egen regi, exempelvis, begravningsbyrå, förskola eller äldreboende? I kyrkans verksamhet i Gävle har det inte startats upp någon ytterligare verksamhet, förutom de fyra förskolor som har funnits i verksamheten under lång tid.
I förra projektet WREP som genomfördes för femton år sedan såg man att kyrkans roll var ett komplement till den välfärd som samhället erbjöd och att kyrkan var mer försiktig med sin tydlighet då de samverkade med andra aktörer. Ett sådant förhållningssätt kan, enligt den tidigare studien, ge kyrkan framtida problem vad gäller den religiösa och etiska kärnan i kyrkans budskap och verksamhet. Däremot visade den förra undersökningen att kyrkan samtidigt hade ett gott rykte i samhället och välkomnades som en aktör bland andra. Att kyrkan
blir en samverkanspart kan utarma kyrkans egna kärnvärden. Outsourcing av verksamhet och eventuella ekonomiska vinster från serviceproduktion, kan innebära problem för en folkkyrka som vill vara en kritisk röst i samhället97 Idag står kyrkan starkare och friare. Det verkar som kyrkan idag har behållit sin särart. De etiska och religiösa kärnvärden som kyrkan tillhandahåller finns levande i verksamheten.
Sett till de teorier som jag stöder mig på i uppsatsen, exempelvis Esping- Andersens socialdemokratiska välfärdsmodell, där samhället ska tillgodose att alla i befolkningen kan få en tryggad välfärd, där det ska finnas sysselsättning och arbete till alla, står det klart att Gävle som samhälle inte kan möta dessa behov på ett tillfredsställande sätt. Eva Jeppsson Grassman diskuterar i den första volymen av Welfare and Religion in 21st Century Europe, att den universalism som utmärker den nordiska socialdemokratiska modellen, innebär att alla i ett samhälle har samma rättigheter och kan dra nytta av dem oavsett social position och inkomst.
Att det ska finnas möjlighet för alla att ha en sysselsättning och kunna försörja sig även då samhället utmanas av ekonomisk nedgång.98
Gävle som stad och samhälle utmanas mycket vad gäller hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå, höga sjukskrivningstal och psykisk ohälsa. Detta fanns redan då WREP- projektet genomfördes för femton år sedan och finns än idag.
Förändringen från att kyrkan varit statligt styrd till att den nu är en friare aktör i samhället tillsammans med andra aktörer märks tydligt på kyrkans arbete i Gävle pastorat. Kyrkan har blivit en mer självständig aktör och stärkt sin ställning som röst i samhället. Samtidigt kan kyrkan, utifrån sin starkare och mer medvetna position, på ett nytt sätt samverka med andra aktörer.
Församlingsinstruktionen för 2020 beskriver till exempel att kopplingen mellan kyrka och samhälle ska synas i verksamheten och att kyrkan i Gävle ska vara en aktör som höjer sin röst.99 Den diakonipastoral som föreligger skapar mycket av den stabilitet och stadga i arbetet, som tidigare saknats. Jag uppfattar att kyrkan i och med detta funnit en mer bärande roll i samhället.
Diakonipastoralen, det diakonala årshjulet, ”Vision 2025” och det faktum att det diakonala och sociala perspektivet genomsyrar kyrkans verksamhet ger det diakonala arbetet i Gävle pastorat en ryggrad.
Fokus i kyrkans arbete är barn och unga utifrån vad som kan läsas i både församlingsinstruktion och diakonipastoral. Detta märks också i min studie av olika
97 Bäckström, et al. 2010, s. 44-56.
98 Bäckström, et al. 2010, s. 31-32.
99 Församlingsinstruktion, Gävle församling, 2020, s. 22.
verksamheter. Här har kyrkan gjort samma problemanalys som det omgivande samhället men utifrån en diakonal synvinkel. Fokus läggs på barn i social och ekonomisk utsatthet, barns rätt till andlig utveckling i enlighet med barnkonventionen och kyrkan verkar i samklang med samhället för att motverka detta.100 Det visar på att kyrkan vill ta ett ansvar tillsammans med övriga aktörer för att stödja samhällets välfärd. Kommundirektören Göran Arnell uttrycker också tydligt, att fler aktörer är välkomna för att välfärden ska kunna komma invånarna till del i de utmaningar som samhället står inför i Gävle.101
Ett område som kyrkan själv beskriver som viktigt är att vara en röst i den offentliga debatten. Under februari 2020 till december 2020 har därför en granskning gjorts av kyrkans röst i Gefle Dagblad. När kyrkans röst finns i det offentliga är det oftast kyrkoherden som står som debattör av artiklarna publicerade i Gefle Dagblad, vilket kyrkoherden har motiverat med att det är ett mandat från förtroendevalda och en gemensam process med övriga anställda. Värt att notera, utifrån att kyrkan vill vara en profetisk röst i den offentliga debatten, är att det ändå saknas debattartiklar från övriga anställda och speciellt från diakonerna själva. Detta trots att de artiklar som publicerats under 2020 har en tydlig diakonal prägel. Det finns en fara i att stödja sig på en ensam stark offentlig röst. Samma tendenser fanns för femton år sedan. Enligt WREP- studien var det främst prästerna som stod för den offentliga rösten utåt i samhället och det är intressant att det fortfarande verkar vara fallet i Svenska kyrkan i Gävle.102
Ett sådant förhållningssätt, där fler röster inte hörs i den offentliga debatten, riskerar att kyrkans röst i samhället inte blir så stark som den önskar att vara. En av de saker som kyrkan i Gävle vill förmedla, är att vara en tydlig offentlig röst. Här finns en problematik och inre motsägelser, hur kyrkan vill framträda och vad som faktiskt sker.
Elisabeth Hjalmarsson diskuterar kyrkans förändrade sociala roll i boken Nya möjligheter - Svenska kyrkans sociala roll i 2000-talets Sverige (2009). Där betonas det faktum att kyrkans roll som friare aktör efter skiljandet från staten ger nya möjligheter för kyrkan att ta ett samhällsansvar. Det ger också kyrkan möjlighet att vara en tydligare profetisk röst i det offentliga än tidigare. Hjalmarsson beskriver vidare att kyrkans sociala roll, ekonomiskt, politiskt och socialt verkar för en samhällsnytta och därmed kan bidra till samhällets välfärd.103
Anders Bäckström, i samma bok, stärker Hjalmarssons resonemang. Han menar att kyrkan i och med den förändrade sociala rollen kan vara mer i samhällets centrum, vara en medaktör
100 Församlingsinstruktion, Gävle församling, 2020, s. 21.
101 Gävle kommun årsredovisning, 2019, s. 4.
102 Bäckström, et al. 2010, s. 51.
103 Hjalmarsson, et al. 2009, s. 9-16.
för välfärd, en profetisk röst och värdebärare av solidaritet, etik och moral. I Gävle idag har kyrkans roll förändrats gällande detta. Min jämförelse, utifrån denna begränsade undersökning, tyder på att kyrkan funnit sin plats mer i samhällets centrum än för femton år sedan.104
Kyrkans medlemsantal i Gävle har sedan förra undersökningen 2004-2005, sjunkit från 82 procent till cirka 59 procent. Att kyrkan då väljer att stå i samhällets mest angelägna frågor och verkar satsa på sin verksamhet, som egen aktör och i samverkan med andra, är värt att notera.
Det säger något om en medvetenhet kring kyrkans sociala roll och relevans som fri aktör. Det säger också något om den problematik som finns inbyggd i kyrkans vikande medlemsantal. Att kyrkan, trots sjunkande medlemsantal, väljer att satsa framåt, visar både på en tydlighet att kyrkans diakonala och sociala insatser är något som genomsyrar kyrkans verksamhet. Det visar också på den problematik som finns i vem eller vilka som är kyrkans sociala kropp. Är det de anställda, de förtroendevalda och de som deltar i kyrkans verksamheter? Utifrån ”Vision 2025”, vill kyrkan möta människor, vara djärvt diakonal och tro tillsammans. Kyrkans sociala kropp diskuteras och problematiseras ytterligare, utifrån implicit ecklesiologi, i analysen kring kyrkans självförståelse och identitet.
Ninni Smedberg och Anders Bäckström, åter i samma bok, diskuterar kyrkans offentliga röst och diakonens roll som röstbärare i samhället. Bäckström menar att kyrkans förändrade sociala roll som värdebärare är något som samhället efterfrågar. Det ställer vissa krav på kyrkans diakoni, att de diakonala insatserna går från att vara en mer traditionell diakoni till att vara mer socialt orienterad.105
Smedberg menar att en diakon i den lutherska kyrkan har en viktig roll i och med vigningen, att vara en profetisk röst för utsatta och bryta tystnadskulturer inom kyrkan och i samhället.
Smedberg menar också att diakonen behöver ges legitimitet och att resurser läggs på rätt saker i kyrkans verksamhet.106
Kyrkan i Gävle har fått en förändrad verksamhet sedan den förra undersökningen gjordes.
Det står klart efter att ha granskat och kartlagt de diakonala och sociala verksamheterna. Utifrån Hjalmarssons, Bäckströms och Smedbergs ovan refererade tankar tycks kartläggningen i Gävle bekräfta en utveckling där kyrkan blivit en starkare fri aktör och samtidigt inleder fler samarbeten med andra aktörer inom välfärdsområdet. Kyrkan har funnit sitt centrum mitt i samhället och lägger sina insatser på det som samhället ser som problemområden och utmaningar. Diakonernas roll har blivit mer legitim och tydlig. Att vara röstbärare och verka
104 Bäckström, 2009, s. 40-50.
105 Bäckström, 2009, s. 40-50.
106 Smedberg, 2009, s. 56-61.
för social diakoni, i solidaritet med utsatta, är något som genomsyrar kyrkans verksamhet. Det verkar dock som det finns en spänning inbyggd i kyrkans roll genom det faktum att de verksamma diakonerna, som ser mycket av välfärdssamhällets baksidor i de olika verksamheterna, ändå inte är de som själva tar till orda i den offentliga debatten. Det finns också en spänning i vem eller vilka som formar kyrkan sociala kropp, något som diskuteras i nästa delkapitel.
Kyrkans självförståelse och identitet
Den tredje forskningsfrågan lyder; vilka teologiska frågor kring kyrkans självförståelse av sitt uppdrag väcks av förändringarna i kyrkans sociala roll som min undersökning visar på?
Analysfrågorna lyder; utifrån kyrkans verksamhet idag, vilka tankar väcks utifrån implicit ecklesiologi angående kyrkans förändrade roll samt på vilket sätt vill kyrkan framställa sin verksamhet, såsom den beskrivs i kyrkans praktiker?
Utifrån kartläggningen och beskrivningen av kyrkan i Gävle, angående kyrkans sociala roll, väcks flera teologiska frågor. Kyrkan verkar ha utvecklat en djupare förståelse, kring sitt diakonala uppdrag i samhället och kring sin identitet. Jonas Ideström diskuterar i sin avhandling Lokal kyrklig identitet att kyrkan som ett studieobjekt har en självförståelse och egenskaper som skiljer kyrkan från andra aktörer. Skillnaden ligger i en teologisk självförståelse utifrån en föreställning om en gudomlig uppenbarelse i Jesus Kristus. Därför behöver en dimension av teologi integreras för att kunna studera en kyrkas identitet. Ideström menar att i studiet kring en kyrkas identitet behöver det finnas ett samspel mellan teologi och human- och samhällsvetenskap för att studiet av kyrkans identitet ska vara relevant.107
Den implicita ecklesiologin, utifrån Ideströms resonemang, kan svara på frågan om en kyrkas förhållande till Guds uppenbarelse i Jesus Kristus och därmed också frågan om Guds närvaro i världen. En kyrkas konkreta identitet formas av det som skett genom historien, det som sker idag och dit kyrkan är på väg. Förhållandet mellan Kristus och kyrkan, där det gudomliga, materiella, andliga och mänskliga smälter samman till en helhet formar kyrkans konkreta sociala kropp som ständigt är i rörelse. Rörelsen framåt har både en dimension av tid och en dimension av en rörelse mot ett bestämt mål (telos.) Kyrkan befinner sig någonstans mittemellan dessa poler, från närvaron av Kristus i begynnelsen, till Kristi återkomst i den yttersta tiden.108
107 Ideström, 2009, s. 16.
108 Ideström, 2009, s. 43, 45.
De teologiska frågor som väcks utifrån kyrkans förändrade sociala roll och det raster av implicit ecklesiologi som läggs över det studerade materialet, visar på att kyrkan bär denna rörelse framåt. Fokus i kyrkans arbete idag ligger på barnets perspektiv och det bibelord som tidigare diskuterats när biskop Karin Johannesson besökt kyrkan i Gävle, är tongivande. “Jesus tog ett barn och ställde det framför dem” (Markus 9:36.) Det visar på att kyrkan ställer barnen i centrum och vill skapa ett rum för rörelse framåt i och med detta. Det visar också på att kyrkan stöder sig på en uppenbarelse av det gudomliga ordet så som det är formulerat under Jesu tid, när han tog ett barn och ställde framför lärjungarna. Rörelsen framåt mot eskatologi och ett Guds rike för alla är särskilt intressant. Trots att barn och unga tycks vara kyrkans centrum, visar kyrkan på en folkkyrkotanke, där kyrkan med sina verksamheter söker sitt identitetsutrymme. Ett vikande medlemsantal är ett faktum sedan den förra undersökningen gjordes 2004-2005. Idag har antalet medlemmar sjunkit drastiskt. Ändå väljer kyrkan att satsa på sin verksamhet, både den egna och i samverkan med andra aktörer. Kanske är det så kyrkan söker sin plats, nära förståelsen av evangeliets kärna i Kristi uppdrag men också nära människor i samhället. Rörelsen finns här och nu, springer ur begynnelsen och rör sig framåt. Det verkar som kyrkan tar uppdraget om missionsbefallningen på allvar och trots vikande medlemsantal försöker kyrkan finnas där människor är för att förmedla Kristi uppdrag, såsom det beskrivs i evangelierna. Här finns en spänning angående kyrkans sociala kropp som Ideström beskriver kan vara tydligt avgränsad. Där den avgränsade sociala kroppen inte rymmer alla de som bor inom pastoratets geografiska gränser och som tillhör Svenska kyrkan. Att den sociala kroppen utgörs av de anställda, förtroendevalda och de som deltar i kyrkans verksamheter.109
Några saker som är tongivande inom den implicita ecklesiologin är att kyrkans praktik formar kyrkans identitet. Ideström diskuterar att praktikerna säger något om den sociala kroppen som kyrkan utgör och dess identitet kan synliggöras på så sätt. Genom att studera en kyrkas praktik går det att utläsa något om den rörelse framåt som kyrkan rör sig i och mot. Det formar ett socialt utrymme i vilket den lokala kyrkan framträder som en social kropp.110
Kyrkan i Gävle verkar, utifrån sin verksamhet och kyrkans praktiker, forma sin sociala kropp utifrån det diakonala och sociala arbetet. Den diakonipastoral som föreligger i arbetet och som genomsyrar kyrkans verksamhet är ett tecken på detta, församlingsinstruktionens fokus på barnen ett annat. Kyrkans sociala roll som starkare egen aktör pekar mot att kyrkans identitet har stabiliserats. Utifrån stabiliteten och medvetenheten har en djupare självförståelse kring
109 Ideström, 2009, s. 256-257.
110 Ideström, 2009, s. 65.
kyrkans uppdrag skapats. Kyrkan kan vara en starkare aktör i samverkan med andra. Det är dock inte oproblematiskt vem som egentligen utgör den sociala kroppen, vem som är kyrkan och om den når alla i det geografiska området. Det är frågor som skulle kunna undersökas vidare.
Att granska en kyrkas verksamhet teologiskt är något, som i fallet Gävle, skulle kunna generera ytterligare forskning på området. Att ännu djupare lägga ett ecklesiologiskt raster över kyrkans praktiker och verksamhet, skulle vara ett sätt att skapa en större bild, än vad jag haft möjlighet att göra för denna magisteruppsats räkning.